onsdag 5 juni 2013

Kapitel 44: Utan protester (Del 2)

Nu ska jag knulla dig hårt. De där orden ekade fortfarande i Julias huvud långt efter att Carl yppat dem. Orgasmen som tagit henne så fullständigt i besittning borde kanske ha gjort upphetsningen lite avslagen, men att han sade sådär gav omedelbart kåtheten ny kraft. Julia föll framåt och ned på magen från den lite märkliga ställningen hon stått i alldeles nyss, när allt blev så omvälvande skönt i hela kroppen. Lite lojt började hon vända på sig men hann inte halvvägs förrän Carl tog tag i ena axeln och välte omkull henne på rygg. Julia tittade upp och möttes av upphetsat stirrande ögon. Hon sänkte blicken och fick syn på den stora utbuktningen som missformade kalsongerna, upptäckte den blöta fläcken längst åt höger där kuken slutade. Att Carl också var kåt behövde hon verkligen inte tvivla på. Tänk att han blir så upphetsad av att göra det skönt för mig, funderade Julia och blev innerligt glad av innehållet i den egna tanken. Carl kröp över henne nu och han ställde sig grensle över bröstkorgen innan han försiktigt satte sig på magen. Långt ifrån lika försiktig var rörelsen med vilken han slet tag i Julias vänsterhand som han omedlebart förde den till sitt skrev, där han placerade den rakt på den hårda utbuktningen. Björns andning blev häftig när han använde Julias fingrar för att smeka sig själv. De fick ögonkontakt och Julia bet sig försiktigt i sidan av underläppen, när känslan av den hårda kuken mot fingrarna ökade efterupphetsningen ytterligare. Något fick Carls ögon att bli ännu större. Om det var smekningarna i sig eller något han sett i hennes ansikte, kanske i blicken, det kunde Julia inte bli klok på. Det spelade egentligen ingen roll. Carl var kåt och det stod skrivet i hela ansiktet på honom. Den innebörden och ingen annan lyste som starka neonlampor i hans melerade ögon, de som annars var så lugna och till synes oberörda av omvärlden.



Snart slet Carl hetsigt bort Julias hand och drog själv ned kalsongerna tillräckligt mycket för att kunna plocka fram det bultande ståndet. Kuken stod rakt ut från kroppen när den frigjordes och där svajade den en stund innan den blev stilla. Julia tittade rakt på den när den plötsligt ryckte till och stod ännu mer uppåt, skälvande, innan den tycktes slappna av och falla ned en aning igen. I den sista positionen dök en genomskinlig droppe upp vid toppen av ollonet. Droppen blev större, tyngre, och Julia kunde följa dess förvandling från formen av en nästan perfekt sfär, hur den därefter sträcktes ut och närmade sig hennes revben i en snuskigt avlång form. När försatsen träffade huden var den inte längre lika varm som den varit i sin ursprungliga form, vilket bara gjorde sensationen ännu snuskigare. Carl måste ha sett hur hon stirrade på kletet, för just när det träffade Julias kropp rörde han på sig så att vätskan målade ett märkligt mönster över huden. Hon tittade upp och deras blickar möttes återigen. "Du är smutsig" konstaterade Carl. Om han med det menade hur intresserat hon tittat på det snuskiga lilla skådespelet, eller om uttalandet mer handlade om det att kletet lade sig över henne som ett genomskinligt spår av kåthet, det kunde Julia inte avgöra. "Jag vet" nöjde hon sig med att svara. Vilken av dessa saker Carl än menade så tyckte Julia att han hade rätt och därför var också svaret rätt. Hon erkände direkt, men hoppades i smyg på att det var det första alternativet som åsyftades. Hon kände sig faktiskt smutsig på just det sättet. Carl drog pekfingret genom kladdet och höll upp handen, för att undersöka hur vätskan förvandlades till tunna strängar mellan fingrarna när han rörde dem till och ifrån varandra. Julia tittade hon också och kände kåtheten växa i maggropen. Vad tänkte han göra med det? Det tog inte mer än ett ögonblick att få svar på den frågan. Carl lade pekfingret mot Julias underläpp och tittade henne rakt i ögonen. "Slicka mitt finger rent" beordrade han. Julia gjorde just det och kände den svagt söta smaken mot tungan. "Jag måste ha dig nu!" flämtade Carl upphetsat när han drog ut fingret ur Julias mun och svängde kroppen åt sidan för att kunna få av sig underkläderna.



Just när han var på väg att grensla Julia igen, högre upp den här gången, precis då ringde det på ringklockan. Carl vred ilsket på huvudet och stirrade mot sovrumsdörren. "Vem fan är det?" frågade han irriterat ut i luften och stirrade ned på Julia som om hon visste, men hon ryckte bara på axlarna. Så slog han sig för pannan med handflatan och suckade djupt när han kom på det. Martin skulle ju komma idag! Carl slog ned ögonlocken och morrade av frustration. "Det är Martin" mumlade Carl. "Han skulle komma över idag. Han sade det igår" fortsatte han, in i handflatan. Julia blev nästan lika besviken som honom. "Du öppnar väl inte va?" frågade hon menande men Carl svarade inte. "Du kan ju ringa honom senare" föreslog hon försiktigt. Till slut skakade Carl på huvudet och Julia bestämde sig för att tiga. "Nej jag måste släppa in honom. Man håller vad man lovar" fortsatte han surmulet, samtidigt som han drog på sig kalsongerna igen, så snabbt att resåren slog mot höfterna, med ett förvånansvärt högt ljud. I nästa ögonblick hade han fått på sig ett par jeans och Julia letade efter trosorna och tröjan, så att hon inte var helt naken när Carl kom tillbaka med Martin. Vardagsrummet kunde de inte vara i eftersom det var fullt av verktyg och pallbockar, för de reparationer som Carl nyligen påbörjat. Köket hade de senaste dagarna blivit lite av ett förråd av samma skäl, så det var otvivelaktigt sovrummet som han tänkte ta med Martin in i. Julia hittade tröjan och fick på sig den samtidigt som hon hörde hur Carl öppnade ytterdörren. Snart hördes Martins gladlynta röst där ute i hallen och hon började få panik. Trosorna, hon måste hitta trosorna! Snart var det för sent, så Julia hoppade ner i sängen och drog täcket över sig. Hon tittade på andra sidan av sängen samtidigt som rösterna närmade sig och just när killarna klev in i rummet drog hon in handen innanför täcket. Hon suckade av lättnad. Efter att först ha hälsat på Martin kände Julia en stor lättnad när han en stund tittade åt ett annat håll, så att hon fick chansen att smyga på sig de fuktiga trosorna, under täcket.



Att en person med så tjockt och vildvuxet brunt hår, med så kraftig haka och skäggstubb kunde ha Martins personlighet var något som Julia aldrig riktigt hade förstått sig på. Hon och Carl hade faktiskt pratat om det där några gånger och hans förklaring var att Martin helt enkelt inte hade en aning om att han såg bra ut. Carl verkade dessutom tycka att detta var en bra egenskap. "Om man inte vet att man är snygg så blir man mer ödmjuk" hade han sagt och det där gällde tydligen fler än bara Martin. Han var nog ändå Julias favorit bland Carls kompisar. Ödmjukheten fanns definitivt där men han var dessutom mjuk i sättet, väldigt rolig och trevlig i största allmänhet. Lätt att ha att göra med kort sagt. Carl hade fortfarande ingen tröja på sig och verkade inte bry sig om att leta efter någon heller. Istället skämtade han och Martin med varandra om kvällen innan. Samtalet hoppade fram och tillbaka mellan hur den senare hade spillt ut ett glas över en okänd stackare, Carls låtsat allvarliga "samtal" med vakterna efter att ha försökt byta Martin mot en drink, av den kvinnliga bartendern. "Självklart menade jag inte allvar herr vakt, men är han inte väldigt fin ändå?" Vakten uppskattade inte alls skämtet, eller tilltalet för den delen. De gör sällan det. Martin däremot tyckte det hela var kul och skrattade ännu mer nu än han gjort när det hela utspelade sig, i all sin drinkmarinerade tramsighet. "Är han inte det då?" frågade Carl och vände sig plötsligt mot Julia. "V-va? Jo..." svarade hon osäkert och killarna skrattade ännu mer. Julia kände sig plötsligt utanför när de skrattade åt henne på det sättet, men Martin verkade inte heller vara riktigt bekväm. "Det är ok om du inte tycker det. Bättre då att du tycker det om Carl" sade han och log vänligt mot henne. Julia log tillbaka och tänkte just svara något när hon blev avbruten av Carl. "Fjäsk!" Julia räckte tunga åt Carls rygg som hämnd, vilket fick Martin att skratta till ännu en gång.



"Vad skrattar ni nu åt?" frågade han och vände sig snabbt mot Julia som var ännu snabbare med att dra in tungan igen. Hon ryckte på axlarna och såg upp på Carl med sin mest oskyldiga rådjursblick. Detta fick Martin att skratta ännu högre och Carls ögon smalnade av när han stirrade misstänksamt på henne. "Ska du ligga i sängen hela dagen eller?" bytte han abrupt samtalsämne och försökte på så sätt hämnas på sin flickvän, som han ju visste inte hade några byxor på sig. För allt han visste hade hon inte ens trosor på sig. Han vände sig mot Martin istället och suckade teatraliskt. "Hon ligger alltid och drar sig halva dan..." Anklagelsen fick Julia fnysa till och hon satte sig upp med händerna i kors framför tröjan. "Gör jag ju inte alls det!" protesterade hon tjurigt men Carl skrattade bara. Hämnden var vunnen till hälften bara genom den reaktionen. Han tittade mot Martin och mimade fram ett "Jo" med höjda ögonbryn. "Men sluta då" fortsatte Julia irriterat, som förstod precis vad han höll på med. Martin flinade åt alltihopa, men utan att säga något eftersom han inte ville välja sida i onödan. "Kom upp ur sängen då, sömntuta" fortsatte Carl retas, som tyckte det hela var lite för kul för att sluta riktigt ännu. Julia släppte ned armarna och tänkte efter. Hur hemskt kunde det vara att visa benen för Martin? Inte särskilt hemskt alls kom hon på. Han hade trots allt varit med dem flera gånger när de badat i Trollsjön förra sommaren. Med handen på kanten av täcket slet hon upp det och reste sig snabbt ur sängen så att t-shirten föll ned och täckte underkläderna. "Nöjd nu?" frågade hon Carl med en färgton av triumf i rösten. Han synade henne uppifrån och ned innan han svarade. "Jaså du ska visa upp dig nu också?" Julia kom av sig. Just det svaret var hon inte riktigt beredd på. Hur hon än gjorde var det Carl som vann...



Julia tittade snabbt runt i rummet och försökte hitta byxorna men innan hon fått syn på dem greppade Carl henne bakifrån och fick tag på armarna som han höll fast bakom ryggen på henne. En stark hand höll runt handlederna och den andra underarmen placerade han över nyckelbenen. Julia försökte slita sig fri men Carl var så mycket starkare att han kunde låtsas som ingenting, vilket var precis vad han gjorde. "Jag börjar bli hungrig. Martin, kan inte du ringa och beställa mat från thaistället?" utbrast han istället för att bry sig om Julias ansträngningar att komma loss. Martin sken upp och nickade. "Bra idé! Vad ska ni ha?" frågade han. "Menyn finns ute i köket, på fönsterbrädet. Hämtar du den?" svarade Carl. Julia försökte fortfarande komma loss, men armen över nyckelbenen höll henne fastklämd mot Carls kropp och hon kom ingenstans. Martin gick ut ur rummet och snart hördes det hur han rotade runt i köket för att hitta det han letade efter. Då satte Carl munnen till Julias öra och viskade. "Tro inte att du kommer undan. Jag tänker fortfarande knulla dig. Men först ska du straffas för att du lierar dig med Martin mot mig." Julia flämtade till när den fuktvarma andedräkten strömmade in i örat tillsammans med de snuskiga orden. "Men jag..." hann hon bara säga innan något kallt slog runt ena handleden. Det hördes ett litet metalliskt klick bakom ryggen och sedan samma kyla kring andra handleden, följt av ytterligare ett klick. Julia försökte dra fram händerna men hindrades omedelbart, inte längre av Carls starka hand utan av något annat. Långsamt gick det upp för henne vad det var som höll handlederna fast och hon vred på huvudet så att hon kunde se Carl i ögonen. "Men Martin är ju här" flämtade hon nervöst. Hon möttes av ett leende som såg närmast elakt ut. "Jag vet" svarade Carl och log ännu bredare.



"Hittade den!" mullrade Martin gladlynt när han kom in i sovrummet igen, där han upptäckte att Carl och Julia stod kvar precis som han lämnat dem. Julia såg nervös ut nu, men han bestämde sig för att orsaken till detta var något som han inte hade med att göra, så han lät det bero. Carl däremot log uppskattande tillbaka. "Ska vi beställa?" fortsatte Martin men fick inget svar. "Strax" svarade Carl till slut. "Först tänkte jag visa en sak." Julia ryckte till men visste ju mycket väl att hon inte hade en chans att komma loss. Vad var det Carl tänkte visa? Att hon var fastlåst? Något mycket värre? "Vi pratade ju om fina saker innan, eller hur?" Martin nickade långsamt. "Ja, hur så?" Carls leende blev större och större. "Vill du se något fint?" frågade han utan att med ens en blick fråga Julia om det han gjorde var okej. "Vadå för något?" undrade Martin som försökte hålla tillbaka nyfikenheten i rösten. "Julias mage är väldigt fin" utbrast Carl som om han just kommit på den saken. Julia själv var knäpptyst men andades tyngre än förut. "Vill du se den?" fortsatte Carl innan Martin hann säga något. "Va..? Jo, men visst, absolut" fick han till slut ur sig. Julia höll på att dö. Hon visste dessutom inte om det var av skam eller upphetsning. Kanske båda på samma gång, eller om det var något helt annat hon kände. Hon var alldeles för nervös för att kunna avgöra en sådan sak. Dessutom hann hon inte, för Carl tog helt sonika tag i tröjan och drog upp den en bra bit. Han höll kvar den precis under brösten och tittade frågande på Martin. "Jag tycker den är förbannat sexig. Tycker inte du?"



Martin stod som ett fån, hållandes menyn i ena handen, som hängde raklång längs kroppen. "Ehrm" harklade han sig först. "Väldigt sexig faktiskt" svarade han sedan förvirrat, utan att höja blicken till vare sig Julias eller Carls ögon. "Vill du känna?" fortsatte Carl och Julia måste verkligen anstränga sig för att inte flämta till. Martin höjde blicken och tittade henne i ögonen. "Är det ok med dig?" frågade han, bara en liten aning för ivrigt. Julia svarade inte utan tittade tyst ned på golvet. "Det är ok" försäkrade istället Carl, som fortfarande höll tröjan uppe. Han visste inte vad Julia tyckte om detta, men om hon hade ogillat det var han ganska säker på att hon hade protesterat vid det här laget. Samtidigt som han roades av att göra såhär mot henne så kändes samtidigt ett litet styng av svartsjuka i bröstet. Lite borde hon väl ändå protestera? Martin kom närmare och sträckte osäkert ut den fria handen. Julia såg den närma sig magen och hon rös till när fingrarna till slut rörde vid huden. Martin smekte försiktigt den blottade magen men darrade på handen när han gjorde det. Det var alltså inte bara hon som var nervös. På något sätt kändes det bättre för Julia att Martin inte var lika lugn som Carl. Var det på det här sättet hon skulle straffas? Julia kunde inte bestämma sig för vad hon tyckte om det. Martin började smeka magen med handflatan. Ganska snart slutade han. Kanske var det slut nu. Kanske skulle allt återgå till det planerade, beställa mat och äta. "Vill du se något mer fint?" hördes Carls djupa röst och Julia stelnade omedelbart till. Hon såg det inte men framför henne nickade Martin.



I nästa ögonblick lyfte Carl tröjan ännu högre. Den gled bomullsmjukt över och förbi brösten, som strax blottades helt. Julia kände sig yr. Hon kunde inte tro att detta faktiskt hände. Inte på riktigt. "Känn på dom" fortsatte Carl. Martin tvekade. Hans hand rörde sig uppåt men han stannade precis innan fingertopparna nådde fram till brösten. "Är du säker på att det är ok Julia?" frågade han samvetsgrant men fick inget svar. Julia var för upptagen med att försöka andas för att tänka ut ett rimligt svar på en sådan fråga. "Om jag säger att det är ok så är det ok" hördes Carls röst. Han drog Julias ihoplåsta händer bakåt och då måste hon böja sig lite framåt för att inte få ont. På det sättet sänktes ena bröstet rakt ned i Martins hand. Han kramade det mjukt och höll kvar handen där en bra stund. Sedan tog han på eget initiativ det andra bröstet i handen och kramade även det. "Jävligt sexiga...helt klart" mumlade han upphetsat. Julia kunde fortfarande inte formulera en komplett mening, inte ens i tanken. Detta var utan tvekan det värsta straff som Carl någonsin utsatt henne för. Hemskt, men kanske också det skönaste. Julia var inte säker på något längre, allra minst sina känslor. En sak var däremot säker. Det dunkade tungt mellan benen. Det var väl å andra sidan ändå inte hennes fel? Det var ju Carl som tvingade henne till detta. Eller? Händerna var fastlåsta bakom ryggen. Vad kunde hon göra åt saken? "Vill du testa henne?" hörde hon den djupa rösten bakom sig och det svartnade nästan för ögonen. Menade han allvar? Julia ville protestera men lät bli. Varför lät hon bli!?



"Du skämtar med mig" hördes Martins röst. Den enda vettiga rösten i rummet, uppenbarligen. "Skämtar? Har du en aning om hur kåt Julia är just nu?" fortsatte Carl och drog Julias händer bakåt igen, denna gång mot sitt eget skrev där hon kände mot fingrarna hur hård han var. Julia kunde inte hjälpa det utan flämtade till av upphetsning. Att hennes andning blev som ett bevis för Carls påstående var helt och hållet ofrivilligt och hon ångrade sig genast. "Nä, du skämtar bara" envisades Martin. Julia var tacksam över att han var så vettig, men samtidigt ville hon gärna höra ett ja på den där hemska frågan. Inte för att hon ville bli "testad", inte egentligen. Eller? Det kunde hon väl ändå inte vilja? Men bara att få höra att han gärna ville hade varit så skönt. Bara en liten bekräftelse... "Jag ska bevisa det" fortsatte Carl och släppte ned tröjan. Vad skulle han nu göra för något? Julia visste inte vart hon skulle ta vägen, men i själva verket kunde hon ju inte ta vägen någonstans. Hon var fast. Då kände hon Carls hand på höften, sedan på magen, strax därefter längre ned. Snart var handen framme vid troslinningen och Julia ville springa iväg, eller kanske smälta genom golvet. Eller också bara stå kvar och se vad han tänkte göra. Ögonblicket därefter stack Carl in handen innanför trosorna. Julias knän darrade när fingertopparna rörde sig nedåt genom könshåret. De stannade inte där utan fortsatte ännu längre ned, till de bultande blygdläpparna. Väl där tryckte Carl in två fingrar mellan läpparna, masserade klitoris med ett par cirklar och drog sedan upp handen igen. Tröjan föll ned och täckte återigen trosorna. Carl höll upp handen, medvetet placerad framför Julias ansikte.



"Du ser ju själv, eller hur?" sade han till Martin som stirrade på de glänsande fingrarna utan att kunna förmå sig att titta bort. Vad den senare inte hade en aning om var förstås att hälften av kletet, minst, var saliv. Hur skulle han ha kunnat veta det? I Martins ögon såg det ut som om det formligen rann safter ur Julias fitta, och vilken slutsats kunde han rimligen dra av det, om inte den att det som just hänt gjort henne kåt? "Känn själv då" uppmanade Carl sin vän. Martin stirrade med stora ögon på Julia och försökte få ögonkontakt, men hon höll blicken stenhårt fäst i golvet, oförmögen att möta hans blick i den utsatta situation som hon befann sig. Martin tog osäkert ett steg framåt, stannade upp, och tvingade den bakre foten fram till den första. Han var nära nu och handen skälvde när han höjde den för att röra den framåt. "Det är ok" viskade Carl, men Julia kunde inte avgöra om orden var riktade till henne eller Martin. Hon höjde blicken bara en liten aning och tittade rakt mot Martins skrev. Halsen tjocknade och hon fick svårt att andas när hon såg utbuktningen där mellan hans ben. Julia var inte säker på om hon fick luft eller inte och hon kunde inte för sitt liv få fram några ord, varken protester eller medgivanden. Handen var alldeles nära och i nästa ögonblick rörde Martins fingrar vid trosorna. Han tryckte försiktigt mot blygdläpparna genom tyget och tappade samtidigt menyn som han hela tiden hållt i andra handen. Men Julia lade inte märke till den saken. Hon kunde inte sluta stirra mellan benen på Martin, där hon såg utbuktningen växa samtidigt som ilningar sköt upp genom hela kroppen när han tog på henne.



"Känner du hur våt hon är?" frågade Carl, men rösten var liksom omsluten som av någon sorts dimma och var otydlig för Julia, som om den saknade konturer. Nästan som hans ansikte när Julia tidigare låg på bröstkorgen och hörde honom prata. Ett lågt stön hördes framifrån. Martin kunde inte hålla tillbaka det. Det var mer ett gnäll än vad det var fyllt av njutning. Vem vet om han hade drömt om att få smeka Julia just där? Kanske hade han fantiserat om det flera gånger förut men tänkt att det var omöjligt, något som varken kunde eller fick hända. Det rådde åtminstone ingen tvekan om att det gjorde honom upphetsad nu. Jeanstyget var missformat och buktade kraftigt utåt i skrevet. Julia såg den andra handen flera gånger röra sig mot just den platsen, som för att smeka, men den stannade varje gång och föll tillbaka till sin plats nedanför höften.



Hela situationen var så märklig att den hade börjat kännas som en dröm för alla tre. Allra märkligast var den kanske ändå för Carl, som ju var initiativtagare till denna snuskiga lek. Han var själv upphetsad, fruktansvärt kåt faktiskt, men var samtidigt irriterad på Julia som inte protesterat en enda gång. Så hon ville alltså att allt det här skulle hända? Hade hon tittat på Martin på fel sätt någon gång? Carl sökte febrilt i minnet men kunde inte komma på att han upptäckt sådana blickar, inte heller hos Martin. Den senare hade han däremot pratat med om Julia några gånger, inte minst i början av förhållandet, och Martin hade bekräftat både hur söt och sexig hon var. Men han hade aldrig sagt för mycket, inte antytt något om att han gärna ville vara med eller så. Det skulle han aldrig göra. Det var inte Martins stil att säga något sånt, oavsett vad han eventuellt tänkte om det. Trots vetskapen om detta bubblade svartsjukan i Carls bröst. Visst var det han själv som propsat på att Martin skulle känna, det var också han själv som låst fast Julias handleder så att hon inte kom undan, men hon protesterade ju inte ens. Han måste avbryta detta innan något gjordes som han ångrade, eller som Julia eller Martin ångrade. Carl förstod mycket väl att Martin inte skulle tacka nej om han blev erbjuden Julias mun, eller något ännu värre, men så långt var han inte beredd att gå. Inte idag, kanske aldrig. "Du tappade menyn" utbrast han därför lite fånigt och Martin tittade upp på honom med en förvånad blick. "Där, du tappade menyn på golvet" fortsatte Carl och pekade. Martin blinkade som om han vore nyvaken innan han kom till sans. "Ja, det har du rätt i. Det märkte jag inte ens" svarade han och tog ett par steg tillbaka.



"Springer du över och hämtar?" frågade Carl i nästa ögonblick och Martin nickade omedelbart. "Jaja, visst. Absolut! Vad ska ni ha? Jag ringer direkt." Ivern var förmodligen ett sätt att släta över situationen och hur han själv reagerat på den. Dessutom var han för upphetsad för att svara helt lugnt. Carl drog Julia intill sig och lade symboliskt händerna på hennes höfter, som för att markera ägande. Han drog henne ännu närmare så att de fastlåsta händerna klämdes fast mellan kropparna. Carl måste tänka snabbt. "Eh, kan du inte springa över direkt istället? Jag behöver prata med Julia om en grej." Martin nickade även denna gång. "Jojo, självklart. Men vad ska ni ha?" Han höll fram menyn framför sig, nästan som en vit flagg efter en häftig väpnad strid, som fredsförklaring och en uttalad reträtt. "Nummer fem" svarade Carl, som visste vad menyn bestod av. "Och du Julia?" undrade Martin. Julia vågade fortfarande inte möta hans ögon utan höll blicken fortsatt fäst på golvet medan hon tänkte. Hungrig!? Hon var inte det minsta hungrig. "Samma" viskade hon till slut, ointresserad av vad det egentligen var som Carl hade valt. Hon var inte säker på om Carl själv visste. "Två femmor" mumlade Martin när han vände sig och gick ut genom sovrumsdörren. Från hallen hördes ljudet av skor som togs på och sedan dörrhandtaget som trycktes ned. "Jag är väl tillbaka om en kvart ungefär. Är det lugnt?" ropade han där utifrån. "Det är lugnt!" ropade Carl tillbaka från sovrummet. Dörren öppnades och dörren stängdes. Sedan blev det tyst. Helt tyst.



Luften i sovrummet dallrade av spänning och Julia hade ingen aning om vad som skulle hända härnäst. Bakom sig hörde hon Carls ansträngda andning. Det gick inte att avgöra om de tunga andetagen berodde på upphetsning eller något annat, ilska exempelvis. Men hade hon gjort något fel? Hon hade ju egentligen inte gjort något alls. Det enda hon själv gjort var att inte säga ifrån. Det kunde Carl väl ändå inte lasta henne för? Det var trots allt han som... "Inte en enda gång Julia." Rösten var lugn. Lite för lugn. Julia vände sig om och Carl hindrade henne inte. När hon tittade upp på honom syntes det tydligt att något irriterade honom. "Vadå?" frågade Julia försiktigt. Carl skakade på huvudet. "Inte en enda gång protesterade du. Vet du det?" Julia var väl medveten om att hon inte hade protesterat mot det som hänt, mot det som Carl utsatt henne för. "Men det var ju du som..." Carl satte en hand för Julias mun och tystade henne på det sättet, utan att bry sig om att lyssna på försvaret. Händerna var fortfarande bakbundna så Julia kunde inte ta bort handen ens om hon försökt. Hon blev förvånad när Carl tog bort handen själv utan att säga något mer. Nästan som att han gav henne ett nytt försök. Julia samlade sig och gjorde just det, försökte. "Jag vet" började hon, med huvudet sänkt, tittandes upp under sitt mörka hår. Carls min var som huggen i sten. Inte med en enda min visade han någon reaktion på orden. "Förlåt" fortsatte Julia, osäker på om det var rätt sak att säga eller inte.



"Du vet vad som väntar. Eller hur?" Carl talade med sådan självsäkerhet att Julia måste tänka efter för att förstå vad han menade. Hon sökte i minnet och trodde sig snart ha kommit på det. Men var det verkligen det han menade? Hon ville le men vågade inte riktigt. "Att jag inte kommer undan?" försökte hon. Fortfarande inte den minsta förändring av Carls min. "Att du ska... knulla mig, hårt?" Hon sänkte volymen när hon kom till det fula ordet. Genom gardinen av hår såg hon hur Carl nickade. Sedan gick det snabbt. De hoplåsta handlederna greppades av en stark hand och ögonblicket därefter stod Julia vänd mot sängen. En tung hand tryckte på axeln och tvingade ned henne på knä. Carl stod bakom henne. Istället för att ge order eller befallningar drog han händerna uppåt, precis som han gjort innan, så att hon måste luta sig framåt för att inte få ont. Snart var kinden tryckt mot täcket på den låga sängen. Håret hamnade i oordning och täckte det mesta av Julias synfält men det fanns egentligen inte mycket att se. Det som hände, det hände bakom henne och ljuden avslöjade lika mycket som vilket synintryck som helst. En knapp öppnades, en gylf drogs ned och därefter hördes ljudet av jeanstyg som skrynklades när de drogs ned. Inget hår kunde dölja innebörden av de ljuden, oavsett hur mycket av det som råkade falla framför ögonen. Julia kände upphetsningen tillta på nytt, försvarslös som hon var och oförmögen att styra händelserna. Hon ville dessutom inte ändra på något, utan väntade med en blandning av förskräckelse och kåthet på nästa ljud, nästa hetsiga rörelse.



"Du är så fruktansvärt jävla sexig" flämtade Carl bakom henne samtidigt som han drog upp tröjan under de två bakåtsträckta armarna, så att han kunde se åtminstone Julias nakna rygg. Han smekte både armar och rygg med giriga händer, placerade dem på sidan av bröstkorgen och smekte ned mot höfterna. Trosorna hanterade han som om de vore rena fienden. Så snabbt drog han ned dem, att friktionen mot låren hettade i flera sekunder. Ögonblicket därefter tryckte något hårt mot baksidan av ena låret, både kletigt och varmt. Carl var stenhård. Julia andades tungt nu, hela underlivet dunkade och bultade av förväntan. När en hand greppade håret i nacken och höll det i ett fast grepp gnydde hon till. Det gjorde ont, men inte jätteont. Hon tänkte inte protestera nu heller. Det hann hon dessutom inte, för i nästa sekund ändrade det gnyende ljudet karaktär och blev till ett stön, när den hårda kuken trycktes mot glatta blygdläppar. Carl var inte försiktig, tog det inte ens lugnt. Han visste ju precis hur våt Julias fitta var och tryckte sig framåt, inåt. Med kinden pressad mot sängen, hårets lockar tvinnade mellan Carls fingrar, tog Julia emot honom i sin kropp. Med händerna fastlåsta bakom ryggen, utan möjlighet att vare sig göra motstånd eller ens resa överkroppen. Det enda Julia kunde göra var att ta emot den hårda kuken. Hon gjorde det med tacksamhet och njöt.



En hård stöt, en till och sedan var hon helt uppfylld av Carl. Han stötte igen och hela Julias kropp gungade över sängen. Ännu en hård stöt, så en till och ännu en. Hennes rumpa utgjorde enda stötdämpningen, det enda försvaret mot Carls vilda upphetsning. Han flåsade tungt bakom henne och stötte gång på gång djupt in i Julias våta inre. Plötsligt släppte han håret och smekte istället över ryggen. Utan att för ett ögonblick upphöra med stötarna placerade han händerna på stjärten och smekte även den. "Din kåta lilla hynda!" flämtade Carl upphetsat, när han helt kort stannade upp i rörelserna och tittade på kuken som glittrade av Julias kåtsafter. Nästa stöt var lika hård som de sista varit, den följande likaså. Den styva kuken sjönk djupt in i Julias fitta och hon stönade mot täcket, med håret tillrufsat och utan någon som helst ordning. "Förlåt!" lyckades hon få ur sig på nytt. Orden blidkade inte Carl det minsta. Snarare stötte han ännu hårdare när Julia ursäktade sig. Han hade lovat att knulla henne hårt och han höll verkligen sitt löfte. Detta handlade trots allt inte om att Julia skulle få det skönt. Nu var det Carls njutning som räknades och i vetskap om att Martin kunde komma tillbaka närsomhelst slösade han ingen tid. Med händerna i ett grepp om Julias höfter tryckte han sig djupt in hennes kropp och njöt ohämmat av den värme och fukt som välkomnade den hårda kuken.



Att Carl använde Julias kropp som en tjuv, enkom för sin egen njutnings skull, hindrade ändå inte den bestulna från att njuta hon också. För varje stöt bakifrån gungade Julia över sängen och den hårda kuken inuti fittan tvingade henne att ge ifrån sig flämtande ljud av tillfredsställelse och njutning. Att ha händerna fastlåsta bakom ryggen på det sättet gjorde henne helt utlämnad till Carls vilja och hon älskade det. Hon älskade varje oförsiktig stöt som hon tilldelades, älskade känslan av de starka händerna som höll hennes kropp på plats medan den stenhårda kuken drevs djupt in mellan benen. Julia slöt ögonen för att helt fokusera på känslan. De få gånger hon öppnade dem skakade världen rytmiskt inför blicken, dold bakom ett mörkbrunt inferno av tillrufsat hår. Bakom sig Carls ansträngda andetag och flämtningar som tilltog i snabb takt. Snart blev varje utandning ett stön, varje kippande efter luft skarpa väsningar. Sådär lät Carl bara när han var nära att komma. Vetskapen om detta gjorde Julia ännu mer upphetsad. Tänk att han njöt så av henne, utan att hon egentligen gjorde mycket mer än att erbjuda sin kropp att göra vad han ville med, sin bultande våta fitta. Händernas grepp om höfterna hårdnade plötsligt och stötarnas taktfasta rytm bröts upp i synkopering. Carl höll Julia på plats och tryckte sig så djupt in han kunde. Längst inuti henne uppgav han ett djuriskt läte, nästan som ett morrande. Sedan drog han sig långsamt ur för att stöta lika djupt in igen.



Det blev för mycket. Julias kropp bjöd på så mycket njutning att Carl inte kunde hålla sig längre. Den våtvarma känslan som omslöt honom var omöjlig att stå emot och inför nästa stöt gick pulser redan genom kuken. Carl tryckte sig djupt in en tredje gång och höll kvar där. Julias underbara lilla fitta kramade lika skönt om kuken även denna gång och det fanns ingen chans att hålla tillbaka. Med ett långt stönande ljud slappnade Carl av. Efter att under en lång tid ha spänt sig för att kuken skulle bli extra hård bytte han helt strategi och spände sig snarare åt motsatt håll. En känsla som påminner om att ha varit nödig, till att slutligen ge efter och istället njuta av samma nöd. Pulserna fick hela kuken att konvulsera och Carl höll Julia hårt om höfterna så att hon inte kom undan när orgasmen tog honom i sitt våld. Djupt inuti hennes kropp lät han den pirrande känslan i ollonet uppta hela hela perceptionen, hela tillvaron reducerad till en enda sensation. Känslan växte snabbt och vilt, som en ostoppbar lavin, och i nästa ögonblick kände han hur sperma sköt ut. Kuken spändes, slappnade av först när en stråle lämnade ollonet, spändes igen och nästa stråle kom återigen när anspänningen avbröts. Sådär höll det på flera gånger och Carl njöt av varenda konvulsion, av varje stråle tjock sperma som bytte ägare. Han kunde inte avgöra när kuken slutat spruta utan höll kvar den djupt inuti Julias underbara kropp, för att njuta av värmen när efterstötarna rusade som ilningar genom kroppen. Greppet om höfterna, som ju varit avsett att hålla Julia på plats, fick nu spela en ny roll. Carl klamrade sig fast vid henne för att inte mista kontrollen när dessa ilningar gång på gång fick hela hans kropp att rycka till och vilja vika sig på mitten.



När rycken avtagit helt släppte Carl greppet. Spåren efter händerna fanns kvar i formeringar av vita fingrar på huden, som långsamt fick tillbaka sin vanliga färg. Carl lutade sig fram och drog bort håret från Julias ansikte. Hon öppnade ögonen och tittade upp på honom underifrån. Blanka ögon och rosiga rodnader på de liljevita kinderna. "Herregud vad skön du är!" utbrast han och kände sig nästan lite fånig. Det måste vara ganska uppenbart att Julias kropp varit för mycket för honom. Men hon log bara åt orden, samtidigt som hon viftade lite med fingrarna bakom ryggen. "Får jag komma loss nu?" frågade hon och bet ihop läpparna för att leendet inte skulle överta hela ansiktet. Carl skrattade belåtet till när han tittade på de fastlåsta händerna. Ögonblicket därefter tryckte han in de små sprintarna och frigjorde Julia från bojorna. Hon var lite stel i armarna först och lade dem bredvid huvudet för att få stöd när hon reste överkroppen. Den slaknande kuken åkte ur henne av rörelsen och nästan omedelbart började det rinna en varm och tjock vätska längs insidan av ena låret. Carl sträckte fram en hand och hjälpte henne upp på fötter. När Julia stod upp drog hon trosorna på plats och slängde sedan plötsligt armarna runt halsen på honom, ståendes på tå för att nå. Det blev en varm kram som varade en lång stund. Därefter en mjuk kyss, så en till men aningen djupare. De behövde inte säga något till varandra. Båda kunde i den andres ögon enkelt läsa vilka känslor det var som rörde sig dem sinsemellan. Först då ringde det på ytterdörren.

10 kommentarer:

  1. Har den som skrev för typ ett år sen med lite mer hårt stuk slutat skriva nu? Dom nya är helt ok men saknar lite dom lite arga och mörka liksom. Fortfarande en bra blog ändå så fortsätt skriva. Tack för bra läsning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den som skrev för ett år sedan är samma person som fortfarande skriver. Faktum är att det är en och samma person som skrivit varenda berättelse som finns att läsa på Jorunns sagor. Det vet jag alldeles säkert för den personen är jag. ;)

      Argt och mörkt vill du ha mer av alltså? Vi får se hur det blir. Det beror på mitt humör och mycket annat. Jag kanske är för glad och nöjd med livet i största allmänhet just nu... :D

      Radera
  2. Skriv mer såna som hamnar under "Utlånad". Helst så sexet ändå är med pojkvännen sen. Och lite arg är ok men det överdrivet för det ska va han som vill det (som i dom innan alltså). Alla dom tre är riktigt sexiga fast på olika sätt. Jättebra blog och fint språk :)

    SvaraRadera
  3. Måste inte va "utlånad" direkt men det är sexigt när killen vill att hon ska göra något mot någon annan (måste inte va mycket) och sen blir lite svartsjuk av det. Absolut mer sånt.

    /glowsticks

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fick precis en bra idé till en berättelse. Tack för tipsen! :)

      Radera
  4. Tycker lite synd om Martin ;) Det är sexigt med den där underliga situationen som blir. Bra skrivet också. Psykologiskt konstiga situationer kan vara supersexiga ifall den som skriver kan skriva om det på ett bra sätt. Skriv gärna fler av den typen om du vill. God jul!

    idoit

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja han har det inte så lätt i den här novellen. Tror jag har skrivit några fler i ungefär samma stil. Den senaste(Ett trefaldigt leve!) har ett lite liknande tema. Läs den om du inte redan gjort det. Kul att du gillade den här iaf. Just ja, skönt smeknamn du valt förresten! :D

      God jul!

      Radera
  5. Väldigt fint språk.

    SvaraRadera
  6. Väldigt sexig som fantasi och bra språk också. Det finns flera riktigt bra här. MVG på den här bloggen än så länge.

    SvaraRadera