Matilda hade gått förbi det där huset fler gånger än hon kunde minnas. Det var något lite kittlande med att ägaren till huset tittade så på henne när hon gick förbi. Han var nämligen ofta ute i trädgården och påtade, så hon hade sett hans lystna blickar flera gånger. Han var äldre än henne och hon borde egentligen inte tänka som hon gjorde, men hon kunde inte hjälpa det. Det var inte bara uppmärksamheten utan något mer. Matilda kunde inte riktigt sätta fingret på det men visst hade hon tänkt på honom flera gånger när hon varit helt själv. Nu promenerade hon gatan fram och kom på sig själv med att nyfiket lyfta på huvudet och nästan gå lite på tå emellanåt när hon försökte få syn på mannen i den där trädgården. Var han ute idag eller inte? Hon hoppades att han var det, men skämdes inför sig själv när hon insåg vad hon tänkt för något. Hon närmade sig huset men såg ingen i trädgården. Matildas ansikte tappade lite av sitt solsken när hon insåg att hon inte ens skulle få se honom idag. Hon spanade in mot trädgården när hon gick förbi. Ingen man där. Hon suckade besviket, när hon hörde en röst. "Du där, ja, du!" Rösten kom inifrån trädgården och Matilda stelnade till. Han lät nästan arg. "J-jag?" svarade hon försiktigt. "Precis du" fortsatte rösten. Matilda gick tillbaka ett par steg och fick syn på ägaren till huset.
Han var en lång man med ett ganska stort och mörkt skägg. Säkert två meter mot Matildas blygsamma längd. Han gick fram mot henne i sin skogsarbetarliknande skjorta med uppkavlade ärmar. "Har du bråttom någonstans?" frågade han. Matilda visste inte vad hon skulle svara. "Njä, det har jag väl inte. Hur så?" svarade hon därför. "Jag skulle behöva lite hjälp i trädgården av en söt och flink tjej som dig" fortsatte mannen. "Har du tid? Robert heter jag, förresten" sade han och log stort mot henne. Matilda log tillbaka och svarade trevande; "Jag kan nog hjälpa till en stund iallafall, om det behövs." Robert räckte fram en stor hand i vars värme Matildas lilla hand nästan försvann när de hälsade på varandra. Hon hoppade över det lilla staketet och var inne i trädgården.
"Vad behöver du hjälp med" frågade Matilda försiktigt men nyfiket när hon stod på gräsmattan där innanför. "Plocka hallon. Jag har fått order av läkaren att inte anstränga ryggen den närmsta veckan men hallonen är mogna redan nu. Tror du att du kan hjälpa mig med det?" frågade Robert henne. Matilda nickade bara. Hon vågade knappt möta Roberts blick när han pratade utan tittade sig omkring utan att finna någon bra plats att fästa blicken vid. Han tittade henne rakt i ögonen under tiden han pratade om hon inte vek undan med blicken. När hon själv pratade kunde hon inte låta bli att titta på honom. Hon ville ju inte vara oartig, men då mötte hon hans blick igen och skämdes för hur hon tänkt om honom för sig själv. Det visste såklart inte han, men hon blev så självmedveten av hans intensiva blick att hon måste välja mellan att titta bort eller rodna, och då var det klart bättre att titta bort emellanåt tyckte Matilda. De gick runt huset till trädgårdens baksida. Robert gick först och Matilda efter honom fram till ett par stora hallonbuskar. Flera stora röda hallon tecknade sig mot en grön bakgrund. "Du får äta så många du vill. Jag tycker bara det är synd att de ska behöva ruttna om ingen plockar dem" förklarade Robert. Matilda tittade på hallonen och blev sugen på att smaka ett eller några stycken. Hon nickade sitt medhåll.
Robert fiskade fram en liten spann åt henne och gick sedan en bit bort. Matilda kände sig besviken. Skulle han inte vara kvar under tiden hon plockade hans hallon? Hon fann snart anledningen när Robert kom tillbaka med en vit trädgårdsmöbel av plast som han satte ner på gräset. Han gick och hämtade en till och kom tillbaka med ett bord i andra handen. Sedan satte han sig ner på ena stolen. Matilda började plocka de små bären som var närmast henne. De mjuka små samlingarna av håriga fruktbubblor kändes otroligt somriga och när hon bara plockat ett par stycken spred sig en sötaktig arom från spannen och hennes små händer. Hon var snart röd av fruktsaften som rann nerför hennes fingrar. "Ta bara de som är riktigt mogna" instruerade Robert henne från sin stol. "De andra kan jag plocka en annan dag när ryggen är bättre." Matilda vände sig om. "Ok, jag tar bara de rödaste då" svarade hon. "Precis, inga som är mindre röda än ditt hår" svarade Robert och skrattade. Matilda log och vände sig sedan hastigt om så att Robert inte skulle se att hans mogna hallon nu även motsvarade färgen på hennes kinder. Hon plockade några bär till under tiden rodnaden lade sig. På något sätt kändes det som att Robert tittade på henne när hon plockade hallonen från hans buskar. Det var väl klart att han tittade, men Matilda tyckte det kändes som att han tittade på henne på ett annat sätt.
När hon gick in bland buskarna för att få tag på bären längre in hamnade hon i en ny vinkel och kunde slänga en snegling mot Robert då och då. Han tittade definitivt på henne där hon stod på huk. Hans ögon följde hennes rumpa när hon reste sig och brösten när hon vände sig om en aning. Han stirrade egentligen inte utan tittade snarare väldigt nyfiket på Matildas lilla ungdomliga kropp. Spannen var redan halvfull vid det här laget och bären svårare att komma åt än de nyss varit. Nu fick hon luta sig framåt för att komma åt de röda hallonen, sedan sitta på huk och sträcka sig långt åt sidan för att komma åt dem. Varje gång hon tittade tillbaka på Robert såg hon hur hans blick snabbt rörde sig från hennes rumpa eller bröst och mötte hennes. Han log åt henne. "Det verkar ju gå riktigt bra det där" uppmuntrade han henne. "Jodå, jag tror jag får tag på de flesta mogna" svarade Matilda. Hon var kladdig om fingrarna av röd fruktsaft och en tunn röd sträng löpte från sidan av hennes näsa ner över kinden sedan hon torkat av vad som känts som svett i ansiktet. När hon sträckte sig fram över ena hallonbusken för att få tag på några sista bär hörde hon ett dämpat flämtande bakom sig som fick henne att stelna till. Matildas lilla rumpa stod nästan ut, och det i riktning rakt mot Robert. Hon skämdes men kunde inte låta bli att samtidigt gilla reaktionen som ställningen gett hos Robert. Hon ville på något sätt att han skulle titta på hennes kropp sådär. Hon plockade några sista hallon innan hon rätade på ryggen igen, vände sig bakåt och tittade mot Robert vars ögon omedelbart rörde sig uppåt och mötte hennes blick med ett stort leende.
"Var det de sista?" frågade han glatt och avväpnande. Matilda nickade glatt och nästan skuttade ut ur buskarna med spannen i högsta hugg. "Du kan ta med dig alla hem om du vill Matilda" sade Robert. "Nä, det behövs inte" svarade hon glatt och satte ner spannen på det lilla vita bordet. "Men jag smakar gärna några." Robert gestikulerade att hon skulle sätta sig ner i den andra vita stolen och Matilda gjorde som han ville. De tog varsitt hallon ur den vita spannen och smakade. De små fruktbubblorna brast mellan deras tänder och den söta saften sprejades in i munnen som små välsmakande duschstänk. "Mmh, vad gott!" utbrast Robert. "Ja, de är verkligen jättegoda!" svarade Matilda direkt. Robert tittade på henne och skrattade till. Matilda förstod inte vad hon hade gjort och började skämmas för vad det nu än kunde vara. Robert fortsatte skratta. "Vad har jag gjort?" frågade Matilda nervöst och torkade sig runt munnen för säkerhets skull. "Nä, nä, inget!" skrattade Robert i sin stol. Matilda blev mer och mer orolig. Till slut samlade sig Robert och sträckte på sig där han satt. "Dina händer är helt röda. Det matchar ditt hår Matilda" utbrast han. Matilda tittade ner på sina händer. Hon började skratta hon också. De var verkligen helt röda. Hon tittade bort mot Robert. "Dina händer är ju också röda!" utbrast hon i en nästan anklagande ton. "Åja, inte lika röda som dina!" försvarade Robert sig. "Fin indianmålning förresten" fortsatte han. Matilda förstod ingenting. Robert låtsades måla sina kinder med ett stort finger. Matilda förstod plötsligt och höll på att kikna av skratt.
"Får jag låna toaletten så jag kan tvätta av mig" frågade Matilda. Robert tittade förvånat på henne. "Testa att slicka bort färgen istället. Det smakar väldigt gott. Jag lovar!" svarade han. Matilda testade. Robert hade rätt, det var gott. Hon slickade bort lite mer röd färg innan hon insåg vad hon gjorde och generat tittade upp på Robert igen under sin röda lugg. Robert tittade allvarligt på Matilda och tog hennes hand i sin. Hon tittade nervöst tillbaka och lät det hända. Robert förde hennes hand mot sin mun och kysste henne på handryggen. Sedan kysste han henne mjukt över långfingrets knoge, rätade ut hennes fingrar och kysste i tur och ordning ovansidan av dem. Hans läppar blev röda när han gjorde så. "Ännu bättre smak än hallonen" viskade Robert. Matilda kände en konstig men bekant känsla inom sig. Hon tryckte ett finger mot Roberts läppar och han lät det glida in i sin mun. Han slickade hennes finger rent och kysste det när hon drog ut det igen. Matilda tryckte med ett annat finger på samma sätt och detta finger fick samma behandling som det första fått. Hon njöt av den varma känslan av Roberts mjuka läppar runt sina fingrar. Robert sträckte fram sin hand mot henne och Matilda tog hans stora hand i sin och ledde den till sin mun. Snart sög hon på ett av Roberts stora fingrar. Det var hans pekfinger som vilade mellan hennes mjuka små röda läppar. Hon kände en lätt smak av hallon blandas med salt när hon sög på hans fingertopp. Robert blundade och njöt.
De satt så och sög på varandras fingrar en kort stund. Sedan drog Robert tillbaka sin hand och tittade med intensiv blick på Matilda. Hon kände sig osäker. "Kom hit!" närmast beordrade Robert henne. Matilda kände en klump i magen. Det var egentligen inte så mycket en klump. Snarare kändes det som någon sorts fjärilar. Hon gjorde som Robert sade och reste sig från sin trädgårdsstol och gick fram ett par steg mot honom. Robert tog tag om Matildas höft och tvingade henne till sig. Det hade han inte behövt göra för hon ville göra precis det som han önskade av henne. Hon satte sig på hans knä när hon för ett ögonblick tappade balansen. Hon vände sig mot honom och deras blickar möttes. Matildas grönblå ögon skimrade av alla känslor som gick igenom henne. Allt ifrån osäkerhet och nervositet till en del känslor hon inte var säker på om hon känt förut. Roberts ögon å andra sidan flammade gröngult, nästan guldskimrande, av upphetsning. Han drog Matilda intill sig och kysste henne.
Roberts rödfläckiga mjuka läppar tryckte mot Matildas och hon kände stelheten i sin kropp ge efter för en skön sorts avslappning när hon lät hans vilja vinna över hennes. Hon tryckte snart villigt sina läppar mot Roberts. Han sög in hennes underläpp mellan sina läppar, slickade på den och kände smaken av hallon innan han mjukt släppte ut den igen och kysste henne på nytt. Deras läppar öppnades och Matilda kände hur Roberts tunga tryckte mot hennes. Hon tryckte tillbaka och deras tungor lekte sakta med varandra samtidigt som hon kände Roberts händer över sin kropp. Hon kände hur de smekte hennes lår och över hennes rumpa. Deras tungor fortsatte sin långsamma dans. Hon tog stöd mot Robert och lade en liten hand på hans arm. Den var hård och fast. Matilda gillade hur han kändes. Han drog henne ännu närmare intill sig och hon kände något mot undersidan av sitt ena lår. Hon flämtade till, genom näsan eftersom deras tungor fortfarande långsamt brottades med varandra. Hon flyttade sin hand till Roberts bröst där hon fick nytt stöd. Hon tyckte om känslan av hans bröstkorg under sina fingrar.
Robert avslutade kyssen och tittade djupt in i Matildas ögon. De satt så och tittade på varandra en stund. "Varför så krigisk min lilla indian?" frågade Robert lugnt men allvarligt. Matilda tittade frågande på honom tills hon kom på vad han menade. Hon fnittrade till. "Det är nog bäst när det finns farliga män omkring mig" svarade hon och log kisande mot honom. "Så farlig är jag väl inte" fortsatte Robert och smekte Matilda över låren. "Nä, kanske inte då" svarade hon. Robert lyfte på ena handen och lät sitt pekfinger trycka mot Matildas läppar igen. Hon öppnade dem och tog mjukt emot fingret. Hon sög på det. Robert drog sedan ut det ur hennes mun igen men saknade redan hennes läppar. Med det fuktiga fingret följde han det röda strecket Matilda hade från näsan över kinden. Det suddades ut under trycket och hon blev lite blöt på kinden.
Robert lade sin hand bakom hennes nacke och drog hennes ansikte mot sig. Instinktivt kämpade Matilda emot en bråkdels sekund innan hon gav efter. Sedan kysste Robert henne över kinden där strecket nyss funnits. Som för att försegla avslutningen av hennes krigiskhet till förmån för en ny och fredligare inställning. Robert tittade på Matilda vars ögon var stängda. Han kysste hennes läppar igen. De var lika mjuka den här gången och han ville ha mer. Hans händer smekte hennes lilla kropp nedifrån låren och upp över magen. Med ena handen fångade han upp ett tungt bröst som han kramade samtidigt som den andra handen kupades över Matildas runda lilla rumpa. Matilda kände återigen hur det där hårda trycktes mot hennes lår och blev alltmer upphetsad. Just då hörde de det. "Matilda... Matilda... hallå... Matilda!" Hon kände genast igen rösten och slet sig från Roberts grepp. De tittade nästan skräckslaget på varandra. "MATILDA!" Den otåliga rösten gav sig inte. "Jag måste gå nu" fick Matilda hastigt ur sig och gled ner från Roberts knä. Hon stod framför honom och rättade till sina kläder. Robert tittade längtande på henne. "Vi kan väl ses igen?" frågade han henne. "Jag hoppas det!" svarade Matilda, nästan sorgset. "MATILDA, NU FÅR DU ALLT TA OCH..." Hon tittade en sista längtande gång på Robert innan hon vände sig om och sprang runt huset till framsidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar