onsdag 19 oktober 2011

Kapitel 5: Cykelreparatörens oväntade kostnadsförslag

Inte idag! Inte just idag av alla dagar. Det var vad Marja tänkte när hon hoppade av sin cykel på väg hem från föreläsningen. Hon lutade cykeln framför sig på trottoaren och tittade granskande på den. Kedjan hade hoppat av. Hon kunde konstatera det och hon kunde se hur den egentligen skulle sitta. Förmodligen hade hon kunnat sätta tillbaka den också om hon bara fick tillräcklig tid på sig. Att hon skulle bli oljig om händerna på kuppen var inget större problem. Riktigt så känslig var hon ändå inte. Det var snarare tanken på att försöka rätta till problemet längs med en trafikerad väg och hela tiden bli tittad på som störde henne. Bli bedömd av varenda fotgängare, cyklist och förbikörande bilist när hon försökte lösa sitt problem. Marja ville inte ge dem det nöjet. Dessutom var hon faktiskt inte helt säker på hur hon skulle gå tillväga för att sätta kedjan på plats igen så det kunde i värsta fall ta ganska lång tid innan hon fick rätt på problemet. Efter en djup suck bestämde hon sig för att leda cykeln bredvid sig och gå hem. Vädret var trots allt ganska fint. Man fick vara nöjd med de små sakerna intalade Marja sig själv där hon gick. Hon kom omedelbart på sig själv med att tycka att det där uttrycket var otroligt fånigt. Vadå nöjd med de små sakerna? Vilka små saker? Var kedjan en sådan liten sak? Skulle hon vara nöjd med dess plötsliga beslut att hoppa av också? De irriterade tankarna avbröts först när Marja kom fram till en cykelväg som ledde rakt in mellan några träd och vidare genom en park. Det var en oändligt mycket bättre plats att eventuellt förödmjuka sig själv på. Om hon försökte laga cykeln där var det som mest några fotgängare och ett par cyklister som kunde få se henne misslyckas och se dum ut. Det kunde hon kanske bjuda på ändå.





Marja fällde ut stödet på cykeln och ställde den framför sig. Hon gick runt till andra sidan och studerade kedjan och de drev den var menad att löpa runt. Det främre drevet syntes knappt, täckt av ett kedjeskydd som det var, men å andra sidan tycktes kedjan fortfarande sitta som den skulle där vid tramporna. Hon tittade mot bakhjulets drev och fann att det var där problemet uppstått. Så det var bara att få på kedjan på det där lilla taggiga metallhjulet och så kunde hon cykla hemåt igen. Den enda återstående frågan var hur kedjan skulle förmås att hamna rätt. Hon kunde ju inte bara lägga dit den och börja cykla. Så mycket förstod hon också och dessutom var kedjan alldeles för kort för att en sådan manöver skulle lyckas. Då kom hon på det. Genom att luta cykeln mot stödet blev hjulet hängande fritt i luften och hon kunde trampa på pedalerna med sin ena hand medan hon tryckte kedjan på plats. Marja kände sig genast mycket nöjd med sig själv. Hon testade att trampa ett halvt varv medan hon höll cykeln ifrån sig. Det såg ut att kunna gå. Enda återstående problemet var att trycka kedjan mot drevet och sedan skulle allt vara klart. Hon tvekade ett ögonblick, kände efter i arméjackans fickor om hon möjligen glömt några gamla handskar i dem. Besviken drog hon ut händerna igen. Inga handskar. Inte ens en näsduk eller pappersbit fanns i dem. Det var bara att acceptera en nära förestående framtid som innehöll oljiga fingrar. Hon svor tyst för sig själv och hoppades att ingen hörde. Sedan lutade hon cykeln mot sitt stöd ännu en gång och skulle precis trycka dit kedjan när någon plötsligt avbröt henne. "Hej! Behöver du hjälp?" Marja tittade upp och såg sin gamla kursare från den kurs hon läst terminen innan. Trots irritationen slog hon upp ett glatt leende och svarade. "Hej Leo! Ja alltså, cykelkedjan har hoppat av. Dumma kedja!"



Leo kunde inte låta bli att skratta när han hörde den trumpna tonen i Marjas röst. "Behöver du hjälp?" frågade han därför. Marja tittade en stund på honom. Å ena sidan hade hon kommit på hur hon skulle göra. Å andra sidan kunde hon slippa olja ned fingrarna men då kanske Leo tyckte hon var korkad. Det var ett svårare beslut än Marja först hade tänkt sig. "Jag tror jag vet hur jag ska göra men... Du råkar inte ha några skinnhandskar med dig?" Leo tittade utforskande på henne utan att svara. "Vad ska du med dem till?" frågade han efter en stund. "Så jag slipper bli smutsig!" Marja levererade sitt svar så kvittrande glatt att Leo verkligen önskade att han hade ett par handskar i fickorna. Det hade han inte och det visste han så han behövde inte ens kika efter. "Är det inte bättre att du börjar med att vända på cykeln?" frågade han istället och såg Marjas mod och glädje dala en aning. Hon tittade närmast misstänksamt på honom innan hon svarade. "Varför det?" Svaret fick Leo att skratta på nytt. "Man brukar börja med det men du gör såklart som du själv vill." Marja kände sig genast dum. Att hon inte hade tänkt på det. Det skulle säkert göra allting mycket lättare. Hon visste inte riktigt hur men hon kände sig ändå säker på den saken. Förmodligen för att Leo föreslog det. Hon hade varit... Inte kär i honom. Det var fel ord. Snarare intresserad. När de varit kursare hade deras blickar mötts flera gånger på ett sätt som inte var det typiska för klasskamrater. I hemlighet tände Marja på honom redan då och nu när hon träffade honom igen kände hon ungefär samma sak. I själva verket var det därför hon inte ville framstå som dum inför just honom.



Marja bestämde sig trots det för att köra vad hon brukade kalla "den bombade looken". Hon tittade på cykeln och försökte se förvirrad ut, sedan upp på Leo med ungefär samma blick. "Skulle du kunna hjälpa mig?" frågade hon med näpen röst och långsamt blinkande ögonlock för att bryta ned hans eventuella försvarsmurar. Leo tittade bara på henne med samma blick som innan och skrattade. "Du lurar inte mig Marja. Jag vet att du inte är sådär egentligen." Marja svor tyst genom ena mungipan över sitt misslyckande. "Okej då, men kan du kanske hjälpa mig ändå?" Den här gången log hon bara sitt naturliga leende. "Jag tror inte jag hinner tyvärr. Jag har saker att göra vet du..." Marja förstod. Hon suckade djupt nog för att visa sin besvikelse men ändå inte tillräckligt för att Leo skulle behöva känna dåligt samvete och försökte vända på sin cykel där den stod. Den höll på att trilla över henne men Marja räddade situationen i sista ögonblicket. Hon tittade upp och såg att Leo var kvar. "Hade inte du saker att göra?" frågade hon lite irriterat över att han tittade på henne när hon misslyckades med något som han säkert tyckte var jätteenkelt. "Jo visst, men jag kan ju inte missa det här" svarade han och försökte hålla tillbaka sitt skratt. "Vad elak du är!" utbrast Marja omedelbart, tog upp en liten sten från cykelbanan och kastade den mot Leo som duckade och kom undan i sista sekund. "Kan du inte hjälpa till istället om du ändå bara ska stå där och titta på?" Leos leende tonade bort och ersattes av ett allvarligare uttryck. "Visst kan jag det Marja, men då kostar det" svarade han långsamt och tittade intensivt på Marja. Hans blick var så genomträngande att Marja måste svälja sin nervositet. "Kostar vadå?" frågade hon försiktigt och vågade knappt möta Leos blick längre. "Du vet att jag varit tänd på dig länge Marja. Eller hur? Du minns nog också hur vi brukade titta på varandra i föreläsningssalarna."



Leos ord resonerade högljutt i Marjas inre. Hon visste ju att de var sanna. Hon hade tänkt precis likadant om honom och de blickar hon skänkt honom då hade sällan varit av ett oskyldigt slag. Marja nickade långsamt fram sitt svar. "Om jag hjälper dig så tar vi och gör något åt det där. Ok?" Marja kunde knappt tro sina öron. Leo försökte verkligen kohandla till sig hennes kropp. Det var smutsigt. Så gjorde man bara inte. Vad skulle det göra honom till? Ännu viktigare, vad skulle det göra henne till? Fula ord flimrade genom Marjas sinne när hon tänkte över saken, lite för länge. Hon vågade inte ens titta på honom när hon svarade. "Vad tänkte du dig då?" Det var inte alls de orden hon hade tänkt säga! Var kom de ifrån? Hon skulle ju säga att hon inte var sådan. Med blicken hårt riktad mot cykelbanan kände hon hur ansiktet blev varmt. Öronen hettade nästan. För det kortaste möjliga av ögonblick tittade hon upp på Leo innan hon slog ned blicken på nytt. Hans leende var talande för de tankar som upptog hans medvetande. "Jag vill ha din kropp Marja. Det vet du. Jag hjälper dig till det priset men jag vill ha den nu." Marja slog upp blicken och tittade först på Leo, sedan åt sidorna innan hon svarade. "Här?" Hon kunde inte begripa det. Vad hon än beslutade sig för att svara så kom orden ändå ut annorlunda mellan hennes läppar än hon tänkt sig dem. Leo slängde en blick åt sidan där en tjock dunge av höga träd och lägre buskar bildade en kamouflerad liten oas i den annars så öppna parken. Det gick knappt att se in mellan buskarna, noterade Marja, innan hon kom på hur galen idén egentligen var. "Men... Men vi kan ju inte..." Leo skrattade ännu en gång åt hennes reaktion. "Klart vi kan. Vill du ha hjälp eller inte?"



Han frågade som om det var de mest naturliga frågorna i världen. Förstod han inte hur förbjudet det han föreslog var? Hur smutsiga hans förslag var? Marja tittade på honom där han stod framför henne och log. Hon gillade trots allt hans självsäkerhet. Den var märkligt sexig. Kanske om de höll sig riktigt tysta. Marjas tankar vandrade och hon såg framför sig hur de skulle gå tillväga. Att hon kunnat laga cykeln helt själv till det blygsamma priset av smutsiga fingrar slog henne inte längre. Leos förslag hade ställt till sådan oreda i hennes tankar att den möjligheten inte längre tycktes ligga öppen för henne. "Ok" viskade Marja för sig själv, så tyst att Leo inte borde ha kunnat höra henne. Därför blev hon än mer förvånad när han tog hennes hand och började gå över gräsmattan mot den lilla dungen med henne i släptåg. "Men cykeln då?" protesterade hon. "Den lagar vi sen" svarade Leo och fortsatte dra Marja med sig. "Jo men alltså, jag kan ju inte lämna den där på cykelbanan" fortsatte hon och fick till slut medhåll. Leo släppte henne, Marja tog cykeln och ledde den fram till buskarna där deras smutsiga lilla affär skulle klaras av. Hon fällde ut stödet och tittade sig nervöst omkring för att se om någon var på väg men Leo drog istället med sig henne in i buskaget. Väl inne försökte Marja se om hon kunde se ut genom grenverket men Leo lade snabbt en hand i hennes nacke och tvingade henne att titta rakt på honom. "Du anar inte hur mycket jag längtat efter din kropp" flämtade han fram innan han kysste Marja på halsen. Den där kyssen var tillräcklig för att hon skulle glömma bort omvärlden för ett kort ögonblick. Bara tillräckligt länge för att Leo skulle hinna dra Marja intill sig och börja smeka hennes rygg och nedåt mot rumpan.



Leo vände sig om och fick henne med sig i rörelsen tills hon stod med ryggen mot ett av de större träden. Han lyfte Marjas armar och höll dem hårt mot stammen med en hand samtidigt som han vinklade hakan så att hon måste titta honom i ögonen när han betraktade hennes ansikte och kropp. Med en snabb rörelse fick han ned dragkejdan på jackan och ögonblicket därefter höll han ett mjukt bröst i sin hand. Han släppte det för att se om det andra var lika skönt och blev inte besviken. Han tog ett steg framåt och tryckte sig mot Marja så att hon klämdes fast mellan honom och trädet. Sedan lutade han sig fram och viskade i hennes öra. "Jag har längtat efter din kropp länge Marja, men jag trodde inte att jag skulle bli tvungen att köpa den." Orden fick Marja att känna skam över sitt beslut. Var det verkligen det hon gjorde? Sålde hon sin kropp till honom? Till Leo, som hon så gärna hade gett bort den gratis till för inte alls länge sedan. Som hon i själva verket fortfarande var beredd att ge sig till. Marja kunde inte svara på hans ord men lät dem sjunka in och färglägga sensationerna av hur han tog på henne. Hans händer vandrade fritt över hennes kropp, tryckte och klämde, smekte var de ville. Hon kände sig fruktansvärt sexig men samtidigt smutsig. Hon hade gjort fel. Den insikten gick inte att undkomma. Eftersom Leo hela tiden tryckte sin kropp mot hennes så att hon satt fastkilad kunde hon samtidigt inte undgå att känna det hårda som växt mellan Leo ben och nu tryckte mot hennes mage. Var det verkligen hennes fel? Kanske.



Eftersom Marja hade kjol på sig kände hon snart Leos ivriga händer på sin rumpa och hur hans andhämtning blev ansträngd när han kramade den, letade sig in i dess springa och målmedvetet rörde sig nedåt. Hon utstötte ett ansträngt ljud som lika lätt kunnat tolkas som ovilja som det det egentligen var. Ett ljud av upphetsning. Hennes händer var fast ovanför huvudet och hon kunde faktiskt inte komma undan. Var det då verkligen hennes fel längre, det som hände? Leo gav henne en snabb blick och stannade upp. Blicken var intensiv, nästan hård. "Du har väl inte ångrat dig?" frågade han utan någon egentlig medkänsla. Det var svårt att tolka hans sinnesstämning men Marja skakade bara på huvudet. Hon hade i alla fall inte ångrat sig. Hur skamligt det de gjorde än var så hade hon inte ångrat sig. "Bra. Vänd dig om!" fortsatte Leo med myndig röst innan han släppte greppet om Marjas händer. Hon vände sig omedelbart om och lutade sig mot trädet med händerna fortfarande placerade högt upp över huvudet. Leo greppade tag om Marjas båda höfter och drog henne bakåt så att hon måste sänka händerna och hålla dem rakt framför sig för att få stöd mot den skrovliga trädstammen. När hon var placerad som Leo ville ha henne drog han upp hennes kjol och smekte rumpan en extra gång innan han drog ned trosorna halvvägs ned över hennes små lår. Marja kunde höra honom bakom sig. Hans andning hade övergått till en sorts frustningar som med all önskvärd tydlighet signalerade hur upphetsad han var. Henns kropp gjorde honom uppenbarligen kåt och de där ljuden fick Marja att känna sig ännu sexigare.



Nästa sak hon hörde var en dragkedja som snabbt drogs ned. Sedan det diffusa ljudet av jeanstyg som följer samma rörelse. Hon tog en chansning och svankade lite extra för Leo där han stod bakom henne och rörelsen fick precis den effekt hon sökt. En flämtning följdes snabbt av att Leo gick ned på huk för att kyssa den stjärt som hon rest och retsamt vickat på för honom. Hon kunde känna hans varma läppar mot stjärten. Den fuktiga och lite sträva tungan som smakade på henne. Leo reste sig upp. Han tog ett par steg framåt och tryckte sitt skrev mot Marjas nakna rumpa så att hon kände hur hård han var. Hur hård hon gjort honom. Leo sträckte sig runt hennes kropp och fångade upp de tunga brösten i sina händer. Deras mjukhet hetsade honom tydligen ännu mer för Marja kunde känna hans hårda kuk slå uppåt tills dess rörelse hindrades av hennes kropp. Han släppte det ena bröstet och smekte sig en väg ned längs magen till hennes underliv, där handen lekte alldeles kort med det lilla könshår hon hade kvar innan den beslutsamt fortsatte ned för att känna på de väntande blygdläpparna. Marja var redan fuktig och Leos fingrar blev därför kletiga av smekningarna. Han märkte det också och lutade sig fram ännu en gång för att sätta munnen nära hennes öra. "Blir du kåt av det här Marja?" viskade han och Marja nickade skamset utan att våga vända sig om och se på honom. Leo masserade hennes våta öppning när han ställde nästa fråga. "Du är en liten kåtslyna va?" Marja måste blunda när hon nickade igen. Hon var nog det trots allt. Hur kunde hon annars acceptera det som hände? Vad skulle hon annars vara? Hon lät bli att besvara sin andra fråga. Det eventuella svaret var för skamligt för att ens tänkas.



Leos hand försvann från sin plats mellan Marjas ben men det tog inte lång tid förrän hon förstod vart den tagit vägen. Med god precision riktade han sin kuk mot den höjda rumpan och tryckte in ollonet mellan de glatta läpparna. Marja kunde höra honom flämta av välbehag när han gned sitt kön mellan hennes blygdläppar. Sedan kände hon det där trycket mot sin öppning och hur kroppen gav vika för hans vilja. Leos kuk trängde in i henne och hans hand smekte ivrigt nedåt längs utsidan av hennes lår under tiden. Han tryckte sig framåt, inåt, och gled djupt in i Marja. Den hårda kuken fyllde upp henne och hon kunde inte undgå att göra små njutningsfulla ljud. Hon kände hur kuken drogs ur henne nästan helt för att därefter stötas in på nytt. Djupt den här gången. Marjas upphetsning hade gjort henne så våt att hennes kropp inte bjöd något som helst motstånd mot den hårda främlingen som plötsligt krävde plats inuti henne. Greppet om hennes bröst lättade, försvann till sist och snart kände hon Leos händer på sina höfter när han knullade henne bakifrån mot trädet, mitt i en park bara ett tjugotal meter från cykelbanan där säkert flera cyklister redan hunnit förbi. Tänk om de vetat vad hon gjorde där inne. Vad hon tillät hända där. Tankarna gjorde Marja än mer upphetsad men fick henne samtidigt att hålla tillbaka sina flämtningar och njutningstyngda gnyenden. De fick absolut inte bli upptäckta! Fick inte... Den hårda kuken tvingade sig in i hennes kropp gång på gång och Marja fick allt svårare att koncentrera sina tankar. De stora varma händerna på hennes höfter hade hon tittat längtande efter flera gånger för mindre än ett halvår sedan. Nu höll de henne fast medan deras ägare, som hon tittat lika längtande efter, knullade henne hårt bakifrån.



Leos andetag var hetsiga. Snart kunde han inte hålla Marja fast längre utan måste smeka den sexiga rumpan framför sig under vilken han kunde se sin kuk tränga in i objektet för sin tidigare så heta längtan. Han särade på de små skinkorna och tryckte sedan ihop dem igen. Han accepterade för ett ögonblick att inte tränga längst in i Marjas kropp, enkom för att kunna lyfta de små skinkorna och behandla dem som vore de bröst i hans händer. Han släppte dem och stötte hårt framåt så att barken på trädstammen gjorde små tillfälliga avtryck mot Marjas handflator. Sedan drog han sig plötsligt ur hennes kropp och vände henne om. Marja stod med de barksmuliga händerna längs sidorna. Yr av upphetsning stirrade hon upp på Leo. Han slog armarna runt henne och tvingade sin kropp nära hennes så att hans kletiga kuk trycktes mot kjolens framsida där den gjorde små snuskiga spår som Marja visste att hon inte skulle kunna få bort innan hon kom hem. Det gjorde inget. Snarare blev hon än mer upphetsad av den tanken. Bara hon skulle veta vad det var för spår. Hon blev avbruten i sina tankar när Leos hand placerades i hennes nacke och tvingade ansiktet framåt mot sitt eget. Han kysste hetsigt Marjas mun och lät sin tunga leka med hennes en kort stund. Sedan sköt han henne ifrån sig och stirrade på henne med ögon som brann av kåthet. "Ned på knä med dig och visa mig att du vill få hjälp med din cykel Marja." Meningen var egentligen ganska komisk, men att skratta låg inte för Marja i det ögonblicket. Det var innebörden som istället slog henne. Hur han påminde henne om vad de gjorde och varför det överhuvudtaget hände. Det var skamligt. Fel. Ändå kändes det så rätt. Marja sjönk ned på knä framför honom och hade snart hans hårda kuk precis framför sitt ansikte.



"Sug mig Marja" hörde hon Leo och utan att ens titta upp på honom lutade hon sig fram och tog den hårda kuken mellan sina läppar. Den smakade av henne själv, men hon slickade den ren. Därefter började hon suga på den. Hon drog tillbaka förhuden och slickade på det blottade ollonet som upptog hennes munhåla. Leos reaktion bestod i ett långt stön som fick Marja att fundera på hur mycket som hördes ut genom buskarna. Tänk om någon hörde dem. Tänk om det stod fullt av folk runt den lilla dungen. Det var klart att det inte gjorde men möjligheten i sig tvingade henne att blunda när hon sög och slickade på den hårda kuken som hon erbjudits. Marken under henne var inte lika varm och mjuk som gräset i parken. Hon kunde känna fukten sprida sig över knäna och förstod att hon förmodligen redan blivit smutsig av den kala jorden. Det gjorde inget det heller. Smutsen på hennes kropp ackompanjerades trots allt av en inre smutsighet som var så mycket värre. Så mycket skönare. Leos kuk, alltjämt placerad mellan henns villiga läppar, började snart pulsera. Han var nära att komma men sade ingenting om saken. Det enda Marja hörde ovanför sig var hans frustningar och upphetsade flämtningar. När det redan var för sent signalerade han sin snuskiga avsikt. "Åh Marja, jag kommer. Fortsätt suga!" Marja gjorde som han sade åt henne och fortsatte med läppar och tunga att stimulera den pulserande kuken i sin mun. Pulserna blev kraftigare och hon kunde känna hur kukens storlek förändrades i en sexualiserad rytm. Sedan brast det för honom och han sprutade sin njutning rakt in i Marjas lilla mun. Hon fortsatte suga och slicka på ollonet medan det lämnade bevis för sin njutning över hennes tunga. Salta och tjocka små strömmar av bevis på hur skön hon varit för honom. Hur skön hennes mun varit. Hon gjorde sig snabbt av med bevisen för sin skam genom att svälja den tjocka vätskan som börjat fylla hennes mun.



När Leo drog ut sin kuk ur Marjas mun sträckte han fram en hand för att hjälpa henne upp på fötter igen. När hon stod framför honom utan att säga något trodde han sig förstå och tog själv till orda. "Du kan spotta ut det om du vill. Det spelar ingen roll." Orden fick Marja att skämmas. Hon hade ju redan gjort sig av med bevisen, som en förhärdad brottsling, för den fula affär de precis avslutat. Hon vände sig om och spottade ut lite saliv för att ge sken av att göra som Leo föreslagit. Det var bara hon som visste att det redan var för sent. När hon vände sig om och tittade upp på honom igen skrattade han till. "Du blev visst lite smutsig Marja" konstaterade han och pekade på Marjas knän när hon inte förstod vad han syftade på. Hon tittade ned och insåg att hans ord var sanna i dubbel bemärkelse. Visst var knäna jordfläckiga men långt smutsigare var synen av trosorna som fortfarande satt kvar strax där ovanför men ändå under kjolens slut. Hon drog snabbt upp dem och borstade därefter av sina knän. Det tog emot att säga det men hon måste. "Ska vi fixa cykeln nu då?" Leo skrattade högt åt frågan men nickade med kisande ögon sitt bifall. "Kom!" sade han och tog Marjas hand i sin när de gick ut ur buskaget. Ingen folkmassa väntade dem. Bara en ensam cykel med avhoppad kedja.



Det tog inte lång tid att få cykeln användningsbar och när Leo vände den på rätt håll igen fick Marja trampa några gånger för att kontrollera att den verkligen fungerade som den skulle. Det var inga problem alls och därför stannade hon framför honom utan att riktigt veta vad hon skulle säga. "Tack för hjälpen!" löd orden som till slut kom fram. "Det var så lite så. Tack själv!" svarade Leo och gnuggade sina oljiga händer framför sig. Marja kände att hon var nära att rodna av den egentligen ganska oskyldiga kommentaren. Om någon hört dem prata hade de inte förstått någonting, men de båda visste att det Leo tackade för var något långt smutsigare än hans händer gav sken av. Marja började cykla hemåt. Det som hänt hade lämnat en känsla av uppdämd frustration som hon tvunget måste göra något åt och det tänkte hon göra nästan så fort hon kommit hem. Marja visste precis vad hon skulle tänka på under tiden.

8 kommentarer:

  1. Så underbart språk du har! Finns det verkligen 50 till? Nu blir jag ju sittande här hela natten… :o

    SvaraRadera
  2. @Anonym: Din stackare! Hoppas du fick sova lite i alla fall. Jo det finns faktiskt lite drygt 50 fler kapitel än det här. Hoppas du gillar dem också. :)

    Varmt välkommen till Jorunns sagor!

    SvaraRadera
  3. Men JA! bara, Åh så smutsigt. Och härligt :p Det är sånna här "situationer" det ska handla om. Super! :)

    SvaraRadera
  4. Mmmmmmmmm det är ju jättefult. Och fint. Skriv snälla flera på det här "temat" ibland. Du förstår nog hur jag menar... /festis

    SvaraRadera
  5. jättebra skriven och spännande. Men måste killarna alltid kalla tjejerna för slynor och sånt? Väldigt bra noveller annars på bloggen.
    / Cat

    SvaraRadera
  6. Ja det måste dom... / praliner

    SvaraRadera
  7. Det gör dom faktiskt inte alltid "Cat" utan bara när det passar sej. Som i denhär tex. Den hade inte varit lika bra annars...

    /BadKitty

    SvaraRadera
  8. @Cat: Nej, det måste de inte men det tycker jag inte de gör heller. Det finns en del noveller här som innehåller nästan mer kärlek än sex. Läs några fler kapitel så tror jag du kommer se att det inte bara används fula tillmälen hit och dit utan anledning. Tack ändå för att du tar dig tid att uttrycka en åsikt. Det uppskattas mycket!

    @praliner: :D

    @BadKitty: Tack för medhåll, eller hur det nu blir när du skrivit före mig. Jag håller med dig helt enkelt. :)

    @festis och anonym: Det är inte första gången temat berörs och det lär nog inte vara sista heller men det finns andra teman som behöver utforskas också.

    SvaraRadera