torsdag 12 april 2012

Kapitel 26: Uppe på Ekberget

Klockan två var det tänkt att de skulle de träffas vid statyn på torget. Tobbe var trots det tidigt ute och eftersom det var en halvtimme kvar till mötets utsatta tid strövade han rastlöst omkring på torget utan att komma på någon meningsfull förströelse som skulle ta så liten tid i anspråk. Han tittade ut över vattnet mot stadshuset och funderade på att gå ner dit för att eventuellt titta på någon fågel som kunde tänkas simma omkring och erbjuda någon sorts underhållning. Sedan slog det honom och han vände sig om. På andra sidan Storgatan, mittemot det gamla hotellet, låg ju faktiskt Tranan kvar. Han mindes köpcentret från sina yngre år och blev nyfiken på om det såg likadant ut på insidan som det gjort senast han var där. Inte mycket talade för den saken. Redan skinnbutikerna som legat intill torget hade bytt skyltar och utbud, förmodligen ägare också. Strängt taget var det inte mycket som var sig likt sedan barndomen. Staden tycktes fortfarande huvudsakligen bestå av en enda stor gata som löpte genom hela centrum men affärerna som en gång kantat denna gata var mestadels utbytta. Medan Tobbe gick uppför trapporna mot huvudstråket funderade han på om STIGA fortfarande höll igång eller om fabriken stängt ner verksamheten för gott. Inte för att han egentligen brydde sig särskilt mycket om deras produkter, det hade han aldrig gjort eftersom han varken klippt särskilt mycket gräs eller för den delen använt deras hjälmar, men när han tänkte på fabriken så gled tanken över i minnen av den stora parkeringen utanför fabriken där han en sommar, strax innan tonåren, hängt ihop med ett litet gäng Tranåsbor. En av dessa var en söt tjej som han blivit kär i. Tobbe log av minnena när han korsade Storgatan och när han kom över på andra sidan tittade han upp på den stora skylten ovanför entrén. 'Tranan' stod det med stora vita bokstäver och skylten tycktes inte ha bytts ut på flera år. Han tog trappstegen av sten i ett enda stort kliv och skulle just öppna porten av infattat glas när han hörde hennes röst bakom sig.





"Vart ska du Tobbe?" ropade Frida från vänster och Tobbe stannade upp mitt i rörelsen. Han släppte dörren och slog upp ett ännu större leende när han såg Frida komma gåendes på trottoaren. Leendet besvarades och när Tobbe klev nedför trappstegen höll han ut armarna för att ta emot Frida i sin famn. Efter en varm och ömsint kram tittade de på varandra en ganska lång stund innan deras läppar möttes i en mjuk kyss som fick Tobbe att uppleva en inre turbulens av kärlek som knappt fick plats innanför bröstkorgen. Deras läppar tog ett tillfälligt avsked när ögonens hunger krävde föda och efter att ha stirrat ordlöst på varandra ytterligare en stund kysstes de på nytt. Till slut släppte de varandra och bara händerna fortfor med en envis kontakt när de båda såg sig omkring som om de letade efter en tredje person. "Bor det verkligen bara pensionärer i den här stan?" frågade Tobbe viskande med ett illmarigt leende spelandes på läpparna. Frida skakade bestämt på huvudet. "Det har jag aldrig märkt" svarade hon och såg plötsligt en smula irriterad ut vilket fick Tobbe att brista ut i skratt. Frida slog bort kommentaren genom att hoppa upp och ned utan att lämna asfalten med fötterna i en ivrighet som hon inte förmådde hålla tillbaka. "Vad ska vi göra?" frågade hon och tittade förväntansfullt på Tobbe. Han ryckte på axlarna till svar och såg sig omkring en gång till. "Bilen står strax nedanför torget. Vi skulle kunna köra någonstans" föreslog han och Frida nickade glatt åt förslaget. Hon pussade Tobbe på kinden och med händerna fortfarande slutna om varandra korsade de Storgatan och gick nedför trappan och ut på torget. De passerade den märkliga statyn i rödaktig sten och fortsatte nedåt. När torget tog slut svängde de av åt vänster och där stod bilen precis som Tobbe sagt.



Efter att ha låst upp bilen hoppade Tobbe in i förarsätet och Frida steg in på andra sidan. Nycklarna klirrade metalliskt mot varandra när han satte rätt nyckel i tändningslåset och vred om så att bilen startade med ett mjukt morrande. "Du får visa vägen" sade Tobbe när han lade i en växel och med lätt gaspådrag lämnade parkeringsrutan och kom ut på gatan. Frida vägledde honom åt höger, förbi torget längs med den enkelriktade Torggatan och upp mot Storgatan där de tog åt vänster. "Inte mycket skinn och päls kvar här nu" tänkte Tobbe högt. "Nä, det är ju inte så poppis längre" svarade Frida och fick en lätt huvudskakning till svar. "Inte ens pensionärerna bär päls längre" fortsatte Tobbe och skrattade till. "Du verkar ha hängt upp dig på pensionärer" sade Frida och tittade frågande på sin älskade chaufför. "Äh, det är inget. Senast jag var här tyckte jag hela stan var full av dem bara" svarade Tobbe innan han körde genom cirkulationsplatsen och fortsatte på Storgatan mot Domus. Han hade redan kört förbi affären när han funderade på om den fortfarande hette Domus eller om den, som så många andra, bytt namn till Coop. "Ska vi bara köra rakt fram eller?" frågade han istället när de stod i korset där gatan bytte namn till Säbyvägen och Frida nickade hemlighetsfullt till svar. "Ok, framåt blir det!" fortsatte Tobbe och tryckte ned gaspedalen så att Frida skrattandes trycktes mot ryggstödet när bilen accelerarade. "Nu ska vi snart åt vänster!" ropade hon och Tobbe saktade ned för att inte köra förbi den avsedda korsningen. De svängde in på Ekliden och följde gatan en bit när den steg. De passerade en stor vit villa som Frida kallade 'Villa Ekliden' och berättade att man kunde äta där. Tobbe tittade frågande på henne. "Är du hungrig?" Frida himlade med ögonen till svar. "Ne-ej, men man kan! Om man vill." Den oväntade reaktionen fick Tobbe att återigen brista ut i skratt. "Ok ok, man kan. Jag fattar!"



Snart visade Frida hur de skulle svänga av åt höger och när de lämnade gatan för en ny med samma namn, vilket på något diffust vis irriterade Tobbe, körde de in mellan mellan träden på en skogsväg vars lutning var ganska betydlig. De kom upp på en höjd och snart tog vägen slut. Det fanns ett par tre hus där som utgjorde en sorts hembygdsgård men Tobbe valde att stanna en bit därifrån längs med vägen istället för att väcka någon onödig uppmärksamhet. Sedan steg de båda ur bilen och andades in den friska skogsluften vars lukt var tjock av både bark och fjolårets fallna löv. "Vad tycker du om det?" fågade Frida och såg förväntansfull ut. Tobbe tittade åt flera håll innan han svarade. "Tja, det är ju inte fult i alla fall" svarade han med släpig röst vilket fick som effekt att Frida gav honom en ond blick innan hon sprang fram till Tobbe för att utkräva en ny kram. De skrattade båda två och när de kramats färdigt tittade de på varandra och sedan åt samma håll in åt skogen. "Ska vi gå en promenad?" frågade Tobbe och blinkade åt Frida som nickade glatt. Vårsolen som givit färg åt landskapet och tinat upp staden fick nu ge vika för trädens långa skuggor och inne i skogen var det alls inte lika varmt. När de kommit en bit från vägen tryckte Frida sig mot Tobbe för att han skulle hålla om henne och hon njöt stort när känslan av hans långa armar slöt sig kring hennes kropp. De trampade fram över den mjuka lövmattan, mellan mäktiga ekträd och snart stannade Tobbe upp så att Frida var nära att slita sig från hans grepp blott genom att fortsätta rörelsen framåt. Tobbe höll Frida tillbaka med armarna och höll henne tätt intill sig. De hade redan gått en bit på en upptrmpad stig och mellan trädens stammar kunde de nu ana ett villkvarter längre ned men ändå på sådant avstånd att de inte behövde oroa sig för att någon i husen skulle se dem.



Tobbe släppte Frida med ena armen och drog undan hennes hår från nacken. Han satte sina läppar mot den lena hyn och kysste henne. Hon rös till av välbehag och kände hur gåshud slog ut på överarmarna. Visst var det en aning kyligt men de där prickarna berodde inte det minsta på temperaturen, om inte värmen i hennes bröstkorg räknades. Med håret i ena handen fortsatte Tobbe kyssa sin Frida i en liten stig som hans läppar trampade upp längs med nacken tills han nådde tröjans halslinning. Han släppte det väldoftande håret och drog linningen åt sidan för att kyssa henne på axeln och Frida gav uttryck för sin uppskattning genom ett litet ljud som i ett annat sammanhang skulle ha kunna misstagits för ängslan. "Är det inte fint här?" frågade hon Tobbe och kände sig samtidigt lite fånig som avbröt hans kyssar med en sådan kommentar. "Mm" svarade Tobbe. "Men inte i närheten så fint som dig." Orden fick Fridas ansikte att skina upp i ett strålande leende som hon bara kunde dölja genom att fortsätta hålla ryggen mot Tobbe. Hon kände hans händer mot sin mage, hur de smekte henne och hon fick nästan svårt att andas när ett pekfinger nuddade vid undersidan av ena bröstet. Frida kunde inte först avgöra om det där varit meningen men när samma hand rörde sig uppåt och kramade hela bröstet blev hon säker på att det varit det. Snart var båda Tobbes händer placerade på hennes bröst och han kramade dem samtidigt som han tryckte sig mot henne bakifrån. Hans läppar fann nya stigar på hennes hals och kinder medan han tog för sig av Fridas runda bröst. "V-vi kan ju inte..." började Frida men avbröt sig själv när känslan av de mjuka läpparna mot halsen blev för påtagligt skön. "Kan inte vadå?" bröt Tobbe in. "Vi kan väl göra vad vi vill?" Frida skruvade på sig men kunde inte förmå sig själv att slita sig ur Tobbes sköna grepp. Hon gav upp, åtminstone för ögonblicket.



"Någon kan se oss" klagade hon strax därefter med en röst som var långt ifrån övertygande. Tobbe fnös till i något som påminde om ett skratt men som inte lyckades slå ut helt och hållet. "Vi är i skogen sötnos. Vem skulle se oss?" Frida svarade inte omedelbart utan njöt istället av smekningarna mot sin kropp, kyssarna mot sin hals och sina kinder. "Jo men, de som bor i husen där nere" fortsatte hon snart. Tobbe stannade upp i rörelserna för ett ögonblick. Han satte munnen till Fridas öra och viskade. "Ser du mannen där vid gungan bredvid huset?" Frida ryckte till av nervositet. Hon stirrade ner på villorna och försökte se vem Tobbe menade. "Vilken gunga?" frågade hon oroligt. "Nej, just det" svarade Tobbe och kramade ganska hårt om Fridas mage medan han med andra handen kramade lika hårt om hennes ena bröst. "Vad dum du är" började Frida men tystnade nästan omedelbart. "Är du säker på att de inte kan se oss?" frågade hon därefter försiktigt. Tobbe nickade övertygat och stack in händerna innanför Fridas tröja så att han kunde smeka hennes lena mage utan att hindras av något strävt och opersonligt tyg. "Då.. då kanske det inte gör något ändå" svarade Frida, som för att övertyga sig själv om att det inte var någon fara, att de faktiskt inte kunde bli avslöjade. I nästa ögonblick hade Tobbe lyft undan bh:n och fattade båda brösten i sina stora händer. Han utstötte ett ljud som var en blandning av en suck och ett stön när han kände de varma och mjuka brösten i sina handflator och Frida kunde inte längre förneka sin upphetsning. De var trots allt mitt i skogen och det fanns inte en människa i närheten. Hon slängde en blick ned mot villorna men valde att tro på det Tobbe sagt om att människorna där inte skulle kunna se dem. Eller kunde de det?



Frida fick ingen chans att tänka mer på den saken förrän Tobbe svängde runt hennes kropp så att hon stod öga mot öga med honom. Han stirrade med kåt blick in i hennes och Frida svalde av... Hon var inte säker på vad som upptog mest av hennes medvetande. Nervositet eller upphetsning? Hon fick ingen möjlighet att avgöra den tvistefrågan heller förrän hon befann sig mitt i en hetsig kyss med händer som smekte fram över kroppen och drog henne tätare intill Tobbe. Hans stora händer letade sig över ryggen och ned i korsryggen där de smög sig innanför tröjan och spred en skön värme innan de fortsatte nedåt och kupades över hennes stjärt. Deras tungspetsar lekte fuktigt och en aning strävt under tiden och i upphetsningen över Fridas sexiga kropp och sköna mun blev Tobbe så ivrig att hon snart var fuktig av saliv långt utanför läpparnas gränser. Tobbe tog ett steg framåt och Frida måste lita på att han höll henne fast så att hon inte snubblade baklänges. Ännu ett steg tvingades hon åt samma håll och efter ytterligare ett slog hennes rygg försiktigt in i en av de stora ekarnas stammar. Plötsligt var hon fastklämd mellan Tobbe och ett träd och hon kom ingenstans. Kyssarna blev ännu hetsigare och han kysste henne ut över kinderna där hon i den lätta vinden blev kall när saliven kylde hyn. När Tobbe lugnade ned sig för ett ögonblick och stirrade upphetsat på sin Frida mötte hon blicken med andan i halsen, upprymd och, faktiskt, kåt över hur han inte kunde hålla sig borta utan tycktes tvingad av en inre kraft att ge sig på henne med förnyad kraft för varje lite paus som uppstod. Frida stirrade tillbaka, inte mindre upphetsad än honom måste hon erkänna, och hon bet sig mjukt i underläppen medan hon sänkte blicken, och där nere såg hon hur hans jeans buktade utåt i skrevet. Hon höjde blicken igen och när hon mötte Tobbes blick fanns det ingen tvekan om vad den där utbuktningen hade för orsak. Frågan var snarare vad dess konsekvens skulle komma att bli.



Tobbe tog Fridas hand och förde den till samma utbuktning där han tryckte hennes handflata mot sitt instängda stånd. "Ser du nu vad du gjort?" frågade han henne med en lugn men anklagande blick. "Men det var ju du som..." hann hon säga innan han smekte sig själv med hennes hand och Frida tystnade. Tobbes ögon smalnade i en kisning som tycktes befalla henne att vara tyst, att detta var hennes eget fel och att hon fick skylla sig själv. Han lämnade hennes hand i skrevet och eftersom Frida fortsatte smeka honom över byxorna utan att få hjälp därtill måste hon erkänna att det kanske till viss del var hennes fel ändå, inte bara hans. Deras ögon var hårt fästade i varandra så Frida såg inte rörelsen som placerade en stor hand mellan hennes ben där Tobbe snart smekte hennes underliv genom hennes egna byxor. Hon svalde och flackade med blicken, nervös över att någon okänd person kunde ha valt en närliggande stig genom ekskogen, men hon såg ingen. Blicken flyttades tvångsmässigt mot husen långt där nedanför men inte heller där fann hon någon ursäkt att avsluta det snuskiga som höll på att hända. Med sin lediga hand greppade Tobbe hennes haka och han tvingade Frida att möta hans blick. "Nu är du min" mumlade han fram med en röst som förvrängdes av upphetsad grötighet. Frida nickade medan smekningarna mellan benen fick henne att flämta till. Hon ville ju vara hans och hon var beredd att göra nästan vad han ville för att bli det, så som han ville och önskade. "Vänd dig om Frida" sade han åt henne och Frida lydde omedelbart. Hon såg sig över axeln och njöt av att se hur Tobbe stirrade på hennes stjärt när hon med händerna utsträckta mot trädstammen putade med den en aning. Han tryckte sig framåt och snart kände hon något hårt trycka mot rumpan. Hon visste vad det där hårda var för något. Det var samma sak som hon nyss smekt med sin hand och hon längtade efter den. Hon längtade efter Tobbes hårda kuk.



Stora händer letade sig fram över sidorna av Fridas mage, smekte henne över brösten och ned över magens framsida tills de nådde byxlinningen. Där stannade de upp för det kortaste av ögonblick innan byxorna slaknade runt höfterna när Tobbe knäppte upp knappen. Frida tittade sig nervöst över axeln men Tobbe verkade inte ha någon som helst avsikt att sluta. Istället drog han ned gylfen och smekte Frida över trosornas framsida. Fingrarna letade sig längre ned och hon hörde ett upphetsat frustande när samma fingrar fuktades genom tyget av hennes bultande kön och våta blygdläppar. Tobbe drog upp fingrarna och med en hand på var sida drog han ned byxorna så att de hamnade på mitten av Fridas lår. På så sätt tvingades benen ihop men detta hindrade på intet sätt Tobbe. Han smekte henne över de glansiga blygdläpparna, lutade henne framåt och letade sig in mellan dem och med kletiga fingrar smetade han ut Fridas upphetsning över blygdläpparna innan han smekte henne över klitoris tills hon måste tillåta sig några tyst ljud av den njutning som inte gick att förneka eller hålla tillbaka. Hon var verkligen hans, att göra vad han ville med och hur han ville. Handen mellan Fridas ben försvann och hon hörde ett bekant ljud när hans gylf drogs ned och knappen gick upp. Hon stirrade åt olika håll, rädd att någon skulle se vad hon tillät honom göra, men ingen verkade befinna sig i skogen mer än dem. Strax därefter en hård känsla mot blygdläpparna. Något som tvingade sig in mellan dem och tryckte mot hennes trånga men längtande öppning. Ett kort stön föll över Fridas läppar när det hårda tvingade sig in och hon kände sin kropp fyllas av Tobbes hårda kuk. Han tryckte hårdare och trängde djupare in i henne medan hon tog ett bättre stöd med händerna mot den skrovliga barken på ekstammen.



Tobbe lade händerna på sidorna av Fridas mage medan han tryckte sig framåt och in i hennes underbart varma kropp. Han höll henne fast på det sättet när han drog sig bakåt för att stöta in i henne igen och när hans kuk gled djupt in i henne stönade han av en njutning som han längtat länge efter. Han fortsatte stöta in i Frida bakifrån och kunde inte låta bli att samtidigt smeka henne på alla de ställen han kom åt. Magens sidor fick avstå händernas rörelser för ryggens skull, för de små skuldrorna och axlarna som han greppade för att trycka Frida över sig medan han knullade henne. Händerna letade sig vidare mot de gungande brösten som han upphetsat kramade och klämde på medan han utan uppehåll fortsatte utdela stötar med hjälp av underkroppen. Han frustade, flåsade av ansträngning och stönade om vartannat när njutningen han utvann ur Fridas kropp blev honom övermäktig. "Du är underbar" viskade han i Fridas öra när han knullade henne och hon svarade med små ljud av njutning i form av tillbakahållna stön vilka ytterligare hetsade Tobbe att trycka sig in i hennes kropp. Hans händer fortsatte sin resa över hennes längtande kropp och när han smekte och kramade skinkorna njöt Frida av värmen de delade med sig av. Nakenheten utomhus och vinden, trots att den var helt lätt, hade gjort henne kall om rumpan vilket hon knappt märkt förrän Tobbes varma händer nu rörde sig över den i uppskattande och upphetsade smekningar. Han kramade skinkorna, drog isär dem och tryckte ihop dem på nytt, allt under tiden han flämtade till åsynen av detsamma. Frida kunde inte hålla sig längre. Hon måste titta mot husen nedanför. Kanske kunde någon se vad de gjorde ändå. Hennes blick svepte från sida till sida, genom ekträdens glesa barriär och hon stannade upp vid varje villa för att med blicken försöka utröna om någon person stod i trädgården eller möjligen tittade ut genom ett fönster. Själva sökandet gjorde henne märkligt upphetsad och ännu mer möjligheten att faktiskt få syn på någon. Sökandet stördes samtidigt av rörelserna hennes kropp utsattes för genom Tobbes stötar in i hennes fitta. För varje rörelse han producerade måste Frida kompensera med hjälp av sina händer vars handflator snart kände varenda räffla i ekens grova bark. Där! Var det inte en man som stod där på en altan? Hon var inte säker men riktade så mycket uppmärksamhet som hon förmådde mot det hus där hon trott sig se någon. Snart var hon ganska säker på att någon stod på den där altanen och hon kände sig skamlig som trots detta inte hindrade Tobbe från att fortsätta ta henne mot trädet. Kanske tittade den där mannen faktiskt på dem.



Frida inbillade sig att han höll i en kikare. Kanske såg han dem helt tydligt. Han kanske till och med visste vem hon var. Tankarna fick henne att flämta till av en helt ny upphetsning som lade sig som ett skamligt lager ovanpå den kåthet Tobbe redan väckt hos henne och nu kände hon sig stygg som ändå tillät det snuskiga att fortsätta. Smutsig som trots allt gillade att någon kanske tittade på. Tobbe andades tungt bakom henne och händerna som smekt över hennes rumpa letade sig vidare efter nya upphetsande kroppsdelar att undersöka. En hand strök henne över magen, ned mot underlivet och när den hittade hela vägen fram och fingrarna drogs genom det lilla könshåret stönade Frida till. Ett par fingrar smekte henne rakt över klitoris och hon måste kämpa för att hålla tillbaka alla de ljud som tvunget ville smita fram mellan hennes sammanpressade läppar. Tobbes stötar, som aldrig varit särskilt lugna, tilltog nu i intensitet och Frida kände hans tröja pressas mot rumpan för varje rörelse. Den hårda kuken tvingades djupt in i hennes kropp och Tobbe, som inte hade vett nog att hålla tillbaka sina ljud, stönade högt när hans kuk gled hela vägen in. Hans fingrar fortsatte sina smekningar mot klitoris och Frida tappade bort tanken att be honom vara tystare lika snabbt som önskningen föresvävat henne. Hon var redan nära att komma när ett ljud bara en liten bit bort fångade hennes uppmärksamhet. Hon vände snabbt huvudet åt samma håll och såg med förskräckelse ett par komma gående på en av alla de stigar som löpte genom ekskogen. Frida var nära att skrika till men lyckades trots allt hindra impulsen. "Tobbe! Det kommer någon!" väste hon istället tyst medan hon drog sig framåt för att han skulle halka ur henne. Men Tobbe var redan för nära. Han kunde inte låta bli att följa rörelsen och på sätt stöta långt in i Frida.



Med sin hårda kuk fortfarande djupt inne i Fridas kropp drog han henne åt sidan så att de hamnade på motsatt sida av trädet mot var ljudet kommit ifrån. Frida var knäpptyst och hennes blick flackade oroligt av och an. Hon spände sig i hela kroppen medan Tobbe lutade sig åt sidan för att se om paret kom närmare eller inte. Kombinationen av detta gjorde att han flämtade till av njutning vilket fick Frida att stirra desperat på honom. När Tobbe drog tillbaka huvudet och deras ögon möttes upptäckte han den menande blicken men ryckte på axlarna för att påvisa sin oskuld. "Det är ju du som spänner dig" viskade han med hes röst. "Det kan jag ju inte hjälpa" viskade Frida tillbaka och när de rörde sig bara en aning såg hon i Tobbes ögon hur han reagerade när hon gjorde på samma sätt en gång till. De kunde höra paret komma gående bara några meter ifrån trädet de gömt sig bakom och Frida höll upp ett finger mot munnen för att Tobbe skulle vara helt tyst. Ännu en kvist bröts av och Frida kände hur hela kroppen blev stel av rädsla för att bli upptäckt. Även Tobbe märkte denna stelhet och trots att han mycket väl visste att det där paret befann sig högst tjugo meter ifrån dem kunde han inte låta bli att trycka sig in i Frida som i denna situation var så trång att hans kuk blev omkramad på det mest underbara vis. Hon stirrade på honom med en blick som blixtrade av förebråelser men Tobbe kunde faktiskt inte låta bli. Frida var alldeles för skön. "Jag måste" flämtade han desperat fram. Frida skakade förmanande på huvudet. "Joo, du är alldeles för skön" fortsatte Tobbe med en klagande röst som fick Frida att börja fnittra. Paret på gångstigen pratade med varandra men de kunde inte riktigt höra vad de sade. Än en gång trängde Tobbe djupt in i Frida och fick efter en min av njutning snabbt en ond blick tillbaka. Hon hörde hur rösterna började avta en aning och samtidigt började Tobbe knulla henne försiktigt med en kuk som blivit så hård att den troligen hade skavt om hon inte själv varit så våt av upphetsning.



Frida kunde fortfarande höra deras röster svagt när Tobbe avbröt hennes lyssnande. "Herregud Frida, jag kommer nu!" Frida stirrade på Tobbe och såg desperationen i hans ögon. Med benen ihoptvingade genom byxornas försorg, fortfarande till hälften neddragna över låren, spände hon hela kroppen samtidigt som hon skakade på huvudet åt Tobbe. "Nej, du måste vänta" retade hon honom medvetet men försökte samtidigt se så allvarlig ut som möjligt. Tobbe stötte hårt framåt och trängde hela vägen in med sitt hårda stånd. Han skakade på huvudet och klippte av en frustning mellan läpparna så att utandningen måste ta vägen genom näsan. Ännu en gång stötte han hårt in i Frida. "Kan inte... måste..." kved han och Frida log inombords åt hur hennes kropp påverkade Tobbe. Hon skakade på huvudet åt honom ännu en gång men avslutade oväntat rörelsen genom att retfullt slicka sig om läpparna. Det blev alldeles för mycket. Tobbe slog armarna runt Fridas kropp och kramade henne hårt medan han stötte flera gånger in i hennes underbart trånga fitta. Han gjorde sitt yttersta för att inte avge några ljud men ville helst skrika ut sin njutning. Tillbakahållandet av ljuden och den energi som följde med dessa fick honom att skaka och Frida kunde känna hur den hårda kuken pulserade inuti henne, hur den genomfors av konvulsioner och avlämnade snuskiga bevis för sin ägares njutning i hennes inre. Hon kunde dessutom inte längre hålla emot med händerna mot trädstammen eftersom Tobbes omfamning fångat hennes armar och händer, men hon njöt av varje rörelse som påtvingades hennes kropp när Tobbes orgasm slet i honom så att han skakade genom hela kroppen. Hans orgasm hade nått sitt klimax men ändå fortsatte kuken pulsera inuti Frida och med ojämna mellanrum, vars intervaller blev allt längre, kunde hon känna hur ännu en konvulsion fick den att växa för att sedan dra ihop sig till ljudet av Tobbes flämtningar. Ytterligare en kvist gick sitt öde till mötes på stigen som löpte på andra sidan av eken de gömt sig bakom och Tobbe drog sig snabbt ur Fridas kropp.



Röster kom närmare och Frida drog upp byxorna och trosorna i en rörelse så snabbt hon bara kunde. Hon stirrade på Tobbe med en fråga i sina ögon och Tobbe i sin tur ryckte förtvivlat på axlarna med förvirrad blick. Plötsligt satte han sig helt sonika ned och fick tag i Fridas hand. Han drog ned henne så att de satt bredvid varandra och när rösterna rundade trädet låtsades de båda två titta på utsikten ned mot villakvarteret bortom ekskogens bryn. "Jaså, förlåt" hördes en äldre mans röst och de vände sig båda om med ett så oberört uttryck som möjligt i sina ansikten. "Hej!" svarade Tobbe och låtsades som ingenting. "Det var inte meningen att störa. Jag trodde det var en hare eller en råbock" fortsatte mannen. Kvinnan som stod intill honom skakade på huvudet och Frida kände sig fullständigt säker på att kvinnan förstod precis. Hon försökte låta bli att rodna men känslan av sperma som rann ut i trosorna upptog så mycket av hennes medvetande att hon knappt förstod orden som sades. Den våta känslan mellan benen och skammen som kom med den snuskiga vätskan gjorde henne osäker på om hon lyckades hålla färgen eftersom kinderna dessutom kändes brännande heta. Bara vi inte måste resa oss, tänkte Frida förtvivlat. Bara ingen ser fläcken på byxorna. Hon var säker på att det måste synas redan nu om hon reste sig. "Är det inte fin utsikt?" utbrast Frida lite fånigt för att byta samtalsämne till vad som helst. "Visst är det det" svarade kvinnan och ryckte i sin mans ärm. "Kom nu Åke. Vi ska la inte störa ungdomarna i onödan?" Tobbe och i synnerhet Frida kände sig lättade över kvinnans uppmaning och retoriska fråga och lät därför bli att säga något om att det var okej, att de inte alls stört, eller något liknande. "Va? Jo jo, vi går vidare vi" svarade han. Innan han vände sig om tittade han Tobbe i ögonen och blinkade med ena ögat. Med ett leende skänkte han nästa blick åt Frida som inte visste vart hon skulle ta vägen. "Trevlig helg!" sade han innan han vände sig om och tillsammans med sin fru gick vidare. "trevlig...helg" mumlade Tobbe och Frida i kör. När paret kommit ungefär femtio meter bort tittade de på varandra, andades ut i en lättnadens suck och började slutligen skratta. De kysstes snabbt och sedan skrattade de på nytt medan de reste sig för att gå tillbaka till bilen.

2 kommentarer: