Kapitel 12: Julsaga från andra sidan

Jag vaknade tidigt på morgonen och steg upp utan att spilla någon tid på att dra mig i sängen. Åt frukost på sedvanligt vis. Två mackor med ost och ett stort glas vatten. Det hela tog ungefär fem minuter. Sedan blev jag kissnödig. Även det precis som vanligt. Gick och kissade och såg mig i spegeln. Håret stod på ända men i övrigt såg jag ut precis som vanligt. Ögonen var en aning röda. Gjorde toalett och tänkte inte mer på saken. Efter att ha satt på mig kläderna tog jag min packning som jag samlat ihop kvällen innan och satte ryggsäcken över axlarna. Låste dörren, funderade på om spisen var avstängd, konstaterade att jag inte hade en aning och att det spelade mindre roll. Om huset brann ner kunde göra detsamma. Lite mer spänning i tillvaron. Ett åtal för mordbrand. Hårdaste straffet i straffskalan. Funderade på vilken prestige brottet förde med sig i fängelsekretsar men tappade koncentrationen när jag promenerade till järnvägsstationen. Tankarna vandrade mot nya ämnen och fängelsetanken förflyktigades. Kanske lika bra. Jag hade förmodligen varit en dålig fånge. Aldrig varit särskilt intresserad av att slåss. Alla har sina laster men adrenalin är inte min. Jag har tillräckligt med laster ändå. Varför samla? Snart kom jag fram till järnvägsstationen. Fullt av folk på perrongen. Någon hade en tomteluva på sig och såg alldeles för munter ut. Jag gav honom en ond blick och fick en förvånad tillbaka. Det fanns inte en folktom plats på hela perrongen så jag accepterade slutligen folkhavets rätt över den lilla människan och försökte låta bli att avsky min närmaste omgivning. Det gick inte så bra men jag berömde mig för att åtminstone ha gjort ett ärligt försök.

Kapitel 27: Hemligheter på ett café

Viktor gick längs med de stockholmska gatorna i jakt på någonting att fördriva tiden med. Han hade följt Katarina Bangata österut mot Vita bergen, promenerat genom de gröna kullarna och oengagerat försökt avgöra vilket litet hus som möjligen varit Hasse och Tages skrivarstuga en gång i tiden. Efter det hade han vandrat längs med Årstavikens vatten och funderat över vad han mer kunde göra för att slå ihjäl de timmar som kvarstod till hans vän slutade sitt jobb. Till slut kom han på det. Varför inte fika? Viktor vände helt om och började gå tillbaka samma väg som han kommit. Ovanför honom löpte en stor bro. Möjligen en motorvägsbro noterade han ointresserat. Han upptäckte en mindre väderkvarn som av någon anledning rests intill bron. Han fortsatte gå. Snart var han tillbaka på Söders gator där han börjat för över en timme sedan. Jakten på ett trevligt café började på allvar. Han spanade omkring sig åt alla håll när han gick gatorna fram. Det första caféet han såg tilltalade honom inte. Det såg tråkigt ut på något sätt. Han gick vidare. Efter att ha avfärdat ett tiotal små fik hittade han slutligen ett som såg både trevligt och relativt tomt ut. Viktor öppnade dörren och steg in i den lilla lokalen. Till vänster om honom satt ett par och drack kaffe. Den ene av dem satt och läste en dagstidning medan den andra rastlöst knappade på sin mobiltelefon. Ingen alls satt till höger om dörren. Där skulle han sätta sig. Men först skulle han gå fram till disken och beställa.

Kapitel 22: En mörk portuppgång

Markus gick upp för trappan för att komma ut och få lite frisk luft. På besök i Stockholm ännu en gång, och den här kvällen helt ensam eftersom den han bodde hos skulle jobba tidigt dagen efter. Han hade bestämt sig för att titta in på Vampire Lounge, kanske beställa någon drink och bara ta det lite lugnt. Stället var ungefär som han mindes det. Skillnaden var sällskapet. Att gå ut på ett sådant ställe utan sällskap var inte samma sak kunde han besviket konstatera. Han var egentligen inte det minsta förvånad. Visst hade han pratat lite med några andra gäster. Skämtat och skrattat en del till tonerna av Morrisey, som han väl egentligen inte gillade så mycket men iallafall stod ut med. Klart bättre än musiken på krogen han testat innan han kommit dit. Det förbryllade honom att människor på allvar gärna lyssnade på Per Gessle när de umgicks och drack tillsammans. Nu stod han på gatan utanför klubben i källaren och rökte en cigarett. Folk kom gående förbi och lade knappt märke till honom där han stod. Andra satt på uteserveringen och var fullt upptagna av varandra. Han skulle just till att fimpa när han såg ett gäng unga tjejer komma gåendes mot honom. De skrattade och stojade när de gick förbi honom in genom dörren till Vampire Lounge. Tjejen som gick in genom dörren sist dröjde ett kort ögonblick i dörröppningen. Markus tittade mot dörren och på henne. Han kom på sig själv med att hålla andan. Kunde det verkligen vara så? Var det Sofia? Utseendet stämde exakt! Håret, längden och stilen. Till och med skorna! Hon vände sig i dörröppningen och tittade mot honom. Hon såg ut att stelna till i hela kroppen när hon kände igen honom också. Det var alltså Sofia. Markus ansikte förändrades sakta. Hans läppar tecknade ett snett leende när ansiktsmusklerna till slut kom ikapp hans tankar. Han tittade rakt på henne och hans ögonbryn höjdes bara en aning, för att visa att han förstod vem hon var. Sofia däremot var fortfarande stel. Som förstenad av förvåning och inre konflikter. "Hej Sofia" sade Markus helt lugnt till henne. Kinderna bytte sakta färg på Sofia när han bekräftade vad hon misstänkte. Det var alltså Markus som stod där och hälsade på henne helt obekymrat. Hon kände en värme sprida sig genom ansiktet, insåg att hon rodnade och skämdes därför ännu mer vilket fick hennes kinder att blossa ännu kraftigare i rött. "H-hej..." fick hon ur sig till slut. "Sofia, kom nu då!" hördes en röst ropa inifrån.