Kapitel 16: Ett oplanerat möte

Fredrik satt vid baren och drack av sin öl när han såg dem. Han höll på att svälja ner den skummande ölen i fel hals av förvåning. Peter upptäckte honom precis då och kom fram och hälsade. "Tjena, jag visste inte att du skulle vara i stan." Fredrik lyckades få ordning på sin öl och sitt svalg till slut. "Ehrm, jo. Är mest på genomresa faktiskt. Jag ska vidare imorgon eftermiddag. Hej förresten!" Under tiden de pratat hade Jennifer kommit fram hon också. "Hej Fredrik!" sade hon glatt och Fredrik tyckte att hon strålade. "Tjena Jennifer" svarade han högljutt tillbaka och blinkade åt henne när han lade till; "Tack för senast!" Jennifer blev generad och rodnade. Sedan tänkte hon efter och insåg att det bara var de tre i lokalen som visste vad Fredrik syftade på. Rodnaden lade sig därför snabbt och hon svarade honom; "Tack själv för en god insats." Alla tre började skratta åt pinsamheten i situationen och avväpnade den på så sätt. "Får man bjuda på en runda?" frågade Fredrik dem. Peter och Jennifer nickade båda. Efter en liten stund hade alla varsin dryck i handen och de började titta efter ett bord att sätta sig vid. Peter fann snabbt ett avsides bord, omgivet av två väggar dessutom. De gick dit alla tre och var nöjda över den relativa ostördheten som bordets läge i lokalen erbjöd. Sedan började de prata om allt möjligt som hänt på sistone. Det tog dock inte lång tid innan samtalet gled in på det de hade gjort senast de träffats. Fredrik tvekade inte att berätta hur mycket han hade gillat det och hur skön Jennifer hade varit. Detta fick Jennifer att bli lite förlägen men i hemlighet njöt hon av att höra Fredrik prata om henne på det sättet. "Jag tycker vi hade det riktigt trevligt" valde hon att säga och Peter höll med genom en instämmande nick. När deras drycker tagit slut tog Peter på sig att bjuda på nästa runda. När han gick till baren för att beställa satt Jennifer och Fredrik kvar. De började prata om Peter och om folk som satt i baren. Fredrik kunde inte låta bli att emellanåt snegla på Jennifers kropp. Hon hade en ganska tunn klänning på sig och hennes fylliga bröst var svåra att inte fastna vid. Jennifer märkte hur Fredriks blick gled nedåt ibland och kände spänningen öka. Peter kom tillbaka igen och delade ut glas. Jennifer fick ett nytt glas vin och killarna en varsin skummande öl.

Kapitel 15: Fredrik kommer på besök

Jennifer och Peter satt tysta i soffan. Ingen av dem sa ett ljud. De var båda spända och lite nervösa. Om bara en liten stund skulle Fredrik ringa på dörren och det hela starta. Fredrik var en kompis till Peter. De hade diskuterat saken ett tag och funderat över om det egentligen var en så bra idé att blanda in någon som de var kompis med. Till slut hade de kommit fram till att Fredrik borde passa bäst ändå. Han var diskret till sitt sätt och stabil i största allmänhet. Han och Peter hade varit kompisar i många år och litade på varandra till fullo. Dessutom tilltalades Jennifer av Fredriks utseende eftersom han var både lång och någorlunda vältränad. Inte så mycket att hon någonsin haft planer på att göra något med honom bakom Peters rygg, men i hemlighet hade hon ändå haft en och annan tanke om honom som utvecklats till fantasier där de gjorde både det ena och det andra. Särskilt sedan de kommit överens om att ha Fredrik med i en trekant hade hon fantiserat flera gånger om honom. Nu satt de alltså och väntade på att han skulle ringa på dörren. Istället ringde det på Peters telefon. Peter svarade och signalerade med ögonen åt Jennifer att det var Fredrik på andra sidan. Jennifer kunde inte höra vad Fredrik sade utan fick nöja sig med Peters svar. När han lade på var hon otroligt nyfiken och samtidigt lite orolig för att kvällen helt plötsligt var inställd. ”Vad sade han?” frågade Jennifer ivrigt. ”Han blir lite sen” svarade Peter. ”Missade tydligen tunnelbanan och bestämde sig för att ta bussen istället.” ”Bussen tar ju dubbelt så lång tid” fortsatte Jennifer med besviken röst. ”Var är han nu?” Peter granskade henne ett kort ögonblick, som för att se att hon inte var alldeles för ivrig inför det de planerat. Han bestämde sig för att hon inte var det. Han var ju minst lika spänd själv måste han erkänna. ”Han är snart här” svarade Peter. ”Han trodde det skulle ta tio minuter till. Du får tänka på att han inte bor i Stockholm” fortsatte Peter lugnande. ”Han hade nog ingen aning om att bussen tar så lång tid.” Jennifer lugnade ner sig lite. ”Nej, du har nog rätt” svarade hon. ”Men jag blir bara mer nervös för varje minut som går.” Peter log mot Jennifer. De kände sig båda lite lugnare nu när de kände till läget.

Kapitel 14: En utflykt till skogen

Det var en långsam söndagseftermiddag som Peter frågade Jennifer om hon var sugen på att åka på en utflykt till någon fin skog. Han hade tänkt på saken och kommit fram till att det var ett bra tillfälle eftersom de ändå inte hade något planerat. Jennifer tyckte det lät som en trevlig idé, så efter att ha gjort i ordning mat var de båda snart på väg ut till bilen. Innan de öppnade dörren och gick ut i trapphuset ställde sig Peter i vägen för Jennifer. Hon tittade upp på honom, frågande. Peter log finurligt innan han lutade sig fram för att kyssa henne. Istället för att möta hans läppar höll Jennifer fram en hand. "Vänta. Varför ler du så där?" frågade hon misstänksamt. Peters leende blev större, men behöll sitt finurliga uttryck. "Du får se senare" svarade Peter med oskyldig röst. Sedan lät han Jennifer gå före honom genom ytterdörren. Precis när hon passerade honom lutade han sig försiktigt fram och viskade i hennes öra. "Jag är kåt på dig Jennifer." Hon vände sig hastigt om och tittade på honom. "Vad sade du?" frågade hon förvånat. Peter låtsades som ingenting. "Ska vi gå till bilen eller?" försökte han istället. "Ja, jo. Det ska vi väl..." fortsatte Jennifer förvirrat. Hon var nästan säker på att hon hört vad han sagt. Varför förnekade han det då? Det var hon mindre säker på. Vad han hade planerat för utflykten visste inte Jennifer, men hon började misstänka att det hade med sex att göra. Skulle han ta henne mitt i skogen? Hon hoppades nästan på det. Den där lilla viskningen hade fått igång hennes tankar, och hon började känna en lätt upphetsning. Hon ville fråga men vågade inte riktigt. Tänk om hon hade fel. Det hade varit pinsamt. Det kanske bara var hon som var kåt. Plötsligt tvivlade hon på vad hon tyckt sig hört honom säga. Jennifers tankar rusade fortfarande förvirrat genom hennes huvud när de kom ut på vägen sittandes i bilen.

Författarens anmärkning

Idag påbörjas en serie av noveller som handlar om samma personer. I de kommande fem berättelserna får vi möta paret Jennifer och Peter samt en vän till Peter som heter Fredrik. Idag är det dags för en liten historia där Jennifer och Peter åker ut till en skog utanför stan för att picknicka. Den som följt tidigare kapitel anar nog ungefär vad som händer där ute i skogen. En intressant överraskning utlovas...

Kapitel 13: En inställd biofilm

Malin gick omkring i sin lägenhet och väntade. På dörrklockan eller telefonen. De hade inte planerat så noga hur kvällen skulle fortlöpa. Nu var hon färdig för tidigt och därför rastlös. När hon stod i hallen en stund och stirrade på dörren hörde hon ljud i trapphuset. Kunde det vara Jonas? Hon motstod impulsen att gå fram och kolla genom den lilla linsen. Tänk om det var Jonas och han såg henne från andra sidan. Det hade varit pinsamt. Istället stod hon på helspänn och väntade på att det skulle ringa till. Istället dog ljuden sakta bort. Malin slappnade av igen och gick in i köket. Hon visste inte alls vad hon skulle göra där egentligen, men hon kunde ju inte stå i hallen och lyssna som ett fån, tänkte hon. Hon tog fram ett glas och började hälla upp vatten i det. Precis då ringde det på hennes dörr och hon hoppade till en aning. Mer av förvåning än av rädsla. Hon ställde ner glaset och gick exalterad tillbaka till hallen. Hon tittade genom linsen och såg Jonas stå på andra sidan. Han hade förmodligen sett henne när hon kom fram till dörren, för han stod och gjorde en ganska övertygande imitation av en zombie där på andra sidan. Malin låste upp och tryckte ner handtaget. Sedan tittade hon ut. "Hej!" nästan kvittrade hon glatt, och Jonas tog ner händerna och försökte se överraskad ut. Som om Malin hade kommit på honom. "He…  Hej!" svarade han glatt och fortsatte sedan med allvarlig röst; "Vill ni köpa majblommor?" Malin tittade på honom som om han var en idiot. Hon log till slut och skakade på huvudet åt honom. Jonas stod kvar och försökte se sårad ut. "De är jättefina. Jag lovar!" fortsatte han. "Jaja, jag tror dig. Kom in nu" svarade Malin honom och höll tillbaka ett undertryckt skratt. Jonas kom in i hallen och stängde dörren bakom sig. "Jag lovade mina föräldrar att bara sälja i dörröppningen. Inte gå in hos någon..." sade Jonas när han tog av sig jackan och hängde upp den på en galge. "Jag tror dig" spelade Malin med och fortsatte; "men jag är rätt snäll. Du behöver inte vara orolig." Jonas tittade granskande på Malin från topp till tå. Han passade på att titta extra noga på henne, med det spontana rollspelet som ursäkt. "Du ser inte så snäll ut" började han och fick genast en ond blick av Malin. "men väldigt snygg å andra sidan" slutförde han meningen och fick Malin att skina upp igen. Jonas fick av sig sina skor till slut och följde därefter Malin in till köket.