Kapitel 10: Utsikter från en enslig balkong

Kvällen var fortfarande ung när Felix följde med två kompisar ut på balkongen för att komma ifrån festens buller och få ro att prata lite mer ostört med varandra. Cigaretter tändes, en ölburk öppnades och när balkongdörren stängts avtog oljudet inifrån lägenheten så att det lade sig som ett dovt buller i bakgrunden där individuella röster bara undantagsvis stack ut och nådde kompisarnas uppmärksamhet. Det fanns en soffa på balkongen som Andreas och Tobbe satte sig i. Felix stod istället lutad mot balkongräcket och tittade ointresserat ut över gårdsplanen med sin slitna lekplats för mindre barn. Han hade följt med ut mer för att svalka sig och få lite frisk luft än för att diskutera något brännande viktigt ämne med sina vänner och nickade mest åt dem när de krävde hans åsikt angående någon extra viktig fråga. Mittemot balkongen reste sig nästa höga hyreshus och Felix kunde konstatera att det andra huset låg ovanligt nära den byggnad han själv befann sig i. Lukten av rök avtog plötsligt och kompisarna reste sig från soffan för att öppna dörren in till lägenheten för att gå in. "Ska du med in eller?" hörde han Tobbes röst men Felix skakade bara på huvudet till svar. "Jag stannar en liten stund till. Gå ni in så länge." Tobbe vände sig mot Andreas, ryckte på axlarna och de gick in tillsammans och lämnade Felix kvar där ute för sig själv. När de lämnat honom ensam suckade Felix tungt. Ensamheten var behaglig. Han hade inte druckit mer än ett par öl och var inte ännu berusad. Det skulle han förmodligen bli snart och så fort det skedde visste han att ensamheten inte skulle locka lika mycket längre. Därför passade han på medan känslorna fortfarande var ärliga och oförfalskade.

Han stod lutad mot metallräcket när en balkongdörr på huset mittemot öppnades och fyra tjejer kom ut. Flera av dem tände cigarettter, de pratade högljutt med varandra och skratten klingade ofta så att ekon av skratten färdades fram och tillbaka mellan husväggarna som om skämten återvunnits och blivit roliga flera gånger om. Felix riktade blicken åt ett annat håll. Några våningar längre ned stod någon och lagade mat i ett kök. Längre åt höger öppnade sig ett vardagsrum för hans blick och han såg benen av en person som satt och tittade på TV, att döma av det flimrande ljuset i fönstret. När han höjde blicken på nytt tittade han rakt mot balkongen som tjejerna stått på. De var inte kvar. Snarare var tre av dem inte kvar. En av tjejerna stod och tittade rakt mot honom. Han tittade tillbaka och kisade för att se om det möjligen var någon han kände. Sannolikheten var inte så stor men man kunde ju aldrig veta. Det var svårt att se mer än konturerna av henne och det var inte förrän någon öppnade balkongdörren och litet ljus föll över hennes profil som det slog Felix vem hon var lik. Martina! En sten föll snabbt och landade tungt och hårt i magtrakten på honom. Kunde det verkligen vara Martina? När dörren stängdes igen vände hon sig åter mot honom och Felix blev nästan säker. "Martina?" frågade han försiktigt men insåg snabbt att hon inte hörde honom. "Martina!" Han ropade namnet utan att bry sig om att det kanske inte alls var hon. Tjejen ryckte till vid omnämnandet av namnet och hon tycktes stirra över gårdsplanen mellan dem rakt mot Felix. "Ja!?" ropade hon tillbaka. Felix blev vild inombords av en känsla han inte kunde sätta namn på.

"Är det verkligen Martina?" ropade han och inväntade ett svar. Tjejen svarade inte på frågan utan ställde istället en egen. "Felix?" var det enda ord hon använde och när Felix hörde sitt namn nämnas blev han säker. Det var verkligen hon. Vad gjorde hon där? Hon hade väl ingen anledning att vara i Malmö? Vad visste han om det förresten? Så väl kände han henne inte. Inte nu längre. "Ja, det är Felix" ropade han tillbaka utan att veta vad han ville åstadkomma med kontakten. Martina såg ut att sträcka på sig. Kanske av glädje, eller kanske bara för att bättre se honom på något sätt. "Kan vi inte mötas där nere?" hörde Felix hennes mjuka röst eka mellan husväggarna och han tittade ned på den tomma gårdsplanen. Sedan tittade han på Martina igen men han tvekade inför att besvara frågan. Vad skulle det leda till egentligen om de träffades? Känslor hade funnits en gång i tiden. Starka känslor. De hade följts av andra känslor som var lika starka men långt ifrån lika behagliga. Felix undrade om Martinas känslor tagit samma vändning eller om det bara var han som fungerade på det sättet. Hon hade nog ingen anledning, när han tänkte efter. Det var trots allt inte han som gjort något för att såra. Kanske inte hon heller, åtminstone inte medvetet, men det spelade ingen roll. Han hade blivit sårad och han hade hatat henne för det. Just det ordet och inget annat. Hat. Nu när de till slut träffades på nytt visste han inte vad han kände för henne längre. Kanske inget alls. Jo, något kände han definitivt men han visste inte vad. "Ok, jag kommer ner!" ropade han tillbaka och vände sig om för att öppna dörren in till lägenheten. När han stängde den såg han på andra sidan hur Martina gick in genom sin dörr.

"Tjena Felix! Läget?" Orden betydde ingenting. Dess uttalare hade precis kommit till festen och Felix hade känt Johannes länge men när han gick över vardagsrummets golv mot hallen betydde hälsningsfrasen absolut ingenting. Deras ytliga vänskap betydde ingenting. Det enda han kunde tänka på var tjejen han strax skulle möta nere på gårdsplanen. Martina. För varje steg Felix tog väcktes hans känslor till liv på nytt. Ömma känslor, kärlek rentav, följda av bitterhet och hat som fördunklade de förras bländande ljus med ett lika kompakt mörker. Med skorna på gick han in i hissen och tryckte på knappen som det stod ett stort B på. Hissen rörde sig sakta nedåt och parallellt till denna rörelse tycktes de gamla fina känslorna helt och hållet ersättas av nyare, mycket otrevligare. När hissen nått bottenplanet var hatet återuppväckt och Felix var inte längre säker på att det var en bra idé att möta Martina ute på gårdsplanen mellan husen, men det var redan för sent. De hade bestämt sig för att mötas där och han tänkte i alla fall inte vara så usel att han lurade ned henne medan han själv stannade kvar på sin egen fest. Det vore fegt dessutom och feg var han bestämt inte. Arg däremot. Ilsken och förbannad på att Martina nu gjort återentré i hans liv lika hastigt som hon en gång försvunnit ur det. När han öppnade ytterdörren och steg ut på gårdsplanen virvlade tankarna i hans huvud. Tankar om vad han skulle säga till henne. Vilka anklagelser han skulle rikta mot henne. Tankar om hur vacker hon var och hur mycket han hatade den skönheten. Han steg ut och fick syn på en liten figur som kastade en försiktig men lång skugga framför sig.

"Hej Felix!" utbrast figuren lika glatt som om de aldrig haft ett problem i sina av ödet sammanlänkade liv. "Hej" löd svaret tungt från Felix när han höll tillbaka en första tirad av fula ord och meningar som försökte tvinga sig över hans läppar. "Vad kul det är att se dig" fortsatte Martina och Felix kunde inte längre hålla sig. "Är det?" frågade han bistert och stirrade rakt på henne när han kommit så nära att hennes linjer fått färg av det svaga ljuset från lägenhetsfönstren runtom dem. Martinas leende tappade kraft och hon tittade allvarligt på Felix när hon svarade. "Det är klart det är. Jag hade ingen aning om att du skulle vara här." Felix bet ihop läpparna och nickade lätt. "Nej, samma här. Vad gör du i Malmö Martina?" Frågan kom ut mer som en anklagelse i sig än som ett uttryck för någon egentlig undran eller nyfikenhet och fick Martina att sänka blicken. "Jag är på fest hos en kompis som flyttat hit. Du då?" Frågan fick Felix ur balans för ett kort ögonblick. Hans tankar hade kretsat så länge kring vad han ville säga till Martina att han inte varit beredd på att behöva besvara några frågor själv. "Eh, fest hos en polare" kom orden till slut ut. "Martina, jag kan inte prata med dig utan att först säga några saker. Till att börja me..." Han hann inte längre innan Martina avbröt honom. "Jag vet, men kan vi inte vänta lite med det? Jag är så glad att se dig igen." Orden gjorde Felix rasande inombords. Vadå glad att se honom? Så hade det inte låtit senast de pratade. Så hade det inte låtit när hon berättade alla de där sakerna. Felix höll på att koka över av ilska. Att mötas på det här sättet var ett misstag, det borde han ha förstått direkt.

"Glad att se mig?" frågade han med ilsken röst. Martina gjorde en ansats till att svara när Felix avbröt henne. "Varför i helvete är du glad att se mig?" Hans ögon var ett flammande inferno av föråldrat och mörkt hat när han ställde frågan. Ett meningslöst hat men lika levande i sin återuppväckta form för det. Martina fick inte en chans att svara innan han fortsatte. "Om du så gärna ville träffa mig kunde du hört av dig. Du kunde ha låtit bli att berätta en massa saker som du säkerligen förstod att jag inte ville höra talas om. Vad har ändrats sedan dess Martina? Va!? Svara gärna på det!" Martina skruvade på sig av obehag inför Felix stormande känslor vilka kom till uttryck på det sättet som vore frågorna upprepade slag rakt i magen på henne. Hon var stum och visste inte vad hon skulle säga. Det var så länge sedan allt hänt att hon inte längre hade ett bra svar att erbjuda Felix. När han fortsatte i samma överhettade stil och anklagade henne med både ord och blickar visste Martina inte vart hon skulle ta vägen eller hur hon skulle hantera situationen. Det beslut som förkroppsligades genom hennes rörelser var så förvånande att hon inte ens själv förstod var det kom ifrån. Hon ställde sig helt enkelt på tå och kysste Felix rakt på munnen. I samma ögonblick tystnade han tvärt. Han stirrade förvirrat på Martina och försökte säga något, försökte anklaga henne på nytt men orden vägrade infinna sig. Han svalde och gav det hela ett nytt försök men läpparna vägrade forma de ord han avsåg att leverera. När han såg Martinas ögon som blivit blanka av tillbakahållna tårar kom han av sig ännu mer och till slut gav han upp inför de känslor som övermannade honom.

Det var först då Felix lyckades uttala riktiga ord och han förvånades själv över vilka det var som smet ur munnen. "Jag hatar dig Martina." Han uttalade orden långsamt men utan någon egentlig övertygelse. Martina tittade upp på honom med vädjande och glansiga ögon. "Snälla Felix, gör inte det" besvarade hon den otäcka meningen. Felix ruskade på huvudet som för att skaka av sig en irriterande fluga. Det var inte alls det han tänkt säga, inte efter den där kyssen, men tankarna hade rört sig i det området av hans känslor så länge att det var det mest naturliga att säga till Martina. Han försökte på nytt. Försökte säga något finare, något förlåtande, men misslyckades på nytt. "...hatar dig" löd orden som kom fram i en försiktig viskning. Martina sänkte hakan och stirrade olyckligt ned på marken under sig. Hon gav upp. Det fanns ingenting mer att säga. Det var för sent. Felix hade sin uppfattning klar. Han hatade henne och det fanns inget hon kunde göra åt saken. Kyssen som förvånat henne själv kändes bara pinsam och hon ångrade den bittert. Hon skulle precis vända sig om och gå in till sin egen fest när hon kände Felix stora hand på sin axel. Hon var rädd för vad som skulle hända och tittade upp på honom utan något som helst hopp om försoning. En ny hand dök upp, på hennes rygg denna gång och hon såg något i Felix blick som inte funnits där nyss. Den var fortfarande mörk och ilsken men istället för hat tycktes där flamma något annat. Martina förstod inte vad det var och hann inte fundera över saken länge förrän hon kände hur Felix drog henne intill sig, hårt. Hans händer kunde inte vara stilla utan tog på henne med utsvultna rörelser. Deras blickar var fastnaglade i varandra och utan förvarning lutade Felix sig fram för att kyssa henne.

"Fan, såg ni Andy där inne nyss?" Orden kom ovanifrån. På den balkong där Felix fått syn på Martina först stod tre killar och rökte. De talade med höga röster och skrattade högljutt åt skämt som inte intresserade vare sig Felix eller Martina det minsta. "Vart fan tog Felix vägen då?" hördes en ny röst som Felix kände igen. Det var Tobbes. Utan att deras läppar ännu vidrört varandra släppte han sitt grepp om Martinas kropp och han tog snabbt hennes hand och drog henne åt sidan. "Vart ska vi?" viskade Martina förvirrat men Felix svarade inte. "Bort bara" sade han när de kommit till porten han alldeles nyss kommit ut ifrån. Han öppnade den och de kom in i en mörklagd korridor. När dörren stängts tungt bakom dem vände han sig mot Martina och med hennes lilla hand i sin stirrade han intensivt på henne i mörkret och såg den skärrade blicken som mötte hans. Han tog ett par steg framåt och trängde in Martina i ett hörn så att hon inte kom undan. Sedan lutade han sig fram på nytt, lade sina händer på hennes små skuldror och drog henne återigen tätt intill sig så att hennes mjuka bröst trycktes mot hans bröstkorg. När de kände varandras kroppsvärme måste han ta på henne mer. Hitta fler ställen för sina händer att stilla sin hunger efter hennes kropp som han trots allt längtat så hett efter. Han kysste henne och den här gången blev de inte avbrutna, utan läpparna mötte den andres mjukhet och sände ilningar genom deras kroppar av en helt annan sorts berusning än den de på balkongen var påverkade av.

Felix kyssar var intensiva och krävande. Hans tunga tvingade sig in i Martinas mun där den fann hennes och de började brottas vildsint med varandra medan deras andedräkter slog ut i varma plymer över den andres kind. Felix händer var aldrig stilla utan smekte sig fram över Martinas kropp och slukade varenda linje, varenda kurva som hon villigt ställde till hans förfogande. Medan de kysstes på det sättet rörde sig de stora händerna över hennes rygg, ned över korsryggen och ut över hennes lilla rumpa för att därefter smeka sig en hårdhänt väg upp längs magens sidor och över hennes revben. När Martinas kropp inte längre räckte till för att stilla Felix hunger lyfte han upp henne, alltjämt med sina läppar tryckta mot hennes, och bar henne mot korridorens andra vägg där han tryckte sig mot henne så att hon fick hela hans tyngd mot sig och kände väggen bakom sig mot ryggen. Känslorna som Felix gav utlopp för var så våldsamt intensiva att Martina kände sig överväldigad. Hon besvarade honom så gott hon kunde men hängde inte riktigt med i de snabba vändningarna utan accepterade istället hans olika rörelser och åtbörder utan att göra minsta motstånd. Hon hade inte ens tänkt kyssa honom där ute på gårdsplanen. Det hade bara blivit så och nu njöt hon ivrigt frukterna av sin oväntade impuls. Plötsligt blinkade lysrören i taket till och efter ett par misslyckade försök tändes de helt och hållet. Avlägsna röster hördes och trots att de var så uppe i varandra insåg de båda att platsen de valt för att ge utlopp för sina känslor kanske inte var så bra ändå.

Felix släppte ned Martina och såg sig vilt omkring efter en lämplig utväg som ledde till något annat än gårdsplanen men korridoren gick bara åt två håll. Antingen kom de till porten eller också till trapphuset där rösterna kom ifrån. Med Martinas hand i sin smög Felix fram till trappan och lyssnade. Någon eller mer troligt några klampade nedför trappstegen och det var bara en fråga om ett trettiotal sekunder innan dessa oförsiktiga kliv skulle producera en eller flera personer som tveklöst måste upptäcka dem båda. Martina knackade hårt på Felix axel med sin lediga hand och när hon fick hans uppmärksamhet pekade hon på hissdörren vid sidan om trappan. Felix sken upp och kysste henne snabbt av tacksamhet för snabbtänktheten men mörknade en aning i blicken när han såg att lampan bredvid hissdörren redan lyste. Han började spana mot porten efter en alternativ flyktväg men Martina höll honom tillbaka. "Det är jag som har tryckt på knappen" viskade hon och log hemlighetsfullt mot honom. "Du är bäst Martina, vet du det?" viskade Felix och Martina gav honom en min tillbaka som uttryckte en sorts falsk blygsamhet. Hon var i själva verket mycket nöjd med sig själv. De stod och trampade nervöst när de väntade på hissen samtidigt som stegen kom allt närmare. Just som de såg ett par fötter komma klivande nedför de sista trappstegen plingade hissen till och Felix slet upp dörren så snabbt att han tappade greppet om den så den slog i väggen på andra sidan. Han föste in Martina framför sig och drog igen dörren lika snabbt bakom sig när båda var inne. "Vilken våning?" frågade Martina hetsigt när hon stod vid knapptavlan och knappt kunde hålla sig för skratt. "Ingen aning" svarade Felix. "Högsta!" fortsatte han och Martina tryckte in knappen.

När hissen långsamt började röra sig uppåt kunde de genom det smala bepansrade fönstret se en person gå förbi, stanna upp och titta in i hissen med ansiktet i höjd med deras fötter. Sedan var han borta. De var fria och för sig själva igen. De tittade på varandra och utgjöt blickar av beröm och hedersbetygelser för den andres kvicktänkthet och snabba reflexer. Därefter kastade Martina sig framåt mot Felix som tog emot henne och drog henne intill sig i en så hård kram att Martina trodde hon skulle gå sönder. När Felix släppte efter tittade hon upp på honom med lyckliga ögon och deras blickar möttes kort innan de slöt sina ögonlock och lät läpparna sköta kontakten i en innerlig kyss som räckte hela vägen till femte våningen. Knappen Martina hade tryckt på tecknade två siffror. En etta och en tvåa. De var på väg mot tolfte våningen och redan blinkade lampan ovanför dörren med en stor röd åtta. De hade ingen aning om vad de skulle göra högst upp i huset. Felix hade föreslagit den våningen för att den var längst ifrån där de var när situationen uppstod. Åttan blev snart till en nia och Felix började tänka febrilt. Det fanns ingenting där uppe som gjorde situationen lättare. Snarare tvärtom. Dörrar till lägenheter med små titthål och boenden vars nyfikna blickar han inte ville erbjuda någon sorts sensationell syn som i värsta fall kunde innebära en polisanmälan, om han fick sin vilja igenom med Martina. Därför kastade han sig plötsligt på nödstoppsknappen så att hissen stannade upp med ett kraftigt gnisslande. "V-vad gör du?" frågade Martina nervöst när hon fått tid att förstå vad som precis hänt.

"Vi ska inte längre än så här" svarade Felix med ett leende vars hemlighetsfullhet inte gick att ta miste på. "Vad menar du?" frågade Martina oroligt. Hon gillade inte riktigt att vara frivilligt fast i en hiss på det sättet. "Kom hit!" besvarade Felix hennes fråga och Martina tog försiktigt de två stegen fram till honom som om hissen närsomhelst skulle komma att falla nedåt av minsta oförsiktiga rörelse. När hon var nära Felix fångade han henne i ett fast grepp och höll henne hårt framför sig. "Du är så vacker att man skulle kunna bli kriminell för din skull" sade han drömskt när han stirrade på henne. Martina tittade upp på honom med ogillande ögon när hon svarade. "Bli inte det." Svaret fick Felix att brista ut i skratt. "Ok, jag lovar" sade han och tog ett litet steg fram så att han fick luta huvudet långt framåt för att möta hennes vackra ögon, blanka nu av spänning istället för av sorg eller rädsla. "Men detta kanske är lite kriminellt ändå" sade Felix när han smekte hennes mages sidor nedåt och fick tag på tröjans linning. Martina svalde av nervositet när tröjan gled uppåt och tittade med rådjursliknande blick upp i Felix upphetsade ögon. "Lite kriminell är det nog ok om du är förresten" svarade hon och rös av de pirrande känslor som genomfor hela henns kropp. När tröjan var av kunde inte Felix hejda sig längre. Hans händer for fram över Martinas kropp som om de inte kunde nöja sig med någon enskild del av henne innan de måste få smaka nästa. Han knuffade henne baklänges, tvingade upp henne mot den kalla hissväggen och kysste henne vilt medan han fortsatte smeka sig fram med händerna. "Vänd dig om!" befallde han med ett tonläge som gränsade till ursinne och innan Martina ens hann reagera svängde han runt henne så att hon stod med ryggen mot honom.

De utsvultna händerna fann en liten rumpa som de omedelbart omfamnade och slukade för att sedan fortsätta ned längs lårens baksidor och därefter inåt för att känna värmen från dess insidor så att Martina flämtande måste sära på benen för att ge plats åt honom. Mjuka läppar kysste hetsigt hennes rygg och deras värme spred sig som små ringar över vatten mellan skuldrorna och nedåt. Händerna greppade hennes höfter och drog henne hastigt bakåt tills hon kände sin rumpa slå emot Felix skrev. Sedan fortsatte händerna sina smekningar upp över magen och fortsatte mot brösten som de smekte och kramade hårt utanpå bh:ns kupor. Utan att ens bry sig om att knäppa upp bh:n drog Felix den uppåt så att brösten blev fria och han kramade dem på nytt och frustade upphetsat av deras mjukhet när han tryckte ihop dem och med fingrarna testade bröstvårtornas styvnad utan att bli missnöjd. Hans händer återgav Martinas bröst sin frihet för att istället med ivriga rörelser knäppa upp hennes byxor. Hon kände jeanstyget slakna runt midjan och strax därefter hur Felix slet ned byxorna och trosorna i en enda rörelse. Händerna återkom omedelbart och letade sig fram från rumpans utkanter och framåt. När han kände det lilla könshår som var kvar flämtade han högljutt av kåthet bakom Martinas nacke som han snart kysste och slickade om vartannat. Hans ena hand letade sig vidare nedåt längs med Martinas könshår och fann de små blygdläpparna som redan var våta av den upphetsning hon inte kunde hålla tillbaka. Med alla handens fingrar cirklade han över dem, kletade ut hennes safter och masserade samtidigt hennes klitoris med hjälp av sin handflata. Kyssarna upphörde plötsligt och Martina kände hur Felix mun närmade sig hennes öra.

"Jag tänker knulla dig så hårt" viskade han med ilsken röst. Martina kunde inte göra annat än att nicka till svar. Kunde inte förmå sig själv till att säga något i rädsla för att det hon sade eventuellt skulle få Felix att ångra sig. Han hade varit så arg på henne och han verkade fortfarande upprörd men det sätt han tog ut sina känslor på gjorde henne fruktansvärt upphetsad. "Det är det du vill, va? Din kåta lilla slyna..." De sista orden kom ut som grötigt mummel mellan Felix sammanbitna läppar och Martina nickade på nytt, lika mycket som svar på frågan som i ett erkännande på det han anklagat henne för att vara. Felix hand mellan benen gjorde Martina yr av njutning, hans viskningar gjorde allting så mycket fulare och när Martina tänkte på var de var någonstans blev det nästan för mycket för henne. Hon hann inte tänka mer på den saken innan Felix slet tag i hennes överarm och återigen svängde runt henne med en kraftig rörelse tills hon stod rakt framför honom och tittade upp i hans vilda ögon. "Ner med dig på knä!" röt han till och Martina sjönk villigt ned för att tillfredsställa hans vilja. Väl nere på golvet kunde hon se hur tyget i Felix skrev buktade utåt av något som inte tycktes vilja hålla sig på plats utan stod rakt upp. Hon förstod vad det var och sträckte upp en hand för att smeka den hårda inneslutna kuken. Innan hon nådde fram grep Felix hennes hand i sin och tvingade den mot sig själv. Han smekte sig med hjälp av henne och andades häftigt av njutning när han kände den lilla handen mot sitt kön. Snart slet han undan Martinas hand, grep tag om hennes hår och öppnade sin gylf med andra handen, allt medan hon tittade upphetsat på. Han fick upp byxorna och slet ned dem en bit, underkläderna likaså och snart stod hans hårda kuk upp rakt framför Martinas ansikte.

"Sug mig Martina! Sug min kuk!" Orden blev till hårda befallningar och påminde inte ens om ett önskemål. Martina lutade sig fram för att följa ordern och kände snart den hårda kuken mellan sina mjuka läppar. Hon omslöt ollonet och hörde hur Felix inte kunde hålla tillbaka när hon gav honom så mycket njutning hon kunde åstadkomma. Frustanden blev till stön och häftiga inandningar och när hon tittade upp på Felix såg hon tydligt hur mycket han njöt av hennes mun. Snart var hans andra hands fingrar även de instuckna i hennes hår och han höll Martina fast när han tryckte sig in mellan hennes läppar med sin kuk. När den någon gång åkte ur hennes mun tryckte han sig ändå framåt så att den salivkladdiga kuken smetade ut sina snuskiga safter över hennes kinder innan den hittade in mellan läpparna på nytt. Martina kände sig smutsig. Utnyttjad i syfte att ge Felix njutning. Varför kändes det så skönt att bli behandlad så? Hon fann inget svar på frågan och hann inte reflektera länge över saken innan kuken trycktes djupt in i hennes mun på nytt. "Hit med din hand!" hörde hon Felix och hon lyfte på sin högerhand i lydnad. Felix släppte hennes hår med sin ena hand, fångade hennes och slöt den runt sin pung medan han fortsatte knulla hennes mun. Värmen av Martinas fingrar fick honom att göra upphetsade och konstiga ljud. Små, små gnäll av njutning när njutningen och upphetsningen blev honom övermäktig. Han drog sig snabbt ur Martinas mun och grep den lyfta handens underarm hårt. När han drog upp henne på fötter smetade saliv ut över Martinas haka och mot hennes överkropp så att små spår av genomskinlig vätska målade snuskiga mönster över henne.

Felix vände henne om och satte en hand runt hennes haka. Med den andra höll han fast i hennes nackhår. Han flyttade henne så att hon stod rakt framför den avlånga och smala spegeln bredvid hissens knappsats. Martina kunde tydligt se hur kladdig hon var runt läpparna. Ut över kinderna fanns spåren efter Felix oförsiktiga behandling, som om inte de rödsvullna läpparna var bevis nog för vad hon precis gjort. "Titta på dig själv!" uppmanade han henne med hes röst. "Berätta vad du ser!" Martina visste inte vad hon skulle svara. Hon kunde se sina ögon i spegeln och såg hur skärrad hon såg ut. Inte bara det. Ögonen var också osannolikt upphetsade. Hon blinkade utan att svara och Felix grepp hårdnade ytterligare. Nackhåret stramade och Martina kunde inte röra underkäken det minsta. "Vad ser du?" Frågan var hård och hon måste svara. "En kåt slyna" viskade Martina till slut och bakom hennes ansikte i spegeln syntes Felix kåta ögon som stirrade intensivt på deras gemensamma spegelbild. "Just det" svarade han henne. "Vad gör man med såna?" fortsatte han lika upphetsat. Martina svalde lite saliv och blinkade långsamt innan hon svarade med skärrad röst. "..llar..." var allt hon fick fram eftersom Felix grepp om hennes haka var så fast. "Va? Högre Martina!" uppmanade Felix henne med tvingande röst. Hon slöt ögonen innan hon svarade. "Man knullar dom. Hårt..." Martina kunde inte se det eftersom hon blundade men Felix ögon spärrades upp när han hörde de fula orden som kom ur hennes snuskiga mun. Han släppte greppen om henne och drog hennes höfter bakåt så att hans kuk gled över hennes rumpa.

Felix sjönk ned på huk och slet ned Martinas byxor tills de låg skrynkliga mellan hennes fötter. Han särade på hennes ben så mycket det gick och reste sig sedan upp för att istället sära på hennes sexiga små skinkor och stirra in mellan dem på hennes hemligaste och mest privata delar. Hans kuk ryckte till när han såg de glittriga blygdläpparna som väntade på att tvingas isär och han flämtade upphetsat när han höjde blicken en aning och såg den hårt ihopspända analen där ovanför. Han greppade sin kuk och drog tillbaka förhuden. Sedan förde han den mot de väntande blygdläpparna och trängde in mellan dem. Martinas öppning erbjöd mer motstånd men långt ifrån tillräckligt för att hindra honom att trycka sig in i hennes lilla kropp och när han kände värmen från hennes inre omsluta sitt kön stönade han högt av vällust. Han greppade hennes höfter och höll henne fast medan han tvingade sig allt längre in i den trånga öppningen. När han var närapå helt omsluten drog han sig nästan helt ur och började om. Denna gång fanns knappt något motstånd kvar. Martinas kropp öppnade sig för honom och lät honom tränga så djupt in han ville. Felix började knulla henne med hårda stötar och han njöt stort av Martinas lika fuktiga som varma inre. Så mycket njöt han att han måste ge utlopp för sin njutning genom stön som hindrade hans redan ansträngda andhämtning. Han tittade ned och såg sin hårda kuk glida in och ut ur hennes kropp, hur den fläckades av hennes upphetsnings safter och glittrade i hisslampans skarpa ljus. Martina måste hålla sig i det långa handtag av järn som löpte längs med hela väggens sida för att inte tappa balansen när hennes kropp utsattes för stöt efter stöt bakifrån och in i hennes kropp. Hennes bröst gungade våldsamt när hon utsattes för dessa stötar och öppnade hon sina ögon kunde hon se spegelbilden av sig själv njuta av hur Felix kuk gång på gång tvingades in i henne.

Felix nöjde sig inte med att hålla om Martinas höfter. Han ville ta på henne. Smeka henne över hela kroppen på en och samma gång samtidigt som han njöt av hennes inre. Hans händer letade sig fram över hennes kropp, smekte henne över mage och revben för att sedan krama de gungande brösten hårt när han knullade Martinas underbart sköna kropp. Han hade längtat så efter henne, varit arg på henne, hatat henne men alla de negativa känslor han tillåtit sig gjorde bara situationen än intensivare. Han tog ut alla känslor på en och samma gång. Kärleken blev till åtrå, hatet och ilskan till intensitet och hårdhet som han påtvingade henne. Han ville straffa henne genom hårda stötar för det hon gjort, för de saker hon sagt. Allt på en och samma gång. Han blev yr av upphetsning och njutning när han njöt av henne och han tänkte tvinga henne att njuta lika mycket av honom trots den oförsiktiga behandlingen. Tvinga henne att älska honom, om så bara för en kort stund. Därför sänkte han ena handen och smekte sig fram längs med Martinas släta lilla mage för att stanna upp först vid könshåret som han uppehöll sig vid ett ögonblick för att undersöka dess strävhet. Sedan fortsatte han den sista lilla biten nedåt och började massera henne över klitoris tills Martina inte kunde hålla tillbaka sin njutning längre. Hon gnydde och stönade om vartannat tills känslan av den hårda kuken inuti och de sköna fingrarna fick henne att närmast snyfta av njutning som hon inte kom undan. Hon kunde knappt stå på benen längre när Felix obönhörligt fortsatte tvinga henne att njuta av honom. Samtidigt som han fortsatte stöta in i henne lutade han sig fram för att viska på nytt.

"Kom för mig Martina. Visa mig vilken kåt liten slyna du är. För du vet vad du är för något. Eller hur?" De smutsiga och nästan elaka orden i kombination med den dubbla stimulansen fick Martina att darra i benen av skamlig njutning när orgasmen gäckade henne och lekte på gränsen av hennes toleransnivå. Den var på väg att bryta ut och hon greppade järnstången i desperation. "Jag vet" flämtade hon fram. "Jag vet vad jag är... Och vad jag är till för" fortsatte hon ansträngt och kände hur orgasmen tvingade sig på henne. Den vägrade ge vika och snart spred sig en underbar känsla från underlivet och ut genom kroppen. Upp i magen spred sig en intensiv känsla och i motsatt riktning ned genom benen så att Felix fick hjälpa henne att stå upp för att hon inte skulle sjunka ihop när benen inte längre höll henne uppe. Samtidigt stötte han hårt in bakifrån och tvingade henne att njuta av hans hårda och stora kuk. Hon trodde hon skulle gå sönder när han tog henne på det sättet men sensationen i underlivet var så skön att Martina under orgasmens rus hann tänka att det inte gjorde något om hela hon gick sönder, inte gjorde något om hon gick i bitar, bara hon fick känna som hon gjorde just där och då. Den påtvingade orgasmen hade ännu inte helt klingat av när Felix fortsatte viska smutsigheter i hennes öra med het andedräkt. "Duktig slyna" hördes de upphetsade och varma orden. "Jag visste väl att du var en liten kåtslyna." När orgasmen till slut började avta darrade Martina i benen av utmattning. Felix stötar var försiktiga nu men han verkade njuta intensivt av varenda centimeter som han tryckte sig in i hennes kropp.

Plötsligt drog han sig ur och han smekte slarvigt Martinas putande lilla rumpa med ivriga händer innan han snabbt gled ned på huk, kysste den och slickade på den med en varm och sträv tunga. Han reste sig snabbt upp igen, vred runt hennes kropp och kramade båda brösten hårt samtidigt som hans hårda kuk trycktes mot Martinas mage där genomskinliga spår av hennes egen upphetsning och snuskiga njutning uppstod. Smutsiga ränder som fläckade henne och målade henne i sinnlighetens genomskinliga färg när den hårda kuken gled planlöst omkring över henne. Felix tittade med vild blick in i hennes ögon och nickade menande nedåt. Martina förstod och tog den hårda kuken i sin lilla hand. Hon smekte den, runkade den hårt och drog förhuden fram och tillbaka över ollonet så att Felix stönade högt av njutning. Det var först nu Martina insåg att det avlånga fönstret i hissens dörr inte var helt täckt. En glipa på närmare en decimeter gav henne fri utsikt över en korridor där lamporna tycktes vara tända. Tänk om någon hade sett allt de gjort! Kanske hört Felix säga de där sakerna till henne. Tanken gjorde Martina upphetsad i all sin skamlighet. Hade hon verkligen visat upp en sådan sida av sig själv för någon helt okänd person? Tänk om de andra på Felix fest sett dem. Hon rös till när hon tänkte på det. När hon tittade upp på Felix igen log han åt henne på ett sätt som gränsade till elakhet. Han verkade vara fullt medveten om situationens fulla omfattning. Han gillade det. Martina slogs av tanken att det kanske varit meningen hela tiden. Var det hennes egentliga straff? Hon tänkte fråga honom men hann inte förrän Felix lade sina händer tungt på hennes axlar. Martina accepterade åtbörden och gled följsamt ned på knä. Skulle hon bli straffad kunde hon lika gärna gå hela vägen. Det kanske var rätt åt henne. Hon kanske fick skylla sig själv. Hon kunde inte låta bli att tänka att hon gärna skyllde sig själv om det var det som krävdes av henne.

Ståendes på knä tog hon den kletiga kuken mellan sina läppar och började slicka den ren från sig själv. Felix frustade av njutning när han kände hennes tunga mot sitt kön och stönade högljutt när hon tog kuken djupare i sin munhåla. Hon drog tillbaka förhuden helt och drog fram den igen så att hon runkade honom i sin mun. Hon gjorde så ett par gånger tills Felix blev frustrerad och lade sin hand runt hennes. Han drog tillbaka sin förhud och lät bara ollonet vara kvar i hennes mun. "Sug mig hårt nu" flämtade han och Martina gjorde villigt precis som han önskade. Hon kände den hårda kanten på ollonet glida mellan sina läppar och hörde hur Felix njöt av rörelserna. Med sin tunga slickade hon på toppen av ollonet under tiden och snart började kuken pulsera i hennes mun. "Fortsätt" mumlade Felix. "Åh, fortsätt så..." Martina sög så hårt hon kunde på det svullna ollonet och väntade på att Felix orgasm skulle bryta ut helt och smutsa ned hennes mun såsom han smutsat hennes kropp och person redan innan. Plötsligt hände det. Ollonets pulser blev kraftigare och snart sprutade Felix rakt in i henne så att en saltaktig smak täckte hennes tunga i form av kletig vätska. Hon fortsatte suga till ljudet av Felix njutningsfyllda stön och tittade upp på honom för att se den njutning hennes mun och läppar gav honom. Hon måste vara ganska skön ändå, konstaterade Martina upphetsat, för hans ansikte förvreds av grimaser när han flämtande och frustande sprutade sin trögflytande njutning in mellan hennes snuskiga läppar. Snart började Felix ben darra och han tycktes vilja dra sig ur men Martina fortsatte istället suga försiktigare och slickade lätt på det konvulserande ollonet som precis slutat spruta i henne. Det fick Felix att slappna av och han såg ned på henne med en ömhet i sina ögon som inte funnits där förrän i det ögonblicket. Han slöt sina ögon och stönade tyst ut sin tillfredsställelse. Efter en liten stund sträckte han ned sin hand och erbjöd Martina hjälp att komma upp på fötter igen.

Hon tog den usträckta handen och reste sig, fortfarande med munnen full av Felix heta lust och hon tittade på honom med undrande ögon efter att ha tittat sig omkring efter ett lämpligt ställe att spotta ut det han givit henne. "Har vi inte redan konstaterat vad du är för något Martina?" frågade han och såg uppfordrande in i hennes ögon. Orden som tidigare varit så upphetsande fick Martina att känna ett styng av skam men hon nickade ändå fram sitt medhåll. Efter vad hon precis gjort kunde hon inte neka eller protestera mot sådana anklagelser längre. Det var kanske lika bra att verkligen gå just hela vägen och acceptera sin roll. Hon svalde det hon hade i munnen och tittade sedan upp på honom igen med en skamsen blick som möttes av ett belåtet leende på Felix läppar. Han var nöjd med henne och Martina tyckte om hur det kändes inombords när hon såg det där leendet som var lika ärligt som det var odelat riktat åt henne. Felix placerade sina händer på sidorna av hennes mage och drog henne intill sig i en hård men skön kram som omslöt hela henne. När Martina leende tittade upp på honom kysste han henne omedelbart, mjukt, och deras läppar särades inte på mindre än tjugo sekunder. När kyssen avslutades drog Felix ett djupt andateg genom näsan alldeles intill Martinas hår och tittade sedan kärleksfullt på henne. "Jag älskar verkligen doften av ditt hår Martina. Vet du det?" sade han utan att någon ilska fanns kvar i rösten som varit så ilsken förut.

De negativa känslorna var borta, åtminstone för tillfället. "Äsch då!" svarade Martina undflyende men kunde inte låta bli att le av komplimangen hur mycket hon än försökte. "Ska vi åka ner nu?" frågade hon och slängde en blick mot knapptavlan på väggen bredvid spegeln. "Ok!" svarade Felix, släppte henne och tryckte direkt på en av knapparna så att hissen gnisslande började röra på sig. Martina fick panik. Samtidigt som hon drog upp byxorna och letade efter sin tröja försökte hon tala om för Felix vilken idiot han var. "Jag kan väl inte gå ur hissen så här fattar du väl?" frågade hon förebrående. Felix kunde inte hålla sig för skratt när han såg henne stressa runt i hissens lilla utrymme. Så fort hon var påklädd skyndade hon till spegeln för att kontrollera frisyren och sminket men Felix fortsatte bara retas. "Bäst du skyndar dig sötnos. Vi är snart framme nu!" Martina fnös och stampade demonstrativt med foten men hade inte tid att göra något åt Felix elaka beteende innan hissen stannade på en våning och dörren öppnades. Felix tog hennes hand, drog henne med sig ut ur hissen och ut i en lång upplyst korridor. Martina använde sin lediga hand för att få ordning på några sista lockar och gav emellanåt ilskna blickar åt Felix håll för att visa sitt missnöje med hans beteende. "Ta det lugnt Martina, du ser fantastisk ut. Jag lovar!" besvarade han en extra irriterad blick som han inte lyckades ignorera. Martina var faktiskt lite arg på honom, men inte alls så mycket som hon försökte ge sken av.