Epilog: Bunden av kärlek

Nellie fick kämpa för att hinna med i det höga tempot när Johannes drog henne med sig mot sovrummet. Hon visste vad som väntade där inne. Eller det gjorde hon egentligen inte alls men den hetsiga lilla promenaden genom halva vardagsrummet hade gett henne de få ögonblick som behövdes för att hinna fundera över vad som skulle hända. Nellies upphetsning hade knappt hunnit lägga sig sedan Johannes erbjudit hennes kropp och mun åt sin kompis och så fort Johannes kysst henne slog samma varma känsla ut inuti henne. Det hon gjort var fult. Nellie visste mycket väl att hon inte borde ha tillåtit det men ångrade sig ändå inte det minsta. Snart var de framme vid dörren och Johannes svängde upp den våldsamt innan han drog Nellie vidare in i rummet. När han kom fram till sängen vände han sig hastigt om och stirrade intensivt på henne där hon stod med flackande blick. Hans blick var genomträngande. Som om han såg rakt in i hennes tankar och förstod vad hon tänkte på. Nellie skulle precis förklara för sig själv att så kunde det såklart inte vara när Johannes hand rörde sig snabbt uppåt och placerades på hennes smala hals. Hon kunde inte slita sin blick ifrån Johannes och när han höll hennes huvud fast på det sättet var hon verkligen förhindrad att ens försöka. Nellies ögon var blanka av förväntan när Johannes lutade sig fram och vinklade upp hennes ansikte så att han kunde kyssa hennes läppar. Inte lika intensivt denna gång men inte på något sätt försiktigt. När deras tungor möttes kände Nellie snart hans andra hand på höften med hela underarmen som stöd för hennes ländrygg när han smakade på henne.

Kapitel 50: Smutsiga erbjudanden

Under tiden de tittade på filmen kröp Nellie allt närmare Johannes. Trots att hans kompis Aron var där med dem ville hon känna hans kropp mot sin och den trygghet han erbjöd när någon scen blev på gränsen till för skrämmande för henne. Till slut satt hon alldeles intill honom med kinden lutad mot hans överarm. Hade hon varit längre så hade hon lutat den mot hans axel men Johannes var så lång att hon helt enkelt inte nådde högre. Det gjorde ingenting. Nellie tyckte om att han var så mycket större. Det var delvis däri tryggheten låg. Under långsammare scener där det inte hände så mycket tittade hon snett uppåt och betraktade Johannes ansikte som var helt fokuserat på skärmen utan att lägga märke till henne. Någon gång tittade hon bort mot Aron också där han satt i fåtöljen och följde händelserna i filmen utan att lägga märke till någon av dem. Hon gillade Aron. Det var Johannes bästa kompis. Inte bästa kompis i vanlig bemärkelse. Snarare var det den av hans kompisar som Nellie tyckte bäst om. Han kom över till Johannes lägenhet ganska ofta och när Nellie var där brukade de ha roligt alla tre. Filmen fortsatte och mysteriet om vem som kunde vara seriemördaren var så uppenbart att alla tre redan visste svaret. Det var mer en fråga om att få se ett spektakulärt slut vid det här laget och de väntade alla förväntansfullt på hur filmmakarna skulle presentera det för dem där de satt. Det visade sig snart att filmen var precis lika uppenbar som de hade trott. Pappan var mördaren och dottern var nära att stryka med hon också innan den osannolika hjälten kom in i bilden och räddade situationen. Självklart låg inte pappan kvar på den plats där han dött när slutscenen tonade ut i svart. En öppning för en uppföljare såklart. Snart började de vita eftertexterna rulla över den svarta bakgrunden och filmen var slut.