Kapitel 8: Bekännelser

Olivia hade träffat Niklas för första gången på en fest för ett par dagar sedan. De kände inte varandra sedan tidigare men hade snabbt fattat tycke för varandra. Festen hade hållts av en kompis till en kompis till Olivia och hon hade känt sig lite ensam innan Niklas dök upp eftersom hon egentligen bara känt sin kompis av alla som var där. Niklas hade varit i en liknande situation vilket i sin tur gjort att de känt att de hade något gemensamt. Den där olustiga känslan av utanförskap. Deras respektive vänner hade känt så många fler att de snart båda känt sig lite efterhängsna. Till slut hade de börjat prata med varandra när de sittande i samma soffa halva kvällen insett att inte heller den andre pratade med så många. Det hade nu passerat några dagar sedan festen och de hade bestämt att de skulle ta en fika på stan tillsammans eftersom de kom så bra överens med varandra. Nu satt de på varsin sida av ett bord på ett mysigt café och försökte undvika att inte ha något att säga. Det hade varit så mycket enklare när båda var lite småberusade. Varenda paus vid bordet fick dem bägge att intensivt rannsaka sig själva efter något intressant att säga. Det gick oftast bra, och när det inte gjorde det så gjorde den andre sitt bästa för att verka intresserad ändå. De kom fortfarande bra överens trots att det visat sig att de egentligen inte hade så mycket gemensamt utöver ensamheten de båda upplevt på festen häromkvällen.

Kapitel 3: Biblioteket

Jag har hängt en hel del på stadsbiblioteket i min stad av flera skäl. Dels gillar jag att läsa och dels fick jag genom jobbet i uppdrag att förbereda för ett lokalt nätverk som skulle installeras för att modernisera biblioteket under sommaren. Detta innebar i sin tur att jag arbetade mig igenom varenda rum i huset för att dra kablage. En arbetsdag när jag stod på knä i Hce-avdelningen och skruvade tillbaka en plastlist lade jag märke till en tjej som stod och arbetade sig igenom hylla efter hylla, uppenbarligen på jakt efter någon specifik bok. Trots alla flickor jag sett mellan bokhyllorna under sommarens gång var detta den första som verkligen fångat mitt intresse. Hon stod där, någon meter ifrån mig, och bläddrade sig fram genom hyllan och jag passade på att snegla lite mellan arbetsmomenten. Hennes byxor var ganska lågt skurna så varje gång hon gick ner på huk för att kolla de lägre hyllplanen kunde jag skymta springan i glipan mellan byxorna och linnet. Jag brukar inte vanligtvis vara någon större fluktare men det var en del egenskaper hos den här tjejen som fick igång mina tankar. Jag skruvade slentrianmässigt in den sista skruven och plastlisten var fäst i väggen igen. Fan också, tänkte jag. Nu måste jag ju byta korridor igen. Hon hade fortfarande inte riktigt lagt märke till mig så när jag gick förbi henne slängde jag en blick ner i urringningen och fann två normalstora men mycket välformade bröst som fick mina tankar på avvägar igen. Jag kunde ju inte gå där som ett fån och stirra på hennes bröst hur länge som helst så jag höjde blicken och hittade till hennes ansikte som pryddes av ett generat leende. "God förmiddag" sa jag åt henne och fick ett lite förläget "Hejsan" tillbaka. Ingen tvekan. Hon hade definitivt upptäckt min tidigare aningen lägre blick. Det fick vara som det ville med den saken, jobbet måste göras klart. Det hindrade mig å andra sidan inte från att välja den korridor som hon troligen skulle hamna i härnäst. Jag gick längst in i min nya hyllkorridor och ställde mig på huk för att fortsätta mitt arbete när jag såg henne komma in mellan hyllorna och fortsätta sitt letande, efter en snabb men nyfiken blick åt mitt håll. Jag återgäldade blicken och gav henne ett litet leende. Hon såg lite generad ut även denna gång men böjde sig snart ner på huk igen för att söka igenom lägsta hyllplanet. Hon måste leta i blindo tänkte jag, sökte hon någon specifik bok så var det ju bara att söka i någon av datorerna. Det gav mig dock nya chanser att kolla in hennes lilla kropp. Den var just det, liten. Inte onaturligt liten eller så, men, liten. Hon var inte särskilt lång och dessutom någonstans mellan smal och normal i kroppsformen, vilket sammantaget gav intrycket att hon var liten och nätt. Rätt stor kontrast mot mina nästan två meter inknölade i blå arbetskläder med mejslar och en brandgul multimeter som enda utsmyckning.