Kapitel 24: Avtalsbrott mellan två

Obs! Detta är en fristående fortsättning på en novell som du hittar här!

Med ögonen slutna i ett försök att sova som snart visade sig vara fruktlöst hörde Elli ljud från andra sidan av kupén. Hon höll ögonen stängda och lyssnade uppmärksamt för att försöka avgöra vad det var som lät. Det som hördes var ett lätt skrapande ljud i en rytmisk takt och snart gick det upp i all sin skamlighet för henne vad ljudet måste härstamma från. Mannen verkade runka och förmodligen var det till minnesbilder av Elli själv dessutom där hon visade upp sig för honom och blev tagen av Jonte inför hans ögon. Hon låg blickstilla utan att ge ifrån sig ett enda ljud och i en underlig upphetsning över upptäckten glömde hon alldeles bort att andas. Ett nytt ljud i den tyst knarrande och mörklagda kupén fångade omedelbart Ellis uppmärksamhet och hon måste till slut dra efter andan för att inte bli yr av syrebrist. Hon ångrade sig genast när ljuden från andra bädden upphörde och tystnaden lade sig som en tung våt filt över rummet. Elli andades regelbundet och långsamt nu, rädd att behöva dra fler högljudda andetag om hon råkade hålla andan igen. När hon legat och lyssnat en stund till tågvagnens lätta oväsen uppstod samma rytmiska ljud på nytt och hon ville så gärna öppna ögonen, tända lampan och se hur mannen smekte sig själv till minnesbilderna av henne. Så kom Elli på en idé. Hon låg kvar utan att röra sig och utformade planen som hon tyckte var ganska smart. Hennes mun gled upp i ett tyst leende när hon slutligen bestämt hur hon skulle gå tillväga. Enda kvarstående problemet var att faktiskt genomföra den. Hon samlade mod och tänkte just sätta sig upp när hon plötsligt ångrade sig. Istället låg hon kvar och fortsatte lyssna på det svaga ljudet, upphetsad och nervös på en och samma gång.

Kapitel 20: En frustrerande konsertupplevelse

Evelina och Sanna gick på trottoaren längs Bergsgatan på väg mot KB där konserten skulle börja om lite drygt en halvtimme. Eftersom det var första gången Evelina hälsade på nere i Malmö hade de båda kompisarna gått på stan större delen av eftermiddagen. En fika intogs på Simrishamnsgatans mesta kulturcafé där en teaterföreställning hade hållits kvällen innan och spåren efter denna tillställning fanns fortfarande kvar i lokalen när de kom in för att inta sin fika. Efter detta besök hade de vandrat planlöst en stund omkring Möllan, kikat in i små butiker och specialaffärer för att därefter äta på en av restaurangerna runt just Möllevångstorget. Efter denna måltid började det mörkna och det var från samma torg de nu var på väg till konserten promenerande norrut på Bergsgatan. Bandet för kvällen var The Shins och Evelina hade längtat länge efter att få se och höra dem live. Det passade så bra också att hon kunde passa på att besöka Sanna som flyttat ned till Malmö för en tid sedan. Två flugor i en smäll som man brukar säga. När de passerat Bodoni och kom fram till KB såg de den långa kön som ringlade sig in på sidogatan från ingången och de två kompisarna tittade på varandra och suckade. De tog av åt höger, gick över sidogatan och ställde sig längst bak utan att egentligen ha tappat lusten det minsta. Personerna som stod framför dem talade bred malmöitiska och Evelina insåg fascinerat att hon ibland knappt förstod vad de sade. Hon och Sanna tittade på varandra och Sanna höjde på ögonbrynen åt Evelina för att visa att jo, en del folk pratar faktiskt på det där viset i Malmö. Minen fick Evelina att skratta till och personerna framför vände sig om och tittade på de båda tjejerna.

Kapitel 12: Julsaga från andra sidan

Jag vaknade tidigt på morgonen och steg upp utan att spilla någon tid på att dra mig i sängen. Åt frukost på sedvanligt vis. Två mackor med ost och ett stort glas vatten. Det hela tog ungefär fem minuter. Sedan blev jag kissnödig. Även det precis som vanligt. Gick och kissade och såg mig i spegeln. Håret stod på ända men i övrigt såg jag ut precis som vanligt. Ögonen var en aning röda. Gjorde toalett och tänkte inte mer på saken. Efter att ha satt på mig kläderna tog jag min packning som jag samlat ihop kvällen innan och satte ryggsäcken över axlarna. Låste dörren, funderade på om spisen var avstängd, konstaterade att jag inte hade en aning och att det spelade mindre roll. Om huset brann ner kunde göra detsamma. Lite mer spänning i tillvaron. Ett åtal för mordbrand. Hårdaste straffet i straffskalan. Funderade på vilken prestige brottet förde med sig i fängelsekretsar men tappade koncentrationen när jag promenerade till järnvägsstationen. Tankarna vandrade mot nya ämnen och fängelsetanken förflyktigades. Kanske lika bra. Jag hade förmodligen varit en dålig fånge. Aldrig varit särskilt intresserad av att slåss. Alla har sina laster men adrenalin är inte min. Jag har tillräckligt med laster ändå. Varför samla? Snart kom jag fram till järnvägsstationen. Fullt av folk på perrongen. Någon hade en tomteluva på sig och såg alldeles för munter ut. Jag gav honom en ond blick och fick en förvånad tillbaka. Det fanns inte en folktom plats på hela perrongen så jag accepterade slutligen folkhavets rätt över den lilla människan och försökte låta bli att avsky min närmaste omgivning. Det gick inte så bra men jag berömde mig för att åtminstone ha gjort ett ärligt försök.

Kapitel 9: Priset för ett hotellrum

Ernesto satt och läste i en dagstidning när han plötsligt uppmärksammade en av alla de röster som tillsammans skapade en sorts identitetsförflyktigande sorl i hotellets foajé. Först förstod han inte varför just den rösten fångat honom. Så många personer gick förbi och pratade antingen med varandra eller med någon i telefon att han inte brytt sig om att lyssna på en god stund. Men den där rösten. Var det dialekten? Talmelodin kanske? Han kunde inte bestämma sig för vad det var som gjorde att han inte kunde ignorera den. Han lade ned tidningen i knäet, obrydd att avsluta artikeln om en sydskånsk författare från vilken han utvunnit en närmast föraktfull underhållning, och såg sig omkring i det stora rummet. Anonyma män i kostym och viktiga kvinnor i byxdress fanns överallt men ingen av dem såg bekant ut. Han vände sig åt andra hållet, spanade mot receptionen och reagerade först inte alls. Han hade redan vänt sig åt ännu ett nytt håll när tanken slog honom. Hon som stod framför receptionen och tycktes ha problem med att checka in... Det var väl inte? Det kunde väl ändå inte vara Jenny? Ernesto kisade med ögonen i ett fåfängt försök att skärpa sin blick. Svaret gäckade honom fortfarande. Det var först efter att receptionisten ställde en fråga av ett eller annat slag och tjejen svarade som han blev säker på sin sak. Det måste vara hon, men vad gjorde hon där? Hon borde inte vara där alls. Jenny bodde långt därifrån senast de hade pratat och hade aldrig nämnt något om att hon hade planer på att åka till Jönköping. Det var förvisso länge sedan de pratat och vem visste vad som försiggick i Jennys liv? Inte Ernesto i varje fall. Han tvekade därför en kort stund innan han bestämde sig.

Kapitel 1: En dyrköpt frihet

Sensommarnatten var sådär härligt mild som nätter bara tycks bli när sommaren lider mot sitt sorgesamma slut. Fortfarande var träden och buskarnas blad lika gröna som de hunnit vänja sig vid. Natthimlen led däremot inte längre av samma tveksamhet som den dragits med sedan våren eftersom dess utmaning mot mörkret självt, vid midsommarnattens klimax, varit lika misslyckat som alla år dessförinnan. Mörkret var slutligen på väg med all sin kyliga kraft och Tommy och Elin utnyttjade de sista varma dygnen i så stor utsträckning de kunde. De gick längs en upplyst gata och var på väg hem från en mindre tillställning där de umgåtts med goda vänner, samtalat och skrattat glatt under påverkan av en lagom mängd vin och öl. Den lilla festen var slut och de utvärderade den där de gick under gatlyktornas kalla sken. De var båda nöjda med kvällen. Gamla bekantskaper hade ingjutits med ny kraft och nyare hade förstärkts. Hyreshusen runtom dem var redan nedsläckta. Något enstaka fönster lyste envist där någon ungdom eller en äldre nattuggla satt vaken. I övrigt var de helt ensamma och deras steg ekade mellan byggnadernas tunga betong och slitna puts men deras gemensamma promenad var på intet sätt krävande eller betungande. Det vill säga tills de såg den maskerade mannen som med försökte ta sig in i en byggnad.

Kapitel 37: Stulna blickar och ett tomt kök

I över en timme hade de nu suttit och sneglat mot varandra genom rummet. Peter fick ingen ro att prata med sina bordskamrater. Inte när hela rummet lystes upp av en punkt på andra sidan av lokalen på det sättet. En punkt med blont hår och de vänligaste ögon han någonsin sett. Hon var berusande vacker där hon satt och pratade med sina egna bordskamrater. Ett samtal som måste gå på tomgång med tanke på att deras blickar hela tiden möttes och intensivt fångade varandra. Som om de dansade med kropparna tätt tryckta mot varandra mellan borden. En ögonkontaktens dans. Inte mer än så men ändå var det den underbaraste dans Peter någonsin varit med om. Den mjukaste omfamning han någonsin känt. Den mjukaste omfamning han aldrig känt. Det satt någon bredvid henne som krävde hennes uppmärksamhet med jämna mellanrum, dold av bordskamraten mittemot. Det var tydligt vem han måste vara och Peter skämdes för hur det i hans sinne rördes upp känslor av svartsjuka som fick honom att avsky den personen. De hade aldrig träffats. Aldrig utbytt ett ord. Kanske var det världens trevligaste person. Nej, så kunde det inte vara. Den som hindrade deras blickars dans att bli fysisk kunde inte vara en bra person. Fick inte vara det. Dåligt samvete. Detta förbannade dåliga samvete som vägrade förbarma sig över honom. Kände hon samma sak? Kanske skulle han aldrig få veta.

Kapitel 32: Efterfest på två, eller var de tre?

Förra veckan var jag på en fest som började dö av rätt tidigt eftersom många stack ut på klubb efter ett tag. Framåt midnatt var det bara ungefär tio personer kvar i lägenheten. Vi som var kvar hängde dock inte läpp utan underhöll oss själva så gott vi kunde. När klockan blivit sen och några till gått hem och andra somnat så var det bara jag och en tjej som var vakna. Vi var båda pigga och satt och slötittade på en nattfilm som gick på någon betalkanal. Det var verkligen ganska avslaget tills det plötsligt kom en rätt het scen i filmen. Vi hade suttit och småsnackat lite under filmens gång men det blev plötsligt ett stelt ögonblick. Hon vågade inte riktigt möta min blick under tiden som karaktärerna hade sex på filmen och jag förstod att hennes tankar nog gått lite åt det hållet med mig i åtanke medan vi pratat. Jag gled därför diskret och ljudlöst fram till henne och la en hand på hennes lår för att se hur hon skulle reagera. Hon flämtade till och hennes kinder blev lite röda men hon gjorde inget motstånd. Jag lät därför handen glida uppåt och inåt. Jag hann komma en ganska bra bit innan hennes hand stoppade min. Hon tittade mig glansigt i ögonen men sa att hon tyvärr inte kunde eftersom hon hade pojkvän, som dessutom låg och sov bara några meter därifrån på en madrass som var utlagd på golvet. Jag tänkte efter ett ögonblick och föreslog sedan att vi kanske kunde gå in i sovrummet istället och hon svarade med en sorts svårighet att hon inte kunde göra så. Jag svarade med att kyssa henne. Hennes läppar svarade omedelbart på kyssen och när jag avslutade den och tittade uppfordrande på henne så reste hon sig sakta ur soffan. Jag tog hennes hand och förde henne med in i sovrummet där märkligt nog ingen valt att somna.

Kapitel 18: Det omoraliska beslutet

Fredrik satt tillbakalutad vid bänken i den ljusa föreläsningssalen. En bänkrad aningen framför mitten hade han valt för att kunna höra bra men ändå inte behöva hamna i föreläsarens blickfång hela tiden. Det var något som ofta hände. Lärare och professorer hade en tendens att få ögonkontakt med Fredrik under sina föreläsningar, vilket gjorde att Fredrik ibland fick svårt att slappna av. När kursare satt och kollade sina mobiltelefoner efter SMS kände Fredrik att det skulle vara respektlöst att göra samma sak. Anledningen till problemet låg egentligen hos Fredrik själv. Hans vana att titta folk i ögonen när de pratade med honom höll i sig hela vägen in i föreläsningssalarna. Trots att lärarna uppenbarligen inte bara pratade med honom så kunde han inte låta bli. Det var mer en fråga om fokuserad uppmärksamhet än någon sorts inlärd artighet. Nu satt han och tittade på de som kom in i salen. Män och kvinnor, killar och tjejer i spridda skurar. Vissa kom i par och verkade känna varandra. Andra kom ensamma och såg sig vilset omkring efter en bänk med två lediga platser. Allt för att slippa den eventuella pinsamheten att en plats kunde vara reserverad för den redan sittandes kamrat. Fredrik log roat åt skådespelet emellanåt, när det blev ovanligt uppenbart på ett eller annat sätt. När han tittade mot den främre dörren igen såg han föreläsaren komma in. Han vände sig för att stänga dörren efter sig. Samtidigt som den slog igen och han vände sig mot katedern öppnades dörren igen. Försiktigt. En tjej tittade in och frågade om hon kommit rätt. Föreläsaren kontrollerade vilken kurs hon skulle delta i och konstaterade att hon var på rätt plats. Lättnaden syntes tydligt i tjejens ansikte när hon kom in och stängde dörren efter sig. Fredrik trodde knappt sina ögon. "Psst, Jennifer... här!" viskade han så högt han bara kunde. Han brydde sig inte om de nyfikna blickarna från kursarna vid bänkarna runt omkring. Jennifer fick syn på Fredrik och såg uppriktigt förvånad ut. Hon gick snabbt genom rummet och satte sig bredvid honom.

Kapitel 4: Pokerkvällen

Vissa helger händer det verkligen ingenting. Jag och några polare brukar försöka få ihop ett gäng för att spela poker sådana helger. Något måste man ju göra. För några veckor sedan fanns det verkligen inga planer alls inför helgen. Vi försökte dra ihop några stycken för att dra ut på en konsert men det var dåligt med finanserna hos de flesta i bekantskapskretsen. Så det såg ut att bli ännu en helg med poker och öl. Denna gång hade turen kommit till Andreas. När fredagens slitgöra var slut var det så dags att dra hem till honom. När jag kom dit framåt kvällen blev jag positivt överraskad över att så många ändå slutit upp. Det såg ut att bli jag, fyra andra grabbar och en flickvän till en av dem. Inte illa ändå när det i början verkat bli max tre personer. Så när jag steg in i lägenheten kunde jag inte undgå att släppa fram ett leende av förväntan. Det här kunde bli kul ändå.

Vi satte oss alla kring Andreas bord där kort och marker delades ut av honom till varje deltagare. Alla lade in 200kr var i potten som i slutänden skulle delas ut till vinnaren och andraplatsen. Jag satt mittemot Danne och hans tjej vilket kändes rätt bra trots den potentiella risken att bli distraherad av henne och därmed spela dåligt. Vi började spela. marker åkte fram och tillbaka mellan spelarna och några timmar in i spelet var Tomas utan och bestämde sig för att inte lägga in mer pengar. Han ville hellre titta på och sköta musikvalet. Finfint tänkte jag. Inte mer pengar att vinna visserligen men istället en ökad chans att faktiskt bli den som vann. Vi spelade ett tag till och till slut tröttnade Tomas och stack hem istället. Det hade gått rätt bra för Danne hela kvällen men nu såg hans hög med marker rätt ynklig ut. Snart var den helt borta, men hans flickvän, som tagit det lugnt med satsandet hela kvällen, gav honom sin hög och han fick spela för hennes räkning istället. Bara fyra spelande kvar alltså. Danne hade fått upp ett gott självförtroende nu när hans hög med marker var stor igen. Kanske lite för bra självförtroende, för snart spelade han sina händer mer och mer aggressivt. Han såg slutligen sin chans att hamna i ledning och gick "all in" med alla sin flickväns marker. Jag tänkte efter, liksom alla runt bordet, och bestämde mig för att syna hans bluff. Om det nu var en sådan. Jag synade och till min stora lättnad hade jag en bättre hand än honom. Nu satt Danne där ännu en gång utan marker. Jag bestämde mig för att jävlas med honom och sa att han kunde få tillbaka hälften av dem om han lät sin tjej suga av mig. Danne blev röd av ilska och sa att jag kunde dra någonstans. Jag flinade åt honom men såg samtidigt att hans flickväns ansikte också var lite rött. Hon såg dock inte det minsta arg ut. Snarare förlägen och lite förvirrad. Jag tittade henne därför rakt i ögonen och hon vek undan med blicken omedelbart. Dannes flickvän var rätt snygg. Några år över tjugo satt hon där med mellankort svart kjol och en t-shirt med något kul eller tufft tryck som jag inte brydde mig tillräckligt om för att minnas i efterhand. Bakom trycket hade hon däremot två små bröst som i min fantasi bad om uppmärksamhet och omsorg. När jag lyckades koncentrera mig på mina kort igen såg jag i ögonvrån hur hon kastade försiktiga blickar på mig i smyg. Jag log inombords och började fundera över hur jag skulle kunna få henne ändå. Visst, det är en polares tjej men hon är rätt het och sådana blickar hade hon aldrig gett mig förut.