Kapitel 9: Priset för ett hotellrum

Ernesto satt och läste i en dagstidning när han plötsligt uppmärksammade en av alla de röster som tillsammans skapade en sorts identitetsförflyktigande sorl i hotellets foajé. Först förstod han inte varför just den rösten fångat honom. Så många personer gick förbi och pratade antingen med varandra eller med någon i telefon att han inte brytt sig om att lyssna på en god stund. Men den där rösten. Var det dialekten? Talmelodin kanske? Han kunde inte bestämma sig för vad det var som gjorde att han inte kunde ignorera den. Han lade ned tidningen i knäet, obrydd att avsluta artikeln om en sydskånsk författare från vilken han utvunnit en närmast föraktfull underhållning, och såg sig omkring i det stora rummet. Anonyma män i kostym och viktiga kvinnor i byxdress fanns överallt men ingen av dem såg bekant ut. Han vände sig åt andra hållet, spanade mot receptionen och reagerade först inte alls. Han hade redan vänt sig åt ännu ett nytt håll när tanken slog honom. Hon som stod framför receptionen och tycktes ha problem med att checka in... Det var väl inte? Det kunde väl ändå inte vara Jenny? Ernesto kisade med ögonen i ett fåfängt försök att skärpa sin blick. Svaret gäckade honom fortfarande. Det var först efter att receptionisten ställde en fråga av ett eller annat slag och tjejen svarade som han blev säker på sin sak. Det måste vara hon, men vad gjorde hon där? Hon borde inte vara där alls. Jenny bodde långt därifrån senast de hade pratat och hade aldrig nämnt något om att hon hade planer på att åka till Jönköping. Det var förvisso länge sedan de pratat och vem visste vad som försiggick i Jennys liv? Inte Ernesto i varje fall. Han tvekade därför en kort stund innan han bestämde sig.

"Hej Jenny, är det problem med något?" frågade han med så alldagligt tonfall som han överhuvudtaget kunde frammana när han lämnat sin bekväma fåtölj och tidning åt sina respektive öden och gått de få stegen fram till receptionen. Tjejen framför honom stelnade till genom hela kroppen och Ernesto log åt den reaktion hans blotta närvaro tydligen skapade hos henne. Den kvinnliga receptionisten log sitt mest proffessionella leende utan att göra mycket mer än att kort uppmärksamma Ernestos existens. Långsamt vände sig Jenny om och hon vred samtidigt upp hakan för att nå med blicken hela vägen till Ernestos ögon. När hon försäkrat sig om att rösten hon hört verkligen var hans bleknade hennes ansikte, ett förlopp som inte tog mer än en bråkdels sekund. Hon såg sig hastigt omkring som om hon var bevakad av någon eller något innan hon svarade på en helt annan fråga. "Du kan inte vara här..." Orden var ansträngda och hon pressade fram dem i en hes viskning som fick Ernestos leende att bli än större. "Vet du vad Jenny? Det kan jag faktiskt visst vara. Faktum är att jag knappt har något val ifråga om den saken." Jenny tycktes ha blivit stum. Utan att säga ett ord skakade hon på huvudet som för att försäkra sig om att det hela inte var en dröm. "Har du något annat kort jag kan använda för att checka in dig?" hördes receptionisten som blivit otålig när Jennys uppmärksamhet plötsligt inte längre var odelat riktad åt henne. "Jag har ju inget annat" svarade Jenny och lät olycklig. "Finns det inget annat sätt? Tänk om jag inte hade haft något kort alls. Vad hade ni gjort då?" Receptionisten skakade bestämt på huvudet. "Då hade du inte kunnat checka in alls. Det är tyvärr så systemet fungerar." Jenny sjönk ihop där hon stod. "Eller inte fungerar..." mumlade hon tyst för sig själv. "Kan hon inte checka in med mitt kort?" frågade Ernesto och tittade på kvinnan bakom disken som faktiskt nickade till svar och log.

"Om ni är redo att betala så kan Jenny här checka in på ert kort. Det är inga problem alls. Tänkte ni använda samma kort som ni checkat in på ert eget rum med?" Jenny vände sig om och tänkte protestera men orden fastnade i halsen på henne när hon insåg att Ernestos gest räddade henne från en hel mängd problem. Tillfällig hemlöshet var det av dem som hon allra helst ville försöka undvika. "Vi behöver prata om en del saker Ernesto. Det förstår du va?" sade hon med allvarlig stämma när Ernesto räckte fram sitt kreditkort till den plötsligt mycket vänligare receptionisten. Han vände sig mot Jenny och såg henne allvarligt i ögonen. "Det tror jag det. Hur du ska betala tillbaka exempelvis..." sade han och kunde inte låta bli att skratta. Jennys ansikte mörknade i en nyans av rött från sin nyss så bleka ton när hon förstod den underliggande innebörden i Ernestos ord. Hon kunde inte hålla kvar sin blick i hans när hon svarade utan att riskera att avslöjande rodna ännu mer utan tittade istället ned. "Om en del andra saker också..." Orden kom inte ut på det sätt som Jenny först tänkt sig. Innan hon hann fortsätta avbröt receptionisten dem när Ernesto fick tillbaka sitt kort som han stoppade ned i sin plånbok. Nyckelkortet gav han till Jenny med en lätt bugning som fick henne att skaka på huvudet åt hans beteende. "Ska vi sätta oss och prata då?" frågade Ernesto och höll upp en hand som om han bjöd Jenny att dansa vals med honom på en 1800-talsbal någonstans i Wien. Jenny lät bli att ta hans hand och började istället gå mot fåtöljerna där Ernesto suttit när han först hört henne. Ernesto följde efter och de satte sig på varsin sida av ett litet glasbord med fyra ben i svartlackerat smidesjärn.

"Vad gör du här?" frågade Jenny uppenbart irriterad när de satt sig tillrätta. Emellanåt såg hon sig omkring på jakt efter den som möjligen övervakade henne. "Skyddar dig antar jag" började Ernesto. "Du verkar ju vara jagad av någon. Är det han där vid hissen? Ser ut som en typisk agent tycker jag" svarade Ernesto och fnissade. Jenny spände ögonen i honom utan att säga ett ord. "Ok ok Jenny. Jag är här med jobbet. Du då?" Jenny verkade fundera ganska länge över något men svarade till slut. "Kurs med jobbet. Jag vill inte att mina arbetskamrater ser mig med dig bara." Ernesto tittade sig omkring han också. "Har du berättat så mycket om mig då? Jag menar, ingen av dem vet väl vem jag är? Jag kan ju vara en barndomskamrat eller precis vadsomhelst. Inte sant?" Jenny smälte orden och slappnade slutligen av en smula. Ernesto hade trots allt rätt. Ingen av hennes arbetskamrater kunde rimligen ha en enda aning om vem den långa mannen med de mörka kläderna var. "Du har nog rätt" svarade Jenny och slappnade av ännu litet mer. "Men det är inte lämpligt att jag umgås med dig. Det måste du också förstå." Ernestos leende läppar antog en allvarligare linje. "Det förstår jag också men du verkade faktiskt vara i nöd där borta" försvarade han sig och Jenny kunde trots allt inte förneka sanningen i det han sade utan nickade långsamt. "Det var jättesnällt. Du får ge mig ett kontonummer eller något så jag kan betala tillbaka när jag kommer hem." Ernestos ögon smalnade när han plötsligt fick en idé. "Eller så struntar vi i det och så kommer du till mitt rum klockan tio ikväll istället." Jennys ansikte bleknade på nytt när hon hörde Ernestos förslag. Hon förstod vad han hade i åtanke och själva idén var så smutsig att hon inte visste vad hon skulle svara. "Bra, då säger vi det. Jag måste rusa. Har lite bråttom. Rum 2013 är det. Vi ses!" Innan han ens pratat klart reste sig Ernesto och han gick hastigt därifrån för att inte låta Jenny få en chans att svara. När han klev in i hissen slängde han en snabb blick mot henne, mötte hennes chockade blick och blinkade åt henne precis innan hissdörrarna stängdes framför honom.

"Kommer du Jenny?" hördes en röst med sitt ursprung på andra sidan foajén. Jenny väcktes som ur en farlig dröm och såg sig förvirrat omkring. Till slut såg hon sin kollega som stod och vinkade. Hon reste sig upp och gick bort till arbetskamraten med tankarna på helt annat håll än något som hade med hennes yrkesutövande att göra. "Vad hände i receptionen?" frågade kollegan och Jenny som inte visste vad hon skulle svara sökte snabbt efter en lämplig lögn att tillfredsställa frågan med. "Magnetremsan var tydligen avmagnetiserad. De fick slå in numret manuellt." Arbetskamraten tittade förvånat på Jenny. "Konstigt. Det borde inte ta så lång tid tycker man." Jenny ville helst byta ämne så fort som möjligt. "Hon var väldigt nogsam med att få siffrorna rätt. Jag vet inte, hon kanske är ny." Svaret tycktes räcka och de gick tillsammans till konferenssalen där dagens första föreläsning skulle hållas. Det stod tydligt i programmet vad föreläsningen handlade om, vilket var tur, för Jenny hade inte kunnat berätta med mer än fem ord vad föreläsaren sagt om någon frågat henne. Det enda hon kunde tänka på var mötet med Ernesto i foajén. Sakerna han sagt och det smutsiga förslaget som låg implicit i förslaget om att hon skulle komma till hans rum klockan tio. Jenny tittade på sin klocka och noterade att det var fyra timmar tills hon skulle vara där. Vadå 'skulle vara där' förresten? Hade hon bestämt sig för det redan? När hade det beslutet tagits? Vem hade tagit det? Hon borde inte alls knacka på hos Ernesto. Helst borde hon i själva verket bytt hotell. Efter det som hänt borde hon aldrig mer prata med Ernesto. Det var väl inte hans fel i och för sig men det var ändå på grund av honom som det hänt. Eller om det var hon som hade varit slarvig. Det spelade ingen roll längre. Hennes eventuella slarvighet hade inte varit ett problem förrän Ernesto tagit sig in i hennes liv. Klockan tio hade han sagt. Lång tid kvar alltså.

När dagens sista workshop var avklarad och inget mer stod på schemat frågade en annan arbetskamrat Jenny om hon ville följa med ut på stan. Några kolleger tänkte gå på en krog och dricka ett par öl, vin gick lika bra om man föredrog det, och prata om det man gjort under dagen. Jenny visste inte vad hon skulle svara. Hon hade varit så disträ sedan mötet med Ernesto att hon visserligen kunde behöva upplysas om vad dagen egentligen handlat om men å andra sidan skulle hennes fullständiga brist på uppmärksamhet under dagen bli pinsamt tydlig när hon inte hade något att säga runt ett bord med halvberusade arbetskamrater. Jenny tyckte det kändes som att bli sliten åt två håll av olika krafter där ingen riktning var uppenbart korrekt. Hon visste mycket väl att den ena riktningen var så fel den bara kunde bli, men samtidigt lockade den långt mer än den eventuella förödmjukelse som väntade i den andra. "Jag funderar på att gå och lägga mig tidigt idag. Jag har så ont i huvudet" svarade hon därför och försökte se glåmig ut trots att hon var förvånansvärt pigg efter en så lång dag. "Oj, vad tråkigt. Gör du det så kan vi kanske göra om det imorgon istället" föreslog en annan kollega och Jenny nickade halventusiastiskt till svar innan hon tog sin väska och gick därifrån efter att ha hälsat alla adjö och berättat om sin plötsliga huvudvärk. Ingen verkade reagera men hon kände sig ändå som en brottsling när hon ljög för dem på det sättet. Ingen hade i alla fall erbjudit henne en värktablett eller något liknande vilket gjorde det aningen lättare att komma därifrån utan att väcka misstankar. När hon kom ut i samma foajé där hon träffat Ernesto några timmar tidigare tittade hon sig omkring för att försäkra sig om att ingen följde efter henne. Varför nu någon skulle göra det. Förmodligen var beteendet ett resultat av den upplevelse av att vara en brottsling som härjade Jennys tankar lika mycket nu som när Ernesto först gjort sin dramatiska återentré i hennes liv på samma plats.

Jenny tog hissen till sin våning och öppnade rummet med det nyckelkort som Ernesto gett henne. När hon stängde dörren efter sig pustade hon ut i en djup suck. Hon slängde väskan på det lilla skrivbordet och såg sig i spegeln innan hon lade sig raklång på rygg över sängen. Där låg hon och tänkte över huruvida hon verkligen skulle gå till Ernestos rum eller inte. Vad skulle egentligen hända om hon inte dök upp? Det var faktiskt ett alternativ. Hon kunde säkert komma på ett sätt att betala tillbaka ändå. Hade hon fortfarande kvar hans telefonnummer? Hon var inte säker och kollade efter i sin telefon. Där var det. Konstigt att hon inte tagit bort det efter allt som hänt. Var det ett tecken kanske? Jenny avfärdade tanken på olika tecken och omen som strunt och lade sig på rygg igen. Efter en stund tittade hon på sin klocka. Kvart i tio. Femton minuter kvar till sanningens ögonblick. Hon sträckte sig mot nattduksbordet, fick tag på fjärrkontrollen och slog på TV:n. Ljudet från ett eller annat amerikanskt nöjesprogram dundrade ut och fyllde rummet utan att Jenny lyssnade eller tittade det minsta på innehållet. Hon kunde inte bestämma sig. Skulle hon gå till Ernestos rum eller låta bli? Det var så dumt alltihop. Tanken på att betala tillbaka på det sättet var förbjuden. Hemsk egentligen. Var det hon eller Ernesto som var hemsk om hon beslutade sig för att gå dit? Jenny kunde inte bestämma sig för svaret på den frågan. Förmodligen båda. Vad skulle företaget säga om hon kom hem utan en hotellräkning? Hon började fnissa när hon funderade på om Ernesto möjligen erbjöd kvitto för sina snuskiga idéer och upptåg. Nästa gång hon tittade på klockan var den prick tio. Jenny reste sig hastigt från sängen och slog av TV:n. Det var nu det gällde. Stanna eller gå. Göra det moraliskt riktiga eller det som hennes kropp bönföll henne om. En kamp mellan kött och ande där köttets lidelsefulla lockelser var så kraftiga att andens röst försvagades och fick kämpa tappert i motvind för att överhuvudtaget lyckas framföra sina argument.

Jenny öppnade det lilla kylskåpet i sitt rum utan att riktigt veta varför. Innanför dess dörr stod plastflaskor med mineralvatten och några mindre flaskor av glas innehållande starksprit av ungefär samma typ som säljs i grupper om tio inför midsommar och jul. Hon plockade upp en av de små flaskorna och läste på etiketten. Det var whisky i den. Två och en halv centiliter whisky med gul färg gränsande till brun. Jenny var inte särskilt förtjust i just whisky och tänkte ställa tillbaka den när hon förvånad såg sina fingrar skruva av korken. Nu är den ju redan öppen, tänkte Jenny, kanske lika bra att dricka upp den då. Hon höll flaskan framför överläppen och sniffade tills hon rynkade på näsan. Sedan lyfte hon på flakans undersida och lät innehållet rinna in i munnen. Hon blundade, svalde alltihopa som om det varit en midsommarsnaps och hon gjorde det typiska utandningsljudet när hon svalt de sista dropparna. Slutligen smackade hon försiktigt med läpparna. Eftersmaken var inte så tokig ändå, tänkte hon för sig själv och stängde kylskåpsdörren. Hon öppnade dörren till sitt rum och kom ut i korridoren, svängde av åt vänster och gick bort till hissen, åkte sedan ned två våningar och kände hur hjärtat bultade i bröstkorgen när hon steg ut i en korridor som såg exakt likadan ut som den hon nyss gått genom på väg mot hissen. Alkoholens mjuka effekt hade precis slagit in och gav henne mod nog att ta de sista stegen fram till den dörr som det stod '2013' på. Hon stannade framför den och väntade, fortfarande osäker på om hon skulle knacka eller inte. Det kändes som att hjärtat skulle dunka sig ut ur hennes bröstkorg och när hon tittade på sin klocka såg hon att den redan var tio över tio. Kanske var Ernesto inte kvar längre. Tänk om hon kommit för sent? Tänk om han gått därifrån i tron att hon inte skulle dyka upp? Isåfall var det å andra sidan ingen fara. Då kunde hon knacka utan risk och om hon mötte Ernesto senare eller dagen efter så kunde hon med gott samvete säga att hon visst varit där men att han inte öppnat.

Till slut samlade Jenny tillräckligt med mod och lyfte handen för att knacka. Hon tvekade en sista gång men slog sedan tre gånger med knogarna mot den vita dörren. Sedan väntade hon. Hon tyckte det kändes som att en oändlighet passerade och Jenny var nära att gå därifrån när dörren inte omedelbart öppnades. Hon vände sig just om när handtaget plötsligt trycktes ned ifrån andra sidan av dörren. Låsmekanismens ljud fick henne att frysa till is genom hela kroppen och hon vände sig långsamt om för att möta Ernestos leende uppenbarelse som tittade ned på henne med nyfikna ögon. "Nämen Jenny, vad gör du här?" frågade han och låtsades inte det minsta om vad han sagt nere i foajén tidigare under dagen. Jenny kände hur paranoian grep tag i henne på nytt och hon tittade sig hastigt omkring innan hon smet in mellan Ernesto och dörrkarmen. Ernesto stängde dörren efter henne och vände sig om. "Du vet nog varför jag är här" viskade Jenny samtidigt som hon tittade på sina tår. Den generade uppsynen fick Ernesto att skratta till men han hejdade sig för att inte förvärra situationen för Jenny ytterligare. En gest han vanligtvis inte bjöd på eftersom röda kinder och flackande nervösa ögon var något han njöt stort av att betrakta. Han lyfte på Jennys haka med ett par fingrar och tittade henne rakt i ögonen. "Är du här för att betala tillbaka Jenny?" Frågan fick henne att vilja sänka ansiktet i skam på nytt men Ernestos starka fingrar tvingade henne att behålla sin position. Jenny blinkade långsamt innan hon svarade. "Jag är väl det" löd orden som motvilligt smet över hennes läppar. Utan att ställa någon mer fråga böjde sig Ernesto framåt och kysste hennes mun. Kontakten mellan deras mjuka läppar fick Jenny att slappna av på ett sätt som dittills varit omöjligt för henne och när Ernestos läppar öppnades lät hon villigt hans tunga glida in i hennes mun där den började leka med hennes.

Ernesto drog Jenny till sig och lade sina armar runtom henne. Med ett fast grepp lyfte han sedan upp henne och Jenny slöt sina ben runt hans höfter när de fortsatte kyssas. En gång förr hade han kommit med ett liknande förslag. Inte ens lika smutsigt den gången men ändå hade anden vunnit. Denna gång var det köttet som gått segrande ur Jennys inre strid. En seger hon skulle ha svårt att förklara för sig själv med tanke på omständigheterna och deras tidigare kontakter. Hon tryckte sin lilla kropp mot Ernestos och pustade ofrivilligt ut i hans mun när han vände sig åt sidan och tryckte henne mot badrumsdörren, fortfarande med hennes ben kring sina höfter. Hans kyssar var häftiga, passionerade och fyllda av uppdämd åtrå och frustration som han burit omkring på och byggt upp under den tid han saknat och längtat efter henne. Med Jenny tryckt mot dörren blev hans händer fria och han använde dem för att ta på henne, smeka henne över alla kroppsdelar han kom åt och krama hennes mjuka lilla rumpa. Sedan släppte han ned henne och de stod flämtande och stirrade på varandra i hotellrummets lilla hall. "Hur mycket är jag skyldig dig?" frågade Jenny med skamsen blick och vred tårna mot golvet under sig för att utstå det skamliga i frågan. Ernesto drog efter andan när han hörde orden och ett snett leende målade en grym båge över hans mun. "Allt!" svarade han till slut. Jenny höjde förvånat på ögonbrynen. "Allt?" viskade hon nervöst. "Rummet var inte gratis Jenny. Du vill väl göra rätt för dig?" fortsatte han utan att vika en tum ifrån sitt första bud. Jenny nickade bara till svar. "Bra, kom med här" beordrade Ernesto och Jenny följde lydigt med in i rummet.

När de båda stod framför sängen granskade Ernesto henne uppifrån och ned och gjorde bara en kort paus när blicken gled över hennes byst. "Jag vill ha dig naken till att börja med. Klä av dig för mig Jenny." Jenny stirrade klentroget upp på Ernesto där han stod framför henne men hans blick gav inte utrymme åt någon tvekan. Han menade precis vad han sade och väntade helt enkelt på att bli åtlydd. När Jenny insåg detta tog hon tag om linningen på sin tröja och drog den långsamt uppåt. Hon fick den runt huvudet och drog ur armarna för att till slut slänga tröjan på den stol som stod bredvid sängen. Hon tittade sedan mot Ernesto för att få bekräftelse på att han var nöjd med hennes handlingar och upptäckte då något vilt i den blick som tidigare varit så fylld av frustration och åtrå. "Fortsätt!" manade han på och Jenny lät sitt linne gå samma öde till mötes som tröjan nyss gjort. Hon såg hur Ernesto stirrade med hungrig blick på hennes instängda bröst och bestämde sig för att reta honom ytterligare något genom att istället knäppa upp sina byxor. Hon drog ned dem och fick samtidigt av strumporna när hon drog ut benen och fötterna ur dem. Sedan stod hon framför honom i bara trosor och bh, en syn som Ernesto inte kunde tåla utan att röra vid sitt skrev på utsidan av sina egna byxor. Jenny såg hur han smekte sig själv och kände sig sexig på ett smutsigt sätt. Objektifierad på det mest tillfredsställande vis. Någon att bli upphetsad av, eller kanske något. Något att bli kåt av och på. Hon tittade upp på Ernesto med en oskyldig blick och bet sig i underläppen. "Mer?" frågade hon på det mest näpna vis hon kunde åstadkomma. "Kom hit med dig din sexiga lilla sak" flämtade Ernesto och sträckte fram en hand för att avhjälpa sitt syfte.

Så fort Jenny lade sin lilla hand i Ernestos slöt han han den runt hennes och drog henne hetsigt mot sig så att hon mer än något annat föll in i honom. Han kysste girigt hennes mun samtidigt som hans händer tycktes försöka röra vid hela hennes kropp på en och samma gång med sina oförsiktiga smekningar. Jenny kände sig smått överväldigad men tog tacksamt emot den njutbara behandlingen utan att behöva göra något själv. Först nu förstod hon hur mycket Ernesto måste ha tänkt på henne. Hur starkt han tydligen trånat efter hennes kropp och person. Första gången hade anden vunnit när hon avslog hans begäran att få träffa henne. Ändå hade hennes liv ställts på huvudet och allt blivit så fel. Kunde det kanske bli tvärtom den här gången när hon lät köttet få sin vilja igenom? Vilken ödets ironi det skulle vara. Att göra fel och få något gott utav det istället för tvärtom. Jenny väcktes abrupt ur sina funderingar när hon puttades baklänges och föll med ryggen mot sängen. Hon blev så förvånad av den plötsliga skjutsen att hon knappt förstod vad som hände när Ernesto greppade hennes ben och drog henne mot sängens kant. Hon blinkade förvirrat och såg hur Ernesto slet av sig sin tröja som han slängde på golvet innan han med hetsiga rörelser fick upp sina byxor som åkte åt samma håll. Hon sänkte blicken och såg de vanställda kalsongerna vars framsida tycktes vilja spricka av något som med kraft försökte ta sig ut. När hon höjde blicken mötte hon Ernestos ögon som brann av lust. Lust till henne. Han drog av sig kalsongerna och satte ena knäet bredvid Jennys kropp. Sedan det andra på motsatt sida. Han satte sig grensle över henne, höll ansiktet mellan sina stora händer och stirrade henne upphetsat i ögonen. Snart släppte han med ena handen och lade den istället bakom nacken som stöd när han drog Jenny mot sig så att han med andra handen kunde haka loss bh:n från sitt spänne. Han släppte tillbaka hennes bakhuvud mot sängen och drog beslutsamt av bh:n.

Med blottade bröst och Ernestos erigerade kuk precis framför sitt ansikte kände Jenny hur han tryckte ihop hennes bröst under sig. Han tittade trånande på sitt egenregisserade lilla skådespel och från toppen av hans ollon började en avlång och genomskinlig sträng långsamt ta sig nedåt genom luften mot de väntande brösten. Jenny kunde inte sluta stirra på vätskan som närmade sig för att uträtta sitt smutsiga värv på hennes kropp. Ett par knappt skönjbara bubblor var det enda som bröt dess genomskinliga lyster och bedrägliga renhet. När strängen nådde fram kände hon hur hon blev blöt och för att göra saken än värre smetade Ernesto ut den kletiga vätskan över brösten med hjälp av sin hårda kuk. När han drog bort sitt kön från Jenny var deras kroppar sammanbundna med flera, tunnare, strängar och han tryckte ånyo ihop hennes bröst för att smeta ut kladdet ännu mer medan hans tummar lekte med de hårdnande bröstvårtorna så att sköna små ilningar genomfor Jenny som tycktes stå i någon sorts förbindelse med hennes underliv som började bulta av förväntan och upphetsning innanför trosorna hon fortfarande hade på sig. Ernesto lät brösten glida isär, placerade sin kuk mellan dem och tryckte sedan ihop dem på nytt. Jenny kunde tydligt känna hårdheten mot båda brösten när han tryckte dem mot sig själv och förde sitt skrev framåt så att kuken gled in mellan dem och ut på andra sidan så att det glansiga ollonet snart syntes under hennes haka. Flera gånger förde han sitt bäcken fram och tillbaka på det sättet och Jennys upphetsning stegrades parallellt med de snuskiga rörelserna mot hennes kropp. Snart släppte Ernesto trycket på bröstens utsidor och han greppade istället sin kuk med ena handen för att gnida ollonet mot ena bröstvårtan i en liten tävling mellan hårt och hårt. När den första bröstvårtan glittrade av snuskigt klet bytte han till den andra för en returmatch med samma resultat som den första tävlingen utmynnat i.

Först då lade han sin hand i Jennys nacke på nytt och när han drog henne uppåt denna gång var det inte för att ta av någon bh. Han ville smaka Jennys läppar, inte med sina egna utan med sin kuk. Hon öppnade munnen för honom och tog emot ollonet mellan sina läppar, slickade på det och tvingades öppna munnen mer för att ta emot kuken när Ernesto tvingade sig längre in i henne. Med handen som stöd i nacken stötte han in mellan Jennys läppar och avkrävde njutning där han nyss kysst henne med sådan passion. Han stirrade in i hennes ögon under tiden och Jenny tittade tillbaka med daggstänkta ögonvitor som hotade att svämma över när Ernesto med sådan iver utnyttjade hennes öppna sugmun. "Sug mig Jenny" stönade Ernesto fram när han tryckte sig in i henne. "Du är skyldig mig det. Eller hur?" Jenny mötte hans blick och nickade försiktigt fram sitt svar. Hon var skyldig honom det. Det var verkligen så hon betalade tillbaka Ernesto för att han i sin tur betalat hennes rum. Tänk att hon verkligen gått med på det frivilligt. Hon var verkligen hemsk som gjorde något sådant, tänkte Jenny när hon sög på den hårda kuken i sin mun, och Ernesto kunde inte låta bli att påminna henne om vad hon gjorde heller. Det märktes hur kåt han blev av hela situationen. Inte nog med att han velat ha henne under så lång tid, nu tog han henne på det kanske fulaste sättet av alla dessutom. Han hade köpt henne. Visserligen var det hon själv som fått bestämma om transaktionen skulle tillåtas eller inte men det förändrade trots allt ingenting i grunden. Hon hade gett sitt bifall och Ernesto kunde med all rätt säga vad hon var skyldig honom. Hela tankekedjan kittlade Jenny på ett upphetsande sätt. Hon var där för att ge Ernesto njutning och inget annat. Då var det inte mer än rätt att hon sög honom så skönt hon kunde.

Plötsligt drog Ernesto ut kuken ur Jennys mun och lät saliven rinna ned över hennes bröstkorg i en smutsig och ringlande sträng av bubblor och genomskinlig vätska vars värme hettade i sin snuskighet över Jennys kropp. Han stirrade med vilda ögon in i hennes innan han kröp bakåt över hennes kropp och steg ned på golvet bakom sängen. Han satte sig på knä och drog hetsigt Jenny till sig genom två stadiga grepp om hennes små lår tills rumpan var alldeles vid sängens slut. Väl där såg Jenny hur han särade kraftigt på hennes ben och hur han tittade in mellan dem rakt på hennes underliv. Något blixtrade till i hans ögon när han såg rakt på hennes fitta och han höjde blicken mot Jennys ansikte med en blick som var så fylld av åtrå att hon rös till när hon funderade över vilka snuskiga tankar som möjligen genomfor hans sinne när han tittade in mellan hennes ben på det sättet. Han lutade sig fram, lade handflatorna mot insidan av Jennys lår och tryckte dem ytterligare något åt varsitt håll innan han kysste sig fram längs med ena lårets insida. Läpparna verkade vara elektriskt laddade när de placerades allt närmare underlivet för varje kyss. Jenny kände hur bultandet mellan hennes ben tilltog i styrka och när Ernestos läppar placerades bara några centimeter ifrån hennes kön kved hon av frustration och förväntan. Små ofrivilliga ljud som hon försökte hålla tillbaka men som tvingade sig fram över läpparna när pirrningarna i kroppen blev för påtagliga. När Ernesto var framme vid sitt mål stannade han upp för att öka frustrationen ytterligare. Han såg till att möta Jennys blick och när de fick ögonkontakt andades han ut varmt över de fuktiga blygdläpparna så att Jenny ryckte till genom kroppen. Han höll henne samtidigt fast så att hon inte kom någonstans. Sedan lutade han sig den sista biten fram och kysste henne mjukt rakt över den blodfyllda klitoris som tycktes vilja sprängas av de kraftiga bultningarna.

Jenny måste till slut tillåta ett stön att smaka friheten för att inte brista av njutning och Ernestos ögon visade tydligt hur nöjd han var över reaktionen. Med sin tunga letade han längs med de glansiga blygdläpparna och fann sin väg in mellan dem. Han slickade med sträv tunga mellan de inre och yttre läpparna, kysste dem allihop och lät tungan leka mellan de inre och vidare uppåt där han lät trycket bli lättare när tungspetsen snurrade ett par varv runt klitoris innan han fortsatte nedåt igen. Jenny som låg med armarna längs sidorna visste inte vart hon skulle ta vägen. Ernestos mun var så skön att hon ville dra ihop kroppen i fosterställning och snyftande av njutning bara ta emot mer och mer av den underbara behandlingen men Ernesto tillät det inte. Han höll isär hennes ben och tvingade henne att motta hans tunga och läppar i den ställning han bestämt sig för. Samtidigt som han slickade henne använde han händerna för att smeka över lårens insidor. Jennys små ben var så lena och sköna att han ville känna dem mot sig under tiden han tvingade henne till njutning. Han stack ut tungan och gjorde den hård. Med tungspetsen tryckte han sedan långt ned mellan blygdläpparna och fann den öppning som han längtat allra mest efter. Tungspetsen utmanade dess trånga yttre och var tillräckligt smal för att glida in men han drog omedelbart ut den igen för att slicka längs dess kant istället. Sedan upp längs med läpparna för att måla ännu ett par cirklar över Jennys klitoris tills hon gnydde och stönade om vartannat till hans förtjusning. Han lutade sig slutligen tillbaka och lät sin blick glida hungrigt över hela Jennys kropp. "Vänd dig om!" befallde han med djup röst samtidigt som han reste sig så att Jenny såg hur hans kuk ryckte till när hans ögon fästades vid hennes kladdiga bröst.

Jenny satte armbågarna i sängen och svängde runt så att hon stod på knä framför honom. Hon sneglade bakåt och såg hur Ernesto stirrade med lystna ögon på hennes rumpa. Hon svankade därför med ryggen för att visa ännu mer av sig själv. En snuskig liten rörelse även i vanliga fall men desto mer nu när situationen var som den var. Hon lämnade ut sig fullständigt till honom och visade villigt upp vad som väntade om hans vilja var sådan som hon trodde. Som hon hoppades. Ernestos ögon blev stora när hans blick letade sig in mellan skinkorna och hon kunde tydligt se hur kåt han var på hennes kropp. Hur kåt han var på henne där hon stod på alla fyra och visade upp sig för honom. Ernesto sträckte sig fram och smekte rumpan med en varm hand som greppade skinkan och kramade den girigt innan den smekte sig ned längs baksidan av låret där under. Han upprepade proceduren på andra sidan och slutligen hittade han in mellan skinkorna med ett par undersökande fingrar som särade på blygdläpparna så att Jennys rosaglittriga inre stod öppet för insyn åt hans flammande och upphetsade blickar. Han testade Jennys upphetsning genom att cirkla ett par gånger över hennes klitoris och log belåtet åt de ljud som hon omöjligen kunde hålla tillbaka till svar vid det laget. Med ett fast tag om båda höfterna drog han henne sedan ytterligare en bit bakåt tills bara knäna vilade på sängen medan vader och fötter hängde utanför i luften. Jenny kände hur värmen mot höften från den ena handen försvann och inväntade blundande det som hon visste skulle hända. Ögonblicket därefter bekräftades hennes förväntan då något hårt trycktes bestämt mot hennes underliv. Det hårda letade sig in mellan de glatta blygdläpparna och tvingade sig mot hennes sista befästning som i ett drag av illvilligt förräderi öppnade sig och tillät den hårda kuken att tränga in i hennes kropp.

Jenny flämtade högljutt när Ernesto trängde in i henne och när hon hörde hans utdragna stön av njutning log hon för sig själv utan att titta bakåt. Leendet kröktes snabbt och bytte form när hon själv kände samma njutning som tvingade sig på henne och hon fick göra en kraftansträngning för att inte stöna rakt ut. Istället bet hon ihop läpparna så att bara dämpade små ljud tilläts passera hennes muns stoiska vakt. Hon var inte där för att njuta själv. Hon var där för att Ernesto ville ha betalt genom hennes kropp. Om hon njöt under tiden var det ok, hon önskade sig inget annat, men i första hand var hon hans att utnyttja för sin egen njutning. Ett objekt, en knulldocka och inget annat. Ernesto behövde inte säga det åt henne. Hon förstod det själv och tog villigt på sig den smutsiga rollen. Stötarna bakifrån blev hårdare och Ernestos kuk trängde djupt in i hennes kropp för varje rörelse han producerade framåt med sitt bäcken. Jenny kunde tydligt höra hur flåsningar trängdes med stön efter en stund och hur greppen om hennes höfter hårdnade när Ernesto knullade henne efter eget behag. Han drog hennes rumpa bakåt mot sig själv och tryckte sig samtidigt framåt för att, när rumpan slog i hans mage, helt omslutas av hennes inre. Jennys underbart våta och varma inre som gav honom sådan njutning att han kände sig berusad av den kåta kroppen framför sig. Jennys sexiga rumpa, hennes midja och nätta skuldror förhäxade honom när han stötte in i henne. De smala axlarna och armarna som stack ned för att söka stöd mot sängen. Håret som gungade för varje stöt. Allt samverkade till att skänka honom en visuell sensation som berusade hans hjärna och skickade impulser ned till skrevet att hårdna ännu litet mer. Den lilla rumpan och resten av Jenny fick hans kön att se närmast monstruöst ut där det gled in och ut ur den sexiga kroppen täckt av safter vars ursprung var lika snuskigt som anledningarna till dess uppkomst.

Han sträckte fram en hand och fattade Jennys hår mellan fingrarna. Han drog det bakåt och tvingade på så sätt upp hennes ansikte så att svankningens kurva fulländades till något som måste likna en halvcirkel sedd från sidan. Med andra handen smekte han sig fram längs magens sida, inunder över magen och revbenen för att slutligen finna sitt mål i ett av de bröst som gungade vilt under Jennys kropp. Han kramade det hårt och stötte lika hårt in i henne bakifrån så att hon gnydde till av njutning. Ljudet hetsade honom att knulla henne hårdare och han lät greppet om håret hårdna så att Jenny kände hur det stramade i hårbottnen. Så fort han släppte efter tillät hon sig själv att utstöta ett nytt ljud och effekten blev återigen att greppet hårdnade. På så sätt retade och hetsade hon Ernesto att ta henne precis så hårt han ville. Hon var hans att göra vad han ville med. En liten knulldocka. Hon mindes att han använt det ordet förut och hur fult hon tyckt det var. En levande knulldocka. Hon ville vara just det och inget annat. Greppet om håret försvann under tiden de flyktiga tankarna övertagit hennes sinne och hon kände snart en andra hand som lika ivrigt som den förra kramade hennes andra bröst. På så sätt stod Ernesto bakom henne och stötte hårt in bakifrån medan hans båda händer lekte med hennes bröst och hindrade dem från att gunga fram och tillbaka. Stora fingrar tryckte ihop dem, kramade dem slarvigt och smetade ut den saliv och försats som fortfarande fläckade dem. Bröstvårtorna blev försiktigt nypta och när ilningarna dessa nyp gav upphov till tvingade Jenny att stöna rakt ut knullade Ernesto henne ännu hårdare till en bakgrund av flämtningar, stön och ansträngda flåsningar.

"Ner med dig!" nästan skrek Ernesto plötsligt och Jenny förstod ingenting. Han drog sig hastigt ur hennes kropp och välte omkull henne på sängen. Jenny tittade upp på honom med skrämd blick när hon såg det vilda som härjade hela hans uppenbarelse. "Ställ dig på knä bredvid sängen din lilla slyna" fortsatte han flåsande och med vilda ögon som inte medgav några eventuella protester. Jenny kasade åt sidan och tog sig långsamt ned på golvet. För långsamt tydligen. Ernesto kunde inte vänta ett ögonblick längre än nödvändigt utan tvingade ned Jenny framför sig med starka händer som, sedan hon intagit positionen på knä, tvingade henne bakåt tills hon lutade sig mot sängkanten med brösten blottade för hans lidelsefulla blickar. Han slet åt sig en av hennes händer, placerade den runt sin hårda och kletiga kuk och omslöt den sedan med sin egen hand. Därefter började han runka sig framför Jennys ansikte med hennes hand i sin. Han frustade och stönade av njutning när de gemensamt smekte hans kuk på det sättet. Kuken som Jenny upphetsat stirrade på framför sig. Hon tittade upp på Ernesto och såg hur han grimaserade av njutning. Det var hon som var så skön för honom och för det fick han kalla henne precis vad han ville. Den varma handen runt hennes egen kompletterades av en ännu större värme från kuken innanför hennes fingrar och hon kunde snart känna hur konvulsioner började få den att pulsera.

Pulserna blev allt kraftigare för varje gång de tillsammans drog förhuden fram och tillbaka och när stimulansen slutligen blev Ernesto övermäktig släppte han Jennys hand med sin, motade bort den och stirrade på henne med en blick som ångade av något som liknade ilska i sin intensitet. "Visa mig dina bröst!" befallde han med hård röst. Jenny förstod inte och såg närmast desperat ut när hon sköt bak axlarna i ett försök att framhäva sin byst. Ernesto frustade av upphetsning när han såg de små bröstvårtorna peka rakt mot honom men var ändå inte nöjd. "Håll upp dem för mig min lilla slyna!" löd nästa smutsiga order och Jenny förstod till slut. Hon satte händerna under varsitt bröst och tryckte ihop dem framför sig. Med hjälp av fingrarna lekte hon lätt med vårtorna så att Ernesto flämtande ökade takten på smekningarna av sin bristfärdiga kuk. Sedan lyfte hon upp dem och stirrade upp på Ernesto med ett par ögon som blinkade långsamt av vädjan. "Spruta ner mig Ernesto" viskade hon och lät samtidigt tonen av vädjan i sin blick omformas till något som påminde om tillbedjan. "Snälla" fortsatte hon sin vädjan. Det var mer än Ernesto klarade av. Orgasmen hade hindrats länge nog och kunde nu inte längre hållas tillbaka. Njutningen spred sig genom hans skrev och ilade blixtsnabbt ut genom kroppen med tunga stön och häftiga flämtningar som atonalt ackompanjemang. Ernesto stirrade intensivt och upphetsat på Jenny som satt undergivet väntande på knä framför honom och han runkade sig själv hårt när den första strålen av vitgrumlig sperma sköt fram ur hans hårda kuk. Den tjockflytande strålen målade en båge genom luften och träffade Jennys kropp med en värme som fick henne att flämta till. Henns blick sänktes när hon studerade resultatet av den njutning hon villigt skänkt Ernesto som tack för att han hjälpt henne. En vilsen droppe föll från toppen av hans kuk innan nästa stråle ivrigt lämnade hans kropp och följde i den förras luftrum för att slå ned och utgjuta sin snuskiga värme alldeles intill den förra strålens plats på Jennys framhållna bröst.

Jenny smetade ut den vita vätskan över sig själv och tittade upphetsat på hur hennes båda bröst blev glittriga av fingrarnas rörelser. Ernesto som fortfarande runkade sig till åsynen av den smutsiga lilla tjejen framför honom kände orgasmen nå toppen av sin intensitet och lät ut ett tillfredsställt stön genom sin grimaserande mun. En sista tjock stråle av sperma lämnade hans kropp i en slokande båge genom luften vars kraft inte nådde fram till samma mål som de tidigare. Istället träffade den Jennys ena hand där den gjorde ett kort uppehåll innan vätskan genom gravitationens makt rann nedåt och lade sig i en ringlande liten smutsvit sträng över hennes ena lår. När han fortsatte smeka sig själv föll ett par droppar nedåt för att omringa denna sträng och hylla dess tjockare konsistens. Ernesto höjde blicken och granskade Jenny från knäna till låren, över de kladdiga brösten och vidare uppåt tills han mötte hennes blick. Hon hade varit så upptagen med att betrakta sina bröst att hon inte sett honom i ögonen på en stund. Det hon sett innan var borta nu. Det där vilda, den hårda tonen som påmint henne om ilska fanns inte längre kvar. Istället var blicken mjuk och nästan öm. Ernesto tittade på henne med ögon som utstrålade mer kärlek än kåthet, mer omsorg än upphetsning. Han stack fram en hand utan att tänka sig för och tog Jennys kletiga hand i sin för att hjälpa henne upp. När hon stod framför honom och tittade upp i hans ansikte upptäckte han sitt misstag och tittade med lätt avsmak på sin nedsmutsade hand. Jenny märkte det och kunde inte hålla tillbaka ett litet fniss. "Tycker du inte om kladd?" frågade hon och log ironiskt. Ernesto skakade bestämt på huvudet. "Inte det minsta. Det var därför du fick det av mig" svarade han en aning bistert. "Ge tillbaka det då" fortsatte Jenny. Ernesto tittade oförstående på henne och sedan lika oförstående på sin hand. Han höll upp den utan att riktigt veta vad han skulle göra. Då tog Jenny den stora handen i sin och förde den till sin mun. Hon kysste Ernestos fingrar och slickade lätt på dem. Eftersom de stod så nära varandra kunde hon känna hur Ernestos kuk ryckte till och slog mot hennes mage när hon gjorde så. När hon mötte Ernestos ögon igen strålade de av fullständig tillfredsställelse.

De lade sig båda på sängen och slappnade av, Jenny med sitt huvud på Ernestos bröstkorg så att hon kunde höra hans hjärtslag som långsamt minskade i tempo. Hon blundade och njöt av värmen och ljuden under sig. Tänk att en så smutsig gärning kan följas av en så skön känsla, funderade hon för sig själv. "Har du någon aning om hur mycket jag har längtat efter det här Jenny?" hörde hon Ernesto säga trots vibrationerna och det buller som väsnades mot hennes lyssnande öra. "Nej, kanske inte riktigt" svarade hon blygt och hoppades i smyg på att Ernesto skulle berätta. "Jag har längtat efter dig... Saknat dig..." fortsatte han och Jenny blev varm inombords. Det var hemskt att hon måste säga det som trots allt måste sägas. "Jag har längtat efter dig också Ernesto men du förstår att vi inte kan träffas igen va? Vi kan inte ha någon kontakt." Ernesto sade ingenting och Jenny vred huvudet uppåt för att se rakt på honom. Uttrycket i hans ögon var plötsligt melankoliskt. "Jag vet" svarade han tyst och sammanbitet. "Det är verkligen åt helvete, men jag vet" fortsatte han och tittade ned på Jenny där hon låg på honom. Han suckade tungt så att Jenny åkte upp flera centimeter för att sedan följa bröstkorgen ned till dess ursprungsläge. Sedan såg hon hur Ernestos mun sken upp i ett litet leende. "Vad tänker du nu på?" frågade hon nyfiket. Ernesto tittade på henne med ögon som strålade av en tanke som Jenny misstänkte innehöll någon sorts upptåg. "Vänta nu. Vad?" Hon började fnittra av osäkerhet och Ernesto tog tillfället i akt att trycka bort Jenny från sitt bröst. Han satte sig upp bredvid henne. "Jag kom precis på en sak. Du betalade ju tillbaka för mycket Jenny. Vet du det?" Jenny förstod ingenting. Ernesto vred runt henne från positionen på sida så att hon hamnade på rygg. Med bestämda rörelser särade han på hennes ben och stirrade in mellan dem. "Du måste ju få tillbaka din... ska vi kalla det växel?" utbrast Ernesto och skrattade. "Vadå växel?" frågade Jenny förvånat och försökte utan framgång föra ihop sina lår. "Den här växeln" svarade Ernesto och kysste henne på insidan av låret strax ovanför ena knäet. Jenny rös till av njutning. "Och den här" mumlade Ernesto och lät läpparna landa längre in. "Och den här" fortsatte han, ännu tystare, och fortsatte kyssa sig en väg längs insidan av Jennys sexiga små lår tills han var framme vid hennes underliv som redan börjat bulta förväntansfullt på nytt.