Kapitel 34: Hallonflickan II

Matilda satt och gjorde sin läxa i matte. Hon gillade det inte alls. Matte var inte hennes favoritämne direkt. Till imorgon skulle de ha gjort två hela sidor med uppgifter som gick ut på både multiplikation och division. Matilda kunde inte alls koncentrera sig på talen. Hennes tankar vandrade hela tiden och hon fick inget gjort. Det som hennes tankar vandrade till var mannen med hallonbuskarna. Robert hette han tydligen. Matilda undrade hur gammal han var. 40 kanske? Nej, inte riktigt så mycket. 30? Förmodligen någonstans mittemellan. Han verkade iallafall jätteintresserad av henne. Hon rös nästan när hon tänkte på vad de hade gjort. Vilken tur att hon sprungit runt till framsidan av hans hus där i slutet som hon gjort. Annars kunde det gått illa. Hon ville inte att Robert skulle råka illa ut för det de gjort. Det var ju lika mycket hennes fel. Kanske mer än hans egentligen. Hon hade ju stått kvar sådär med putande rumpa lite extra för att han verkligen skulle titta på henne. Matilda bestämde sig för att det nog var mest hennes fel ändå. Det fick henne att skämmas, men samtidigt gillade hon ju hur det hade känts. Både när de kysste varandra och när de slickade på varandras fingrar. Det kändes lite snuskigt och hon hade ju känt det där hårda mellan Roberts ben. Hon rodnade över sin mattebok. Hon skakade bort tankarna och försökte lösa några tal. Det var inte de svåraste talen någonsin, men det gick långsamt framåt när hon inte kunde koncentrera sig.

Hon hade bara några tal kvar när hon började tänka på Robert igen. Hon försökte verkligen låta bli men det var för svårt. Hon återspelade hela mötet för sig själv igen. Hur hon suttit i hans knä och hur han hade sugit på hennes underläpp och slickat lite på den. Det var inte så de killar hon kysst tidigare hade gjort. De hade varit mycket ivrigare och lite fumliga. Robert verkade veta hur man gjorde på något sätt. Matilda undrade om alla vuxna var lika bra på att kyssas. Hon var inte säker. Hon hade inte testat någon annan. Matilda blev varm av att tänka på sådant här. Hon funderade på att klä av sig lite men skämdes intensivt när hon insåg vad hon höll på med. Hon kunde ju inte både tänka på sådant och klä av sig! Eller? Bara några tal kvar Matilda, tänkte hon för sig själv, sedan kan jag gå ut och få lite luft. Lugna ner mig lite.

Matilda var snart klar med sin läxa och skyndade sig ut till hallen. Hon tog på sig sina skor och ropade att hon var tillbaka snart. "Vart ska du Matilda?" hörde hon en lite orolig röst ropa inifrån köket. "Ut bara, jag kommer sen!" ropade hon tillbaka och slängde igen dörren. Snart var hon på gatan utanför och började promenera bort från hemmet. Det var egentligen inte ens meningen men hon insåg snart vart hon var på väg. Skulle hon våga gå hem till Robert igen? Tänk om någon såg henne. Matilda bestämde sig för att åtminstone gå förbi hans hus. Om han sen såg henne var det ju inte hennes fel. Hon lyckades nästan övertyga sig själv om att det inte skulle vara hennes fel om hon hamnade hos Robert igen. Det pirrade inuti hennes mage när hon närmade sig hans hus. Tänk om han var i trådgården igen. Skulle han kalla på henne? Tänk om han inte ens brydde sig om henne. Matilda blev lite ledsen när hon föreställde sig hur Robert bara skulle ignorera henne när hon gick förbi. Snart var hon riktigt nära hans trädgård. Hon stannade och spanade på avstånd för att se om han var hemma eller inte. Hon kunde inte se honom. Hon gick sakta närmre men såg fortfarande ingen Robert. När Matilda var precis framför huset stannade hon till och låtsades knyta skorna för att få anledning att synas extra länge. Ingen röst. Ingenting. Hon kände sig nästan sviken på något sätt. Som att Robert var elak mot henne genom att inte vara hemma.

När hon stod med ena knäet mot marken tog Matilda mod till sig. Hon skulle ringa på. Hon skulle verkligen göra det! Hon kände sig redan stolt som skulle våga sig på en sådan sak. Sedan kände hon hur modet omvandlades till nervositet. Hon måste skynda sig innan hon tappade allt mod. Matilda gick fram över den lilla stenbelagda gången upp till ytterdörren. Hon tittade sig omkring innan hon tryckte på ringklockan. Ljudet av klockan var nästan öronbedövande för hennes nervösa öron och hon var nära att slänga sig ner på den lilla verandans golv för att gömma sig för alla som måste hört klockan ringa. Nervöst tittade hon sig omkring. Ingen i närheten. Tyvärr var det ingen som öppnade dörren heller. Modet som blivit nervositet förvandlades ännu en gång. Den här gången till besvikelse. Matilda visste knappt vad hon gjorde där, men det kändes ändå jättejobbigt att ingen öppnat när hon varit så modig att hon ringt på dörren.

Hon gick tillbaka över stengången ut mot gatan och stängde den lilla grinden efter sig. Hon började gå hemåt igen med huvudet moloket hängande av besvikelsen. När hon bara gått en sådär 20 meter mötte hon en svart bil. Hon tittade inte ens upp förrän hon märkte att bilen blinkade med strålkastarna mot henne där hon gick. Hon tittade surt upp men sken upp i ett stort leende som hon omedelbart försökte kontrollera när hon kom på sig själv. Det var Robert. Vilken slump! Han körde förbi henne och svängde in på sin garageuppfart. Matilda vände sig om och tittade på honom när han hoppade ur bilen. "Hejsan Matilda!" sade Robert åt henne på avstånd. "Hej!" ropade hon glatt tillbaka. "Sugen på mer hallon eller?" fortsatte Robert och gjorde en gest mot husets gavel. "Va? Nej, jag gick bara förbi" ljög Matilda. Hon ville inte att han skulle veta att hon precis ringt på hans dörr. Det var alldeles för pinsamt. "Jaja, då får jag väl äta dem själv då" svarade Robert och låtsades tjura. Matilda skrattade åt honom. "Jag kanske kan hjälpa dig att plocka några då, om du nu ändå tänkt äta hallon menar jag?" föreslog hon försiktigt. Roberts låtsade tjurighet sprack och han sken upp i ett stort leende. "Vi säger så! Kom med här runt huset. Jag måste bara in och byta om, jag kommer precis från jobbet" dundrade Robert vidare. Matilda följde efter honom runt husgaveln och såg att de två stolarna och bordet var kvar nere vid hallonbuskarna. "Ska jag börja plocka direkt eller?" frågade Matilda. "Va, nej, du måste ju ha en spann först" svarade Robert. "Följ med här!"

De gick mot dörren på husets baksida och Robert låste upp den och gick in. Matilda tvekade vid dörröppningen. Det luktade inte som hemma där inne. Inte som hos några av hennes kompisar heller. Inte illa på något sätt. Bara... annorlunda. Hon tittade in i huset och försökte se hur det såg ut. Det var ganska mörkt men hennes ögon vande sig snart. Det var någon sorts vardagsrum som dörren ledde in till. Där fanns både en soffa och en fåtölj. En TV längre in i rummet. Sen såg hon Robert. Han stod nästan rakt framför henne bara ett par meter in. "Måste bara byta kläder först, det är väl lugnt?" frågade han henne. Matilda nickade ivrigt att det var ok. Kanske för ivrigt. Hade hon nickat för ivrigt? Hon skämdes för hur hon hade nickat. Bara Robert inte hade märkt det. Han drog av sig sin tröja. Matilda tittade på hans armar. Hon gillade hur hans muskler såg ut. De var inte jättestora egentligen, men snygga. Hans kropp såg hård ut på något sätt. Sedan drog han av sig sina byxor. Matilda vågade knappt titta på honom. Hon sänkte blicken och tittade på golvet framför honom istället. Hon kom på sig själv med att vilja titta och gjorde det. Robert hade boxershorts på sig. Något stack ut i mitten av dem. Inte långt ut, men de var inte direkt platta där fram. Hon tittade upp på hans mage och bröstkorg. Sedan tittade hon upp på Roberts skäggiga ansikte och insåg att han tittade på henne också. Matilda vände bort blicken omedelbart och låtsades titta på något längst bort i hörnet. Hennes kinder var blossande heta som hon rodnade.

Robert sade ingenting utan sträckte sig efter ett annat par byxor och drog på sig dem. "Vill du ha något Matilda?" frågade han glatt. "Nejdå, jag behöver inget" svarade Matilda kort. Hon skämdes så för hur hon hade tittat. Han lät glad iallafall, tänkte hon. Han kanske inte märkte var hon tittade. Hon trodde inte på det själv, men tvingade sig att tänka att han inte märkt något. Snart kändes det lite bättre. Hon vågade till och med titta på Robert igen. Han stod med en t-shirt runt halsen och sträckte upp först den ena och sedan den andra halvspända armen för att få på sig tröjan. Robert vände sig om och hittade en vit spann några steg bort från där han stått. "Ska vi gå ut igen då?" frågade han Matilda och hon backade ut ur dörröppningen som svar. "Tekniskt sett var du väl aldrig riktigt inne" skojade Robert med henne när han gav henne spannen. "Nej, kanske inte egentligen" svara Matilda lite fånigt. Hon ville inte känna sig fånig inför Robert. De gick tillsammans ner till hallonbuskarna. Matilda hade aldrig kunnat föreställa sig att det kunde vara så spännande att plocka bär förut, men nu var det som det var och hon gillade verkligen att plocka hallon helt plötsligt. Att Robert knappt hjälpte till gjorde ingenting alls. Han hade ju sagt att hon fick ta med sig allt hon plockade om hon ville så egentligen behövde han ju inte hjälpa till, tänkte Matilda.

De gick fram tillsammans och kontrollerade buskarna. Robert lutade sig framåt över Matilda och kontrollerade buskarnas baksidor. Hon kände hur hans kropp tryckte mot hennes och hon gillade det. Han hade inte sagt någonting om vad som hänt senast. Matilda undrade om han kanske ångrade det. Hon ångrade det inte. Hon skämdes visserligen över det, men det var inte samma sak som att ångra det. Eller? Hon var inte säker, men hon ville gärna att det skulle hända igen. Det var hon säker på. "Du får gärna försöka rensa lite på baksidorna Matilda" sade Robert och skingrade hennes förvirrade tankar. "Ok" svarade hon. "Eller ja, ta alla mogna du hittar. Jag vill bara inte ha en massa hallon på baksidan av buskarna som jag knappt når sen" fortsatte Robert. "Jag kan försöka ta så många som möjligt av dem" intygade Matilda. "Det är bra. Då tar jag och sätter mig lite. Jag är trött efter jobbet" konstaterade Robert slutligen. "Det är ok, jag kan plocka själv" sade Matilda och log. Robert backade ett par steg och satte sig i den närmsta trädgårdsstolen. Matilda å sin sida böjde sig ner och började plocka hallon från den närmsta busken.

När hon hade plockat några från framsidan lutade Matilda sig framåt och försökte få fatt på några bär från baksidan av busken också. Hennes rumpa putade ut och hon passade på att trycka ut den bara lite extra när... "Du är inte här för att plocka hallon egentligen Matilda. Är det inte så?" Hon stelnade till i hela kroppen och var nära att trilla framlänges över buskarna. Hon rätade på ryggen och svalde. Sedan vände hon sig om mot Robert. Han satt och tittade på henne med en blick som inte var arg men inte heller glad. Den var svår att tyda för Matilda. Hon kände att hon måste svara rätt nu. Men vad var rätt svar? "Njäe, kanske inte" sade hon till slut. Det fick räcka. Robert kunde säkert lista ut resten själv. "Ok, så varför är du här?" frågade han henne istället. Matilda kände sig inträngd i ett hörn och kunde inte förmå sig själv att svara. Hon kände hur benen började darra under henne. Hon fick anstränga sig för att inte tappa spannen med hallonen i.

Hon tittade bedjande på Robert, som i sin tur undersökande tittade sig omkring. "Jag tyckte det var så mysigt sist" svarade Matilda till slut. "Jag kan gå om du vill" fortsatte hon. Hon kunde inte riktigt kontrollera sina känslor längre. Hon var rädd och nervös, uppspelt men osäker. "Det tyckte jag också" svarade Robert till slut. Matilda kände en otrolig lättnad. Som om hon fallit handlöst men blivit fångad precis innan hon slog i marken. Nu strålade hon genom sitt leende. Ett leende som lika gärna kunde ha blivit pinsam gråt. Det hade varit nära där ett tag. Då hade hon dött av skam. "Ska vi inte gå in istället i så fall?" frågade Robert henne. Matilda stelnade till för ett ögonblick men släppte känslan av osäkerhet igen. Hon nickade lite för ivrigt. Robert sken upp i ett leende och skrattade till. "Vad?" frågade Matilda. "Nänä, inget" svarade Robert på ett sådant sätt att Matilda kunde höra leendet genom orden.

Robert öppnade dörren till huset igen och gick in. Den här gången följde Matilda med in utan att tveka. När de kom in lade Robert en hand på hennes axel. Matilda tittade upp på honom. Han var säkert en halv meter längre än henne. Roberts hand rörde sig uppför hennes hals och hans fingrar smekte henne över kinden. Matilda kände hur huden på hennes armar knottrades av gåshud. Roberts stora fingrar hade en märklig effekt på henne. Hon tyckte om när de rörde vid henne. När hans fingrar smekte undersidan av hennes underläpp sänkte Matilda huvudet och kysste en av fingertopparna. Hon tittade fortfarande upp och såg hur Robert slöt sina ögon när hon kysste honom så. Han öppnade sina ögon igen och tittade intensivt ner på henne. Hans hand smekte henne lite hårdare över kinden igen, drog bak Matildas röda hår bakom hennes öra och lade sig i hennes nacke. Från hennes nacke drog han sina fingrar upp genom hennes hår och höll henne mjukt i håret. Matilda njöt av hur han tog på henne. Hon ville ha mer. Han höll om Matildas upphöjda haka med andra handen och smekte hennes underläpp. Han lutade sig fram och kysste henne på munnen. Matilda svarade genom att kyssa honom tillbaka med sina mjuka läppar.

Robert fick nästan gå ner på knä för att hamna i samma läge som henne. Istället satte han sig på fåtöljens armstöd. Han drog Matilda till sig med handen som var inflätad i hennes nackhår. Matilda gjorde inget motstånd alls. Sedan kysste han henne igen. Deras tungor möttes och lekte mjukt med varandra. Roberts iver blev större och hans tunga brottades lite hårdare mot Matildas. Plötsligt slutade han. Han släppte hennes hår och lade sina händer på knäna. Matilda tittade förvirrat Robert i ögonen. "Gjorde jag något fel?" frågade hon honom när han inte sade något. "Nejdå, du gör absolut inget fel" svarade Robert och såg frustrerad ut. Hans tankar snurrade snabbare och snabbare. Han visste ju precis vad han ville göra, men det kändes inte rätt. Hur gammal var Matilda egentligen? Han hade ingen aning. Ville han ens veta? Skulle han kanske fråga henne direkt? Nej, han bestämde sig för att det var bättre att inte veta. Han förstod inte själv hur, men på något sätt kändes det bättre om han inte visste.

Matilda tryckte sig menande mot honom och försökte kyssa honom. Han vände bort ansiktet. Matilda såg förkrossad ut vilket gav Robert dåligt samvete. Dubbelt dåligt samvete nu. Han bestämde sig för att hålla om henne och vända på henne lite lekfullt. Matilda verkade gilla det och han fick ett par extra sekunder på sig för att fundera. Han skulle inte gå för långt, den saken var klar, men han kunde bara inte skicka hem henne heller. Det var omöjligt. Hon var så sexig den lilla tjejen framför honom och hon hade ju faktiskt kommit dit på egen hand. Han hade ju inte tvingat henne till något. Hon hade till och med kommit tillbaka för att hon gillade det de gjort häromdagen.

När Robert vänt på Matilda ett par gånger i sina starka armar höll han henne fast framför sig och tittade henne djupt i ögonen. Han drog henne mot sig och kysste henne på nytt. Matilda hade känt en sorts smärtsam tomhet inom sig när Robert slutat kyssa henne och släppt henne helt. Nu kände hon sig helt och hållet i hans våld. Hon tyckte om att vara i hans våld. Att låta honom bestämma vad hon måste göra. Matilda kände hans läppar mot sina igen. När han kysste henne lät han sina händer röra sig över hennes kropp. Hon blev otroligt uppspelt över hur det kändes när hans stora händer rörde sig över henne så. Hon visste vad hon tänkte på men hon visste inte om hon skulle våga göra något sådant. Han var så stor. Inte bara det, men han var trots allt jättestor. Säkert två meter lång. Hon kände hans hand på sin rygg, hur den gled ner i korsryggen och hur han nästan kunde ta runt henne med sin hand. Det är klart han inte kan, tänkte Matilda för sig själv, men det kändes så när han tog på henne. Robert drog en hand genom hennes hår igen. Hon njöt verkligen när han gjorde så.

Tänk att han ville ha henne. Hon kunde knappt tro det själv. Robert släppte henne igen men såg inte lika nedstämd ut den här gången. Han tittade Matilda allvarligt i ögonen en stund. "Har du någonsin velat vara modell Matilda?" frågade han henne. Matilda rodnade nästan. "Det kanske har hänt att jag tänkt på det... Hur så?" svarade hon och skruvade på sig. "Jag undrar om du vill vara min modell?" fortsatte Robert lika allvarligt. Matilda svalde osäkerheten och tänkte efter. "Vill du fotografera mig?" frågade hon till slut. Robert började skratta och Matilda kände sig lite dum. Robert såg hur hennes ansikte mörknade en aning och tystnade. Han var minst lika nervös som Matilda just nu. "Nej, men jag tänkte att du kunde få posera för mig, vad skulle du tycka om det?" frågade han. "Bara posera i olika ställningar?" frågade Matilda klentroget. Robert nickade. "Kom här" sade han åt henne.

Hon ställde sig alldeles intill Robert. Han tog hennes hand och förde den mot sitt skrev. Matilda stelnade till en aning när hon insåg vad han gjorde men försökte slappna av. Snart rörde hon den där hårda bulan mellan hans ben med sin hand. "Du vet vad det där är va?" frågade Robert henne. Matilda tittade honom i ögonen och nickade sakta. Hon var nervös. Robert rörde hennes hand över utbuktningen, sakta. Hon kände konturen av hans kön mot sin handflata. Hennes hjärta bultade snabbt. Hon visste inte hur mycket längre hon vågade gå egentligen. "Så här är det Matilda. Du gör mig alldeles för upphetsad och det är inte riktigt bra. Förstår du?" Robert tittade allvarligt frågande på henne. "Jag tror det, men varför ska jag posera?" frågade hon honom. Robert log mot henne. "För att det inte vore rätt att gå för långt med dig Matilda. Om du poserar för mig så kan jag ta på mig själv. Skulle du tycka om det?" frågade han. Matildas kinder blossade upp när hon rodnande insåg vad han menade. Robert skämdes han också men vägrade visa det.

"Jag tror jag skulle tycka om det" svarade Matilda till slut. Hennes kinder som tappat lite av sin röda färg blossade upp igen när hon svarade. Roberts hjärta slog dubbelslag av upphetsningen. "Hur ska jag göra då?" frågade Matilda. Robert funderade ett ögonblick. "Ok, så här. Du kan börja med vilken ställning du själv vill och så säger jag till dig hur du ska göra sen, ok?" Matilda nickade långsamt. Hon kände sig inte alls säker på vad hon skulle göra eller vad Robert skulle kräva av henne. Skulle det vara för mycket? Vad innebar för mycket egentligen? Robert flyttade undan bordet en bit och satte sig i fåtöljen. "Börja som du vill, när du vill" sade han. Matilda kände sig dum men ställde sig framför Robert och lutade sig framåt tills hennes kropp hade en rät vinkel åt sidan. Hon tittade på Robert och såg hur hans ögon tittade intensivt på hennes rumpa. Hans hand smekte långsamt utbuktningen mellan benen. Sedan rörde sig hans blick över hennes kropp och det var tydligt hur han klädde av henne i tanken. "Kan du svanka lite mer?" frågade han och Matilda tryckte ut rumpan lite extra. Robert flämtade till av upphetsning. Matildas lilla rumpa var något av det sexigaste han någonsin sett. Hennes små shorts dolde mindre än de visade och han följde hennes ben ner till fötterna. Han smekte sig hårdare nu.

"Räta på ryggen igen och vänd dig mot mig" beordrade han Matilda och hon gjorde genast som han befallt, om än retsamt långsamt. Hon insåg nu vilken effekt hennes kropp hade på Robert. "Tryck ihop dina bröst och lyft upp dem" sade han åt henne. Matilda gjorde precis som han sade och tog sina bröst i händerna. Hon lyfte dem mot varandra och hörde hur Roberts andning blev tyngre, djupare. Hans utbuktning var inte en bula längre utan en tjock och avlång sak låg istället ut över ena låret. Han nästan klappade den. Matilda stirrade på den. Det gjorde henne upphetsad att hennes kropp gjorde honom så stor och hård. "Vill du ta av dig tröjan så du bara har bh på dig?" frågade Robert henne. Matilda tvekade knappt utan tog det som en uppmaning. Hon fick av sig tröjan och stod snart med bara shorts och bh på sig i Roberts vardagsrum.

Robert tittade längtande på Matildas bröst. Sedan knäppte han upp sin gylf. Matilda hörde ljudet och höll på att stelna till. Istället vände hon sig så att hon såg på när han gjorde det. Robert öppnade sina byxor och drog fram sin kuk. Matilda kunde inte sluta titta på den. Den var tjock och ganska lång. "Nu vill jag se din rumpa igen Matilda" sade Robert åt henne. "Vänd dig om med rumpan mot mig" fortsatte han. Matilda gjorde som han sade, men tyckte inte om det. Hon ville se när han tog på sig själv. Robert flämtade när hennes rumpa vändes rakt mot honom. Ett lätt stön undslapp honom. "Ok, sätt dig på bordet och sätt benen så brett isär du kan" ville han därnäst. Matilda visste inte riktigt hur han menade men var glad att få vara vänd åt rätt håll iallafall. Hennes puls var hög. Hon var upphetsad. Hon tyckte om att göra som Robert sade åt henne.

Hon satte sig på soffbordet och kasade bak en bit så att hon fick upp fötterna på det. Hon såg återigen hur Robert smekte sin kuk. Han runkade den långsamt men bestämt. Matilda förstod inte om Robert hade droppat spott i handen eller inte för hans ollon var så kladdigt och glänsande. Hon kunde inte sluta titta på kuken framför sig, och hur Robert runkade den när han tittade på henne. Matilda satte ner fötterna igen men fortsatte ha benen brett särade när hon på eget initiativ började smeka sina bröst framför Robert i förhoppning att det skulle göra honom ännu mer upphetsad. Det funkade. Robert smekte sig allt snabbare och andades oregelbundet. Han var så upphetsad att han kunde komma närsomhelst, men han ville dra ut på stunden. Han skämdes för vad han gjorde och tvingade Matilda att göra, men upphetsningen vann varenda strid. "Matilda, jag är nära att komma nu. Ställ dig på alla fyra på bordet mot mig" flåsade Robert fram. Matilda klättrade upp på bordet och gjorde som Robert sade åt henne. Hon ställde sig på alla fyra och lutade sig lite framåt och neråt. Hennes rörelser fick hennes bröst att synas riktigt ordentligt och Robert stönade till ännu en gång.

Han runkade sig snabbt och hårt och satte sig på kanten av fåtöljens kudde där han hetsigt drog sin förhud fram och tillbaka. Matilda stirrade på honom förväntansfullt. Hon visste ungefär vad som skulle hända. "Ååh, slicka dig om läpparna Matilda!" nästan skrek Robert. Matilda gjorde som Robert sade, nästan rädd för hur situationen hade intensifierats de senaste minuterna. Hon slickade sig om läpparna så förföriskt hon kunde när hon såg hur Roberts kuk sprutade en lång stråle av vit tjock vätska mot henne. Strålen landade på golvet framför bordet. Hon tittade upp på Roberts ansikte som grimaserade av njutning när han fick orgasm på grund av henne. Matilda kände sig både smutsig och sexig på en och samma gång. Ännu en lång stråle av sperma sprutade ut ur Roberts hårda kuk och lite av den vita vätskan landade på soffbordet framför henne trots att hon var mer än en meter ifrån Robert. Nu var det Matilda som flämtade istället.

Robert stönade när han fortsatte runka sin kuk. Han reste sig upp och smekte sig fortfarande när han gick fram till Matilda. Han lade en hand i hennes hår och nästan klappade henne, körde in fingrarna i det och andades tungt. Matilda tittade upp på Robert, osäker på vad han ville att hon skulle göra. Något varmt och blött landade på hennes handrygg och Matilda tittade ner. Det var sperma som runnit från Roberts kuk ner på henne. Hon visste inte vad hon skulle göra med det så hon lät det ligga kvar på handryggen. Snart stoppade Robert in sin kuk innanför byxorna igen. Han tog Matildas hand i sin och ledde henne ned från bordet. När hon stod framför honom igen kysste Robert henne. Hans kyss var inte lika passionerad som innan men ändå lika full av värme och känsla på något sätt tyckte hon.

Robert gav Matilda hennes tröja tillbaka och hon tog på sig den. De kysste varandra en stund till innan Matilda undrade vad klockan var. Robert tittade sig omkring. "Den är sju" svarade han. Matilda fick något desperat i blicken. "Jag tror jag måste gå, förlåt!" Robert skrattade till över vad hon sade. "Du behöver inte be om ursäkt för någonting Matilda" intygade Robert. Matilda tittade upp på honom igen och de kysstes en sista gång innan Matilda gick fram till dörren. "Du kan ju ta den andra dörren om... Nä, den dörren är nog bättre ändå" ångrade sig Robert. Matilda gick ut ur huset och sprang runt gaveln på det gröna gräset. Hon småsprang nästan hela vägen hem. Om hon var andfådd kanske de inte märkte att hon var annorlunda på något annat sätt. Om hon nu var det. Hon var inte riktigt säker själv på om det skulle märkas på henne på något sätt. När hon kom in och skulle sätta sig vid matbordet tittade hon på sin hand och fick panik. Hon sprang in på toa och tvättade sig noggrant samtidigt som hon tänkte på Robert och vad de gjort. Hon var tvungen att vänta inne på toa en extra stund för att sluta rodna. Sedan gick hon ut och försökte låtsas som ingenting.