Kapitel 14: Släktkalaset

Lina hade varit ihop med Jonas i nästan ett halvår när hon blev bjuden att följa med på ett släktkalas hos hans farbror som fyllde 60. Först hade hon varit en smula tveksam till om det hela egentligen var en bra idé. Hon kände trots allt ingen mer än Jonas, hans två systrar och deras föräldrar. Men Jonas hade tjatat på henne och till slut gav Lina med sig. Den lilla kontakt hon haft med hans familj dittills hade trots allt gett henne en positiv bild. Föräldrarna var lätta att ha att göra med och systrarna hade ganska snabbt börjat behandla henne som vore hon en del av familjen. Om resten av släkten var lika snälla och uppsluppna skulle kvällen kunna bli riktigt rolig. Nu satt de allihopa inklämda i föräldrarnas bil och åkte tillsammans till Mats där kalaset skulle hållas. När de kom fram och körde uppför den lilla grusvägen som ledde upp till huset såg Lina med viss förskräckelse alla bilar som stod parkerade där. Det måste vara minst femtio personer där inne, tänkte hon för sig själv. Jonas vände sig och tittade leende på henne. "Nervös?" frågade han. Lina bet sig försiktigt i underläppen när hon tittade på honom. "Lite" svarade hon. Jonas skrattade till och strök henne över kinden med två stora fingrar. "Det kommer gå hur bra som helst. Jag lovar." Lina slappnade av lite mer när hon hörde Jonas svar. Vad kunde gå fel egentligen? Så länge hon inte sade något dumt eller klantade sig var det inte mycket som kunde bli tokigt. Möjligen kunde hon ha svårt för att förstå vad någon gammal tant eller gubbe sade, eller om de kanske hade svårt för att höra henne. Det var ju inte så farligt egentligen. Ändå fanns nervositeten där, djupt inne i magen och envis.

Jonas pappa saktade in och parkerade bilen bredvid en kusins vinröda herrgårdsvagn. "Alle man ut!" kommenderade han som om de alla ingick i ett militärt förband men ingen hade bråttom utan istället tog sig alla långsamt ut och när Lina som delat mitten av baksätet med en av systrarna kom ut var pappan nästan framme vid ytterdörren. Lina fick bråttom och följde hack i häl bakom Jonas för att slippa hamna på efterkälken och se dum ut på något sätt. Hon visste inte riktigt hur men hade en överhängande känsla av att vad hon än gjorde så fanns det en väsentlig risk att hon skulle komma att se dum ut. Snart öppnades dörren och en gladlynt kvinna i femtioårsåldern hälsade alla välkomna med ett stort leende på sina läppar. Alla medlemmar av familjen fick en varsin kram och när det bara var Lina kvar sträckte kvinnan ut armarna och kramade även henne i ett osynligt moln av damparfym. Lina blev så överrumplad att hon höll på att glömma att kramas tillbaka men fick runt en arm i sista stund. "Det här måste vara Lina, va?" frågade kvinnan och Lina nickade glatt till svar. "Eva heter jag och är Jonas faster. Trevligt att träffas. Det var mig en riktigt söt liten tjej han har hittat." Lina hann inte svara förrän Eva vände sig mot systrarna och började prata om någon okänd person som tydligen inte kunde komma. Lina vände sig istället mot Jonas som tittade tillbaka och himlade med ögonen. När Eva tog med sig systrarna in i husets vardagsrum och lämnade dem bakom sig fångade Jonas Linas uppmärksamhet under tiden hon fick av sig ytterskorna. Han viskade. "Hon är lite..." började han och avslutade meningen genom att snurra ett utsträckt pekfinger mot tinningen så att Lina började skratta innan hon drog ned hans hand för att ingen skulle komma på honom.

"Ska vi gå in då?" frågade han när Lina fått av sig jackan och de gick tillsammans in i vardagsrummet. Det var inte riktigt femtio personer i huset men åtminstone trettio. Allra minst tjugofem, kunde Lina konstatera. Hälsningsfraserna haglade och så många namn nämndes att hon kände sig säker på att bara kunna tilltala Jonas närmsta familj och Eva med förnamn. Var det inte någon som hetat Jan? Hon var inte det minsta säker men hade ändå någon sorts idé om att denna Jan kanske hade glasögon. Efter en timme av presentationer och minglande blev det dags för mat och alla satte sig vid ett långt bord som var format som ett U med en lång duk av papper ovanpå. Lina och Jonas satt mittemot varandra i enlighet med de små skyltar som angav bordsplaceringen för kvällen. De satt på ena långsidans kant och på Linas högra sida, respektive Jonas vänstra, satt några ungdomar som visade sig vara Jonas kusiner. Maten serverades, åts och några snapsar dracks till det hela för att öka aptiten, som en äldre herre uttryckte saken. Efter detta var det dags för efterrätt och Lina som inte tagit så mycket mat fick i sig en bit äppelpaj med vaniljsås till. Hon skrattade när hon såg Jonas tallrik som snarare bestod av vaniljsoppa med små smuliga äppelbitar till. "Ska du inte ha sked istället?" frågade hon och fick några skratt från kusinerna vid sidan om. Jonas krökte överläppen och tittade tillbaka på kusinerna och sedan på Lina med överlägsen min innan han stack in gaffeln i den beiga såsen och lyfte den så att det mesta rann emellan gaffelns tänder. Sedan stack han gaffeln mellan läpparna och slöt dem så att han fick den resterande såsen i munnen. Han nickade, uppenbart nöjd, och talade. "Mycket bra soppa. Kan jag få receptet?" Lina skakade bara på huvudet åt honom. Det var typiskt Jonas att tramsa på det sättet.

Efter att efterrätten intagits började släktingarna prata med varandra om allt och inget och stora gemensamma skratt dånade titt som tätt genom rummet. Bordsplaceringen verkade inte så viktig längre. Istället bytte man plats som man ville. Någon av de yngre släktingarna berömdes för sina pianofärdigheter och uppmanades att spela något på det gamla ostämda pianot som stod längs rummets ena kortsida. Flickan skakade blygt på huvudet men kom inte undan. Fler uppmuntrande ord hördes och snart började någon applådera. Fler föll in i applåden och snart hade den stackars flickan ingen chans att komma undan längre. Hon satte sig på pianopallen och bläddrade i notbladet som var uppslaget ovanför klaviaturet. Till slut fann hon en melodi som hon kände igen och hon började spela. Alla tystnade och lyssnade intensivt till melodin som hankade sig fram trots ostämda strängar och ett spelande som kunde beskrivas som fumligt, med skonsamma ord. När hon var klar applåderades det högljutt och man uppmanade henne att spela något mer. När flickan började spela på nytt hade koncentrationen minskat avsevärt och folk pratade under tiden melodin snirklade sig fram. Jonas lutade sig fram över bordet mot Lina och tittade henne i ögonen. "Ska inte du spela något?" frågade han med ett snett leende. Lina kände paniken börja växa inom sig och skakade våldsamt, men ändå diskret, på huvudet så att det sneda leendet på Jonas läppar blommade ut till ett skratt. "Är du säker?" fortsatte han retfullt och Lina gav honom en blick som inte gick att missuppfatta. Hon var inte sugen på att spela. Inte något alls faktiskt och vad henne anbelangade fick Jonas hemskt gärna sluta spela dum också. Det gjorde han inte. Istället vände han sig om och ropade på en släkting. Lina lade sin lilla hand på Jonas arm och såg smått illamående ut. Ett litet ljud av oro föll över hennes läppar men Jonas varken tittade eller lyssnade. "Jag har ett förslag" sade han istället till släktingen och Lina började redan fundera på hur hon skulle ta sig hem utan Jonas familj.

"Sluta" viskade hon bedjande men Jonas brydde sig inte det minsta. "Jo, att ni skickar hit snapsen" fortsatte han och skrattade. Lina andades ut. När Jonas vände sig om igen och tittade på henne blinkade han med ena ögat. "Inte roligt Jonas. Inte det minsta roligt" sade Lina med hotfullt tonfall. Jonas låtsades som om han inte förstod någonting. "Vadå? Vill du inte ha snaps?" frågade han oskuldsfullt men det syntes att han knappt kunde hålla skrattet tillbaka. "Du är dum. Dum, dum, dum!" sade Lina till honom utan att ens le. "Kanske det, men jag har sprit. Det har inte du" svarade han och räckte tunga åt henne. Till slut måste hon le. Hon hade gått rakt i fällan och hon visste om det. Det var så typiskt honom att retas på det sättet. Han tog Linas hand i sin och tittade henne djupt i ögonen. "Jag skulle aldrig försöka skämma ut dig på riktigt. Det förstår du va?" Han strök med sina stora fingertoppar längs hennes handflata när han sade orden. "Nej, kanske inte" svarade Lina. "Men man kan aldrig vara riktigt säker med dig" fortsatte hon och gav Jonas en ond blick. "Äh, det är därför du gillar mig. Eller hur?" Lina svarade inte på frågan utan fnös bara åt honom. "Kan du inte sitta på min sida istället?" hörde hon Jonas och hon kände en mjuk värme inombords som svarade ja på frågan långt innan läpparna hann framföra svaret. Hon reste sig och gick runt bordets sida och Jonas drog ut stolen bredvid sin egen åt henne. När hon satt sig ned på sätet lade Jonas sin hand i hennes nacke och drog henne närmare sig. När Lina var helt nära kysste han henne mjukt på läpparna och det sista av nervositeten lämnade till slut hennes mage för att ersättas av mjuka fladdranden som av små fjärilsvingar.

När pianospelandet var slut och alla hade satt sig på nytt blev det dags för snaps och visor. Små hemmagjorda häften delades ut och sprit hälldes upp i snapsglasen. Lina försökte tacka nej men fick glaset fyllt ändå, till Jonas förtjusning. "Nummer 5!" ropade någon och Lina bläddrade fram till den femte visan. Sången kom igång och det blev snabbt tydligt att inte alla i släkten hade samma musikaliska förmåga som den lilla flickan som nyss spelat piano. När visan var slut tömdes glasen, utom Lina som sparade hälften för att inte bli alltför berusad. Det pratades och skrattades och efter en kvart var det dags för nästa visa. Denna gång kände Lina inte igen visan men hon gjorde sitt bästa för att följa med ändå. Några hade gått ut, förmodligen för att röka, så Jonas och Lina satt för sig själva vid bordets hörn och fick bara sällskap när en äldre herre, kanske Jan, hällde upp i deras glas. Mitt under visans gång kände Lina en hand på sitt lår och hon tittade på Jonas som inte med en blick erkände sin hands rörelse. Han tittade bort mot de mest högljudda släktingarna, log åt dem och nickade under tiden han sjöng och förde långsamt handen högre upp längs Linas lår. Hon försökte sjunga med i visan men stakade sig ännu mer av nervositet. Jonas tänkte väl ändå inte? Riktigt så oförsiktig var han väl inte? Visan tog slut och han drack upp sin snaps, fortfarande utan att låtsas om sin hands placering på insidan av hennes lår. Någon ropade åt honom och Jonas svarade glatt medan handen gled upp ytterligare en bit så att det pirrade till genom hela Linas kropp. Hon höll tillbaka en flämtning och reste sig en aning så att hon kunde föra stolen närmare bordet.

"Du är inte klok!" viskade hon hätskt till Jonas. Han tittade på henne med tom blick men det syntes hur läpparna ville röra sig och bilda ett leende i hans ansikte. "Sjunger jag dåligt eller?" frågade han och rynkade ögonbrynen. En äldre dam kom förbi och satte sig mittemot dem. Hon hälsade på Lina och började sedan prata med Jonas om hur det gick på jobbet, om han fått vykortet för några veckor sedan och vände sig sedan mot Lina för att fråga var hon och Jonas hade träffats. Lina försökte svara så sakligt som möjligt och utan att staka sig alltför uppenbart men Jonas gav henne ingen ro. Han lät handen smeka hennes lår på insidan precis så mycket att det blev svårt för Lina att koncentrera sig. Det hela skedde under bordet så det fanns ingen chans att kvinnan kunde se vad som hände men Lina skämdes ändå över vad som försiggick. Efter en liten stund var kvinnan nöjd och reste sig för att gå därifrån. Hon ursäktade sig och meddelade sin avsikt att gå och prata med Eva. Jonas sade något kort om hur kul det var att träffas igen och precis när Lina skulle säga hej och vinka förde han upp handen in mellan hennes ben så att hon satte orden i halsen och bara fick ut ett konstigt litet ljud till sin vinkning. När damen gått vände sig Lina mot Jonas. "Du får inte göra så!" klagade hon mot Jonas leende ansikte. "Vadå, vill du inte att jag rör dig menar du?" frågade Jonas och Lina tvekade bara precis en aning för länge med sitt svar för att Jonas skulle få en ny idé. "Du har ju aldrig varit här förut kom jag precis på." Lina skakade misstänksamt på huvudet innan hon lade det på sned och tittade utforskande i Jonas funderande ögon.

"Vad sägs om att gå lite husesyn?" frågade han därnäst och Lina tittade sig omkring. Precis när hon tittade mot den största gruppen av Jonas släktingar och någon vinkade åt henne så att hon måste vinka tillbaka lät Jonas ett par fingrar trycka rakt mot hennes underliv så att hon fick ett fånigt ansiktsyttryck under tiden hon försökte vinka glatt och uppsluppet åt den främmande släktingen. Hon vände sig mot Jonas igen. "Ja, ok. Husesyn. Bara du inte fortsätter." Jonas ansikte sken upp i ett stort leende. "Lova!" sade Lina uppfordrande och tryckte ihop låren om hans hand. Jonas reste sig upp utan att svara. "Kom nu!" var det enda han sade. Lina reste sig, väl medveten om att löftet inte hade givits. Jonas tog hennes hand och hon följde efter honom ut i hallen där de kommit in från första början. Istället för att gå ut genom ytterdörren tog Jonas av åt höger och de gick genom en liten korridor med garderober innan de kom fram till en trappa som var klädd i heltäckningsmatta från 70-talet eller kanske ännu tidigare. Han tog några steg upp och Lina följde med. Trappan svängde åt vänster och slutade i ett rum som såg ut att vara ett vardagsrum det också. Jonas brydde sig inte om att berätta något om rummet eller visa någon detalj utan fortsatte rakt fram och öppnade en trädörr som han gick in genom. När Lina var inne i rummet stängde han dörren efter henne och vred runt henne så att hon tittade rakt på honom. "Jag tänkte på en sak" utbrast han efter en liten stund. "Vadå?" frågade Lina utan att slå undan blicken. "Vi har aldrig gjort något snuskigt i det här huset." Hans leende var lika snett som innan och det innehöll en stark insinuation om vad hans nästa förslag skulle bli. Lina blinkade långsamt men höll kvar blicken i hans ögon. "Du var ganska snuskig alldeles nyss. Var du inte det?" Jonas fnös föraktfullt åt kommentaren. "Det där räknas ju inte. Det var ingenting." Lina höll inte med. För henne hade det varit hemskt. Pirrigt men hemskt. Tänk om någon hade kommit på dem... Hon fick väl erkänna att det var ganska spännande i och för sig. Sitta där med alla Jonas släktingar samtidigt som han smekte henne mellan benen. Men ändå hemskt!

"Vad är det här för rum?" frågade Lina efter att ha tittat sig omkring. I rummet fanns en divanliknande soffa med vågformat ryggstöd. Framför soffan ett litet bord med en askkopp vid ena kortsidan. Mycket mer fanns inte i rummet utöver den bokhylla som tog upp större delen av ena väggen och i vars hyllor en mängd gamla böcker, de flesta inbundna i läder och med bruna ryggar med liten och gyllene text. "Mats rökrum. Han brukar röka pipa här. Det är därför det luktar som det gör" svarade Jonas och drog Lina intill sig med armarna omkring henne. Hon tittade upp på honom med stora ögon och sniffade i luften framför sig. "Det luktar ganska gott på något sätt" utbrast hon. "Gammalt men hemtrevligt på något sätt." Jonas log åt hur Linas näsborrar utvidgades och sjönk ihop när hon intog rummets dofter. Sedan lutade han huvudet framåt och kysste henne. Deras läppar kolliderade mjukt och de utbytte andedräkter istället för att tänka mer på rummets röklukt. Snart kände Lina en stor hand i sin korsrygg som rörde sig nedåt mot rumpan. Jonas smekte henne och nervositeten över att någon närsomhelst kunde stövla in i rummet byttes ut mot en känsla av spänning. När Jonas så greppade hennes ena skinka drog han henne ännu tätare intill sig och Lina kände mot sin mage att han redan börjat hårdna. Hon försökte dra sig undan men Jonas höll henne kvar. "Inte här Jonas. Det kan komma någon." Jonas stirrade på henne med lysten blick. "Jag vill ha dig" viskade han. "Jag vill ha dig nu. Nu!" Han drog henne hårt mot sig och slöt ögonen halvt av njutning när Linas mjuka bröst trycktes mot hans bröstkorg.

Lina slet sig från hans grepp och tog ett steg mot dörren innan Jonas fick tag i hennes arm och hindrade henne. Han drog tillbaka henne och lade sin andra hand på hennes mage. Därifrån lät han den sjunka nedåt, över byxornas knapp och vidare ytterligare en bit tills Lina flämtade till av upphetsning. Jonas tvingade henne att ställa sig med ryggen mot honom och medan han höll henne fast smekte han hennes bröst bakifrån och tryckte ihop dem framför sig. Lina visste inte hur hon skulle göra. Om hon skulle hindra honom eller inte. Brukade Mats komma upp och röka under sådana sammankomster som denna? Hon visste inte. Hon visste knappt ens vem Mats var. Från brösten lät Jonas en hand leta sig nedåt över Linas mage tills fingertopparna lekte vid byxlinningen och letade sig innanför den. Det var för mycket att tänka på och samtidigt så skönt. Lina kände fingertopparna leta sig fram genom hennes könshår och hon kunde inte längre hålla tillbaka de små flämtningar som tvingade sig över hennes läppar. Det där hårda som hon känt mot sin mage tryckte mot nederdelen av hennes rygg istället. Hon ville ha Jonas också, men inte nu. Eller jo, hon ville just nu men det gick ju inte. Vad skulle släkten säga om de blev påkomna? Hon skulle aldrig kunna visa sig för dem igen. Aldrig någonsin. Fingrarna hade passerat könshåret och drog hennes blygdläppar åt olika håll. Lina kände tydligt hur våt hon var. Varför kunde inte kroppen lyda henne i sådana situationer? Det retade henne. Hon njöt av de stora fingrarna och förvånades själv av de ljud som hon omedvetet gjorde. Hon sträckte tillbaka en hand för att vara säker på att det hon kände mot sin rygg var vad hon trodde. En billig ursäkt förstås men hon ville så förtvivlat gärna känna hur mycket Jonas ville ha henne.

Han flämtade tungt när hennes små fingrar vidrörde utbuktningen på jeansen och ögonblicket därefter kände hon hans läppar mot sin nacke. Han kysste henne från nacken och nedför sidan av halsen samtidigt som hans fingrar började röra sig i små cirklar över hennes underliv så att Lina knappt kunde hålla tillbaka ett stön av hemlig njutning. Hon vred runt huvudet och tittade upp på Jonas. "Vi kan inte..." Hon kom inte längre förrän Jonas ökade trycket en aning mot hennes klitoris så att hon kom av sig mitt i meningen. Lina började känna sig yr. Känslan av att kunna bli upptäckt precis närsomhelst var överhängande och målade varje sensation med sin förbjudna färg. Ett skramlande ljud hördes nedifrån första våningen och Lina stelnade till. Hon var inte säker på om det verkligen kommit nedifrån eller från trappan. Ett gemensamt skratt dånade så högt att det hördes hela vägen upp men Jonas släppte henne inte. Hans fingrar lekte över hennes klitoris utan uppehåll och Linas ben började darra under henne när hon redan började närma sig en oväntat snabb orgasm. Hon tappade sitt fokus och kunde inte längre smeka Jonas hårda utbuktning så som hon ville men hon fortsatte försöka samtidigt som hon gjorde sitt yttersta för att inte yppa ett ljud av den njutning som han påtvingade henne. De stora fingrarna slutade inte utan fortsatte sina cirklande smekningar och snart kunde Lina knappt stå upprätt längre. Hon sjönk ihop men Jonas höll henne uppe med sin andra arm och smekte samtidigt hennes ena bröst. Han förde fram läpparna mot Linas öra och andades varmt så att hon kände hur hörselgången blev varmt fuktig. "Kom för mig Lina" viskade han. "Kom!" När han slutat viska kände hon hans tunga som försiktigt slickade på örat så att allt ljud bara blev otydligt brus när blodet som strömmade genom örat blev varmt.

"Jag tänker inte sluta och det vet du. Kom nu för mig." Lina förstod att Jonas menade vad han sade. Kanske var det en giltig ursäkt? Om han tvingade henne att njuta, tvingade henne att få orgasm, då var det väl ändå inte hennes fel? Om någon kom in och såg honom hålla henne fast så kunde de väl ändå inte bli upprörda över hennes beteende? Tankarna fick njutningen att kännas bara en aning mindre förbjuden men det var redan för sent. Orgasmen lekte med henne, eller om det var Jonas som lekte, och den var redo att bryta ut i vilket ögonblick som helst. Benen höll henne inte uppe men Jonas gjorde det. Hans andra hand smekte henne så skönt mellan benen. Det fanns inte längre någon återvändo. Orgasmen slet sig loss och härjade Linas kropp som ville falla ihop i en hög men Jonas tillät det inte. Han höll henne uppe och fortsatte smeka henne när njutningen spred sig genom hennes lilla kropp. Lina flämtade desperat och gjorde små frustrerade ljud eftersom hon inte fick ge utlopp för den njutning hon kände. Ned genom benen och upp genom magen strålade en njutning vars intensitet var ofattbar. "HALLÅ? Är det någon där uppe?" Ljudet av en kvinnoröst väckte Lina från den dvala hon varit nära att falla in i och hon blev stel i hela kroppen när den kraftiga orgasmen snabbt klingade av. Hon vände sig och tittade på Jonas med förfärad min. "Vad ska vi göra?" viskade hon förtvivlat. Jonas släppte henne och Lina stod på osäkra ben och ordnade mekaniskt till sitt hår som om det hamnat i oordning medan hon såg Jonas gå de få stegen mot dörren. Han öppnade den och tittade ut. "Jag och Lina kollar på böckerna i rökrummet" svarade han den ansiktslösa rösten. "Ok, kom ner snart. Det är dags för tårta!" hördes svaret strax därefter.

Jonas vände sig om och stirrade på Lina. Hon tittade tillbaka med en blick som var lika skamsen som den vittnade om tillfredsställelse. "Vi måste gå ner nu" sade han tyst. Lina nickade och gick fram till honom. "Ser jag okej ut?" frågade hon och vred huvudet åt olika håll för att han skulle se bättre. "Du ser sjukt sexig ut" svarade Jonas. Linas leende över komplimangen var omöjligt att hålla tillbaka. "Men, kan jag gå ner så här?" Jonas fortsatte stirra på henne. "Ja, men tro inte att du kommer undan. Förstår du det?" Lina vred sig och försökte låta bli att svara. Jonas tog tag i hennes båda axlar med sina händer och tvingade henne att se honom i ögonen. "Förstår du det?" upprepade han frågan i närmast hotande ton och satte Linas hand mot sitt bultande och stenhårda men instängda kön. Hon nickade med en lätt förvirrad blick. När de kom ut ur rummet och gick nedför trappans mjuka mattklädda steg drog Lina försiktigt i Jonas arm för att få hans uppmärksamhet. Han tittade frågande på henne utan att säga något. "Komma undan vad?" Hon kunde inte låta bli att ställa frågan. Jonas ögon smalnade när hans ena mungipa gled upp i ett lite elakt leende. "Jag ska knulla dig innan kvällen är slut" svarade han lite för högt så att Lina oroligt såg sig omkring för att försäkra sig om att ingen hört. Hon svalde en klump av nervositet medan de fortsatte nedför trappan. När de kom ned såg de två äldre släktingar en bit bortom den korta korridorens slut. Jonas vände sig mot Lina på nytt och satte munnen intill hennes öra. Hon tittade på de två släktingarna medan hon lyssnade på hans viskning. "Snart är det min tur" var det enda han sade. Lina rös till när hon tänkte på vilka snuskiga saker det skulle innebära för henne. Smutsiga handlingar som hon måste utföra. De gick tillbaka till sina platser vid bordet och började äta tårta. Lina tänkte på hur viktigt det var att ingen fick veta vad de planerade. Vad Jonas planerade för henne så att han kunde njuta så som hon nyss gjort.