Kapitel 7: En oväntad vadslagning

Elvira kunde knappt tro sina öron. Hade de verkligen slagit vad om den saken också? Det var fel. Så gjorde man ju inte. Hon kunde väl inte ställa upp på en sådan sak? Eller kunde hon det? Det var Benjamin och Hampus som hade slagit vad med varandra. I grund och botten var hon väl oskyldig? Hon var snarare ett offer för deras idiotiska idéer. När Elviras tankar tog de vändningarna framstod plötsligt idén som aningen mindre skamlig. Det var deras fel, inte hennes. Hon var bara domare och inget annat. Hade hon ens något att säga till om i saken eller skulle de försöka ändå? Det var klart att hon kunde avfärda dem båda och på sätt göra vadet meningslöst men det behövde ju inte hindra dem från att försöka. När hon tänkte efter var det ganska spännande att bli domare i ett sådant vad. Hon hade egentligen allt att vinna på det men samtidigt ganska mycket att förlora. Det var bara de tre där. Inga vittnen fanns och killarna själva var de skyldiga så de borde inte vilja säga något till någon annan om vad de gjort, eller vad de snart skulle komma att göra. Det där de skulle komma att göra... Ovetskapen om vad det innebar var spännande. Inte bara det. Det var upphetsande redan innan de gjort något. Att någon av dem skulle vinna insåg Elvira redan nu att det inte fanns så stor tvekan om. Dessutom var det en intressant känsla att få välja helt själv. Det var upp till henne helt och hållet. Hon var domare. Den egentliga vinnaren oavsett vem som än vann vadslagningen. Hon accepterade slutligen vadet och meddelade killarna vad som isåfall skulle gälla. Vilka regler de måste hålla sig till om hon skulle vara med och agera domare.

Det hela började med att Elvira, Benjamin och Hampus hade tråkigt under förmiddagen en lat söndag i oktober. Det var fortfarande ganska varmt utomhus eftersom sommaren tydligen beslutat sig för att åka på semester under sommarmånaderna för att återkomma med nya krafter när dess tid egentligen redan var ute. Det spelade uppenbarligen ingen roll för nu var det istället varmt när det borde regna och blåsa. Ingen klagade. Man hade spenderat så mycket tid och energi på att beklaga sig över den usla sommaren att man var tacksam för sol och värme när den nu än behagade infinna sig. Ville den komma i oktober så fick det vara så. En sådan dag hade de tre vännerna inget att göra och bestämde sig därför för att gå på en längre promenad i den behagliga höstvärmen. Killarna hade kommit hem till Elvira ovanligt tidigt på söndagen. Det hade inte varit någon fest på lördagskvällen och ingen av dem var bakfull eller ens särskilt trött. En ovanligt lat söndag som bara kunde göras bättre genom att förlängas så långt det var möjligt. Nu var de alltså på väg ut alla tre och de stod i hallen för att klä på sig sina ytterkläder. En blandning av sommar- och höstkläder för att på ett lämpligt sätt förhålla sig till det märkliga vädret. Benjamin och Hampus retades redan med varandra. De tycktes aldrig kunna slappna av helt och bara vara trevliga mot varandra. Någon spetsig kommentar måste fällas, något klädval kritiseras. Elvira gillade i grund och botten deras sätt trots att hon brukade beklaga sig över deras barnslighet. Det var roligt när de tävlade om vem som kunde fälla syrligaste kommentaren eller komma med den mest elaka kritiken. Det var bara när de gav sig på henne som hon blev irriterad. Hon kunde inte förstå varför de nödvändigtvis måste gadda ihop sig vid de tillfällena och tillsammans försöka driva henne till vansinne. Visade hon på något sätt sin irritation skrattade de dessutom bara åt henne med en ännu större känsla av att ha åstadkommit någon sorts bedrift. Det undvek hon helst att bjuda dem på.

"Är ni färdiga snart eller ska ni tävla om vem som har tunnast kläder också?" frågade Elvira som redan var påklädd och beredd att öppna dörren innan hon blev för varm. Benjamin och Hampus tittade på henne, något glänste till i deras ögon och sedan stirrade de på varandra. "Är du frusen eller?" frågade Benjamin och tittade menande och lite föraktfullt på Hampus jacka. "Inte mer än..." Hampus hann inte längre förrän Elvira avbröt honom. "Ska ni inte gå ut nakna istället så kan vi se vem som fryser ihjäl först?" föreslog hon sarkastiskt. Killarna tittade utmanande på varandra utan att säga ett ord. "Ni är idioter. Det vet ni va?" fortsatte hon irriterat men fick bara skratt till svar. "Nä, det var en ganska bra idé" började Hampus men lät bli att avsluta tanken när hon gav honom en trött blick och öppnade ytterdörren. "Visst, gå ni nakna. Jag går nu i alla fall" fortsatte hon när hon stegade ut och stängde dörren bakom sig. Hon kunde höra deras skratt genom den stängda dörren. Strax därefter öppnades den och killarna kom ut på farstun, fortfarande fullt påklädda. Promenaden påbörjades till slut. De hade bestämt sig för att gå hästrundan. Varför den kallades så verkade ingen veta säkert. Visserligen passerade de ett stall vid ett tillfälle men det var också enda gången någon häst syntes till under den utstakade rundan. De gick på en gammal asfalterad väg, sliten och ljusgrå av otaliga sommarsolars blekande heta ljus. Åkrarna som kantade deras väg var redan skördade på sitt värdefulla spannmål och kvar fanns bara korta men tjocka små avhuggna grässtrån. Under sommaren hade istället stolta och gröna ax vuxit där och sträckt sig mot den livgivande solen. Vilken sorts spannmål det var visste ingen av de tre vännerna. De hade aldrig varit intresserade av sådant någon av dem.

"Det är visst det vete!" Benjamin tittade på Hampus som om han var en fullständig idiot. "Det är det inte alls. Vet du inte hur havre ser ut eller?" Hampus gav sig inte. "Det är vete. Ska vi slå vad?" Benjamin nappade omedelbart. "Det gör vi. Är det havre så är du skyldig mig en femtiolapp. Ok?" Hampus nickade ivrigt och höjde ögonbrynen i en utmanande min. Elvira tittade trött på dem. "Och hur ska ni avgöra det nu när de redan skördat alltihop?" Hennes blick förändrades till något som liknade överlägsenhet. Hon var nöjd över att ha förstört deras löjliga lilla vad. Det var långt ifrån första gången hon lyckats med den saken. Hampus och Benjamin slog alltid vad om saker. Oftast fick ingen rätt eftersom deras vadslagningar mestadels var omöjliga att avgöra, vilket innebar att de kunde kivas om vem som fått rätt i flera dagar. Det hade varit outhärdligt att lyssna på om det inte vore för att deras bråk ofta var så underhållande i sina fyndigheter. Benjamin fick en idé. "Vi frågar bonden sen. Ok?" Hampus nickade och de var överens. Det verkade bara vara Elvira som insåg att killarna aldrig skulle komma att kontakta bonden som satt inne med svaret. Istället skulle de bråka om också den här saken i några dagar. Det var hon nästan säker på. Dessutom hade de redan passerat fältet och hon hade ingen lust att gå tillbaka för att leta upp bevis som kunde besvara frågan. Hon var inte ens säker på att hon skulle kunna avgöra vad det de möjligen hittade var för sorts sädesslag. Den slitna vägen tog snart slut och de tog istället vänster in på en grusväg.

Efter att ha gått cirka hundra meter på den håliga vägen passerade de stallet som förmodligen gett rundan dess namn. Lukten av hästar nådde hela vägen fram till vägen trots att själva stallet var beläget en bit ifrån den. De tittade förstrött mot den stora byggnaden i vilken träning, av för dem okänt slag, pågick i samma ögonblick. "Har ni testat att rida någon gång?" frågade Benjamin rakt ut. Hampus skakade på huvudet. "Kan inte säga att jag någonsin varit intresserad av att testa heller" konstaterade han halvt ointresserat. "Det är klart man har testat" svarade Elvira. Benjamin tittade på henne och slog upp ett leende i vars skälmska linjer det tydligt syntes att han plötsligt tänkte på något helt annat än hästridning. "På hästar!" markerade Elvira och gav honom en ond blick som fick både honom och Hampus att börja gapskratta. Elvira tittade argt på dem. "Sluta skratta!" Orden fick killarna att skratta ännu högre och Elviras ansikte började så smått anta en lätt rodnad. Det var så typiskt dem att hålla på sådär. "Vad är bäst då?" frågade Hampus medan han försökte låta bli att skratta. "Skit i det du!" svarade Elvira och började gå snabbare som om deras retfulla beteende skulle upphöra så fort stallet var passerat. Ännu en gång gaddade de ihop sig mot henne. Vad hade hon gjort för att förtjäna det? Hon retades nästan aldrig med dem. Eller det kanske hon gjorde, men aldrig lika elakt. Killarna skyndade på stegen för att komma ifatt henne och snart gick de återigen tillsammans när stallet försvann bakom dem och de nådde fram till skogsbrynet som grusvägen löpte rakt in i. Solens strålar som värmt dem dittills hindrades från att nå fram till dem och under granarnas tjockt mörkgröna tak var plötsligt skuggorna herre och solljuset inte mer än en upprorsmakare vars rörelser kontrollerades av de högresta och stolta trädens egna.

Under vandringen mellan de mörka och kala stammarna blev nya vad slagna och killarna tävlade om vem som kunde träffa vilket träd med vilken sten. Elvira deltog några gånger och lyckades vinna en av gångerna, till killarnas förtret, men oftast hade hon ingen chans. Det irriterade henne att Benjamin och Hampus var så mycket bättre på att sikta. Hade det varit en tävling om vem som kastade längst hade det varit lättare att acceptera en förlust. Då kunde hon åtminstone skylla på sin naturligt underlägsna styrka. Kanske överlägset berätta för dem att deras gener var orsaken till hennes förlust och att tävlingen därför var orättvis. När trädet de skulle träffa stod bara tio eller femton meter bort var den ursäkten snarare patetisk vilket irriterade henne otroligt mycket. Förmodligen hade killarna kastat sten på saker i hela sitt liv och därför med tiden blivit bättre på att sikta än hon var. Hon bestämde sig för att det var svaret på frågan. Det hindrade dem inte från att reta henne. Hon fick höra flera gånger att hon kastade som en tjej, sagt med hånfulla leenden som hade gjort henne arg på riktigt om de inte varit hennes vänner. Hon visste ju att de gillade henne. Varför umgicks de annars så ofta med varandra? Benjamin och Hampus var bara störiga för att det var sådana de var. De var det minst lika mycket mot varandra så hon kunde inte ens hävda att de betedde sig orättvist mot henne. Snarare var det nog tvärtom. De behandlade henne mer rättvist än de flesta andra killar. Hon var en av dem. Varken mer eller mindre. Det hade sitt pris men belöningen gjorde vänskapen värd det priset intill sista öret. Hon hade inte velat byta ut dem mot några andra vänner i världen.

De hade kommit ganska långt in i skogen när Benjamin och Hampus vadslagningar tog en ny vändning. Vaden hade så länge handlat om små meningslösa utmaningar att även Elvira blev förvånad när ämnet skiftade så drastiskt. Nu handlade det om vem av dem som skulle haft en chans att ligga med den ena eller andra kändisen. Den ena aktrisen avhandlades efter den andra medan en och annan idrottskvinna eller artist slank med i samtalet. Elvira verkade vara den enda som insåg det meningslösa i en eventuell vadslagning. Hon vände sig mot dem med lika trött blick som tidigare. "Hur ska ni någonsin kunna bevisa något av det där hade ni tänkt?" Att det handlade om sex störde henne inte nämnvärt. Hela ämnet var så baserat på fantasi att det sexuella innehållet hamnade i bakgrunden. Inte för att Elvira hade något emot sex egentligen. Det var inte det, men att prata om sex med sina två killkompisar var inget hon brukade syssla med och när hon väl gjorde det var det inte så allvarligt. Att prata på allvar om sådana saker hade känts märkligt. Hon hade i hemlighet fantiserat om en del förbjudna saker, det måste hon erkänna för sig själv, men det gjorde bara ämnet ännu märkligare. Killarna tänkte efter en stund innan Benjamin kom med svaret. "Du kan ju avgöra Elvira!" svarade han med ett leende på läpparna. "Hur ska jag kunna veta vilka ni hade haft chans att ligga med då?" svarade hon med höjda ögonbryn. Hampus svarade. "Du är ju tjej." Han uttalade orden som om de förklarade allt och gav henne den yttersta auktoriteten i ämnet. Elvira visste inte vad hon skulle svara. Till slut kom hon på ett lämpligt svar och levererade det. "Jo, men jag är ingen av de tjejerna ni pratat om. Eller hur?" Hampus gjorde en irriterat förstående grimas med sammanbitna läppar som fick Elvira att börja skratta.

Benjamin som funderat under tiden avbröt den lättsamma stämningen som ett yxslag mot en vedkubbe med sin nästa fråga. "Kan du inte avgöra vem av oss du själv helst hade haft sex med då?" Det blev helt tyst. Under en lång stund stod de alla stilla utan att säga ett ord. Elvira tittade på Benjamin som vägrade släppa henne med sin blick. Han menade tydligen allvar. När hon istället tittade på Hampus syntes en ärlig nyfikenhet i hans ansikte. Han verkade också vilja veta. "Det kan jag ju inte göra..." började Elvira försiktigt. "Alltså, nej, det går ju inte..." Orden var osäkra och nervösa. "Varför inte?" frågade Hampus henne som om frågan Benjamin ställt inte var det minsta konstig. Som om det inte fanns något märkligt alls med att prata om sådana saker med varandra. De hade varit kompisar så länge att de kunde prata om nästan vadsomhelst. Men inte det. Det kunde de väl ändå inte? Det var dödsdömt redan från början. Någon skulle bli sårad och det var inte ens det största problemet. "För att... nej det är nog ingen bra idé..." fortsatte Elvira försiktigt men blev avbruten. "Vadå, är du kär i mig eller?" frågade Benjamin på sitt absolut retligaste sätt. Frågan slog Elvira som ett knytnävsslag i magen. Han hade väl inte märkt något? Hennes hemliga fantasier hade faktiskt handlat om just honom. Nej, det var inte sant. De hemligaste fantasierna av alla hade handlat om dem alla tre men oftast var det Benjamin hon fantiserade om. Hon samlade sig innan hon svarade. Detta var inte rätt tillfälle att börja staka sig och avslöja sig på något vis. "Ni är idioter" svarade hon och försökte låta så överlägsen som möjligt men misslyckades fullständigt med sitt uppsåt. Hon slapp i alla fall svara på den jobbiga frågan.

Nu var det Hampus som fått chans att tänka. "Ska vi slå vad om saken?" frågade han med sitt mest irriterande leende. "Sluta!" svarade Elvira snabbt för att de skulle komma på andra tankar. "Nej, vänta" fortsatte Hampus. "Vi gör vårt bästa för att förföra dig och så får du vara domare. Den som vinner ligger med dig. Den andre får... jag vet inte. Titta på kanske?" Flinet i Benjamins ansikte när han hörde Hampus idé gick inte att dölja. Han tyckte idén var fantastisk. Elvira var snygg och han hade tänkt saker om henne som han aldrig berättat om. Det hade förmodligen Hampus också gjort. Hon var trots allt tjej. Även om de var kompisar så förändrades inte den saken det minsta. Elvira visste inte vad hon skulle ta sig till. Hade hon rodnat när de retat henne vid stallet så måste hon vara knallröd över kinderna nu. "Du blir ju domare Elvira. Du har inget att förlora egentligen. Om ingen lyckas så vinner väl du antar jag" hördes Benjamins röst bryta den tunga tystnaden. "Vadå, här eller?" frågade Elvira för att om möjligt avdramatisera situationen något och för att köpa sig själv lite tid för att tänka efter. "Nej, inte här såklart. När vi kommer hem till dig igen!" utbrast Hampus och sökte medhåll hos Benjamin som nickade sitt bifall. Elvira tvekade fortfarande. "Får jag tänka på saken tills dess?" Både Benjamin och Hampus nickade ivrigt till svar. De fortsatte slutligen gå och promenerade under spänd tystnad genom den mörka skogen. Skulle hon verkligen acceptera förslaget? Det var dömt att leda till något jobbigt. Det var hon nästan säker på. Samtidigt var själva tanken upphetsande. Bara idén om att Benjamin och Hampus skulle försöka förföra henne fick det att pirra i kroppen. Frågan var om det skulle förändra deras vänskap. Om vadet förstörde deras vänskap så var det inte värt det. Det kunde det inte vara. Eller? Fantasierna om dem båda och framförallt dem hon haft om Benjamin snurrade genom Elviras tankar. Hon kunde välja ingen alls av dem. Skulle det förstöra lika mycket? Förmodligen inte, men samtidigt skulle det vara som att förstöra alla chanser till att det någonsin skulle bli något mellan henne och någon av dem. Den utsikten var inte särskilt lockande den heller. Inte efter de tankar som föresvävat henne emellanåt.

De kom ut på nästa asfalterade väg och gick fortfarande under tystnad när de närmade sig Elviras hem där de påbörjat promenaden. De sade inte ens något när hon låste upp dörren och alla tre gick in i hallen för att klä av sig ytterkläderna. Den sexuella spänningen var så påtaglig att man förmodligen hade kunnat spela på den som strängarna på ett instrument. Hon hade ännu inte givit sitt svar. Fortfarande var det möjligt att dra sig ur och kanske aldrig mer prata om saken. Tanken var ändå så upphetsande att den var svår att bortse helt ifrån. Hon ville bara inte ta upp ämnet själv. Kunde inte någon av dem fråga igen? Det var Benjamin som besvarade hennes önskan. "Vad säger du Elvira? Vågar du vara domare?" Hon var tyst en stund för att inte verka ivrig. Hon hade bestämt sig. Utan att möta Benjamins ögon svarade hon till slut. "Ok, men det måste finnas regler." Hampus ansikte sken upp i ett stort leende. "Självklart! Vilka regler gäller då?" Benjamin såg minst lika intresserad ut. "Ni får inte slå vad om något under tiden. ok?" Killarna började skratta. "Lovar!" svarade de i kör. "Ingen får någonsin veta det här. Ok?!?" De blev plötsligt allvarliga igen. "Absolut inte. Det lovar jag" svarade Benjamin med ärlig uppsyn. Hampus avgav sitt löfte med samma ärlighet. "Något mer?" frågade Benjamin otåligt. Elvira tänkte efter en stund. "Det blir bara en vinnare. Det måste ni acceptera. Och inget tittande under tiden. Det är för mycket" fortsatte hon med ostadig röst. "Måste vi blunda under tiden?" frågade Hampus lite korkat. Elvira himlade med ögonen åt honom. "Efteråt såklart! När någon har vunnit." Både Hampus och Benjamin såg besvikna ut men accepterade till slut regeln.

"Hur gör vi nu då?" frågade Elvira osäkert och tittade på sina killkompisar. "Vi kan ju börja med att gå in i vardagsrummet" föreslog Benjamin och fick medhåll av Hampus. Elvira tänkte efter och insåg att det var en ganska bra idé. Om de gick till sovrummet direkt måste någon skickas ut och det hade känts elakt. Nu var det istället någon som inte fick följa med in vilket var lite lättare. Åtminstone för henne. Att hennes tankar implicerade att någon faktiskt skulle komma att vinna, och få sitt pris, slog henne inte men tanken på att båda skulle förlora hade redan trängts undan av den upphetsning hon kände inför det som väntade. De gick tillsammans in i vardagsrummet. Väl inne uppstod en mindre förvirring angående hur de skulle gå tillväga. Ingen hade gjort något liknande förut och därför tycktes det inte finnas något naturligt sätt att börja. Elvira stod helt enkelt framför Benjamin och Hampus och väntade på att någon av dem skulle ta ett initiativ. Det var Benjamin som handlade först. Han tog ett steg framåt och lade sin hand på Elviras rygg. Långsamt smekte han henne över ryggen och lät handen glida nedåt till ländryggen medan Elvira tittade honom nervöst i ögonen. Hampus tog ett steg framåt han också och lade sin hand i nacken på Elvira som redan kände sig överväldigad av den sexuella uppmärksamhet de båda gav henne. Benjamin ställde sig vid sidan om henne och lät sin andra hand smeka henne över magen och upp över revbenen tills hon flämtade till av upphetsning. Hampus fick något avundsjukt i ögonen när han såg Elviras reaktion på Benjamins smekningar och lutade sig därför framåt för att kyssa henne på halsen. De varma och mjuka läpparna trycktes mot henne och Elvira kände hur hon blev varm inombords. Värmen kändes hettande trots att rummet inte hade blivit det minsta varmare sedan de kom in.

Det var Benjamins tur att visa tecken på svartsjuka och han lutade sig därför fram för att kyssa henne där halsen övergår till axeln. Samtidigt som han gjorde så lät han handen på framsidan helt försiktigt nudda undersidan av hennes dolda bröst. Elvira visste inte vart hon skulle ta vägen. Hon stod med armarna utmed sidorna och tog bara emot varenda smekning och kyss utan att behöva anstränga sig det minsta. Situationen var långt mer upphetsande än hon hade kunnat föreställa sig på förhand. Sensationerna av fyra stora och varma händer som smekte henne fyllde upp medvetandet fullständigt för att emellanåt störas när mjuka kyssar över huden ytterligare intensifierade känslan av förbjuden upphetsning. Benjamins bakre hand fick tag på linningen av den tunna tröja hon hade på sig och han drog den uppåt. Hampus hjälpte till på framsidan och Elvira fick hjälpa till själv genom att lyfta sina händer och armar uppåt. Snart var tröjan av och hon stod inför dem med bara en bh på överkroppen. Tröjan landade på golvet och snart kände hon de stora händerna direkt mot huden. Fyra varma händer som smekte henne och gjorde sitt bästa för att öka hennes njutning och upphetsning. Det var Hampus som knäppte upp hennes bh och tillsammans drog killarna axelbanden åt sidorna för att dra den av henne. Brösten var blottade. Runda och tunga när killarna tittade på dem och hon såg tydligt hur de stirrade på hennes framsida. Hur deras ögon registrerade varje linje, varje kurva ned till den minsta färgskiftning i huden. Elviras överarmar slog ut i knottror som fick det att kännas som om hon frös samtidigt som hettan inifrån var nära få henne att svettas av nervös upphetsning.

Hon tittade på Benjamin och registrerade i periferin av synfältet hur hans hand rörde sig mot hennes blottade bröst. Ju närmre han kom desto tydligare kände hon hur bröstvårtorna drog ihop sig och blev hårda inför dem båda. De måste båda förstå att hon redan var kåt. När hon istället tittade åt Hampus håll var hans hand redan på väg mot det andra bröstet vars vårta stod lika trotsigt uppåt som vårtan på det bröst Benjamin börjat smeka. Hampus varma hand kramade ena bröstet och Elvira utstötte ett ofrivilligt ljud av njutning när båda två smekte henne. Benjamin uppfattade det som att Hampus lyckades bättre än honom och lutade sig därför fram för att leka med tungan runt bröstvårtan han ännu inte vidrört. Utan att röra själva vårtan lät han tungspetsen cirkla retsamt runt den innan han nöp till runt själva vårtan med sina läppar så att Elvira inte kunde undgå att släppa fram ett litet stön av njutning. Benjamins andra hand eller om det var Hampus, det gick inte längre att avgöra, greppade hennes rumpa och kramade den hårdare än någon av dem kramat hennes bröst. Snart var två händer där och hon förstod att båda ville röra henne. Vilken underbar känsla det var att de båda ville röra vid henne. Att båda gjorde allt de kunde för att hon skulle välja just honom. Hon var inte längre lika säker på vem hon skulle välja. Bådas händer smekte henne så skönt och hon njöt lika stort av bådas upphetsade rörelser. Hon tittade fram och tillbaka på dem och sänkte blicken först när hon kände en hand som lirkade upp hennes skärp. Det var Benjamins hand och han fick snart upp spännet så att den hålfyllda bältesänden stod rakt ut framför henne. Därefter knäppte han upp knappen på byxorna och drog ned gylfen.

Hampus hand letade sig samtidigt nedför hennes mage, målade en liten cirkel runt naveln för att sedan fortsätta mot de öppnade byxorna som Benjamin redan var i färd med att dra nedåt. Hampus hjälpte till och snart hade Elvira byxlinningen i en slarvig och ojämn cirkel runt mitten av låren. Killarna gick båda ned på huk för att fortsätta rörelsen och Elvira fick lyfta på fötterna, den ena efter den andra, så att de kunde dra av henne byxorna helt. Plötsligt stod hon där med bara trosor på sig. Det hade gått så snabbt att hon inte hunnit fundera ordentligt över vad det var som hände. Känslan när hon såg kåtheten i deras ögon var det enda hon kunde tänka på. Känslan av upphetsning som hela tiden tilltog när de klädde av henne plagg efter plagg. När de reste sig upp lät både Benjamin och Hampus varsin hand smeka längs med Elviras ben och när de passerat knäna fick de båda idén att låta handen lämna framsidan för att istället smeka sig uppåt längs lårens insidor. Hampus var försiktigare än Benjamin och lät handen förflytta sig mot framsidan för att smeka henne över det fortfarande dolda könshåret. Benjamin tog istället en chansning och lät två fingrar nudda vid de instängda blygdläpparna vilket fick Elvira att häftigt dra efter andan. När hon tittade honom i ögonen var hans blick intensiv och nästan hård. Hon vred huvudet åt sidan, tittade in i Hampus ögon och såg där en lika intensiv blick när han samtidigt lät sina fingrar försiktigt leta sig nedåt mot hennes klitoris. Han började försiktigt röra fingrarna över den och Elvira kunde inte låta bli att stöna försiktigt av njutning av de sköna rörelserna mot hennes underliv.

Plötsligt greppade en hand hennes hårt och drog den ut från sidan där den varit placerad nästan hela tiden medan smekningarna pågick. Det hårda greppet om handleden tvingade hennes hand mot ett skrev. Benjamins skrev. När handen var framme kunde hon känna något hårt mot sina fingrar. Hon förstod vad det var och rös till inombords av upphetsning när hon kände sin hand tryckas mot Benjamins hårda kuk. Hon hade inte ens rört vid honom förrän nu och ändå var han hård. Hennes kropp hade gjort honom sådan. Tanken på hur hon påverkade honom fick Elviras läppar att skälva. Hon slickade sig nervöst om dem och försökte hålla inne de ljud av njutning som tvingade sig mot samma läppar inifrån. Benjamin såg hennes tungas rörelser och höjde blicken för att återigen möta hennes. Elviras ögon var blanka av fukt när han lade sin hand om nacken och drog henne intill sig. Samtidigt som Hampus smekte henne över klitoris kysste Benjamin henne. Deras läppar möttes, särades och snart lekte deras tungor med varandra i underbart cirklande små rörelser. Benjamin höjde sin andra hand och kramade hennes bröst. Kramen var hård. Han var så kåt och upphetsad av Elviras kropp att han inte kunde kontrollera sig längre. Istället tryckte han bröstet uppåt, kramade det och lekte med bröstvårtan mellan sina fingrar så att Elvira måste göra njutningsfulla ljud rakt in i hans mun. De avslutade kyssen och hon tittade mot Hampus som stirrade avundsjukt på henne. Han drog hennes ansikte till sig och deras läppar möttes istället. Under tiden de kysstes avlöstes hans hand som varit placerad mellan hennes ben och Benjamin började dra av de små trosorna på egen hand för att slippa se henne kyssa Hampus på samma sätt som han nyss kysst henne.

Upptagen med Hampus tunga och läppar lyfte Elvira på sina fötter i tur och ordning så att Benjamin fick av henne trosorna helt. Han reste sig från sin hukade position och smekte återigen insidan av de smått särade benen tills han kom fram till hennes bultande underliv. Han tvingade isär benen ytterligare och Elvira föll hans vilja till föga samtidigt som Hampus fortsatte kyssen och kramade båda hennes bröst. Med benen särade kände hon Benjamins fingrar mot sina blygdläppar och märkte hur de gled utan minsta friktion. Var hon verkligen så våt? Redan? Fingrarna fann sin väg in mellan läpparna och snart kände Elvira hur ett stort finger utmanade hennes trånga öppning. Sensationen fick henne att stöna rakt ut, in i Hampus mun denna gång vars tunga fortfarande lekte med hennes. Benjamin stod upp igen och med ett finger mot hennes öppning lät han handflatan på samma hand cirkla över klitoris och könshåret så att hon knappt kunde stå upprätt längre när njutningen påtvingades henne. Hampus avslutade kyssen och hon tittade honom i ögonen ett ögonblick innan hon vände sig mot Benjamin vars blick hade mörknat av svartsjuka. Hon kände hur Hampus tog hennes hand i sin, förde den mot sitt eget skrev såsom Benjamin gjort tidigare och det hårda som gömdes bakom jeanstyget övertygade henne om att Hampus var lika upphetsad av hennes kropp som Benjamin. Hade de tänkt på henne på det här sättet länge? Hade de pratat om henne när hon inte varit med? Kanske till och med planerat detta? Spelade det någon roll? Elvira kunde inte i upphetsningen se hur det skulle kunna spela någon roll. De smekte henne underbart skönt, blev kåta av hennes kropp och den känslan var så upphetsande att hon inte kunde förmå sig själv att rikta tankarna på något annat.

Just i det ögonblicket hördes det mest irriterande ljud någon av dem kunde föreställa sig. En mobiltelefon ringde och försatte dem alla ur balans. Hampus kände på sin ficka och insåg besviket att det var hans. Snabbt fiskade han upp telefonen medan Benjamin stirrade på honom med arg blick. "Stäng av den där saken för fan!" utbrast Benjamin utan att tänka sig för. Hampus gav honom en irriterad blick och tittade på telefonens lilla display. "Fan, fan, fan!" upprepade han för sig själv. Elvira tittade förvånat på honom med en fråga skimrande i sina glansiga ögon. "Jag måste ta det..." sade Hampus, närmast skamset. "Skojar du?" frågade Benjamin i vars ögon fullständig oförståelse lyste igenom. Hampus svarade medan Benjamin och Elvira tittade på varandra i vantro över Hampus märkliga beslut. Samtalet gick snabbt och Hampus tryckte bort samtalet. Han lät uppriktigt sorgsen när han började tala. "Det är inte sant... Jag måste sticka. Snabbt som fan dessutom. Vi fortsätter det här senare. Jag ger inte upp! Ok?" Benjamin skakade bara på huvudet åt sin kompis beteende. "Jag får förklara senare. Ni kommer fatta" fortsatte han under tiden han gick ut mot hallen. Snabbt som en höstvind fick han på sig sina kläder och skor. Innan han öppnade dörren vände han sig om mot Benjamin och Elvira som långsamt rört sig mot hallen. "Fortsätt inte utan mig. Lova!" Benjamin suckade och nickade. "Jag lovar" sade han tyst. Hampus öppnade dörren och försvann ut. När dörren stängdes tittade Benjamin på Elviras nakna kropp utan att säga något. Istället för att låta henne säga något tog han ett par steg mot henne och tryckte upp henne mot hallväggen. Han kysste henne passionerat och smekte ivrigt den sexiga tjejen framför sig. Benjamins åsikt var att han redan vunnit vadet. Elvira tycktes ha samma åsikt. Hand i hand gick de hastigt in i sovrummet...