Kapitel 11: Muntlig presentation

Under nästan hela terminen hade de pratat varje dag med varandra. Mia uppskattade samtalen långt mer än hon någonsin vågade erkänna och hoppades att Ludde kände likadant. Han var så svår att läsa av och tolka att hon kände sig osäker på sig själv. Om det bara var hon som kände som hon gjorde skulle en eventuell flirt bli pinsam. Mia avskydde den sortens pinsamhet. Hon förstod egentligen inte varför men den tanken var så skrämmande att hon hellre lät bli att säga något om sina känslor än att ta risken och kanske inte få dem besvarade. Det var fel. Hon visste mycket väl hur feg hon var och behövde inte få det berättat för sig. Trots det tyckte hennes kompisar om att berätta för henne just hur feg hon var. Idag skulle hon träffa Ludde igen och de skulle förmodligen börja prata om annat som vanligt men Mia såg ingen möjlighet att säga något om sina känslor denna gång heller. Ludde kanske inte var intresserad av henne, tänkte hon. Om han var intresserad hade han säkert sagt något vid det här laget. Ingen var lika feg som henne så Mia tog för givet att ett eventuellt intresse från någon annan visade sig långt innan hon tvingades ta ett eget initiativ. Så Ludde var nog inte särskilt intresserad ändå. Det borde ha märkts isåfall. Mia suckade olyckligt när hon gick genom korridoren mot det studierum där de skulle träffas för att tillsammans förbereda en presentation att framföra inför sina studiekamrater. När hon kom fram stod dörren på glänt. Mia kikade in i springan och såg Ludde sitta med en bok uppslagen framför sig. Han såg ut att läsa den med ett visst ointresse. Plötsligt tittade han upp från boken och riktade blicken mot dörren där han fick syn på Mia.

"Står du där och smyger?" frågade han medan ett leende snabbt krökte hans läppar. Mia blev omedelbart medveten om sitt beteende och höll på att börja rodna av genans men lyckades hålla tillbaka färgen med stor ansträngning. "Jo, jag ville inte rusa in i rummet om det var någon annan här..." ljög hon för att slippa berätta den riktiga anledningen till att hon stått och tittat extra länge på honom utan att göra sin närvaro känd. "Säkert..." svarade Ludde som inte trodde på henne. "Du hade någon ond plan för mig. Erkänn nu Mia. Vad tänkte du göra?" Han sänkte ena ögonbrynet i en konspiratorisk min och såg forskande på när Mia satte sig mittemot honom. "Äsch, inte skulle väl jag...?" svarade Mia med oskyldig min och hängde med i den lilla leken, tacksam för att Ludde hanterade avslöjandet på ett så odramatiskt vis. "Åjo, jag känner dig. Du är en slug rackare Mia. Det har jag nog märkt." Ludde blinkade åt henne när han uttalade anklagelsen. "Inte så slug som du tror" svarade Mia och hoppades att Ludde skulle förstå vad hon egentligen menade. Att hon var så vag, nu såsom alltid, att hennes avsikter och önskningar förblev obskyra var mer än Mia förstod. Ibland tyckte hon sig verkligen säga något tydligt, något som Ludde väl ändå måste förstå, men de gånger han sade något som tydde på intresse för henne var det aldrig som respons på en sådan kommentar. Det var den där fegheten som kom ivägen hela tiden. Mia gillade den inte alls men förstod inte hur hon skulle få mod nog att övervinna den. I väntan på det modet fick hon förlita sig på andras initiativförmåga och större mod. "Ska vi börja då?" frågade Ludde och Mia nickade ivrigt till svar.

Mia tog fram sin egen bok och slog upp den på bordet framför sig. Hon tittade mot Ludde, ned på hans bok och kunde snabbt konstatera att de inte hade samma bok med sig. Hon tittade på sin egen, plötsligt övertygad om att hon tagit med sig fel bok, men kunde snabbt konstatera att det hade hon inte alls. Hon blev förvirrad för ett ögonblick och tittade osäkert på Ludde där han satt. "Är du säker på att du har rätt bok med dig?" frågade hon försiktigt. Ludde tittade på framsidan av sin bok och såg förbryllad ut. "Är inte detta rätt?" frågade han och tittade på Mias uppslagna bok vars storlek och titel inte stämde med hans egen. "Jag vet inte. Jag trodde vi skulle använda den här..." svarade Mia och slog igen sin egen så att framsidan syntes. Ludde tog sig för pannan. "Åh, mitt dumma nöt!" mumlade han och himlade med ögonen i riktning mot Mia innan han gjorde en grimas som fick henne att börja skratta. "Det är ok. Vi kan väl dela på min antar jag" svarade hon och var i hemlighet lite glad för att Ludde tagit fel bok med sig. Han nickade och såg allvarligt på Mia efter att ha tittat på de uppochnedvända bokstäverna en liten stund. "Är det ok om jag sitter bredvid dig? Det är så svårt att läsa från fel håll..." Mias inre gjorde ett litet skutt av glädje när Ludde reste sig från sin stol och istället satte sig intill henne. Plötsligt var det lite svårare att andas. Luften hade tjocknat på något sätt och blivit lika påtaglig som stämningen i rummet. Eller om det var Mias hals som tjocknat av nervositet. Det var svårt att avgöra. Ludde läste redan i den uppslagna boken och Mia sneglade åt sidan för att se på honom. Av rädsla för att bli upptäckt började Mia snart läsa hon också.

"Jag drömde en konstig sak inatt" avbröt Ludde tystnaden och Mia vände sig mot honom för att se om han skulle fortsätta. Hon hade själv drömt en konstig sak. Om honom faktiskt. Hon drömde ofta att hon var mycket modigare och gjorde saker som hon aldrig skulle få för sig att utföra i verkligheten. Inte för att hon inte ville utföra handlingarna. Det var bara det att hennes mod var långt större i drömmarna. Dessutom brukade det gå bra. Inte alls som i verkligheten där en ogenomtänkt handling kunde leda till mördande pinsamhet. I drömmen hade hon redan gjort saker med Ludde som kanske aldrig skulle ske i verkligheten. "Vad drömde du?" frågade Mia nyfiket och hoppades i hemlighet att Ludde hade drömt något liknande om henne. "Hemligt!" svarade Ludde och snörpte ihop munnen i en hård min som fick Mia att fnissa till. "Jaha? Varför berättade du det alls då?" frågade hon med spelad irritation. Ludde tittade på henne och lät läpparna anta ett leende istället. "Äh, det var tråkigt att läsa bara" svarade han till slut. "Jag drömde också något" svarade Mia utan att tänka sig för. "Aha! Vad drömde du då?" frågade Ludde inkvisitoriskt och studerade noggrant Mias ansikte. Mia visste inte vad hon skulle svara. Alldeles avgjort inte sanningen i alla fall. "Nä... alltså... inget speciellt" svarade hon osäkert vilket fick Ludde att skärpa blicken ytterligare. "Åjo, berätta nu!" framhärdade han helt obrydd om att han ställde ett krav på Mia som han alldeles nyss inte varit beredd att leva upp till själv. Mia tänkte efter en stund innan hon svarade. "Bara att jag var modigare än i verkligheten. Att jag inte var så fruktansvärt feg." Luddes blick var fortsatt utforskande när han tittade på Mia. Sedan sken han upp i ett stort leende. "Du ljuger! Du drömde säkert om mig. Kom igen nu, erkänn!" Mia förstod inte hur kan kunde veta det där. Det visste han såklart inte. Hoppades han på det? Eller retades han bara med henne? Det var omöjligt att avgöra. Det var alltid svårt att avgöra vad Ludde tänkte. Hon puttade till honom vilket fick Ludde att börja skratta. "Och om jag hade drömt om dig då?" frågade hon och bet sig försiktigt i underläppen utan att vara medveten om vad hon gjorde. "Då måste du ju berätta det såklart. Jag vill gärna veta vad jag gör i sömnen. Särskilt vad jag gör i andras sömn. Jag kan inte hålla reda på allt jag gör förstår du väl?" Mia tittade på honom och skakade på huvudet. "Du är knäpp" svarade hon. "Kanske det. Det bryr jag mig inte det minsta om. Knäpp kan du förresten vara själv" fortsatte Ludde och stack barnsligt ut tungan åt Mias kommentar så att hon började skratta. När skrattet klingat av stack hon ut tungan själv mot Ludde.

"Vad är det du vågar göra i drömmen som du inte vågar i verkligheten?" frågade Ludde. "Allt, antar jag" svarade hon. "Allt?" upprepade Ludde frågande. Mia nickade vilket fick honom att le. "Du drömmer om mig och vågar göra allt..." mumlade han för sig själv. Mia kände hur skammen var nära. Den där mördande pinsamheten som hon fruktade så mycket tycktes vänta bakom nästa ögonblick, redo att förgöra henne utan någon som helst nåd. "Det sade jag inte" svarade hon för att ta udden av situationen trots att det egentligen var det sista hon ville. "Nähä, så det var inte det du drömde då?" frågade Ludde och Mia tyckte sig ana en besvikelse i hans ögon. Eller om det kanske var något helt annat och inte alls besvikelse. Mia blev osäker. "Kanske" svarade hon till slut och vågade knappt hålla ögonen öppna, än mindre möta Luddes blick. "Du är omöjlig Mia" suckade Ludde. "Jag vet" suckade hon till svar. Det tog mycket mod att höja blicken och titta på Ludde där han satt intill henne och tittade tillbaka. "Vågade du göra så här?" frågade han utan att röra en min. "Göra vad?" frågade Mia förvirrat. Ludde lutade sig fram en aning och pussade henne rakt på munnen. Mia blev så förvånad att hon inte hann besvara den försiktiga kyssen. Istället satt hon och stirrade på Ludde när han lutade sig tillbaka igen. Hon kände en värme inombords som växte snabbt och höll på att kväva henne av oförfalskad glädje. Ändå sade hon ingenting. "Ok, förlåt..." mumlade Ludde som trodde att han misstolkat situationen. Han bytte sida i boken framför dem för att släta över det hela och låtsas som ingenting precis hade hänt. Mia kände till slut att hon måste göra något för att inte förstöra det fina som nyss inträffat och lade sin hand på Luddes. Han höjde blicken och tittade in i hennes ögon med frågande min.

"Ja" sade hon försiktigt. "Det var precis det där jag vågade göra i drömmen." I samma ögonblick som Ludde registrerade och förstod innebörden av orden tycktes hans ögon anta en helt ny färg. Hans mun brast ut i ett lyckligt leende och inom loppet av ett ögonblick tryckte han sina läppar mot Mias på nytt. Denna gång besvarade hon kyssen och snart var allt som hade med skola att göra bortglömt. Ludde lade sin arm bakom hennes rygg och med handen mot sidan av Mias mage drog han henne närmare sig och fortsatte den mjuka kyssen. Deras läppar separerades och de stirrade båda på varandra med små flämtande andetag. Luddes andra hand lyftes och han smekte med tummen över Mias lena kind innan handen smekte sig vidare under hennes öra och genom nackhåret innan den öppnades för att få ett grepp om hennes nacke. Med en arm om ryggen och den andra handen i Mias nacke drog han henne mot sig och de kysstes ännu en gång, vildare nu och utan någon kvardröjande försiktighet. Ludde sög på Mias underläpp, slickade på den innan han stack in sin tunga i hennes mun och mötte hennes tungspets som ivrigt smakade på hans. Därefter smakade han på hennes överläpp och slickade på den på samma sätt som han gjort med underläppen. Återigen letade sig hans tunga in i Mias mun och deras respektive tungspetsar lekte en närmast våldsam lek med varandra vars intensiva motsvarighet stod att finna i Luddes smekningar av Mias kropp. De avslutade kyssen och stirrade på varandra ännu en gång. Ganska länge denna gång. Mias blick blev blyg och Ludde såg att hon ville säga något så han nickade uppmuntrande åt henne. "Det... det var precis det här jag drömde om" började hon försiktigt. Orden fick Ludde att le. "Jag har... Jag har drömt samma sak ganska länge. Inte alltid i sömnen heller." Luddes inre vände och vred på sig av lycka när han hörde vad Mia sade. Om hon bara vetat att han dagdrömt om precis samma sak. Hur många dagar av kärlek hade de förlorat på grund av denna okunskap och ignorans? Det spelade ingen roll. Ingenting spelade längre någon roll.

Ludde sköt tillbaka sin stol och tog Mias lilla hand i sin. "Kom hit din söta lilla tjej" viskade han åt henne och Mia reste sig från sin stol med glimmande ögon. När hon stod upp drog Ludde i hennes hand och tvingade henne att sätta sig grensle över honom. Hon var så kort mot hans längd att hennes ansikte hamnade precis framför hans. Han släppte handen efter att ha smekt hennes små fingrar en kort stund och lade istället båda händer i hennes korsrygg och stirrade på henne med öm blick. Händerna kunde inte vara stilla utan letade sig längs sidan av hennes mage och upp över revbenen för att fortsätta bakåt och över den terräng hennes små skuldror erbjöd. Där stannade de upp för att trycka Mia framåt så att hennes mun trycktes mot Luddes. Återigen kysstes de. Mjuka läppar trycktes mot varandra, tungor letade sig fram och avsmakade den andres. De smakade på varandras andedräkter och njöt av den andres inre. Plötsligt reste sig Ludde upp och Mia fann sig med benen runt hans rygg. Hon ville inte släppa honom. Aldrig någonsin släppa honom. Ludde kände ungefär samma sak och höll Mia hårt mot sig för att känna så mycket av hennes kropp som möjligt mot sin egen. Han tog ett steg framåt och satte ned henne på bordet, sköt den uppslagna boken åt sidan och lutade henne bakåt tills hon låg på rygg över bordsskivan. Sedan lade han sig över henne med en hand som stöd för hennes nacke så att han lättare kunde kyssa hennes underbara mun. Han reste sig en aning och smekte återigen Mias kind med en stor tumme. Fingret letade sig fram över hennes ansikte och hittade till hennes läppar. Han drog underläppen nedåt och betraktade lyckligt hur den mjukt föll tillbaka på sin ursprungliga plats. Smekningen fortsatte över hennes haka med förhöjd friktion när fukten från läppen hindrade tummen från att glida lika lätt som den gjort alldeles nyss över hennes ansikte. När han återvände till munnen öppnade Mia sina läppar en aning och kysste hans tumme. Hon tog toppen av den mellan läpparna och Ludde flämtade till när han kände värmen av hennes mun runt sitt finger. Han tryckte tummen längre in och Mia sög försiktigt på den.

Ett ljud utifrån korridoren fick Mia att vrida på ansiktet för att se vad som åstadkommit ljudet men Ludde vred hennes ansikte tillbaka så att hon istället såg upp i hans ögon. "Spelar det någon roll?" viskade han tyst till henne och Mia skakade försiktigt på huvudet. Ludde lade sina händer på hennes mage och med tummarna pekande mot varandra förde han händerna fram och tillbaka över Mias kropp. När smekningarna rörde sig uppåt nuddade han slutligen undersidan av hennes bröst och Mia utstötte ett försiktigt ljud som var en blandning av en flämtning och ett närmast pipande ljud av njutning. Med fingertopparna tryckte Ludde på utsidan av de mjuka brösten innan han till slut lät handflatorna trycka ihop brösten under tiden han slöt sina ögon och andades ut i en suck av tillfredsställelse över att slutligen få göra det han fantiserat om så länge. Mias kropp var långt skönare att ta på än han ens kunnat föreställa sig. Hennes ögon långt vackrare när de tittade på honom med den där värmen och villigheten att bli berörd av honom. Han var förlorad. De var båda förlorade men samtidigt kanske de största av världens alla vinnare. De hade slutligen övervunnit glappet mellan ett frustrerande främlingskap och skapat något större. Något långt vackrare.

Ludde tog Mias lilla hand i sin på nytt och hjälpte henne upp i sittande ställning. Där satt hon och tittade längtande upp på Ludde som stod framför henne. Omvärlden försvann i det ögonblicket. Ljuden från korridoren utanför studierummet drunknade i ett brus av blodrusning i deras öron som gjorde dem döva för allt utom varandra. "Du är den vackraste människa jag någonsin träffat." Orden halkade ur Luddes mun utan att det egentligen varit meningen att uttrycka den tanke som ständigt upprepades i hans inre. Orden fick Mia att le och hon måste slå undan blicken för att inte visa riktigt hur glad hon i själva verket blev av att höra Ludde säga så. Hon kände en hand under sin haka som manade henne att lyfta blicken på nytt. Hon mötte hans blick och mumlade fram ett lite fånigt tack. Handen släppte greppet om hennes haka för att istället skjuta hennes lugg åt sidan så att han bättre kunde se Mias hela ansikte. "Kom!" sade han plötsligt och fick tag i hennes hand. Han drog henne med sig bort till dörren och låste den snabbt innan han vände sig mot henne igen. Mia tittade upp på honom och skulle precis fråga vad han tänkte på men hann inte uttala orden innan Ludde lade sina armar runt henne och lyfte upp henne ännu en gång. "Jag vill ha dig Mia. Jag måste ha dig" sade Ludde hetsigt. Mias blick flackade när hon tittade sig omkring. Hon visste att de var ensamma men kände ändå att hon måste kontrollera att ingen hörde honom. "Här?" frågade hon med klentroget tonfall. Ludde tittade allvarligt på henne. "Jag kan inte vänta längre. Du anar inte hur länge jag har tänkt på dig" fortsatte han utan att förstå hur innebörden av hans ord resonerade i Mias inre och skapade en värme vars intensitet riskerade att sätta själva hennes själ i lågor.

Mia viskade sitt svar så tyst att Ludde inte kunde uttyda innebörden av de mumlade orden. Han tittade på henne med frågande ögon och tryckte med fingertopparna mot Mias kropp i en sorts minimala smekningar. Han kunde inte röra henne utan att njuta av kontakten. Minsta lilla kontakt av deras kroppar var en smekning i sig som krävde någon form av rörelse för att förstärkas ytterligare. "Ta mig!" Den här gången var viskningen tillräckligt stark för att Ludde skulle snappa upp orden. De brände i honom och frigjorde en kraft som han inte vetat fanns där. Snabbt gick han bort till bordet med Mia och satte ned henne. Han lyfte upp hennes armar och drog sedan snabbt upp hennes tröja medan deras blickar var fästade i varandra. Hennes nakna mage fick Luddes känslor att explodera. Hennes kropp var så vacker att han ville tillbedja den, offra åt den. Ännu mer ville han kyssa den, smeka den, ta den. Tvinga sig på den och kräva den på njutning. Tvinga Mia att njuta av honom. Tvinga henne att älska honom. När hennes tröja var av tog han Mias hand i sin och förde den mot sitt skrev. Hennes pupiller vidgades och färgade ögonen svarta med bara en liten cirkel av färg i utkanterna när hon kände upphetsningen tillta av det hårda som hennes fingrar och handflata trycktes mot. De var på helt fel plats men hon hade ingen som helst avsikt att avbryta det som hände när Ludde tittade på henne på det där sättet. Hon kände sig stor. Långt vackrare än hon vanligen tyckte sig vara. Genom Luddes ögon var hon en gudinna, uthuggen av guld. Det var en känsla som hon aldrig ville skulle upphöra. Hennes underliv hade börjat bulta och hon ville förtvivlat gärna att Ludde skulle röra henne där. Smeka henne där lika skönt som han smekt henne över kroppen, lika skönt som hans blick undersökte hennes ansikte. Hans händer var överallt, smekte varje vrå av hennes kropp innan de sökte sig till knäppningen som höll hennes byxor uppe. Knappen öppnades och Mia rös till genom hela kroppen när hon hörde det mjuka ljudet av dragkedjan som drogs ned. Inte för ett enda ögonblick hade Luddes ögon lämnat hennes under tiden han kämpade med det sista hindret i framryckningen mot sitt lidelsefulla mål.

Han stack in en hand innanför byxorna och smekte Mias underliv över trosornas tunna tyg. Hon kunde känna fingertopparna föras mjukt över hennes klitoris och ned mot blygdläpparna och flämtade till svar med desperat blick. När Ludde kände hur fuktigt tyget var just vid blygdläpparna stannade han upp och Mia såg hur hans ögon förlorades i ett uttryck av drömsk längtan som fick bultandet mellan hennes ben att tillta ytterligare. Hon kände hur det hårda mot hennes egna fingrar växte och när hon sänkte blicken mot Luddes skrev såg hon det avlånga och tjocka som var resultatet av hans åtrå till henne. Den hårda utbuktningen sträckte sig från byxornas mitt och långt ut mot sidan. Mia smekte och klämde på det instängda könet, längtandes efter att få känna det i sig. Hursomhelst, bara hon fick känna det på riktigt. Just då tryckte någon ned dörrhandtaget och när dörren till rummet inte öppnade sig knackade personen utanför och Mia stelnade till genom kroppen av plötslig förskräckelse. Ludde tittade på henne med en blick som uttryckte oändlig olycka, besvikelse och frustration. "Vem är det?" frågade han som om han inte längre hade en aning om var de var någonstans. Mia ryckte på axlarna med skärrad blick och letade samtidigt fumlande efter sin tröja. "Presentationerna börjar om fem minuter. Vi möts i sal 103" hördes en mansröst genom dörren. Verkligheten trängde sig plötsligt in i både Luddes och Mias medvetanden. De hade bokat sitt studierum för att förbereda en presentation. Den skulle framföras om fem minuter och de hade ännu inte skrivit ett enda ord. De hörde steg utanför dörren vars ljud avtog när föreläsaren gick genom korridoren. "Vad ska vi göra?" frågade Mia nervöst. Ludde svarade inte men såg ut att tänka intensivt. "Vi har ju inget att framföra..." fortsatte Mia förtvivlat. Hon hade undvikit att göra bort sig inför Ludde så noggrant att hon, när deras möte gick så över förväntan, helt glömt bort möjligheten att göra bort sig inför så många fler.

"Ta böckerna Mia" uppmanade Ludde henne. Hon slog ihop dem och höll dem framför sig i båda händer. Ludde tittade på henne med en blick som avslöjade att han kommit på en plan. "Vi måste komma härifrån. Eller hur?" Mia förstod inte. "Vi vill ju inte göra en presentation av ingenting... Så vi rymmer istället. Vi smyger förbi salen och sticker härifrån!" Mia log när hon hörde planen. Den innehöll inga detaljer men innebörden av dess utförande var underbart. De måste bara smyga sig förbi en öppen dörr. Efter det kunde de gå vart de ville och framförallt göra vad de ville. Mia visste precis vad hon ville göra och hoppades att Ludde tänkte likadant. Att hans tankar var lika smutsiga eller till och med ännu mer snuskiga. Hon betraktade honom när han försiktigt låste upp dörren och öppnade den en aning så att han kunde se ut i korridoren. Han vände sig mot Mia och log. "Alla verkar ha gått in. Det är bäst vi går snabbt innan de satt sig och börjar vänta på oss." Han tog Mias hand i sin och öppnade dörren helt. De kom ut i korridoren och rörde sig snabbt mot den öppna salsdörren. Mia kände hur adrenalin släpptes lös i kroppen när de snabbt gick förbi dörren och hon slängde bara en snabb blick in i salen där hon såg sin kompis Lisa sätta sig och titta tillbaka mot henne. Mia skakade snabbt på huvudet åt henne men hann aldrig se Lisas reaktion eller respons. Hon kunde bara hoppas på att hon förstod och skulle säga något passande om någon frågade var hon och Ludde tagit vägen. När de rundade hörnet och kom ut i byggnadens trapphus hade Mia redan glömt bort problemet. Det spelade ingen roll längre. Det enda som spelade roll nu var hon och Ludde. Brottslingar på flykt. På jakt efter en möjlighet att få uttrycka sin kärlek till varandra utan att bli störda.