Kapitel 35: Hallonflickan III

Matilda satt i kyrkbänken och försökte låta bli att somna till prästens predikan. I själva verket var hon väldigt glad och uppspelt eftersom det var den absolut sista dagen på terminen. Det enda som återstod innan friheten var prästens långsamma tal om sommarens fröjder, några gemensamma sånger som alla elever sjöng med i och betygsutdelningen. Slutligen ett sista möte med klasskamraterna och klassföreståndaren i klassrummet. Sedan var hon fri. Fri att bada, sola, hänga med kompisar osv. Matilda vände ansiktet uppåt och studerade kyrkans välvda tak. Hon började räkna de vitmålade takbräderna och kom till 53 innan hon gav upp och tittade fram på altarbilden istället. Predikan tycktes aldrig ta slut. Hon tittade upp mot taket igen och lät tankarna vandra fritt. För en gångs skull fanns det inget planerat för sommaren så hon tänkte på vad hon skulle göra med sin frihet. Tankarna rörde sig snart av egen kraft och innehöll badvatten och sandstränder, sena kvällar med ljummen sommarluft, mogna hallon som tyngde ner hallonbuskars spröda grenar, utflykter med föräldrarna i en alldeles för varm bil. Matilda stannade plötsligt upp i sina tankar. Hallon? Hur hade de smugit sig in i hennes tankar? Hon förstod egentligen mycket väl varför hon tänkt på hallon. Hon blev generad och tittade sig försiktigt omkring för att försäkra sig om att ingen tittade på henne.

Hennes kinder var varma och förmodligen röda, tänkte hon. Det var dumt förstås, men på något sätt kändes det som att vem som än tittade på henne skulle förstå vad hon tänkte på. Hon tänkte på Robert. Hon hade inte träffat honom sedan den där gången när hon spelat modell för honom i hans vardagsrum. När han smekt... Matilda tittade sig omkring ännu en gång innan hon avslutade tanken. När han smekte sig själv och kom av att titta på henne. Kinderna blev genast varmare när hon tänkte tillbaka och såg framför sig hur Robert suttit i sin fåtölj och stirrat på hennes kropp. Stirrat på henne. Matilda satt kvar på träbänken när alla reste sig runtom henne. Hennes kompis knackade på hennes axel för att fånga hennes uppmärksamhet och Matildas kinder blev omedelbart blossande röda när hon insåg hur försjunken i tankarna hon varit. Så försjunken att hon missat att predikan var slut. Det var dags att sjunga. Den blomstertid nu kommer. Hon reste sig upp precis när hela kyrkan började dåna av alla elevers samlade röster som sjöng med i texten till kyrkorgelns mäktiga ljud.

När hela skolan kommit ut ur kyrkan gick man klass för klass mot skolan och samlades i sina respektive hemklassrum. Matilda gick tillsammans med sin bästa kompis som pratade om vad de skulle göra under sommaren. Vad de kunde hitta på tillsammans, kanske redan ikväll? Matilda hade svårt för att koncentrera sig på vad hon hörde. Det var alltför svårt att släppa tanken på Robert och det som hänt mellan dem. Maria frågade om de kanske skulle träffas redan ikväll men Matilda tvekade. "Kanske imorgon istället. Jag har något jag måste göra ikväll" ljög hon för henne. "Men Matilda då, det är ju sommarlov. Vad har du som du måste göra?" frågade hon. Matilda fick tänka efter. "Hjälpa pappa med en sak. Jag lovade honom igår" fortsatte hon sin lögn. Maria tittade på Matilda. Nästan för länge innan hon sade något. Matilda kände sig skyldig som ljög för henne. Som en kriminell. Men hon kunde ju inte berätta. Inte vad hon tänkte göra, och framförallt inte vad hon redan gjort. Vad skulle Maria tänka om henne då? "Ok, men vi ses väl imorgon?" frågade Maria till slut. "Javisst, absolut!" kvittrade Matilda överdrivet glatt till svar. Hon hoppades verkligen att Maria inte misstänkte något. När de kom fram till sitt klassrum tackade läraren för terminen och önskade dem alla ett underbart sommarlov. Dagen till ära bjöd han på glass. När alla ätit och pratat med varandra, vissa för sista gången på ett par månader, kramade de varandra och sa hej då.

Matilda och Maria gick tillsammans ut till parkeringen där deras föräldrar väntade. Matildas föräldrar stod och väntade och såg glada ut när de kom gåendes mot dem. En bit längre bort stod Marias föräldrar och såg lika glada ut. "Heej Matilda!" hörde hon sin pappa säga. Matilda vände sig mot Maria och kramade henne. "Vi ses imorgon då" sade hon och Maria nickade glatt till svar. Sedan vände hon sig om mot sina föräldrar. "Hej!" sade hon. "Ska du inte träffa Maria ikväll?" frågade Matildas pappa vilket fick henne att instinktivt vända sig för att se så att inte Maria hörde dem. Tänk vad pinsamt det hade blivit om hon förstod att hennes pappa inte hade en aning om vad hon pratat om. Då hade ju Maria förstått att hon ljugit för henne. Som tur var hade Maria redan kommit fram till sina föräldrar och stod och pratade med dem. "Nä, vi bestämde att vi ska ses imorgon istället" svarade Matilda. Det var ju sant, vilket var skönt för Matilda ville inte trassla in sig i fler lögner än absolut nödvändigt. De satte sig i bilen och började åka hemåt. På vägen frågade både pappa och mamma flera gånger om det inte var skönt att sommarlovet börjat, och Matilda hade vanligen blivit irriterad på att behöva svara på samma fråga så många gånger. Inte nu. Det var faktiskt sommarlov. Bästa tiden på året. Det tog inte lång tid innan Matildas tankar började vandra mot Robert igen.

När de kom hem och gick in försökte Matilda hitta ett tillfälle att gå ut igen så fort som möjligt. Innan dess var hon tvungen att genomlida lunch med föräldrarna. Hon ville bara komma ut och kunde inte låta bli att tänka på hallonbuskar och Robert under hela måltiden. När hon ätit och tackat för maten gick hon därför rakt ut till hallen och tog på sig sina skor. "Vart ska du Matilda?" hörde hon från köket där föräldrarna satt kvar. "Ut. Jag kommer hem senare" svarade Matilda och öppnade ytterdörren. "Ta med dig en tröja Matilda. Det kan bli kyligt" fortsatte de där inifrån. Matilda suckade. "Mm!" svarade hon och stängde dörren efter sig. Det var ju egentligen ingen lögn eftersom hon inte ens gav ett riktigt svar. Väl ute på gatan började hon gå i riktning mot Roberts hus. Hon mindes hur hon ringt på hos honom senast och försökt sjunka genom golvet när ringklockan dånade i öronen. Med tanke på hur det hade slutat så var hennes reaktion lite överdriven. Det kunde hon erkänna för sig själv nu. Matilda fnissade när hon tänkte på hur hon lurat Robert att hon bara haft vägarna förbi när hon egentligen bara varit där för att få träffa honom. Det slog henne inte ens att det var exakt likadant den här gången. Varför var hon annars på väg åt det hållet?

När hon närmade sig Roberts hus såg hon en mindre lastbil på hans uppfart. Hade han bytt jobb? Matilda fortsatte gå och kom snart så nära att hon kunde läsa texten på flakets sida. Perssons flytt AB. Hon mindes att Robert sett ut att ha en hård kropp. Inte överdrivet musklig, men åtminstone hård. Han kanske hade varit flyttgubbe hela tiden. Det var inte förrän hon kom riktigt nära som hon såg att flaket var öppet och halvfullt med möbler och kartonger. Plötsligt kändes det som om en sten tagit sig in i Matildas kropp och valt att stanna i magområdet. Det knöt sig inuti henne eftersom hon förstod vad det halvfulla flaket måste innebära. Robert var på väg att flytta. Hur kunde han göra så utan att berätta något för henne? Matilda kunde inte bestämma sig för om hon var mest arg eller besviken på honom. Förmodligen lite av båda. Hon såg dörren till hans hus stå på glänt och gick upp över den lilla stenbelagda gången fram till öppningen. Där inifrån hörde hon två män som pratade och skojade med varandra. Mellan skratten och samtalet hördes ibland stön och stånkanden. Matilda vågade inte ringa på. Inte heller ropa in i huset. Hon stod kvar på verandan och kände sig fånig.

Vad skulle hon göra? Gå hem igen? Men om Robert tänkte flytta ville hon ju åtminstone få träffa honom en sista gång. Iallafall få prata lite. Hon tittade ut mot gatan och sökte efter ett svar. Som om det skulle komma ett svar från en asfalterad väg, tänkte Matilda och vände sig igen. Hon möttes av en enorm manskropp som stod rakt framför henne. Hon hoppade till av förvåning och drog för andan. "Nämen hej! Vem är du då?" frågade den stora mannen framför henne. "Äääh, Matilda" svarade hon förvirrat. "Vem är du?" Han tittade nyfiket på henne innan han svarade. "Mats. Jag hjälper Robert att flytta. Ville du honom något?" Matilda tvekade. "Ja, alltså... jo" började hon men kom inte längre. "Matilda, hej!" räddade Robert henne bakom Mats. "Är du här för mer hallon nu igen?" fortsatte han och gav henne en lurig blinkning som inte Mats kunde se. "Ja! Jag undrar om jag fick plocka lite mer hallon?" svarade Matilda och kände sig nöjd med hur bra hon hanterade situationen. Hon förstod ju att Mats inte fick veta vad hon och Robert gjort med varandra tidigare. Robert satte ner en stor brun kartong och vände sig på nytt mot Matilda. "Kom med här så ska du få en spann" sade han och gick inåt mot vardagsrummet. Matilda smet förbi Mats och följde efter Robert. "Hej då Matilda!" hörde hon Mats bakom sig. "Hej då!" svarade hon och såg Mats gå ut med sin last till flaket där utanför.

När hon kom in i vardagsrummet, tomt sånär som på en ensam soffa, stod Robert och höll i en vit liten spann. När hon kom fram till honom lutade han sig framåt mot henne och viskade. "Du förstår att det som hände inte får komma fram till Mats va?" Matilda nickade övertygande till svar. Sedan ändrades hennes ansiktsuttryck fullständigt. Hon såg nedslagen ut. "Ska du flytta?" frågade hon sorgset. Robert tittade på henne med ett uttryck av medkänsla. "Ja, tyvärr är det så. Är du ledsen?" Hon tittade upp i Roberts ögon och skakade på huvudet. Hon ångrade sig genast. "Jo, lite" fick hon fram. Robert funderade. "Vet du vad Matilda? Du kan få min adress. Så kan du hälsa på mig någon gång när jag flyttat in. Vill du det?" Matilda sken upp. Hon nickade ivrigt. Alldeles för ivrigt. Hon ångrade ivrigheten. Varför kunde hon inte behålla lugnet i närheten av Robert? Hon skulle alltid göra något barnsligt eller pinsamt. Hon bannade sig själv när Robert började skratta. "Då säger vi det. Vet du? Mats ska sticka om en kvart. Om du låtsas plocka hallon tills dess så kan vi prata mer sen. Ok?" Matilda tog spannen ur Roberts händer. "Ok!" svarade hon och vände sig mot dörren som vette mot trädgårdens baksida. "Matilda" hörde hon Robert bakom sig. Hon vände sig om och fick en snabb puss på munnen. "Vi ses snart" viskade Robert innan han öppnade dörren för henne.

Matilda gick ut på gräsmattan och började gå bort mot hallonbuskarna. Hon kände ett pirr inom sig. Som små fjärilar i magen. Det här var inte alls vad hon förväntat sig när hon tänkt på Robert i kyrkan tidigare under dagen. Hon gillade inte alls att han skulle flytta, men den där pussen hade förändrat allt. Hon trodde inte att Robert ville ha henne där när den där Mats var hos honom, men tydligen ville han det. Det gjorde henne glad. Lycklig till och med. Hon började kolla efter mogna hallon och plockade dem extra långsamt så att de inte skulle ta slut innan Mats åkte. Vad skulle hon då göra? Bakom sig hörde hon Robert och Mats prata. Robert hade inte stängt dörren så hon kunde bara precis urskilja vad de sade. "Söt tjej det där. Grannens eller?" hörde hon Mats fråga. "Va? Jovars" svarade Robert honom. Vad menade han med det, tänkte Matilda. Senast hon var där hade han verkat tycka att hon var mer än bara lite jovars.

Matilda kom på sig själv med att bli sur. Hon stannade upp i bärplockandet och tänkte efter. Robert kunde ju inte avslöja något om vad de gjort. Det måste vara därför han svarade så. Eller? Hon hoppades att det var därför. Bestämde sig för att det var därför. Matilda fortsatte plocka hallon. Det var inte alls lika spännande när Robert inte tittade på henne. Hon vände sig och tittade mot huset. Hon kunde se Robert och Mats där inne. De bar något stort och mörkbrunt mellan sig. Förmodligen någon sorts byrå. De försvann snart ur synhåll och kom inte tillbaka på en stund. Avlägset kunde hon höra motorljud och därefter en bil som körde iväg. Matilda hoppades att det var Mats som åkte iväg. När Robert ändå inte tittade ut ur dörren fortsatte hon leta efter hallon. Hennes plockande var som bäst halventusiastiskt. Då hörde hon steg bakom sig. Matilda vände sig om och fick syn på Robert. Hela hon sken upp i ett stort leende. "Hur ser jorden ut?" frågade han henne. Matildas leende slokade en aning när Robert brydde sig mer om buskarnas jord än om henne. "Jodå, den ser väl bra ut" svarade hon därför. Robert höll redan i trädgårdsslangen, beredd att vattna buskar eller vad annat torrt som kunde tänkas komma i hans väg. "Jaha, och du själv då?" fortsatte Robert med ett snett leende. "Vad menar du?" frågade Matilda oförstående. "Behöver du vattnas?" frågade Robert och riktade hotfullt slangen åt hennes håll.

"Nää, du får inte!" ropade Matilda skrattande. Robert skrattade lika mycket som Matilda när han vred på munstycket och sprutade vatten runtomkring henne. "Vad taskig du är" fortsatte Matilda sin klagan, vars allvar förråddes både av hennes skratts klingande och den fåniga dans hon utförde för att slippa bli blöt. Lukten av hallonbuskarna och gräset omkring henne ändrade karaktär under fuktens påverkan. På samma sätt förändrades Matildas humör. Från att ha varit tjurig över att tvingas plocka hallon själv var hon nu istället fylld av glädje. "Om det där är din regndans så verkar den funka rätt bra min lilla indian" hörde hon Robert säga. Mitt i sin panikartade dans tänkte hon tillbaka på hur Robert torkat bort det röda strecket från hennes kind första gången hon varit där. Tankarna fick henne att stanna upp bara ett ögonblick. Det var allt som behövdes.

När hon stod stilla på det sättet träffades hon av vattenstrålen. Kallt vatten mötte Matildas kropp och hon skrek till av chocken. Hennes t-shirt droppade snart av vatten ner på kjolen och över hennes nakna ben tills dropparna antingen sögs upp av hennes tygskor eller rann ner för dess sidor för att slutligen blanda sig med jorden och bli till kladdig lera. Robert skulle precis be om ursäkt när Matilda avbröt honom med sitt glada skratt. "Mer!" ropade hon. "Va? Vill du ha mer vatten?" frågade Robert förvirrat. "Ja, mer vatten!" svarade Matilda lika glatt. Robert skrattade högt och bullrigt. Sedan riktade han slangen mot Matilda och överöste henne med strilande vatten. Matilda fortsatte dansa. Nu i en helt annan stil eftersom hon inte längre brydde sig om att undvika vattnet. Till slut stängde Robert av vattnet och lade ner slangen.

Matilda drog några lockar av sitt blöta röda hår bakom öronen och tittade på Robert med ett stort leende. Robert återgäldade leendet men försjönk sedan i en min av fundersamhet. Matilda stod genomblöt framför honom och han kunde inte undgå att se hennes bh genom den tunna t-shirten. Hennes bröst tände honom. Ännu mer nu när deras form tecknade sig så tydligt genom det blöta tyget. Samtidigt var hon så ung. Å andra sidan hade han ju gjort värre saker än att bara titta på hennes bröst senast de träffades. Robert tänkte efter. "Matilda..." började han försiktigt. Hon tittade på honom och nickade. "Du är sexig" fortsatte han. Matilda tappade fattningen för ett ögonblick. Hade hon hört rätt? Tyckte han verkligen det? "Tack" svarade hon till slut. Sedan ångrade hon sig som vanligt. Vadå tack? Hon borde ju sagt något om honom såklart. Sagt att han var sexig. Hon tyckte ju det. "Kom hit" avbröt Robert hennes förvirrade tankar, och Matilda var glad att hon slapp försöka komma på något bra att säga.

Hon gick fram till Robert som vände på henne och inspekterade hennes kropp från alla håll. "Mm, väldigt sexig är du" mumlade han för sig själv när han sakta snurrade hennes kropp framför sig. Matilda strålade som en sol av Roberts komplimang. När hon hamnade med ansiktet mot honom igen tittade hon upp i hans ögon. Hon tog mod till sig. "Det är du också" fick hon fram. "Vad sade du?" frågade Robert som knappt hörde vad hon försökte säga. "Du är också sexig Robert" sade hon därför lite högre. Robert skrattade bort hennes komplimang, vilket förvirrade Matilda. Det var väl inget fel i att säga så? Var det det? "Du vinner tävlingen för snyggast i våt t-shirt iallafall Matilda. Ingen tvekan om den saken" avbröt Robert hennes tankar den här gången. Matildas leende växte ännu mer, tills hennes läppars kurva byttes ut mot en min av fundersamhet. "Men, jag är ju den ende av oss som är våt!" påpekade hon och sträckte sig efter slangen som låg på marken under dem. "Nädu, den gubben går inte" ropade Robert glatt och fick tag i Matildas handled. Hans grepp var fast.

Matilda tittade upp och fångade hans blick. De stirrade utmanande i varandras ögon en stund. När greppet om hennes handled hårdnade ytterligare gav hon upp och släppte vattenslangen. Hennes lilla handled försvann i Roberts grepp och hon kände samtidigt hur stark han faktiskt var. Hur stor han var jämfört med henne. Hennes utmanande blick antog istället ett leende. Robert log lika stort tillbaka. "Ska vi gå in?" frågade han och Matilda kände hur glädjen snabbt förvandlades till nervositet. Senast de gått in från trädgården hade allt det där andra hänt. Hon ville att det skulle hända igen, men hon var ändå nervös. Stenen i magen hade försvunnit, ändrat form och kommit tillbaka så många gånger att hon undrade vad den egentligen hade där att göra. "Ja" svarade hon till slut. "Kom" sade Robert och sträckte fram en hand. Matilda tog den och kände sin egen lilla hand försvinna i hans. Den var så stor, och varm. Hon plockade upp spannen och när Robert gick mot dörren fick Matilda röra snabbt på benen för att hänga med. Robert var så lång att hans steg var som sjumilakliv jämfört med hennes.

När de kom in ställde de sig och tittade sig omkring. "Vi sätter oss i soffan" föreslog Robert och Matilda bara nickade till svar. De gick fram till den för att sätta sig när Matilda insåg att det nog var en dålig idé. "Vänta. Jag är ju blöt" sade hon till Robert. Han tittade på henne med glupska ögon. "Jag vet" svarade han. "Bry dig inte om det. Det är ok." De satte sig bredvid varandra och Matilda satt med den lilla vita spannen i knät. "Jag borde nog lägga dem på tork ändå" framhärdade hon. "Jo kanske det, men det finns inga kläder här längre. Så då får du vara naken i så fall" svarade Robert och försökte hålla tillbaka ett nöjt leende. Matildas huvud brusade av tankar. Vågade hon verkligen vara naken här hos Robert? Hon var inte säker. Bara tanken på det gjorde henne upphetsad. Bilder av Roberts händer över hennes kropp trängdes med andra bilder där de gjorde helt andra saker. Det var i synnerhet de andra sakerna som gjorde henne upphetsad.

Hans nakna kropp mot hennes. Hans stånd. Matilda rodnade. "Ok, jag behåller väl kläderna på" mumlade hon, mest för sig själv. Det var för mycket. Om hon klädde av sig helt naken skulle det bli för mycket att hantera. Snart tittade de bara varandra i ögonen under tystnad. Matildas grönblå ögon var klistrade i Roberts. De utstrålade osäkerhet och glädje i en underlig kombination. Hon såg hur Robert kämpade för att inte stirra ner på hennes kropp. Hon gillade att han ville titta på henne så. Att han kämpade för att inte klä av henne med blicken. Det var samtidigt lite skrämmande eftersom han var så stor. Ville han klä av henne skulle han inte behöva nöja sig med blicken egentligen. Det visste de ju båda om. Matilda hade inte kunnat göra något meningsfullt motstånd. Samtidigt hade hon inte ens försökt göra motstånd om Robert börjat klä av henne. Det visste hon också. Slutligen gav Robert upp och tittade ner på hennes bröst. Hans blick stannade där ett ögonblick innan den sjönk ännu längre ner. "Får man ett hallon eller?" frågade han plötsligt och Matilda skrattade nervöst till. "Det är klart" svarade hon och höll fram spannen.

"Du får ge mig ett" sade Robert och lade armarna i kors. Matilda tittade ner i spannen och valde det finaste hallonet hon kunde hitta. Hon höll fram det i sin hand till Robert. Istället för att ta det gapade han bara. Matilda fnissade och höll det istället mellan tummen och pekfingret. Sedan förde hon fram handen till Roberts mun och lade hallonet på hans tunga. En konstig känsla sköljde över hennes kropp när hon nuddade vid hans läppar. När han slöt munnen runt hennes fingrar förstärktes känslan och blev intensiv. Sakta drog hon ut fingrarna ur hans mun och kände läpparna strykas mot varenda liten vrå av fingrarna. Hon rös av njutning. "Mm, gott hallon" fånade sig Robert och blinkade med ena ögat mot henne. Stenen i magen var borta. Istället var fjärilarna tillbaka. Robert tuggade på hallonet och svalde. Sedan sträckte han sig fram. Matilda höll fram spannen åt honom men Roberts hand passerade spannen. För en hundradels sekund blev Matilda förvirrad. Sedan förstod hon. Robert sträckte sig efter henne. Hans hand rörde hennes fuktiga kind, smekte den för att sedan hamna vid hennes hals med tummen kvar på kinden. Handen var stor och han kupade den runt hennes nacke. Han höll henne om nacken och drog henne intill sig. Matilda slappnade av och lät det hända. Lät sig dras mot Robert. Snart lutade hon framåt och blev kysst.

Deras läppar möttes i en underbar kyss. Det pirrade i hela Matildas kropp av känslan som Roberts mjuka läppar åstadkom när de mötte hennes. När de dessutom särades och deras tungor möttes slappnade hon av helt. Så mycket att hon tappade greppet om spannen som därför åkte i golvet med en dov smäll. Matilda tänkte be om ursäkt men Robert höll henne fast. Han var inte färdig med henne och tänkte inte göra något uppehåll för att samla ihop några utspillda hallon. Istället behöll han sitt grepp om henne och lutade sig själv bakåt tills han låg raklång på soffan med Matildas blöta kropp över sig. De fortsatte kyssas och Matilda kände under sig hur Roberts stora bröstkorg höjdes och sänktes i takt med hans andetag. Hon kände sig så liten gentemot honom.

När hon låg där kände hon sina bröst tryckas mot honom. Hon kände hur Robert höll om henne och tryckte hennes kropp intill sig. Matilda gillade hur trycket mot hennes bröst ökade och minskade. Som en sorts märklig bröstmassage, tänkte hon för sig själv. Hon kände Roberts händer smeka över hennes rygg. Hur värmen spred sig genom det kalla tyget och den varma fuktiga känslan som uppstod i kontakten med hennes hud. Hon kände hur den ena stora handen gled ner i korsryggen och smekte hennes stjärt. Hur Robert klämde på hennes rumpa, som om den vore ett bröst i hans hand. Hon tyckte om det också. Det var först när han lät en hand smeka sig in mot insidan av hennes lår där under rumpan som hon ryckte till och höll ihop benen. Det var lite för mycket. Hon var inte säker på om hon ville att han skulle känna på henne där. Varenda fiber i hennes kropp bönade och bad om att hon skulle låta honom fortsätta, men hon kunde inte. Vad skulle då hända härnäst? Nej, det var visserligen otroligt skönt när han rörde henne där, men hon kunde inte låta det hända.

Robert avslutade kyssen och tittade Matilda i ögonen när hon öppnade dem. "Jag vill nog int..." hann hon säga innan han avbröt henne. "Det är klart Matilda. Vi gör ingenting som du inte vill." Matilda gav upp en suck av lättnad. Det dunkade svagt mellan benen på henne. Pirrade. Hela hon var yr av upphetsning och hade Robert fortsatt hade hon förmodligen låtit även det där hända till slut. "Sätt dig upp" beordrade Robert henne och Matilda lydde. När hon satte ner rumpan över Roberts skrev kände hon det där hårda igen. Hans kuk. Det var hans kuk hon kände genom bådas kläder mot sitt underliv. Den där känslan mellan benen ökade och Matilda visste knappt vart hon skulle ta vägen. Hennes ögon stirrade drömskt ner på Robert där han låg under henne. Roberts order fick henne att vakna. "Ta av dig din bh Matilda" sade han åt henne. Hon tvekade. Hon ville göra som han sade åt henne, men hon hade ju redan bestämt att hon inte skulle vara naken. "Behåll tröjan men ta av dig din bh" korrigerade Robert sig själv. Matilda log nervöst. Det kändes ändå mycket bättre så.

Hon krånglade upp bh:n och drog ut den vid magen. Kylan av det fuktiga tyget hade gjort hennes bröstvårtor styva redan innan, men nu syntes de verkligen genom tröjan. Två prickar som trotsade tygets form över hennes bröstkorg. Hon tittade ner på Robert och såg hur hans blick var fäst vid dem. Hur han inte kunde släppa dem med blicken. Hans egen tröja hade mörka fuktfläckar från där hon legat på honom. Hon kände hans händer greppa hennes höfter på båda sidor. Sedan hur han drog henne mot sig. Matilda lutade sig fram och mötte ännu en kyss på sina läppar. Deras tungspetsar testade varandra. Lekte mjukt i cirklar som fick Matildas pirr att öka ytterligare. Hon kanske borde klä av sig naken ändå? Hon började nästan ångra att hon inte klätt av sig från början. Roberts händer följde hennes kropp uppåt mot revbenen. Därefter rörde de sig inåt tills hon kände de stora fingrarna mot sidorna av sina bröst. Hon flämtade till mitt i kyssen när han försiktigt klämde på dem och testade deras mjukhet.

Hon rätade lite på ryggen och tittade på Robert. "Du gör mig så kåt Matilda" viskade han till henne. Matildas egen upphetsning var stor nu. Hon ville inte att de skulle sluta. Någonsin. Nu skulle hon svara rätt. Hon kom inte på vad som var rätt svar. Hon ville inte vara barnslig inför honom. "Vill du ha mig?" frågade hon försiktigt tillbaka. Roberts ögon blev stora. Hade hon sagt fel nu igen? Det verkade ju så rätt. "Du skulle bara veta hur mycket jag vill ta din kropp Matilda" svarade Robert upphetsat. Matilda blev nervös. Hon hade frågat om han ville ha, inte ta. Vilken hemsk missuppfattning. Hon rättade sig själv. Vilken underbar missuppfattning.

Robert rätade ytterligare på Matilda så att hon satt upp på honom igen. Det där hårda mellan hans ben fanns kvar. Hon kände det mot sin rumpa. "Lägg dig på rygg" sade Robert åt henne. Matilda lydde omedelbart. När hon låg där på soffan ställde sig Robert grensle över henne och lutade sig ner för att kyssa hennes kropp. För varje gång hans mjuka läppar nuddade hennes blöta tröja spred sig snart en liten värme som strålade ut från platsen där kyssen landat. Matilda njöt av varje kyss. Snart rörde sig kyssarna mot hennes bröst, och när hon kände den första kyssen på ett av brösten flämtade hon till. Hon var så upphetsad att hon trodde hon skulle bli galen. Inga regler gällde längre. Hur kunde det ha blivit så? När Robert lät sina läppar omsluta hennes ena bröstvårta genom tyget gnydde hon av njutning. Robert tog hennes hand i sin, förde den mot sig själv och placerade den över den hårda utbuktningen mellan sina ben. Ännu en flämtning undslapp Matildas läppar.

Robert tittade ner på henne och såg osäkerheten i hennes ögon. Rädslan i dem som var uppblandad med upphetsning till oigenkännlighet. Han släppte Matildas hand och drog ner gylfen. Öppnade sedan sitt bälte och tittade nyfiket ner på hennes hand för att se vad hon skulle göra. Vad hon skulle våga göra. När hon tvekade tittade han upp på hennes ansikte och log på ett sätt som Matilda tolkade som att han tyckte hon var töntig. En mes. Det tänkte hon minsann inte alls vara. Därför tog hon mod till sig och stack in handen innanför byxorna. Robert ryckte till av upphetsning när han kände Matildas hand på sitt kön, vilket fick henne att snabbt dra tillbaka den igen av rädsla för att ha gjort något fel. Bekymrat tittade hon upp på honom. Roberts ansikte och ögon utstrålade desperation. "Ja, ta på mig Matilda" flämtade han upphetsat. Plötsligt insåg Matilda vilken effekt hon hade på honom. Precis som Robert fick det att pirra i hela hennes lilla kropp verkade hon ge samma effekt på honom. Hon kände sig sexig. Vuxen på riktigt. Inte bara en barnslig tonåring.

Med stärkt självförtroende stoppade hon in sin hand innanför Roberts byxor på nytt. Den hårda utbuktningen väntade där inne. Hon kände den genom hans underkläder. Konturerna av en hårdnande kuk. Den bultade varmt i hennes hand på ett sätt som gjorde henne yr. Det var ju inte alls så här hon hade tänkt sig att det skulle gå. Hon struntade i det. I det ögonblicket var Roberts kuk det enda hon kunde tänka på. Hon ville se den. Röra den. Smeka den. Matilda lutade sig fram och tog tag i kanten till hans boxers med båda händerna. Sedan drog hon sakta ner dem samtidigt som hon mötte Roberts vilda blick. Matilda kunde inte låta bli. Hon måste titta ner igen. Se Roberts hårda kuk framför sig. Så nära henne. Så nära hennes ansikte och mun. Hon kände sig smutsig på något sätt. Smutsig och sexig på samma gång. Tänk att hennes kropp kunde göra Robert så hård. Att han kunde bli så kåt på henne. När resårkanten passerade ollonet sprang hans kuk upp som en fjäder, vilket fick Matilda att för ett kort ögonblick rygga tillbaka.

Lika snabbt lutade hon sig fram igen, nyfiken på den hårda kuken framför henne. Vad skulle hon göra med den? Smeka den? Hon var inte helt säker på vad hon vågade göra med den. Med Robert. Med tummen, pek- och långfingret greppade hon försiktigt den. Värmen spred sig genom hennes fingrar och ökade pirret ytterligare i hennes mage. Fjärilarna var på väg att göra uppror så som de fladdrade runt där inuti i henne. Sedan drog hon tillbaka Roberts förhud så att hans mörka ollon tittade fram. I urinröret såg hon något genomskinligt som sakta rann neråt. Hon tittade upp mot Robert igen, som för att få bekräftat att hon gjorde rätt. Han tittade ner på henne med stora ögon och andades stötvis. Han nickade uppmuntrande åt henne och Matilda tittade ner igen. Ner på den stora hårda kuken framför henne. Det var något med åsynen av den som fick hennes underliv att bulta. Som om bilden av Roberts kön fick hennes underliv att längta efter beröring. Längta efter Robert. Ändå var han ju precis framför henne. Matilda blev överraskad när hon kände Roberts hand runt sin egen.

Med Matildas hand i sin tog han ett fastare grepp kring sin kuk och började runka den. Sakta. När förhuden klädde av ollonet för att sedan täcka det igen gneds den där vätskan ut över undersidan av hans kuk. Matilda fick det kletiga på sin tumme och kände hur hon höll på att tappa greppet under kuken eftersom den blivit så hal. Värmen inuti handen kompletterades nu av värmen från Roberts hand och hon kände hur hennes egen hand började bli varm också. Hon lyfte sin andra hand från låret och kände hur den darrade. Så kall var hon ju inte ändå tyckte hon. Det måste vara något annat. Hela hennes kropp skrek av längtan till Roberts kuk och hon förstod att det måste vara det som fick henne att darra. Hon önskade plötsligt att Robert skulle klä av henne. Använda hennes kropp som han själv ville. Inga regler. Inga regler alls! "Vågar du smaka på den också Matilda?" hörde hon avlägset hur Robert frågade.

Smaka på den? Vågade hon verkligen? Borde hon? Det värkte i hela Matildas kropp av motstridiga viljor. Hennes känsla för moral och rätt sa henne att hon absolut inte borde göra något sådant. Vad skulle folk säga om de fick veta? De skulle inte se henne som vuxen. Snarare smutsig. Kanske äcklig. Men inuti henne slet ett vilddjur av otyglad lust i sina bojor, redo att ta sig an vad som helst, vem som helst. Matilda ville bli knullad, men ändå inte. Hon tittade plågat upp på Robert och fick ögonkontakt. "Ja, snälla. Får jag?" Hon darrade på orden. Robert tittade på henne och lade sin stora hand i hennes nacke. Istället för att låta Matilda chansa på hur hon skulle göra förde han istället hennes ansikte mot sin hårda kuk. Hon öppnade sina läppar och förberedde sig. Hon visste inte riktigt vad det var hon förberedde sig för, men något som var så smutsigt i tanken måste ju vara svårt i verkligheten också. Hon blundade. Väntade. Gapade. Så kände hon den till slut. Det glansigt hala och stora ollonet tryckte mot hennes mjuka läppar. Robert tryckte vidare. Snart hade Matilda ollonet inne i sin mun. Det var stort, men hon undersökte det nyfiket med sin tunga, vilket fick Robert att stöna av njutning. Det kanske inte var så svårt ändå hann hon tänka, men så stor den var. Hon förstod inte hur den skulle få plats i hennes mun. Sedan började han mjukt och rytmiskt knulla hennes mun i små stötar. Matilda lade sina händer på knäna och tog emot den smutsiga behandlingen. Det värkte av kåthet i hennes underliv, men hon vågade inte för en sekund smeka sig själv. Roberts händer var tillräckligt.

De smekte hennes hals och axlar innan de hittade fram till hennes bröst. Han kramade dem samtidigt som han tryckte in sin kuk i hennes oskyldiga lilla mun. Kände på hennes styva små bröstvårtor som fortfarande trotsade hennes t-shirts fuktiga tyg. Hans stora varma händer lämnade små spår av värme över hennes kropp som kontrasterade skönt mot den ganska kalla blöta känslan som Matildas kläder erbjöd. Med Roberts stora kuk i sin mun öppnade hon ögonen igen och tittade upp på honom. Hon kunde se njutningen han kände. Höra hur han flämtande utstötte kåta ljud och stönanden. Allt på grund av henne. Hennes kropp och hennes dåliga beteende. Matilda skämdes för vad hon lät honom göra med hennes kropp. Hon njöt av hur han använde henne för att njuta. Hon släppte till slut ut kuken ur sin mun.

"Får jag smeka dig igen?" frågade hon osäkert och började flacka med blicken när svaret inte kom omedelbart. "Jag vill... Jag vill se när det kommer" fortsatte hon ännu osäkrare och höll på att dö av skam. Hon kände sig slampig. Som en liten kåt slampa. Herregud vad skönt det var att känna sig så. Skamligt men ändå skönt på något sätt. "Ja Matilda. Runka mig. Runka min kuk tills jag kommer" svarade Robert. När han använde de där orden. Runka. Det fick Matilda att känna sig ännu smutsigare. Hela området omkring hennes underliv bultade. Längtade. Hennes bröst önskade bli rörda. Smekta. Robert fick röra dem precis hur han ville. Han fick röra henne precis hur han ville. Matilda höjde en hand för att smeka hans salivkladdiga hårda kuk. Den var kletig. Hon greppade den med hela handen den här gången, precis som han lärt henne. Hon drog sakta förhuden bakåt så att det svullna ollonet stirrade rakt mot henne. Matilda rös av upphetsning när hon stirrade tillbaka. Sedan drog hon fram förhuden igen så att ollonet försvann. Robert stönade tyst av njutningen hennes lilla mjuka hand skänkte honom. Ännu saktare den här gången. Hon studerade förhuden när den gled över ollonkanten och blottade honom på nytt. Undersökte hur saliven på hans kuk gjorde den glittrig.

Matilda klämde åt hårdare vilket fick Robert att stöna högre. Var det rätt? Hon chansade och smekte honom hårt. Lite snabbare nu. Fortfarande hårt. Stönen ovanför henne tilltog och hennes självförtroende tilltog i samma takt som ljuden. Hon gjorde det skönt för Robert och snart kanske hans kuk skulle spruta. Hon hade sett det hända en gång förut. Hur den där vita sperman kraftfullt hade sprutat ut ur den. Hon var inte ens säker på vad hon skulle göra när det hände. Om det hände. Hon fortsatte runka kuken framför sig. Vilken smutsig liten slampa hon kände sig som. Varför njöt hon så av att känna sig på det sättet? Det spelade ingen roll. Det var underbart. "Ååh, jag kommer snart Matilda. Var vill du att jag sprutar?" hörde hon Roberts röst. Hon visste inte. Måste hon verkligen välja? Senast hade det kommit lite på hennes hand. Hon hade tänkt på det flera gånger sedan dess. Varje gång hon tänkt på det hade hon blivit upphetsad och inte kunnat sluta tänka på Robert. Hon bestämde sig. "På mina händer..." försökte hon.

Robert gav henne en förvånad blick och Matilda blev genast osäker. Hon kände sig dum och skämdes intensivt. Mitt under all upphetsning och kåthet kände hon hur kinderna hettade av rodnad. Hon kanske skulle säga något annat. På brösten kanske? Då måste hon ju klä av sig. "Håll fram dem nu då Matilda, för jag kommer snart" avbröt Robert hennes tankar. Han tog ett fast grepp om sin hårda kuk och runkade den framför Matildas ansikte. Som trollbunden stirrade hon när han smekte sig så nära henne och höll fram båda sina händer. Hon kupade dem som om hon skulle ta emot så mycket godis hon kunde bära. Höll dem nära ihop som om hon skulle bära vatten och inte fick tappa en droppe. Då hände det. Roberts andning blev ryckig och han stönade högre. Matilda tittade spänt upp och såg hur han grimaserade av njutning. Sedan en plötslig sträng av värme från den ena handflatan till den andra. Hon tittade ner på sina händer och fick syn på en tjock vit rand av sperma som låg över hennes handflator. Sedan såg hon hur en till landade i hennes händers improviserade skål.

Den tjocka vätskan var varm. När den rann över hennes händer kände hon sig smutsigare än någonsin förr. Av någon anledning sexigare än någonsin förr också. Matilda tittade på när Robert fortsatte runka sig själv. Hon såg en mindre stråle spruta ut ur kukens topp och följde den hela vägen till sin egen tumme där den lämnade ett våtvarmt avtryck. Robert stönade högt av njutning medan Matilda flämtade till för varenda droppe som landade på henne. Robert saktade ner takten på sina smekningar och höll kuken rakt över hennes kupade händer. Hon stirrade fascinerat på när han smekte ut ytterligare några droppar på henne. Mindre vita nu. Till slut gav Robert upp en lång suck och släppte sin kuk. Han stod kvar framför henne och Matilda såg hur den blev mindre för att plötsligt rycka till. Sedan sjunka ihop ytterligare innan ett nytt ryck fick den att öka en aning i storlek. En lång kletig sträng av sperma hängde ner från den slaknande kuken. Matilda tyckte det verkade dumt att smutsa ner soffan, så hon höll fram sina små händer och lät strängen landa på henne istället. Roberts ögon fick ett underligt uttryck när hon gjorde så.

Matilda tänkte efter vad hon egentligen gjorde och skämdes. Kände sig smutsig. Inte bara nedsmutsad. När hon gjorde så var det faktiskt hon själv som var smutsig. En slampa. Hon rös av tanken. Hon gillade den. Robert satte sig ner i soffan och återfick sakta kontrollen över sin andning. Under tiden funderade Matilda på vad hon skulle göra med allt kladd hon hade i händerna. Hon lutade dem åt sidan och kände sperman rinna tjockt över sina fingrar. Sedan åt andra hållet. Hon kunde inte sluta stirra på sina händer. Hon höll ihop dem och drog isär händerna från varandra igen. Mellan fingrarna uppstod flera tjocka strängar som blev längre och smalare när hon drog isär händerna ytterligare. Hon kunde inte sluta leka med kladdet, trots att hon knappt fick luft så smutsig som hon kände sig. "Herregud Matilda vad skön du är" utbrast Robert. "Du med" var det enda hon fick ur sig. Samtidigt insåg hon att Robert tittat på henne när hon lekt med hans sperma. Hon skämdes för hur hon betedde sig. Vad skulle han tänka om henne?

"Finns det någon handduk?" frågade hon därför. Robert tänkte efter ett ögonblick innan han reste sig och gick iväg. När han lämnade rummet kunde hon inte låta bli att titta på kletet igen. Det var hennes fel. Hon var stolt trots skammen. Det var hennes fel att det hänt. Att Robert njutit som han gjort. Allt på grund av henne. Hennes kropp. Matilda kände mellan benen att hon inte bara var blöt av vattnet hon fått på sig tidigare. Hon ville hem och lägga sig i sin säng. Tänka på allt som hänt om och om igen. Robert kom in i rummet igen med en handduk. "Här" sade han och sträckte fram den till Matilda. Han tittade på när hon torkade av sig. "Det här är vår hemlis va?" mer konstaterade än frågade han henne. Matilda nickade och tittade så förtroendeingivande hon kunde på Robert. Aldrig i livet att hon tänkte berätta för någon.