Kapitel 19: En lyckad chansning

Detta är en fristående fortsättning på ett tidigare kapitel som du finner här.

Emily var inte helt säker längre. Hon hade funderat så mycket på det här och det hade verkat så bra hela tiden. Hon skulle hälsa på hemma hos Mikael. Hon visste egentligen ingenting om honom utom hans namn och var han bodde. Nu gick hon genom ett kvarter och började ångra sig. Tänk om han inte var själv hemma? Eller inte hemma alls. Allt som Emily borde ha tänkt på tidigare började hon tänka på nu. Hon stannade upp och kände efter. Var det här en bra idé eller inte? Hennes ben förde henne framåt som om de ville ta beslutet åt henne. Emily bestämde sig för att hon inte tänkte ha åkt genom halva Sverige utan att ens ge det ett försök. Vad var det värsta som kunde hända? Nej, inte tänka på sådant. Hon bannade sig själv för att nästan ha börjat tänka negativt igen. När hon rundade en tomt såg hon nästa kvarter. Mikaels kvarter. Hon fick en orolig knut i magen men fortsatte gå. Hon kom in i kvarteret, hittade rätt hus och gick upp för trapporna. Innan hon gick fram till Mikaels dörr stannade hon upp och drog några djupa andetag. Hon fixade nervöst med kläderna och lade luggen på rätt plats. När hon var färdig letade hon nästan efter något mer att fixa till. Bara något som kunde fördröja nästa steg lite. Hon kom inte på något utan drog ett djupt andetag och gick fram till dörren. Hon ringde på dörrklockan och kände omedelbart efteråt hur benen darrade under henne. Inget svar. Emily tog mod till sig och ringde på igen. Fortfarande inget svar. Hon kände knuten i magen försvinna och ersättas av en tung känsla i nacken. Axlarna sjönk ner under besvikelsens tyngd och hon vände sig om för att gå därifrån. Hon förbannade sig själv och sina idéer. Varför kunde hon inte försökt höra av sig först? Skulle hon åka hela vägen hem nu? Hon stirrade ner på sina fötter när hon gick ner för trappan igen. När hon tog det sista trappsteget var det någon som stod i vägen för henne. Hon tittade knappt upp utan vek bara åt sidan för att ge plats åt främlingen. Emily blev nästan irriterad när främlingen inte flyttade sig. Hon tittade upp på honom och insåg plötsligt vem det var. "Jag såg rätt alltså. Vad gör du HÄR Emily?" frågade Mikael förvånat. Emilys hela ansikte sken upp i ett stort leende. "Hej! Eh, jag ville överraska dig. Om det var dumt så ber jag om ursäkt." Hon vek undan med blicken när hon bad om ursäkt. Mikael skrattade istället för att bli arg.

Kapitel 18: Det omoraliska beslutet

Fredrik satt tillbakalutad vid bänken i den ljusa föreläsningssalen. En bänkrad aningen framför mitten hade han valt för att kunna höra bra men ändå inte behöva hamna i föreläsarens blickfång hela tiden. Det var något som ofta hände. Lärare och professorer hade en tendens att få ögonkontakt med Fredrik under sina föreläsningar, vilket gjorde att Fredrik ibland fick svårt att slappna av. När kursare satt och kollade sina mobiltelefoner efter SMS kände Fredrik att det skulle vara respektlöst att göra samma sak. Anledningen till problemet låg egentligen hos Fredrik själv. Hans vana att titta folk i ögonen när de pratade med honom höll i sig hela vägen in i föreläsningssalarna. Trots att lärarna uppenbarligen inte bara pratade med honom så kunde han inte låta bli. Det var mer en fråga om fokuserad uppmärksamhet än någon sorts inlärd artighet. Nu satt han och tittade på de som kom in i salen. Män och kvinnor, killar och tjejer i spridda skurar. Vissa kom i par och verkade känna varandra. Andra kom ensamma och såg sig vilset omkring efter en bänk med två lediga platser. Allt för att slippa den eventuella pinsamheten att en plats kunde vara reserverad för den redan sittandes kamrat. Fredrik log roat åt skådespelet emellanåt, när det blev ovanligt uppenbart på ett eller annat sätt. När han tittade mot den främre dörren igen såg han föreläsaren komma in. Han vände sig för att stänga dörren efter sig. Samtidigt som den slog igen och han vände sig mot katedern öppnades dörren igen. Försiktigt. En tjej tittade in och frågade om hon kommit rätt. Föreläsaren kontrollerade vilken kurs hon skulle delta i och konstaterade att hon var på rätt plats. Lättnaden syntes tydligt i tjejens ansikte när hon kom in och stängde dörren efter sig. Fredrik trodde knappt sina ögon. "Psst, Jennifer... här!" viskade han så högt han bara kunde. Han brydde sig inte om de nyfikna blickarna från kursarna vid bänkarna runt omkring. Jennifer fick syn på Fredrik och såg uppriktigt förvånad ut. Hon gick snabbt genom rummet och satte sig bredvid honom.

Författarens anmärkning

Idag kommer den sista delen i serien om Jennifers äventyr med Peter och Fredrik. Det blir en ganska mörk liten historia som bjuder på flera sorters överraskningar. Sedan är det dags att gå vidare med andra sagor, i andra miljöer och med nya karaktärer.

Kapitel 17: Ett oplanerat möte (del 2)

Klockan var inte ens särskilt mycket ännu. Ändå hade de hunnit med en del redan. Det fick man nog säga. Nu satt Fredrik och Peter på varsin stol vid köksbordet. Jennifer var inne på toan och fixade till sig. Det var vad hon hade sagt iallafall. Exakt vad det betydde visste ingen av dem. Peter satt och lyssnade efter ljuden inifrån badrummet. När han var nöjd med hur det lät lutade han sig konspiratoriskt fram mot Fredrik. "Du vet det du har berättat att någon tjej gillade?" Fredrik såg ut som ett frågetecken. "Va? Vad menar du" var allt Peter fick till svar. "Hon som tyckte om att bli strypt!" viskade han mellan tänderna. Fredriks ögon glimmade till när han förstod vad Peter pratade om. "Jaja, jo jag vet vem du menar. Vad är det med henne?" frågade Fredrik förvirrat. "Hon bor inte här bara så du vet" fortsatte han. Peter himlade med ögonen och tittade sig sedan nervöst omkring, lyssnade efter badrumsljuden igen men bedömde ännu en gång att det var lugnt. "Jag menar inte så... Jag berättade för Jennifer om den grejen." Fredrik sken upp. "Va? Vad tyckte hon om det?" Fredrik lutade sig fram över bordet och nu satt de lutade mot varandra som om de smidde kriminella planer. "Ja alltså, vi har inte testat" svarade Peter snabbt "Men jag tänkte att du kunde göra det sen när vi tar henne igen." Fredriks leende bytte karaktär till en sorts sned slughet. "Ok, gärna för mig men... Är du säker på att hon inte blir rädd?" frågade Fredrik. "Näe, det tror jag inte. Strunt i det. Jag ser till så att hon inte får panik, bara gör din grej med hen..." hann Peter säga innan Jennifer kom ut i köket. "Vad tysta ni blev. Vad pratade ni om då?" frågade hon de båda halvnakna männen som satt vid bordet. De hade inte bemödat sig om att på sig mer än sina byxor. "Eh, inget speciellt" svarade Peter snabbt och gav Fredrik en hastig blick. Jennifer kisade misstroget mot Peter innan hon vände sig mot Fredrik som bara log oskyldigt och glatt. "Säkert" fortsatte Jennifer, spelat tjurig, vilket fick Fredrik att börja skratta. Jennifer gav honom en ond blick och hans leende förbyttes till en änglalik min som ingen kunde tro på.

Kapitel 16: Ett oplanerat möte

Fredrik satt vid baren och drack av sin öl när han såg dem. Han höll på att svälja ner den skummande ölen i fel hals av förvåning. Peter upptäckte honom precis då och kom fram och hälsade. "Tjena, jag visste inte att du skulle vara i stan." Fredrik lyckades få ordning på sin öl och sitt svalg till slut. "Ehrm, jo. Är mest på genomresa faktiskt. Jag ska vidare imorgon eftermiddag. Hej förresten!" Under tiden de pratat hade Jennifer kommit fram hon också. "Hej Fredrik!" sade hon glatt och Fredrik tyckte att hon strålade. "Tjena Jennifer" svarade han högljutt tillbaka och blinkade åt henne när han lade till; "Tack för senast!" Jennifer blev generad och rodnade. Sedan tänkte hon efter och insåg att det bara var de tre i lokalen som visste vad Fredrik syftade på. Rodnaden lade sig därför snabbt och hon svarade honom; "Tack själv för en god insats." Alla tre började skratta åt pinsamheten i situationen och avväpnade den på så sätt. "Får man bjuda på en runda?" frågade Fredrik dem. Peter och Jennifer nickade båda. Efter en liten stund hade alla varsin dryck i handen och de började titta efter ett bord att sätta sig vid. Peter fann snabbt ett avsides bord, omgivet av två väggar dessutom. De gick dit alla tre och var nöjda över den relativa ostördheten som bordets läge i lokalen erbjöd. Sedan började de prata om allt möjligt som hänt på sistone. Det tog dock inte lång tid innan samtalet gled in på det de hade gjort senast de träffats. Fredrik tvekade inte att berätta hur mycket han hade gillat det och hur skön Jennifer hade varit. Detta fick Jennifer att bli lite förlägen men i hemlighet njöt hon av att höra Fredrik prata om henne på det sättet. "Jag tycker vi hade det riktigt trevligt" valde hon att säga och Peter höll med genom en instämmande nick. När deras drycker tagit slut tog Peter på sig att bjuda på nästa runda. När han gick till baren för att beställa satt Jennifer och Fredrik kvar. De började prata om Peter och om folk som satt i baren. Fredrik kunde inte låta bli att emellanåt snegla på Jennifers kropp. Hon hade en ganska tunn klänning på sig och hennes fylliga bröst var svåra att inte fastna vid. Jennifer märkte hur Fredriks blick gled nedåt ibland och kände spänningen öka. Peter kom tillbaka igen och delade ut glas. Jennifer fick ett nytt glas vin och killarna en varsin skummande öl.