Kapitel 6: Huset i skogen

"You'd implore to harbour his torment in your chest... To make his burden yours, but... Sacrilege! Who are you, harlot, to interfere with His emerald will, when even your glance should never leave the soil?" - DO, Si monumentum requires, circumspice

Sara satt i taxin och tittade ut på granskogen som for förbi utanför fönstret. Det var redan mörkt ute och allt hon uppfattade var granarnas dunkla tjocka stammar som undantagsvis avbröts av en och annan jättesten, slumpartat utplacerade av enorma naturkrafter för tusentals år sedan. Hon hade försökt föra en konversation med chauffören men gett upp när hon hela tiden möttes av en märkligt föraktfull ton. Hennes förare verkade inte alls imponerad över hennes destination. Vad hon inte hade en aning om var att denna chaufför hade kört ett flertal tjejer strax över de tjugo till samma adress tidigare. Varje gång han därefter hämtat dem hade de alla varit annorlunda, lite konstiga. Han visste inte vad som försiggick i det där huset, men det kunde knappast vara något hälsosamt. Så hon nöjde sig med utsikten istället. De for fram i alldeles för hög fart på en enslig grusväg nu. Det var länge sedan de sett något hus. Sara undrade nervöst om det var långt kvar när chauffören plötsligt saktade ner. Framför dem till höger reste sig ett gammalt rött hus. Det såg åldrat och obebott ut. Fönstren var igenspikade och det enda som tydde på något som helst liv där inne var en ensam marschall vars oroliga låga flackade i vinden där den stod på marken framför trappan till husets dörr. Är du säker på att det här är rätt, frågade Sara chauffören och fick ett kort ja till svar. Det är den adress du sa att du ville åka till, fortsatte han vresigt. Sara studerade huset ytterligare en stund innan hon betalade för sin resa och steg ur bilen. När hon kom ut och kunde se lite bättre upptäckte hon att det fanns både glas och gardiner bakom plankorna som täckte fönstren. I ett av fönstren öppnade det sig en minimal glipa mellan gardinerna och genom denna strömmade ett svagt ljus ut. Var detta verkligen så genomtänkt, undrade hon för sig själv. Å andra sidan, vad var det värsta som kunde hända? Det ville hon inte tänka på och beslöt sig därför för att låta bli. Det fanns ingen mening med att skrämma upp sig själv.

Kapitel 5: Sommarjobbet

Jenny hade fått ett sommarjobb hos fastighetsskötaren som skötte om universitetets utomhusområden. Det var väl kanske inte världens roligaste jobb men det gav pengar, något hon verkligen behövde. Jobbet gick mest ut på att klippa gräsmattor och buskar nu under sommaren eftersom inga studenter fanns där för att skräpa ner gräsmattorna med ölburkar och annat. Det hon gillade mest med jobbet var att hon fick vara utomhus i solen större delen av tiden. Egentligen skulle hon också gå ronder inne i den tekniska högskolans kulvertar och tömma sophinkar, men hon hade använt sin kvinnliga charm på sin chef och lyckats slippa den delen. Han var en medelålders man, strax över 50, som inte tycktes kunna motstå Jenny. Hon hade blinkat lite klichéartat med sina ögonfransar under deras möte på tu man hand och tagit sig i sitt, visserligen korta, men blonda, hår och Gunnar hade fallit till föga utan några större problem. Hon var inte direkt stolt över vad hon gjort. Nu fick den andre sommarjobbaren Johan utföra hennes sysslor istället. Utomhus fick hon iallafall vara. Det var allt hon önskat. Nu gick hon och räfsade gräs som inte plockats upp av gräsklipparen på den stora gräsmattan utanför maskinhuset. Hon lyssnade på musik i sin mp3-spelare som vanligt. Gräsmattan var rätt stor och skulle ta några timmar att räfsa så hon hade gått in i en halvdvala där hon mest gjorde sin uppgift slentrianmässigt, mer koncentrerad på sin musik än på krattan hon höll i. Det luktade somrigt av det nyklippta gräset och hon var rätt nöjd med tillvaron ändå. Man kunde ha det sämre. Hon kunde se Johan bortåt elektrohuset. Han räfsade gräs han också. Han såg rätt bra ut den där Johan, men de hade nästan inget gemensamt. På fikarasterna hade hon sett honom kasta sneglande blickar efter henne när hon böjt sig ner och plockat upp nytt kaffe till automaten. Hon gillade blickarna. Så mycket faktiskt att hon ofta såg till att ha ett lite löst sittande linne på sig så att hennes urringning avslöjade lite mer än vad hon normalt skulle vara bekväm med. Och mycket riktigt hade hon sett Johans blicka glida neråt flera gånger när de pratade med varandra. Hon hade normalstora bröst, som var rätt välformade om hon fick säga det själv. Att hon var kort gjorde det dessutom ännu lättare för Johan att se ner i urringningen. En dag när hon flörtat lite extra med Johan under fikarasten hade det hänt något underligt. Det var inte så konstigt egentligen kanske, men i slutet på fikarasten hade Johan sagt att han måste gå på toa. Jenny hade gått ut för att fortsätta arbeta och passerat toaletterna på vägen ut. När hon passerade en av dörrarna hade hon hört dämpade stön och sedan en kran som öppnades. Ingen spolning. Kunde det betyda att Johan onanerat till tanken av henne? Det var ganska snuskigt, men samtidigt lite tändande att han såg på henne på det sättet.

Kapitel 4: Pokerkvällen

Vissa helger händer det verkligen ingenting. Jag och några polare brukar försöka få ihop ett gäng för att spela poker sådana helger. Något måste man ju göra. För några veckor sedan fanns det verkligen inga planer alls inför helgen. Vi försökte dra ihop några stycken för att dra ut på en konsert men det var dåligt med finanserna hos de flesta i bekantskapskretsen. Så det såg ut att bli ännu en helg med poker och öl. Denna gång hade turen kommit till Andreas. När fredagens slitgöra var slut var det så dags att dra hem till honom. När jag kom dit framåt kvällen blev jag positivt överraskad över att så många ändå slutit upp. Det såg ut att bli jag, fyra andra grabbar och en flickvän till en av dem. Inte illa ändå när det i början verkat bli max tre personer. Så när jag steg in i lägenheten kunde jag inte undgå att släppa fram ett leende av förväntan. Det här kunde bli kul ändå.

Vi satte oss alla kring Andreas bord där kort och marker delades ut av honom till varje deltagare. Alla lade in 200kr var i potten som i slutänden skulle delas ut till vinnaren och andraplatsen. Jag satt mittemot Danne och hans tjej vilket kändes rätt bra trots den potentiella risken att bli distraherad av henne och därmed spela dåligt. Vi började spela. marker åkte fram och tillbaka mellan spelarna och några timmar in i spelet var Tomas utan och bestämde sig för att inte lägga in mer pengar. Han ville hellre titta på och sköta musikvalet. Finfint tänkte jag. Inte mer pengar att vinna visserligen men istället en ökad chans att faktiskt bli den som vann. Vi spelade ett tag till och till slut tröttnade Tomas och stack hem istället. Det hade gått rätt bra för Danne hela kvällen men nu såg hans hög med marker rätt ynklig ut. Snart var den helt borta, men hans flickvän, som tagit det lugnt med satsandet hela kvällen, gav honom sin hög och han fick spela för hennes räkning istället. Bara fyra spelande kvar alltså. Danne hade fått upp ett gott självförtroende nu när hans hög med marker var stor igen. Kanske lite för bra självförtroende, för snart spelade han sina händer mer och mer aggressivt. Han såg slutligen sin chans att hamna i ledning och gick "all in" med alla sin flickväns marker. Jag tänkte efter, liksom alla runt bordet, och bestämde mig för att syna hans bluff. Om det nu var en sådan. Jag synade och till min stora lättnad hade jag en bättre hand än honom. Nu satt Danne där ännu en gång utan marker. Jag bestämde mig för att jävlas med honom och sa att han kunde få tillbaka hälften av dem om han lät sin tjej suga av mig. Danne blev röd av ilska och sa att jag kunde dra någonstans. Jag flinade åt honom men såg samtidigt att hans flickväns ansikte också var lite rött. Hon såg dock inte det minsta arg ut. Snarare förlägen och lite förvirrad. Jag tittade henne därför rakt i ögonen och hon vek undan med blicken omedelbart. Dannes flickvän var rätt snygg. Några år över tjugo satt hon där med mellankort svart kjol och en t-shirt med något kul eller tufft tryck som jag inte brydde mig tillräckligt om för att minnas i efterhand. Bakom trycket hade hon däremot två små bröst som i min fantasi bad om uppmärksamhet och omsorg. När jag lyckades koncentrera mig på mina kort igen såg jag i ögonvrån hur hon kastade försiktiga blickar på mig i smyg. Jag log inombords och började fundera över hur jag skulle kunna få henne ändå. Visst, det är en polares tjej men hon är rätt het och sådana blickar hade hon aldrig gett mig förut.

Kapitel 3: Biblioteket

Jag har hängt en hel del på stadsbiblioteket i min stad av flera skäl. Dels gillar jag att läsa och dels fick jag genom jobbet i uppdrag att förbereda för ett lokalt nätverk som skulle installeras för att modernisera biblioteket under sommaren. Detta innebar i sin tur att jag arbetade mig igenom varenda rum i huset för att dra kablage. En arbetsdag när jag stod på knä i Hce-avdelningen och skruvade tillbaka en plastlist lade jag märke till en tjej som stod och arbetade sig igenom hylla efter hylla, uppenbarligen på jakt efter någon specifik bok. Trots alla flickor jag sett mellan bokhyllorna under sommarens gång var detta den första som verkligen fångat mitt intresse. Hon stod där, någon meter ifrån mig, och bläddrade sig fram genom hyllan och jag passade på att snegla lite mellan arbetsmomenten. Hennes byxor var ganska lågt skurna så varje gång hon gick ner på huk för att kolla de lägre hyllplanen kunde jag skymta springan i glipan mellan byxorna och linnet. Jag brukar inte vanligtvis vara någon större fluktare men det var en del egenskaper hos den här tjejen som fick igång mina tankar. Jag skruvade slentrianmässigt in den sista skruven och plastlisten var fäst i väggen igen. Fan också, tänkte jag. Nu måste jag ju byta korridor igen. Hon hade fortfarande inte riktigt lagt märke till mig så när jag gick förbi henne slängde jag en blick ner i urringningen och fann två normalstora men mycket välformade bröst som fick mina tankar på avvägar igen. Jag kunde ju inte gå där som ett fån och stirra på hennes bröst hur länge som helst så jag höjde blicken och hittade till hennes ansikte som pryddes av ett generat leende. "God förmiddag" sa jag åt henne och fick ett lite förläget "Hejsan" tillbaka. Ingen tvekan. Hon hade definitivt upptäckt min tidigare aningen lägre blick. Det fick vara som det ville med den saken, jobbet måste göras klart. Det hindrade mig å andra sidan inte från att välja den korridor som hon troligen skulle hamna i härnäst. Jag gick längst in i min nya hyllkorridor och ställde mig på huk för att fortsätta mitt arbete när jag såg henne komma in mellan hyllorna och fortsätta sitt letande, efter en snabb men nyfiken blick åt mitt håll. Jag återgäldade blicken och gav henne ett litet leende. Hon såg lite generad ut även denna gång men böjde sig snart ner på huk igen för att söka igenom lägsta hyllplanet. Hon måste leta i blindo tänkte jag, sökte hon någon specifik bok så var det ju bara att söka i någon av datorerna. Det gav mig dock nya chanser att kolla in hennes lilla kropp. Den var just det, liten. Inte onaturligt liten eller så, men, liten. Hon var inte särskilt lång och dessutom någonstans mellan smal och normal i kroppsformen, vilket sammantaget gav intrycket att hon var liten och nätt. Rätt stor kontrast mot mina nästan två meter inknölade i blå arbetskläder med mejslar och en brandgul multimeter som enda utsmyckning.

Kapitel 2: Det gamla kvarnhuset

Linnea och Fredrik var på väg hem nu. Hon tyckte det skulle bli skönt att komma hem och lägga sig. Få sova och inte tänka mer på det Fredrik sagt. Det skulle säkert komma på tal imorgon också, säkert i flera dagar, men just nu skämdes hon så mycket för hur hon betett sig att hon bara ville ta en paus från Fredriks fördömanden och sina egna tankar. Bussen närmade sig sin ändhållplats. Bara en kvarts promenad kvar, sedan var de hemma igen. De var de sista passagerarna på bussen och så fort de hoppat av körde busschauffören tillbaka mot stan igen. De började gå hemåt på grusvägen och Linnea försökte ta Fredriks hand men han var helt ointresserad av att hålla i henne tydligen. Det gjorde lite ont i henne att han behandlade henne så. Var det verkligen så allvarligt det hon gjort? Det var det kanske ändå. När de gått en bit på vägen började det duggregna. Typiskt. Inga paraplyn hade de med sig heller. En bit fram syntes den gamla bron. Efter den var det tio minuters promenad kvar. När de närmade sig bron tilltog regnet i styrka. Snart öste det ner över dem och de började se sig om efter skydd. När de var över bron föreslog Fredrik att de skulle gå in i det gamla kvarnhuset. Det låg bara sådär 100 meter ut från vägen vid bron, inklämt mellan en ännu mindre grusväg och åns svarta porlande vatten. Linnea nickade till svar och de började småspringa ditåt. När de kom fram sökte Fredrik snabbt omkring sig efter en öppen dörr och fann till slut en som stod lite på glänt. Han kallade till sig Linnea och hon kom fram till honom. Hon nickade godkännande och Fredrik öppnade. Dörren var seg och gick knappt att få upp. Den hade uppenbarligen inte använts på länge. Tillslut gav den dock vika och de smet in. Det var beckmörkt där inne. Det tog ett tag innan deras ögon vänjde sig men snart såg de konturer som blev till mörkgrå ting vars former bara knappt kunde urskiljas. Det verkade vara gamla hästvagnar eller slädar. Längs med golvet var det så mörkt att ingen av dem kunde avgöra om det var hjul eller medar under vagnarna. På andra sidan av rummet fanns det stora kvarnhjulet som inte rört sig på kanske hundra år. De såg inte det själva, men alltihop var täckt av ett tjockt lager damm blandat med spindelväv.

Kapitel 1: Förord

Lite inledande information innan vi beger oss in i djupen av Jorunns sagor. Namnet på denna virtuella krönika är inte taget helt ur luften.

¤ Jorunn är ett fornnordiskt namn där Jor betyder härskare, hövding eller hingst. Unn kommer från ordet unna som betyder älska, att älska.

¤ Saga är ett kvinnonamn av fornnordiskt ursprung med betydelsen 'hon som ser', 'sierska'.

Namnet anspelar på dig som läser. Du är den som ser, sierskan om man så vill, och i kommande kapitel är tanken den att du ska få se en myckenhet av älskande. Karaktärerna skiftar emellanåt men det grundläggande temat är alltid detsamma. Håll ögonen öppna och huvudet på skaft så kanske du upptäcker en härskare på älskandets område. Kanske även en och annan hövding. Säkerligen någon hingst.

Låt oss inte dröja vid de tekniska detaljerna alltför länge utan istället bege oss rakt in den första av många sagor.