Kapitel 10: Det övergivna huset

Mikael var på väg hem från en bekant. Han satt i bilen och trummade febrilt med tummarna mot ratten i takt musiken som vrålade ut ur högtalarna. Det var sent. Klockan var redan långt över midnatt. Bilen åkte fram över en grusväg och den mörka granskogen for förbi på båda sidorna av bilen. En och annan grop i vägen var det enda som höll Mikaels uppmärksamhet uppe. Han hade kört den här vägen så många gånger att han nästan kunde blundat och ändå komma hem helskinnad. Just därför blev förvåningen desto större när han såg konturerna av en person gåendes längs med vägen. Han bromsade in och kollade vem det kunde vara. Att se någon gåendes på den här vägen var ingen vanlig syn och med tanke på att det var långt till närmsta hus, som det inte fanns många av i närheten ändå, var det inte mer än rätt att stanna till och fråga om personen ville ha skjuts. Personen vände sig om och tittade mot bilen med en hand för ansiktet för att kunna se bortom strålkastarnas starka sken. Det var en tjej. Det såg åtminstone ut så. När Mikael kom närmare kunde han konstatera att det i högsta grad var en tjej. Hon hade ganska långt svart hår men det var något i håret som reflekterade ljusskenet annorlunda. Något blått. Mikael vevade ner sidorutan och hälsade efter att ha sänkt volymen på stereon. ”God kväll!” ropade han glatt och lutade sig åt sidan för att se tjejen lite bättre. ”Hejsan” svarade tjejen försiktigt. Det var något med hennes ansiktsuttryck som inte stämde riktigt tyckte Mikael. ”Har det hänt något?” frågade han henne bekymrat. ”Ja..jo...alltså, jag blev utslängd ur bilen jag åkte med” svarade tjejen. ”Det var inte snällt” fortsatte Mikael. ”Eller var det du som inte var snäll kanske?” Han log finurligt när han frågade henne det där. ”Det var de andra som inte var snälla” fortsatte tjejen. ”Jag hade inte gjort någonting faktiskt.” ”Vill du ha lift?” Tjejens ögon sken upp och ett stort leende tecknade sig över hennes ansikte. ”Ja, jättegärna!” ”Hoppa in bara” svarade Mikael och nickade mot dörren. Tjejen hoppade omedelbart in och Mikael började köra fram längs grusvägen igen, långsammare den här gången. ”Vart ska du någonstans?” frågade han henne. ”Stockholm” svarade hon. Mikael började skratta högt. ”Då är du på avvägar minst sagt” fick han till slut ur sig. Den blå och svarthåriga tjejen började skratta hon också. ”Jag vet” svarade hon.


 

 

”Vad heter du?” frågade Mikael henne. ”Emily” fick han till svar. Han smakade på namnet, upprepade det ett par gånger som för att förvissa sig om att han inte skulle glömma det. ”Vad heter du?” frågade Emily nästan blygt. ”Mikael” svarade Mikael och girade undan för en ovanligt stor grop i grusvägen. ”Den här vägen är helt värdelös” muttrade han för sig själv. ”Är du norrlänning Emily?” ”Eh..ja det är jag väl” svarade hon och log igen. Emily ville inte riskera att bli utslängd en gång till så hon hade bestämt sig för att vara så trevlig som möjligt. ”Där ser man” fortsatte Mikael. ”Det är inte jag.” ”Nä, det hörs” löd svaret från passagerarsätet. Mikael skrattade igen. ”Ja det gör det säkert” sade han och log. ”Är det ok om jag höjer volymen lite, den här låten är för bra för att spelas tyst.” ”Javisst, höj du” svarade Emily glatt. Mikael höjde och någon sorts klassisk rock med kvinnlig sång ljöd genom hela bilen. Efter en stund kom de till den där punkten då det plötsligt känns ok att inte prata hela tiden, och de for fram i relativ tystnad genom skogen. Mikael höll sina ögon på vägen och girade undan för gropar i vägen samt en och annan gren som ramlat ner. Emily tittade också på vägen men kunde inte låta bli att snegla mot Mikael emellanåt. Inte för länge. Så fort Mikael verkade röra sig så att han tittade åt Emilys håll tittade hon snabbt framåt igen. Han var rätt märklig den här skåningen tyckte hon. Endera satt han tillbakalutad och sjöng med i musiken, endera satt han lutad mot ratten och spanade ut i skogen. ”Hittar du något?” frågade hon honom till slut. ”Va, nä det kan jag väl inte påstå” svarade Mikael. ”Men man vet aldrig när det hoppar ut ett rådjur. Lika bra att vara beredd på det värsta” fortsatte han. ”Aha, är det mycket rådjur häromkring” frågade Emily honom på sin norrländska dialekt. Mest för att ha något att prata om. ”Alldeles för många” svarade Mikael. ”Eller ja, de har väl all rätt att vara här de också men de har en otrevlig tendens att hoppa ut på vägen helt plötsligt. Fina djur, men dumma” fortsatte Mikael och skrattade. Emily skrattade också. Han verkade trevlig ändå den här Mikael.

Utan förvarning hände precis det Mikael fruktat. En högrest råbock hoppade ut från skogen rakt framför bilen. Mikael tvärnitade och väjde undan. Emily skrek rakt ut av rädsla. Gruset kastades åt olika håll när bilen sladdade över vägen. Till slut stannade den tvärt när fronten slog emot en tjock trädstam. Mikael tittade oroligt mot Emily. ”Gick det bra?” frågade han. ”Du skadade inte dig?” Han andades häftigt och tittade bak för att se om rådjuret hade klarat sig. Emily hyperventilerade hon också. ”Jo, jag tror det gick bra” svarade hon när hon fått bättre kontroll över andningen. ”Körde du på den?” ”Jag tror inte det” svarade Mikael. ”Jag går ut och kollar. Vill du hänga med eller stanna här?” ”Jag följer med” svarade Emily omedelbart. Hon hade ingen lust alls att sitta ensam i den krockade bilen. De gick ut på varsin sida och gick bakåt. Det syntes inget spår av rådjuret längre. Det enda de såg var hjulspåren från sladden. Knappt ens det eftersom det var så mörkt omkring dem. De vände sig mot bilen igen. ”Det verkar inte som att det gick så bra för bilen” påpekade Emily. ”Nej, framsidan ser lite... konstnärlig ut” svarade Mikael ironiskt. Emily kunde inte hålla sig från att skratta till åt den kommentaren. Mikael tittade på henne och skrattade han också. ”Den var nästan redo för skroten ändå” fortsatte han. ”Tyvärr innebär väl det här att jag får göra dig sällskap istället för tvärtom” sade Mikael. ”Jo, det verkar ju så” svarade Emily. ”Är det långt till... ja vad som nu finns längre fram?” Mikael kliade sig på hakan och funderade en stund. ”Det är långt till byn” svarade han till slut. ”Det tar åtminstone ett par timmar att gå.” ”Ajdå” svarade Emily besviket. ”Men jag tror jag har en idé” fortsatte Mikael. ”Det finns ett gammalt hus en bit längre fram här, bara en liten bit in i skogen” funderade han högt. Emily såg nervös ut när han sade sådär. Mikael tittade på henne. Hon var söt den där Emily. Ännu mer när hon såg rädd ut. ”Du behöver inte oroa dig” försäkrade han henne. ”Jag är snäll av mig.” Emily skrattade lite nervöst. ”Ja, du verkar inte ond i alla fall” svarade hon och log. Mikaels skratt bullrade genom skogen. ”Nej, jag är nog inte särskilt ond” svarade han. Han vände sig mot bilen igen. ”Jävla skitbil” svor han och sparkade till den. ”Och skitrådjur” lade Emily försiktigt till. Mikael höll med henne genom att rikta en föraktfull fnysning mot skogen.

De började promenera längs grusvägen. Det var beckmörkt omkring dem nu och Emily kände sig lite obehaglig till mods. Visst var hon från Norrland och skog var hon van vid, men det var helt andra ljud som hördes här. Dessutom såg hon som mest ett par meter framför sig och skulle Mikael få för sig att springa ifrån henne skulle hon inte ha en aning om vad hon skulle ta sig till. Eller ännu värre... Nej, inte tänka så. Hon tvingade bort tanken. Mikael verkade vara en trevlig person, det kunde hon inte förneka. ”Vad faan är det där?” frågade plötsligt Mikael och stannade. Han spejade ut mot skogen. Emily kände hur rädslan växte inom henne. ”Vad, vad ser du för något?” frågade hon oroligt. Mikael kisade en stund till mot skogen innan han svarade. ”Måste vara någon skogsmaskin konstaterade han slutligen.” Emily andades ut. ”Du skrämde mig” sade hon och tittade på Mikael. ”Oj, det var inte meningen” svarade Mikael och skrattade. ”Du behöver inte vara orolig” fortsatte han. ”Om det var en skogsmaskin borde det inte vara särskilt långt till huset jag pratade om.” Hans röst var lugnande. Emily kände sig bättre till mods igen. Det började bli kallt och hon ville gärna komma inomhus så fort som möjligt. Att ta sig till det där huset var nog ingen dålig idé ändå. Kanske fanns där en telefon? De fortsatte promenera genom mörkret. Efter en stund började Mikael speja ut mot skogen igen. ”Vad letar du efter nu då” frågade Emily oroligt. Mikael skrattade till en aning åt hennes oro. ”Jag letar efter huset jag pratade om” svarade han. ”Det borde ligga här någonstans.” ”Borde vi inte se lampor eller något isåfall?” fortsatte Emily hoppfullt. ”Njä, alltså det där huset har ingen bott i sen 70-talet” svarade Mikael. ”Det är därför jag tittar så noggrant, så vi inte missar det.” ”Sedan 70-talet?” frågade Emily tvivlande. ”Ja, eller egentligen vet jag inte hur länge det stått tomt faktiskt” fortsatte Mikael fundersamt. ”När vi växte upp här var det tomt och verkade ha stått tomt i flera decennier. Det kan ha stått tomt mycket längre än så.” Emily som fått upp hoppet om en varm upplyst liten stuga fann sig med viss olust i verkligheten. Nåväl, bättre än inget, tänkte hon till slut, men någon telefon lär det väl inte finnas.

Plötsligt sken Mikaels ansikte upp av ett hoppfullt leende. ”Jag tror jag ser det” ropade han glatt. ”Var då?” frågade Emily ivrigt. ”Var?” Mikael tog hennes hand och pekade med hela hennes arm rakt in i skogen. ”Där, ser du det?” frågade han henne. Emily fick anstränga ögonen för att se något i mörkret. Till slut såg hon något som med hjälp av lite fantasi kunde vara ett hus. ”Ja, jag tror jag ser det” svarade hon och tittade glatt upp på Mikaels nattgrå ansikte. De log mot varandra en stund. Emily kunde inte undgå att se hur Mikael tittade på henne med en lite speciell blick. Han släppte hennes arm men tog hennes hand istället. ”Följ med!” utbrast han och drog iväg med henne mot skogsbrynet. Emily lät sig dras med mot skogen och snart gick de mellan granarna mot den svarta kuben framför dem. Något stort och svart uppenbarade sig till vänster om dem och Emily hoppade till. ”Vad var det för något?” Mikael brydde sig inte det minsta utan fortsatte exalterat in mellan träden med Emilys lilla hand i sin. Kuben fick snart tydligare konturer och visade sig vara just ett hus. I mörkret gick det inte att se vad huset hade för färg. Det var kort och gott mörkgrått, men husknutarna var ljusare. Förmodligen ett rött hus med vita knutar. Som så många andra hus. När de kom fram till dörren insåg de till sin besvikelse att den var låst. Mikael testade handtaget ett par gånger. Den öppnade sig inte så han började slita i det istället. ”Vi kanske inte borde...” hann Emily få ur sig innan dörren brakade upp av Mikaels styrka. ”Välkommen in” sade Mikael och bugade sig stilfullt när han visade henne in i huset. Han stängde dörren bakom dem när de kommit in. Det var lika mörkt om inte mörkare där inne. De sökte blint utefter väggarna efter en strömbrytare och Emily hittade till slut en. Det klickade till flera gånger när hon testade att trycka den upp och ner. ”Det verkar inte finnas någon el” sade hon uppgivet. ”Jag misstänkte nästan det” svarade Mikael. ”Vad gör vi nu då?” fortsatte Emily. ”Vi kommer ju inte kunna se något alls.” ’Ritsch’ lät det och de blev båda blinda av ett otroligt skarpt ljus. Efter några sekunder vande sig ögonen en aning och de kunde se sig omkring i hallen. Golvet var brunt av flera årtiondens samlade damm. I taket och på väggarna växte det spindelväv som också den var täckt av damm. ”Aj som...” skrek plötsligt Mikael till och det lilla ljuset föll till golvet och slocknade.

Det blev beckmörkt igen. Ännu mörkare än förut eftersom deras ögon nu hade vant sig vid ljus. Något rasslade till. Det var Mikael som skakade på sin tändsticksask. ”Jaha du Emily” sade han uppfordrande. ”När jag tänder nästa sticka så får du hjälpa till att leta efter stearinljus eller något annat som brinner men inte tänder fyr på hela stället.” ”Jag ska göra mitt bästa” svarade Emily osäkert. ’Ritsch’ lät det igen och de blev bländade ännu en gång. Det gick snabbare att vänja sig vid ljuset den här gången och de klev in innanför hallen och kom in i ett gammalt kök. Mikael började omedelbart slita upp köksluckorna. Där fanns bara en gammal servis. Emily drog ut alla kökslådor hon kom åt och stirrade desperat ner i dem. Inget. Egentligen inte alls inget. De var fyllda av bestick och köksgeråd, men inga stearinljus. ”Hittar du något?” nästan skrek Mikael åt henne. Emily tittade desperat mot honom och skakade på huvudet så att den blåsvarta luggen flög av och an. Mikael ansträngde sig för att hålla tändstickan med så lite som möjligt av fingrarna, men snart brann den ut. Mörkret omkring dem var kompakt. ”Ok, vad såg du mer i rummet än luckor och lådor?” frågade Mikael henne. Emily tänkte efter en lång stund. Hon hade varit så stressad att titta i lådorna att hon knappt registrerat något annat i rummet. ”Vänta lite” började hon. ”Fanns det inte ett skåp på andra sidan rummet?” ”Jag såg inget men det kan det väl ha funnits” svarade Mikael. ”Vi går dit så länge så att vi sparar så mycket tid vi kan.” De gick försiktigt genom köket för att inte snubbla över möblemanget. När de var på andra sidan rummet kände de framför sig med händerna. De stötte i varandra men fastnade snart vid något stort som verkade vara gjort av trä. ”Det här känns som ett skåp, sade Mikael. Emily kände med handen och kände något kallt mot sig. Hon var rädd i mörkret och ville att Mikael skulle tända en tändsticka så fort som möjligt, men hon insåg också att de måste spara på dem till ljusen. Om de nu skulle hitta några ljus. Det var nog inte så sannolikt egentligen. ”Jag tror jag känner handtaget” svarade Emily lättat. Hon drog i det kalla handtaget och det knarrade när en stor skåpslucka av trä gled upp.

Mikael tände en ny tändsticka. Samma blindhet som innan. När de återfick synen stirrade de båda in i skåpet. ”Yes!” skrek Emily till. ”Va.. var?” frågade Mikael exalterat men Emily höll redan ett långt gulnat stearinljus framför sig. Mikael förde fram lågan mot ljuset och snart tog det fyr i den lilla veken. Han släckte tändstickan och de tittade på varandra en lång stund. ”Bra teamwork” konstaterade Emily och Mikael svarade med ett rungande; ”Ja!” De tittade in i skåpet igen och hittade en hel låda med likadana stearinljus. De hade säkert varit vita en gång i tiden men nu hade de en närmast sjukligt gul nyans. Mikael plockade till sig ett och tände det mot Emilys ljus. Han höll handen runt lågan när han vände sig för att se sig om i köket. ”Det lilla ljus jag har, det ska få brinna kla...” nynnade han tyst för sig själv. Emily skrattade åt honom. ”Oj, förlåt” började Mikael. ”Jag blev bara så glad.” ”Tro mig” svarade Emily lättad. ”Det är jag också.” Nu tittade de ut över köket. Lika mycket tjockt damm täckte golvet där som i hallen, lika mycket dammigt spindelnät fanns i taket ner mot väggarna. Till och med spindlarna verkade ha övergivit huset för länge sedan. Mitt i rummet stod ett gammalt bord av trä. Det var smalt och avlångt, och runt det stod det flera stolar av trä. På en av väggarna hängde ett gammalt dammigt tygstycke. Mikael borstade av dammet. Det verkade vara någon sorts korsstygnstavla men det gick inte längre att utläsa vad det stod på den. Emily vände sig om och tittade på andra sidan rummet. ”Det ser ut som någon gjort inbrott” konstaterade hon när hon såg de utdragna lådorna och luckorna. ”Tja, det har det väl också?” svarade Mikael allvarligt. ”Jo, det har du rätt i” fortsatte Emily lite skamset. Det var så konstigt köket. Som om den som bott här en dag bara bestämt sig för att försvinna och lämna allting kvar. ”Ska vi gå husesyn?” föreslog Mikael. Emily nickade till svar.

Det fanns två dörrar till köket. Den ena hade de kommit in genom från hallen. Den andra ledde ut till ett annat rum. De gick in i det andra rummet men stannade häpna strax innanför dörröppningen. Det var en sorts vardagsrum. Precis som i köket var det helt orört. Det stod ett soffbord mitt i rummet och runt det en gammal soffa och en fåtölj. Allting var täckt av damm. Mikael tittade sig omkring och stannade upp längs ena väggen. ”Titta” sade han till Emily. Hon tittade mot Mikael och såg samma sak som han. Två tavelramar hängde där. Mikael borstade bort damm och spindelväv när Emily gick fram till honom. Hon rös till när ett gammalt strängt kvinnoansikte plötsligt stirrade rakt på henne från tavelramen. Det var ett svartvitt foto och mycket gammalt. ”Hon ser inte så värst trevlig ut” konstaterade Emily med tydligt obehag i rösten. ”Vet du vem det är?” Mikael skakade på huvudet. ”Ingen aning” svarade han kort. ”Hon har väl bott här antar jag.” Mikael tog ner tavelramen och lade den med bilden nedåt på ett vitrinskåp som stod nära honom. ”Tack” utbrast Emily. Mikael nickade. Sedan borstade han av den andra tavelramen. ”Är du säker på att du vill se?” frågade Emily försiktigt. ”Jag är för nyfiken för att låta bli” svarade Mikael ivrigt. När dammet försvann avtecknade sig ett nytt ansikte inne i ramen. Det var en åldrad man med hög cylinderhatt. Mannens ögon såg nästan ut att brinna mitt i bilden. Mikael rörde sitt ljus från sida till sida men det var inte reflektionen som skapade den där effekten. ”Hans ögon ser vansinniga ut” konstaterade Mikael lugnt. Emily var som hypnotiserad av bilden framför henne. Hon fick använda hela sin viljestyrka för att komma ur sin trans. ”Snälla, kan du inte lägga ner den också?” bönföll hon Mikael. Han gjorde som hon ville. ”Jag undrar vad det är för folk som bott här egentligen?” fick han ur sig till slut. ”Inte tog de med sig något och att döma av bilderna verkar de inte ha varit särskilt vänliga heller.” Emily ville inte tänka på bilderna. Hon stod för sig själv och benen darrade under henne. När hennes underläpp började darra den också bet hon lätt i den så att den blev stilla.

”Är du rädd?” frågade Mikael. Emily kunde inte neka utan nickade sakta. ”Kom här.” Mikael log tryggt mot henne och höll ut armarna. Hon gick fram till honom och lät sig bli omfamnad av hans stora armar. Hon lutade huvudet mot hans bröst. ”Du behöver inte vara rädd” fortsatte Mikael. ”Och vi behöver inte kolla runt mer heller om du inte vill.” Emily tackade honom. I hans famn kändes det bra igen. Det var så konstigt det där huset. Vad hade hänt egentligen som fått dem att lämna det så där? Efter en liten stund släppte Mikael henne. Emily ville inte att han skulle släppa henne men skämdes när hon kom på att de ju inte ens kände varandra. Mikael öppnade vitrinskåpet och hajade till när han hittade något där inne. Emily ville inte ens veta vad det var han hittat. ”Helt perfekt!” utbrast Mikael glatt och plockade fram två tomma ljusstakar som han lade på tavelramarna. Han plockade därefter ut två till. ”Nu slipper vi stå och hålla i ljusen och bränna upp varandra på köpet” fortsatte han glatt. Han placerade sitt ljus i den ena ljusstaken. Det passade. ”Ska vi hämta ett par ljus till?” föreslog han och Emily nickade ivrigt till svar. De gick ut i köket igen och hämtade lådan med stearinljusen. De placerade lådan på soffbordet och satte in ljus i alla fyra stakar som de sedan placerade ut på bordet. Nu blev det lite ljusare i salongen och de kunde se sig omkring utan att behöva ställa sig alldeles intill det som råkade fånga intresset. Mikael rotade runt lite mer i vitrinskåpet och visslade till. Emilys hjärtfrekvens ökade och hon var återigen osäker på om hon ens ville veta. Mikael vände sig om med två stora dukar i varsin hand. ”Vadå, ska vi leka spöken eller?” frågade Emily avmätt. Mikael skrattade bullrande åt henne. ”Nä, jag tänkte att vi kunde fixa så att vi kan sitta i soffan bara utan att bli nersmutsade av allt damm” svarade han. ”Går det för sig?” Emily skämdes för att hon varit så nosig. Det var något med rädslan som kom och gick som gjorde henne lite... Inte lättirriterad, men på gränsen till alla möjliga sinnestillstånd. Hon log mot Mikael och nickade. ”Det är en jättebra idé faktiskt” svarade hon.

De hjälptes åt att försiktigt borsta av det värsta dammlagret på soffan. Efter ett tag fick den en ny nyans av brun som den inte haft innan. Emily tryckte på sittdynan och kände stora fjädrar under lädret. Det knakade och gnisslade om madrassen. När hon tryckte handen mot madrassen längre bort gick en fjäder igenom. ”Hmm, ingen bra kvalitet direkt” utbrast Mikael missnöjt. ”Nja, har den stått såhär sen 70-talet som du säger så är det nog rätt bra kvalitet ändå” inflikade Emily. Mikael hummade och tänkte efter. ”Du har rätt” beslöt han sig för till slut. ”Men vi kan ju inte sitta på den om stålfjädrarna ska hoppa upp i rumporna på oss, eller hur?” Han blinkade åt Emily och log. ”Nej, det är nog sant” svarade hon fundersamt. ”Men om vi lägger ut båda dukarna på en plats kanske?” föreslog hon istället. ”Då blir det kanske tillräckligt tjockt för att fjädrarna inte ska gå igenom.” ”Bra idé!” replikerade Mikael exalterat. ”Vi testar!” De vek upp dukarna och vek ihop dem igen i lämplig storlek. Sedan lade de ut dem över sittplatsen längst ut i soffan. ”Vill du testa, eller ska jag?” frågade Mikael. Emily tänkte. ”Du” svarade hon till slut. ”Du är tyngre än mig.” ”Kallar du mig tjock?” svarade Mikael och gav henne en sur blick. ”Va, nej... absolut inte” svarade Emily osäkert. ”Jag menade bara...” Mikael vek sig av skratt. Emily slog på honom lite lätt och nu var det hon som såg sur ut. Mikael skrattade fortfarande när han satte sig på dukarna. Det gnisslade till ordentligt i soffan. Han studsade försiktigt upp och ner ett par gånger och tittade upp på Emily. ”Verkar inte var något fel på konstruktionen” sade han nöjt. ”Vill du slå dig ner?” Emily tittade på Mikael. ”Var då menar du?” frågade hon syrligt. Mikaels skratt fick ny kraft av hennes syrlighet. ”I mitt knä antar jag” svarade han snart. Han slog ut med händerna i en välkomnande gest och Emily satte sig i hans knä. ”Det funkar bra” konstaterade hon. ”Men det kanske blir jobbigt för dig om jag ska sitta här i flera timmar?” ”Åja, det är nog ingen fara” försäkrade Mikael henne. ”Du är så liten att det nog ska gå bra. Du väger ju knappt något och din rumpa är inte ens särskilt spetsig. Fin däremot!” Emily rodnade men inuti log hon stort. ”Nää, men dina ben är lite spetsiga” svarade hon glatt. ”Tro mig, det är inte benen” svarade Mikael med allvarlig min. Emilys rodnad blev större. Hon kunde inte riktigt titta i Mikaels ögon när han sade så där. Han skrattade högt igen och Emily studsade på hans knän. ”Sitt still!” fräste hon åt honom men lät alldeles för glad för att verka upprörd.

Emily tittade bak på Mikael där hon satt i hans knä. Hans ögon mötte hennes och de tittade på varandra en stund utan att någon av dem sade ett ord. Mikaels ögon gnistrade i ljusens fladdrande sken. De såg nästan magiska ut på något sätt. På samma sätt gnistrade Emilys blågröna ögon till ibland och fick Mikael att känna en värkande längtan efter henne. Deras ansikten var bara någon decimeter ifrån varandra. Efter en stund lade Mikael sina stora armar runt Emilys och drog henne mot sig. Hon gjorde inget som helst motstånd utan blundade och njöt av den varma känslan. Plötsligt kände hon hans mjuka läppar mot sina. De kysste varandra, mjukt och långsamt. Mikael smakade på hennes underläpp innan han kysste henne ivrigare. Emily kände hur hjärtat började slå snabbare. Det här var egentligen inte alls vad hon tänkt sig, men det kändes för bra för att hon skulle få för sig att låta bli. Hon vände sig om och satte sig gränsle över Mikaels ben. Deras blickar mötte varandra igen och hon såg den där längtan i Mikaels gnistrande ögon. Han höll henne om ryggen nu och Emily lade sina armar runt hans hals. Han drog henne mot sig och kysste henne djupt. Även Mikaels hjärtfrekvens hade ökat väsentligt nu och när deras tungor sakta lekte med varandra suckade han inom sig av njutning. Han avslutade kyssen och drog Emily hårdare mot sig. Han kände hennes stora mjuka bröst mot sin haka. Han måste ha henne. Emily som satt tätt intill Mikael nu kunde känna något hårt mot underlivet och hon flämtade till av upphetsning. ”Res dig upp” fick Mikael flämtande ur sig. Emily gjorde som han sade åt henne. Mikael reste sig också och stod framför henne och tittade ner på henne där hon stod och böjde huvudet bakåt för att se upp i hans ögon. Han lade sina armar runt henne och tryckte henne mot sig. Emily kände det där hårda igen, denna gång mot magen. Mikael tog hennes ena hand i sin och förde den mot sitt underliv. Emily gjorde fortfarande inget motstånd och hon flämtade till högljutt när hon kände det avlånga hårda under sin lilla hand. Hon smekte utbuktningen och kände hur den hårdnade ytterligare. Mikaels händer hittade till hennes rumpa och hon kände hur upphetsat han klämde på den. ”Jag vill ha dig Emily” utbrast Mikael flämtande.

Emily tittade upp på Mikael och nickade. ”Vad?” frågade Mikael uppfordrande. ”Jag vill ha dig också” svarade Emily tyst. ”Hur menar du?” frågade Mikael retsamt. Emily rodnade lite. ”Du vet vad jag menar” tvingade hon ur sig och vred samtidigt olustigt på sig. ”Nej, säg det till mig” fortsatte Mikael. ”Jag vill att du tar mig” lyckades Emily få ur sig till slut. Hon gömde sig bakom sin lugg och vågade knappt titta fram. När hon vågade tittade hon upp i Mikaels ögon och såg en sorts vansinne, men inte som i tavlan med den vansinnige mannen. Mikaels ögon såg mer ut att brinna av lust, till henne. Emily blev upphetsad av blicken. ”Klä av dig!” beordrade Mikael henne utan förvarning. ”Va?” svarade Emily. ”Ska jag..?” ”Du ska klä av dig” upprepade Mikael bestämt. Emily tvekade en stund innan hon drog av sig sin tröja. När hon nu stod framför Mikael med bara ett linne på överkroppen såg hon hur han bet sig i underläppen. Det syntes att han var upphetsad och tänd på henne. ”Fortsätt” krävde Mikael och hon fortsatte genom att knäppa upp sina byxor. När hon drog ner dem stönade Mikael tyst av kåthet. Han smekte sig över utbuktningen på framsidan av sina jeans när han tittade på henne. Emily tittade frågande upp på honom igen. ”Du är inte färdig än” flämtade Mikael. ”Men” började Emily men blev genast avbruten. ”Du ska göra som jag säger” sade Mikael bestämt. ”Är det uppfattat?” Emily nickade. Hon tog tag i linningen av sitt linne och drog upp det över huvudet. Nu hade hon bara trosor och bh på sig. Mikael inspekterade hennes kropp och log godkännande. ”Mycket bra” sade han upphetsat. ”Fortsätt.” Emily tog av sig bh:n och hennes stora runda bröst föll ut. Det var ganska kyligt inne i huset så bröstvårtorna styvnade nästan omedelbart. Det gjorde Emily upphetsad att känna hur de drog ihop sig på det viset. Hon tvekade en stund innan hon tag i troskanten och drog ner de små bomullstrosorna som landade på hennes skor. Sedan tog hon av sig skorna också och tittade frågande upp på Mikael.

Mikael stirrade på hennes kropp. Han synade den uppifrån och ner, fastnade vid brösten en stund innan blicken gled ner över magen. När han tittade på hennes knappt befintliga könshår flämtade han till och bet sig i underläppen igen för att inte förivra sig. Han satte sig på soffan och vinkade till sig Emily. Hon gick osäkert fram till honom. När hon stod precis framför honom lade han sina händer på hennes nakna rumpa och drog henne ytterligare lite mot sig. Emily kände hur hans händer rörde sig över rumpan ner mot låren. Mikaels händer var stora och varma. Hon kände hur hans fingrar rörde sig in mot springan och hon rös till av njutning när han nästan rörde hennes fitta bakifrån med sina undersökande fingrar. Mikael kände värmen från hennes kön stråla ut mot sina händer. Han var otroligt tänd på henne. Han måste ha henne. ”Vill du ha min kuk Emily?” frågade han henne hetsigt. Emily kände pulsen öka ytterligare och hon svarade flämtande; ”Ja!” Mikael tittade sig omkring i rummet. Hans blick stannade upp vid fönstret bakom soffan. Han reste sig, flyttade på Emily och gick fram till fönstret. Väl där tog han av det tygband som höll gardinen åt sidan. Han kom tillbaka till henne igen med tygbandet i händerna. ”Hjälp mig att flytta på ljusen” uppmanade han henne. När Emily lutade sig över bordet för att ta två ljusstakar kände hon Mikaels hand mellan sina ben. Hans fingrar gled längs med hennes fuktiga blygdläppar och hon stönade till av njutning. ”Såja, fortsätt nu med ljusen” sade Mikael bestämt. Emily skämdes av någon anledning över sin reaktion men tog ljusen och flyttade dem till vitrinskåpet. Mikael tog de två andra ljusen och placerade dem på golvet i rummet. När Emily vände sig om och tittade på Mikael kände hon sig osäker på vad han ville att hon skulle göra härnäst. ”Kom hit!” beordrade han henne. Hon kom tillbaka till soffan igen. Mikael stod bredvid henne. ”Lägg dig på bordet” sade han med myndig röst.

Emily tittade på bordet och tvekade ett ögonblick. ”Lägg dig på bordet sa jag” upprepade Mikael uppretat. Emily svalde en klump i halsen och gjorde som hon blivit tillsagd. Nu låg hon på det smala soffbordet med rumpan vid kanten. Fötterna nådde precis ner till golvet. Mikael såg nöjd ut. ”Vad ska du göra med det där tyget?” frågade Emily oroligt. Mikael satte ett finger mot läpparna och hon tystnade. Osäkerheten gjorde henne så upphetsad att hon inte visste vart hon skulle ta vägen. Mikael gick fram till henne och drog ut hennes armar mot soffbordets kanter. Hennes armbågar stack precis ut utanför bordets kant. Sedan tog Mikael hennes ena lilla hand i sina och band tyget runt den. Emily tittade förvirrat upp på honom. Samma eld av lust brann fortfarande i hans melerade ögon. På något sätt ville hon nästan att han skulle kasta sig över henne men att han drog ut på det så här gjorde att hon blev mer och mer upphetsad hela tiden. När tyget satt ordentligt kring hennes handled vinklade han ner hennes underarm över bordskanten. Han höll i andra änden av tyget och slängde in den under bordet. ”Ska du?” började Emily flämtande men Mikael avbröt henne. ”Du behöver inte prata just nu” sade han. Det var ingen egentlig order. Snarare ett konstaterande. Emily tog det till sig och tystnade. Hennes tunga andning avslöjade mer än väl hur hon kände inför det som hände. Mikael tog sig runt på andra sidan och fiskade upp tyget som låg under bordet. Han tog tag i Emilys andra hand och vinklade ner den över andra bordskanten på samma sätt. Emily gjorde fortfarande inget motstånd. Hon gillade inte det här huset, det var skrämmande på så många sätt och tanken på att bli lämnad kvar här var fruktansvärd. Ändå kunde hon inte förmå sig att göra motstånd. Sedan kände hon hur tyget bands runt hennes andra handled. Hon var fast. Hon kunde röra sina händer några centimeter men absolut inte mer. Hon stirrade bedjande upp på Mikael som nöjt studerade sitt hantverk. ”Nu Emily är det dags för något helt annat” fick han flämtande ur sig.

Han knäppte upp knappen på sina jeans och fick ner gylfen, stoppade in en hand och drog ut sin kuk. Emily tittade upphetsat på honom när han gjorde det. Hon ville så gärna ha honom. Mikael drog dock inte av sig byxorna som hon hade trott att han skulle göra. Istället smekte han sig själv där han stod och tittade på hennes nakna kropp. Han runkade sin kuk, drog förhuden fram och tillbaka. Emily kunde se hur kuken blev kladdig av en genomskinlig vätska. I de levande ljusens fladdrande sken glittrade den. Mikael drog av sig in tröja och hon tittade upp på hans tränade ärrade kropp. Hon ville så gärna ha den. I sig, på sig, över sig. Överallt! Mikael lutade sig över henne och smekte hennes bröst. Hon njöt av beröringen och började oavsiktligt svanka på bordet. Mikaels fingrar rörde sig över brösten, klämde på dem, tog hennes bröstvårtor mellan sina fingrar och tryckte ihop dem med ett lätt tryck. Det fick henne att gny av vällust. Samtidigt såg hon hur Mikael fortsatte runka sin hårda kuk över henne. En liten genomskinlig droppe blev till en kladdig sträng som föll från hans ollon och landade på hennes ena bröst. Mikael plockade upp vätskan på en fingertopp och masserade ut den hala vätskan över hennes ena rödbruna bröstvårta. Den började glänsa och stod trotsigt rakt upp. Hon stönade av beröringen och precis då nöp Mikael till i den. En chock av rysningar gick genom kroppen på Emily hela vägen ner till underlivet. Mikael stoppade sitt fuktiga finger mellan hennes läppar och Emily slickade det rent. Tungan halkade över fingret som var glatt av vätskan, men snart fick hon in fingret i munnen och sög. Mikael stönade och hans kuk ryckte till. Han ställde sig med benen på varsin sida av bordet och satte sig tungt ner på Emilys mage. Han tog hennes bröst i sina stora händer och klämde ihop dem. Sedan lade han sin hårda kuk mellan dem. Emily tittade ner och såg hur tjock den var, hur venen på ovansidan blev stor och sedan sjönk undan för att bli stor igen i nästa ögonblick. Han klämde ihop hennes mjuka bröst runt sin kuk och smekte sig själv med hjälp av hennes kropp. Hans kuk rörde sig fram och tillbaka mellan hennes bröst och Emily gnydde av kåthet.

Hennes bröst blev kladdiga av hans kuk och snart glänste det av dem i skenet från ljusen. Mikael tittade i Emilys ögon. ”Vill du ha min kuk i din mun?” frågade han henne. ”Åh… ja” svarade hon ivrigt. ”Be då om det” fortsatte Mikael. Emily tittade Mikael i ögonen. ”Snälla, stoppa in din hårda kuk i min mun” bad hon. ”Jag vill ha den!” Mikael blev kåt av att höra henne prata så och stönade. Han reste sig från hennes mage och lät sin kuk falla ner på hennes väntande läppar. Emily sög på den hårda kuken och njöt av att få göra det skönt för Mikael. Hon lyfte sitt huvud från det dammiga bordet och försökte få in så mycket som möjligt av kuken i sin mun. Mikael stönade högt när hon sög honom så. ”Åh Emily, din mun är underbar” flåsade han njutande. Emily slappnade av med huvudet en stund och hade nu bara toppen av kuken i sin mun. Hon slickade på den och lät tungan leka över undersidan. Med små, små slick stimulerade hon undersidan av ollonet och den lilla strängen. Detta fick Mikaels kuk att rycka okontrollerat i hennes lilla mun. Hon kände hur ollonet spändes ut och hårdnade när hans kuk blev så stor den bara kunde. Mikael vek undan Emilys blå lugg så att han kunde se hennes ögon. Hon blundade och det svarta sminket runt hennes ögon tände honom. Han drog ut sin kuk ur hennes mun och smetade ut saliv och försats över Emilys läppar så att hon blev kladdig runt hela munnen. Hon tittade upp på Mikael och såg hur han njöt. Sedan lyfte han på ena benet och satte ner det igen så att han stod bredvid bordet igen. Han smekte hennes bröst och ner mot magen. Emily gnydde återigen av njutning. När hans hand rörde sig ner mot det lilla hår hon hade kvar mellan benen började Emily andas oregelbundet. Mikael lät sina fingrar cirkla runt hennes klitoris. Emily stönade högt. Han särade på hennes små blygdläppar och hon flämtade till. Hennes fitta var våt. Väldigt våt. Mikael smetade ut hennes genomskinliga vätska över blygdläpparna och upp runt hennes klitoris. Emily gnydde och flämtade om vartannat. När han tryckte in ett finger i henne stönade hon högt igen. Fingret gled ut och in utan problem. Han drog ut det och ställde sig vid bordets nedre kant. ”Nu Emily, ska jag knulla dig” flämtade han upphetsat fram. ”Ja, knulla mig!” bönade Emily honom.

Han ställde sig på knä mellan hennes ben och särade på dem ytterligare, lade upp hennes fötter på sina axlar och tryckte sin kuk mot hennes våta blygdläppar. Utan att trycka in den lät han kuken glida mellan hennes läppar en stund så att kuken blev kladdig av hennes safter. Emily tittade neråt och gnydde av välbehag. ”Knulla mig, snälla knulla mig” vädjade hon. Sedan kände hon hur blygdläpparna trycktes åt sidan. Något tjockt trängde in i henne. Mikaels ollon gled in i hennes fitta. Han stönade högt när han kände värmen från hennes insida runt sig. Emily stönade hon också. Sedan stötte han in i henne och hans kuk försvann i hennes inre. Mikael tog ett fast tag om Emilys lår och stötte djupt in i henne. Hon var våt och varm och känslan fick Mikael att rysa av njutning. Han drog ut kuken en bra bit och stötte den hårt in i henne igen. När han drog ut den på nytt var den glittrig av hennes upphetsnings safter. Sedan började han rytmiskt stöta in i henne gång på gång och Emily stönade och jämrade sig av njutning. När han knullade henne på det sättet gungade hennes glänsande bröst fram och tillbaka, vilket gjorde honom än mer upphetsad. Hans grepp om hennes lår hårdnade och på samma sätt blev de rytmiska stötarna blev hårdare och hårdare. Emily lyfte sitt huvud och tittade ner mot honom. Såg hans hårda kuk glida in och ut ur hennes fitta gång på gång. Hon tittade upp på Mikaels ansikte som blivit rött av en blandning av upphetsning och trötthet. Små pärlor av svett på hans panna glänste i det fladdrande ljuset av ljusstakarna. Emily kände hur hans stora händer kramade hennes lår och drog henne bakåt mot sig när han stötte sin kuk hårt in i hennes kropp. Han flåsade. Andades oregelbundet och tungt. Mikael sträckte fram sina händer och klämde ivrigt på Emilys kladdiga bröst. Hon stönade högt av njutning när han knullade henne så. Hans händer lämnade hennes bröst igen och smekte henne över magen ner mot hennes fitta. Han smekte hennes klitoris, lät ett par fingrar cirkla runt den samtidigt som han stötte djupt in i hennes våta inre. Emily njöt. Hon stönade och gnydde. För varje stöt in i hennes lilla kropp njöt hon mer och mer. Mikaels stötar blev oregelbundna och hårdare. Hon kände hur hans kuk på något sätt blev hårdare och fyllde upp henne fullständigt. Det blev för mycket för henne. Orgasmen som länge vuxit inuti henne kunde inte hållas tillbaka längre. Känslan av Mikaels fingrar på henne och hans kuk som stötte in i henne förde Emily över gränsen till slut. Hennes mun utstötte stön efter stön under tiden hennes rygg krökte sig i en svankning, som om hennes kropp inte klarade mer. Varje stöt in i henne var hård och sedan långsammare ut igen för att producera en ny hård stöt in henne. Mikael stönade högljutt och flåsade tungt när hon kom runt honom. Emilys rygg mötte precis bordet på nytt när hon hörde Mikael säga något.

”Åh Emily, jag kommer snart” lyckades han få ur sig mellan flämtningarna. Emily älskade hur skönt hennes kropp gjorde det för honom och gnydde; ”Ja, kom” till svar. ”Spruta på mig Mikael” fortsatte hon. ”Jag vill att du kladdar ner mig.” Det här var för mycket för Mikael. Hans kuk kändes som att den skulle sprängas. Känslan i ollonet hade spridit sig ner genom den hårda kuken och in i magen, ner för benen. Han spände sig och tryckte in kuken djupt in i Emily en sista gång och höll kvar den så djupt inne i henne han kunde. Det bultade genom hela underlivet. Sedan drog han ut den, höll i Emilys båda ben med en hand samtidigt som han runkade sin kuk snabbt. ”Kom på mig Mikael, snälla spruta ner mig” hörde han avlägset Emilys kåta röst. Sedan kom han. Hans kuk sprutade vit tjock sperma över undersidan av hennes små lår. Den rann sakta neråt mot hennes fitta. Nästa konvulsion resulterade i en ny tjock stråle som landade rakt på hennes små blygdläppar. Mikael stönade högt och grimaserade av njutning. Emilys röst brast nästan när hon gång på gång högt stönade; ”Ja, ja, ja spruta ner mig!” Mikael fortsatte sakta runka sin kuk när han släppte ner Emilys ben på golvet igen. Hans andning började sakta bli mer regelbunden igen och han öppnade ögonen och tittade upp mot Emily. Deras glansiga blickar möttes och Mikael log mot henne. Emily rörde på huvudet för att få sin lugg att glida åt sidan så att hon kunde se honom bättre. Hon log trött mot Mikael när hon kände hans sperma glida ner längs blygdläpparna och benen mot bord och golv. Mikael reste sig och gick fram till Emilys huvud. Han kysste henne sakta och hon svarade genom att låta sin tunga glida in i hans mun. De kysste varandra så en stund tills Mikael drog tillbaka sitt huvud och såg fundersam ut. ”Ska vi se vad som finns i resten av huset?” frågade han. Emily nickade. ”Men du får nog frigöra mig först” skrattade hon. Mikael skrattade han också. ”Är du säker?” frågade han henne med låtsad oförståelse. Emily spelade arg. ”Du kan ju inte låta mig ligga här för alltid heller?” Mikael brast ut i ett ännu större skratt och började knyta upp knuten runt hennes ena handled. När hon blev fri satte hon sig upp på soffbordet och pustade ut. Sedan tog de varsitt ljus och undersökte resten av rummen i stugan. De fann många märkliga saker och ett hus som såg ut att ha blivit lämnat i all hast för kanske så mycket som 50 år sedan. Snart blev det morgon och ljust utanför huset.

En fristående fortsättning på detta kapitel finner du här