Kapitel 48: Inte ens sina egna kläder

Det var med raska steg och ett synnerligen gott humör som Jacob en dag promenerade genom Lund, längs cykelvägen mellan Botaniska och den gamla kyrkogården hitom Spyken. Grusvägen för gång- och cykeltrafik var omgiven av träd, så höga och lummiga att solens strålar bara nådde marken i form av oändligt många och smala linjer. Så uppbrutna och taggiga var dessa dessutom att ljuset började spela över marken de gånger som vinden lekte i grenverken. Detta var egentligen inget som Jacob reflekterade över där han gick. Han var på väg mot Stortorget, för att möta Amanda, och hade ingen tid att förlora. Inte för att han var sen, utan därför att han längtade efter att få se henne, efter att få känna hennes läppar mot sina egna. Bara tanken på detta gjorde Jacob helt varm inombords. Kanske tur det, eftersom det lilla solljus som silades genom träden inte erbjöd mycket till värme nu när sommaren snart var slut. Framme vid Östra Vallgatan, där cykelvägen tog slut, stannade han till för att trycka på knappen till övergångsställets ljussignal. Ett metalliskt tickande satte igång, helt utan hänsyn till det faktum att den sista synliga bilen redan passerat den vitrandiga asfalten och nu väntade vid den mycket större korsningen längre ner till vänster. Jacob sökte med blicken åt andra hållet, upp mot nationsområdet. Ingen bil där heller. Han gick över gatan utan att bry sig om att vänta på att den nedre gubben skulle hinna bli grön. När han passerat övergångsstället och fortsatte in på Magle Lilla Kyrkogata stressade ljusets metalliska tick inte längre någon, mer än sig själv. Innan de snabba ticken lugnat ned sig försvann dessutom ljudet av dem bakom Jacobs rygg. Inne i den gamla delen av Lund syntes ännu färre bilar än förut. Innan nästa motorljud och skrapet av gummi mot sten hördes nästa gång, hade Jacob hunnit hela vägen till Kiliansgatan.

Han ville helst redan vara framme och brydde sig inte det minsta om caféerna och småbutikerna på sin högra sida, belägna precis efter landets kanske mest malplacerade Stadium-butik. Fötterna rörde sig som per automatik, i takt och samklang med tankarnas mål. Om mindre än en minut borde han se henne, om hon nu inte var sen förstås. Men Amanda brukade inte vara sen och inte Jacob heller. I den senares fall var det troligen en yrkesskada, om detta med att vara i tid nu kan räknas som en skada. I Amandas fall, vem vet? Hon brukade i alla fall inte vara det, sen alltså. När Jacob rundade gaveln till stadshuset visade det sig stämma även denna gång. Amanda stod vid den lite märkliga stenstatyn mitt på torget, precis som de bestämt, men hon var inte själv. Bredvid henne stod en person som Jacob vagt kände igen. Han kunde inte minnas namnet men var ändå ganska säker på att han sett honom förut. Med ett försiktigt leende korsade han torgets kullersten och närmade sig statyn. Amanda stod och pratade med den där killen och upptäckte inte honom förrän han kommit hela vägen fram. Då vände hon sig plötsligt om och slog upp ett stort leende som fick Jacob att ofrivilligt släppa reservationen i sitt eget. De kramades och känslan av att hålla om Amanda gjorde honom återigen varm inombords. De hade förstås inte varit tillsammans sådär jättelänge egentligen, men känslan av att krama Amanda var speciell. Nästan som att komma hem, på något vis. Killen som hon just pratat med såg en aning obekväm ut när de släppte sin omfamning av varandra och Amanda presenterade honom snart för Jacob.

"Minns du Tommy?" frågade hon rakt ut och Jacob kisade, nästan omärkbart, när han tittade på Tommy och tänkte efter. Visst kände han igen honom, men varifrån? "Ja... jo" började Jacob osäkert i hopp om mer information innan han bestämde sig. "Vi träffades hemma hos Jenny på Valborg" fyllde Tommy i. Det retade Jacob att Tommy kände igen honom men inte han honom. Valborg... Jacob tänkte efter. Så kom han på det! Just det, Tommy var ju killen som Amanda pratat med flera gånger under den kvällen. Jacob hade inte brytt sig så mycket om det just då, men i irritationen över att inte få vara ensam med Amanda här och nu skuggades minnet av deras samtal under den där vårhelgen. "Just ja, hur är läget?" utbrast han och ansträngde sig för att låta genuint intresserad. Det var han inte. Ju mer Jacob återkallade minnet från Valborgsmässoafton, desto mer ogillade han den här Tommy. Han lyssnade inte ens på svaret om hur han mådde, utan antog att han mådde bra, samtidigt som en episod spelades upp inför hans inre. Tommy och Amanda i köket hos Jenny, skrattandes med varsitt glas i handen. Det betydde såklart ingenting, men minnet fick honom inte precis att le av glädje. "Vad har ni för planer då?" Tommys röst väckte Jacob ur minnenas dunkla vernissage och han blinkade till av överraskning. Innan han hann svara vände Tommy istället blicken mot Amanda och fick sitt svar. "Vi ska handla lite kläder" kvittrade hon glatt, och undlät på samma gång att berätta att det var hon som letade efter en tröja, att Jacobs enda uppgift var att avgöra om denna var snygg eller ej. Jacob blev själv förvånad över den plötsliga impulsen att gripa tag i Amanda och dra henne med sig därifrån, bort från Tommy. Vilket namn... Istället för att göra det, stod han kvar och nickade. Jo, de skulle in på H&M vid torgets slut, det stämde ju trots allt.

När Tommy sagt hej då och gick åt motsatt håll över torget vände sig Amanda mot Jacob, ställde sig på tå och gav honom en kyss rakt på munnen. Jacob blev helt tagen på sängen och hann knappt besvara kyssen förrän läpparna var borta igen. Han tittade på Amanda med förnyad kraft i sitt leende. "Tack!" Amanda log tillbaka och tittade sedan nedåt, mot de egna fötterna. "Du blev väl inte svartsjuk va?" frågade hon och gned ena foten mot marken, nästan som om hon släckte en kastad cigarettfimp. "Va, nej såklart inte" ljög Jacob och tog Amandas hand i sin. De började gå söderut, mot H&M. Om Amanda fattar att jag är svartsjuk så betyder det kanske att jag borde vara det också, tänkte Jacob febrigt utan att säga något om saken. Det var ovanligt mycket folk ute och den korta promenaden från statyn till affären tog därför mer än dubbelt så lång tid som den vanligen gjorde. Till slut kom de in genom skjutdörrarna som öppnade sig automatiskt för dem. De var inne. Jacob kände sig nästan omedelbart varm, som han brukade göra i affärer där han inte kände sig hemma. Ja, som han faktiskt alltid kände sig när det var Amanda som behövde något och inte han själv. Det var folk överallt och alla höll i ett eller flera plagg, på väg någonstans, antingen inom butiken eller också någon helt annanstans i fantasin. Jacob själv var inte på väg någonstans, mer än åt det håll som Amanda rörde sig åt. Han kände sig just som det han var, ett bihang. Men det tog inte många minuter innan han fick ta på sig rollen som smakråd. En tröja hölls upp, var den snygg? Nej. Amanda blev besviken. En annan tröja hölls upp. Bättre? Mycket! Nästa plagg som förevisades hade varken ärmar eller krage. "Det där är ingen tröja" påpekade Jacob sakligt. "Vet jag väl!" hördes Amandas svar. Jacob skrattade till när han hörde irritationen som sken igenom i rösten. "Men snygg ändå!" lade han till.

Med Amanda i täten trängde de sig förbi en hord av småflickor, som måste fyllt tonåring för högst ett år sedan, och kom fram till öppningen där provrumskorridoren började. En medelålders kvinna tittade frågande på plaggen som hängde slappt över Amandas underarm och fick ett "Fyra!" till svar på sin tysta fråga. En flärp av något slag, i färgglad plast och med en stor fyra på sig, sträcktes fram och Jacob tog emot. Kön var inte överdrivet lång. De skulle säkert vara i provrummet inom ett par minuter. Ändå tog väntans tristess snabbt vid och Jacob fick tid att tänka. "Hur länge har du känt Tommy?" frågade han plötsligt och Amanda blev uppriktigt förvånad över frågan. Hon tänkte efter. "Vet inte riktigt... Några år åtminstone." Jacob gillade inte svaret alls. Han hade föredragit om Valborg var första gången de träffats. Idag fick gärna vara den sista. "Okej" svarade han och sade sedan inget mer. Han tittade in mot provrummen och suckade. Trots att kön rörde sig relativt snabbt framåt var Jacob redan trött på den. När han vände blicken mot Amanda på nytt blev det tydligt att hon inte tittat bort som han själv gjort. Hon vinkade ned honom med en lite för ivrig handrörelse och satte munnen till örat. "Du blev svartsjuk, eller hur?" Jacob drog sig irriterat undan, höjde huvudet och tittade stolt bort. "Blev jag inte alls" svarade han utan att ens titta på Amanda för att se reaktionen på svaret. Om hon log ville han inte se det. Det tänkte han inte bjuda på. Den där Tommy irriterade honom nu mer än någonsin. "Varsågoda!" hördes plötsligt en röst, så van vid att uttrycka tomma artighetsfraser att orden lät närmast mekaniskt framställda. Amanda och Jacob steg in i korridoren och såg en öppen hyttdörr allra längst ned i korridoren. De gick ditåt, ignorerade alla okända föräldrar och kompisars uppmuntrande och avfärdande röster från de andra hytterna, och stängde till slut dörren efter sig till sin egen.

Någon fick höra att "den kjolen kunde hon absolut inte ha" ett par provrum bort, men varken Jacob eller Amanda lyssnade. Som tur var fick de lätt plats båda två i den spegelförsedda hytten. Jacob avskydde små provrum, de där som han var tvungen att stå utanför och vänta, tills Amanda redan bytt om. Fördelen med den här större sorten var att han kunde titta på just när hon klädde av sig. Just det där att se Amanda ta av sig kläder var en hobby som Jacob under en tid hade odlat ett intresse för, inte utan viss passion bör tilläggas. Eftersom dörren till provrummet öppnades inåt ställde han sig med ryggen mot den och lutade sig bakåt. Framför honom var Amanda i färd med att ta av sig sin tröja. Den tunna jackan hängde redan på en silvrig krok bakom henne. Jacob tittade på Amandas nakna mage, följde tröjtyget när det rörde sig upp över brösten och lät blicken dröja där medan tröjan fortsatte över huvudet på henne. En tanke om att alla borde testa kläder utan bh föresvävade Jacob men han skrockade strax, inombords, över hur dum den tanken egentligen var. Fast samtidigt trevlig... Tänk om alla provrummen vore fyllda av bh-lösa tjejer, eller hela affären för den delen. Det hade gjort hela processen mycket mer spännande. "Sitter den bra?" Jacob väcktes abrupt ur sina dagdrömmar med en känsla av skuld och han granskade därför tröjan som Amanda hade på sig extra samvetsgrant. Den satt bra och var snygg. "Det var bättre utan" svarade han trots det, utan att riktigt tänka sig för. Amanda tittade upp på honom med en lätt förvirrad blick. "Du är alltid snyggast utan kläder" försökte han förklara sig men fick bara en uppgiven huvudskakning till svar. Amanda lät tröjan sitta på när hon knäppte upp byxorna för att testa kjolen, plagget utan vare sig ärmar eller krage. När hon vände sig om kunde hon se i spegeln hur Jacob stirrade på hennes rumpa och slickade sig om överläppen.

Snart stod hon där med kjolen och tröjan på sig framför honom. Vad tyckte han? Jo, det såg bra ut men, kanske borde hon testa de andra två tröjorna också. När Amanda fått på sig den sista av tre hade Jacob redan tröttnat. Hon märkte det på hur han svarade på om tröjan var fin eller ej. Amanda vände ryggen mot honom och mumlade, kanske lite för högt. "Tommy hade säkert tyckt att den är snygg..." Orden fick Jacobs medvetande att omedelbart klarna till. "Vad sade du precis?" frågade han med irriterad röst. Amanda stelnade till och fick en liten klump i magen. Det var inte så hon hade menat. Hon ångrade sig, vände sig om och tittade upp på Jacob. "Jag menade inget med det" försökte hon, men Jacobs blick var oresonligt hård och alldeles genomträngande. "Vill du vara snygg för mig eller honom?" frågade han med kall röst och klumpen i Amandas mage blev ännu större, ännu tyngre. "Dig såklart!" utbrast hon och försökte låta lika övertygande som hon själv var övertygad om sanningen i de två orden. Ändå verkade Jacob inte nöjd. Det syntes i hans ögon hur han tänkte mörka tankar, kanske bara om Tommy, men kanske också om henne själv. "Det är ju dig jag tycker om!" fortsatte Amanda med den sanna övertygelsens fulla vikt i tonläget. På något sätt kändes det extra konstigt att diskutera den här saken med kläder på sig som inte var hennes egna. Nästan som om hon var någon annan än sig själv. Hördes deras samtal förresten till de andra provhytterna? Förmodligen inte. Alla andra verkade gapa omdömen och självutnämnda expertutlåtanden för full hals, medan Jacob och Amandas samtal blivit olycksbådande tyst. Jacob tittade henne allvarligt i ögonen när han fortsatte. "Bevisa det." Mer än så sade han inte och Amanda förstod först inte vad han menade.

"Kom igen! Bevisa att det är mig du vill ha" viskade Jacob med ett allvar i rösten som återspeglades i ögonen och hela ansiktet. Amanda visste inte vad hon skulle svara, eller hur hon ens skulle kunna bevisa en sådan sak. "Det vet du ju" försökte hon men fick inget gehör för det tafatta försöket. Jacob lade en hand i ryggslutet på Amanda och drog henne intill sig. Med läpparna mot örat började han viska. "Bevisa det för mig genom att ställa dig på knä." Orden färdades inuti en varm utandning, strömmande mot örat och de fick Amanda att rysa. Rös hon av verkligen av den varma luften, eller var det snarare innebörden i Jacobs krav? Amanda var inte säker. Hon tittade försiktigt upp, sökte Jacobs blick och fann den, lika allvarlig som förut. Klumpen i magen ändrade karaktär men försvann definitivt inte. Amanda skakade osäkert på huvudet. Så kunde de väl inte göra? Väggen till nästa provrum kunde inte vara mer än högst någon centimeter tjock. Vi kommer bli upptäckta direkt, tänkte Amanda, samtidigt som tanken vägrade försvinna. Eller, kunde de? Bara tanken på att faktiskt sjunka ned på knä för att göra det som Jacob ville var svindlande. Han besvarade huvudskakningen med en uppfordrande nickning och smekte Amanda över ena bröstet, så att det högg till inom henne av spänd upphetsning. Skulle hon verkligen? En tung hand på ena axeln besvarade frågan och Amanda lät sig nervöst tryckas nedåt. Hon placerade knäna på sina egna byxor och såg sig omkring. Utrymmet mellan golvet och dörren bakom Jacob var inte mer än ungefär 20 centimeter och gick någon förbi skulle de kanske bara se hans fötter. Eller? Amanda kunde inte tänka klart längre, kunde alldeles avgjort inte göra några korrekta rumsliga uppskattningar, och stirrade istället åt sidan för att se om hon möjligen kunde se in till grannhytten. Nej, väggen gick hela vägen ned till golvet där. Hon böjde huvudet bakåt och tittade upp. Hon mötte Jacobs blick och kände sig yr av hemlig kåthet.

Mitt i svindeln över vad hon faktiskt var på väg att göra såg Amanda Jacobs händer röra sig mot mitten av hans byxor. En knapp gick upp och sedan gylfen. Naturliga ljud i en provhytt förstås, men trots det kändes de helt fel. Förbjudna! Jag är inte den sortens tjej, tänkte Amanda lamt när hon försökte svälja en nervositet som omöjligen gick att särskilja från upphetsning. Klumpen i magen verkade samtidigt ha flyttat sig ett par decimeter nedåt och när Jacob tog fram sin halvhårda kuk i provrummet, mitt framför ögonen på Amanda, så fick klumpen det att bulta rytmiskt mellan benen på henne. Varför blev hon så upphetsad av detta, av att bli nedtvingad på knä av Jacob, mitt i ett provrum med massor av folk runtomkring? Då var hon kanske en sådan där tjej ändå, trots allt. Amanda höjde handen och slöt fingrarna runt den varma kuken. Hon stirrade nervöst upp på Jacob när hon drog tillbaka förhuden och blottade ollonet. Ståndet växte i hennes hand och efter bara några få smekningar var kuken stenhård mot fingrarna och handflatan. Amanda stirrade upphetsat på ollonet när hon drog tillbaka förhuden en gång till, hon drog framåt igen och fick se en liten genomskinlig droppe bildas längst fram. Ännu en gång tittade hon oroligt upp på Jacob när det hon gjorde började kännas alltmer verkligt. Upphetsningen stod skriven i hans ansikte. Jacob var kåt, på henne. Deras blickar möttes och en våg av kåtyrsel sköljde över Amanda när Jacob demonstrativt pekade mot sin mun och sedan ned på sin kuk. Hennes blick började flacka och hon undersökte ännu en gång, ännu mer nervös än förut, om det var någon på andra sidan dörren. Inga fötter syntes. Åtminstone inte just nu, tänkte hon men kände sig ändå märkligt utpekad. En hand greppade håret i bakhuvudet och Amanda lät utan motstånd sin mun ledas till det väntande ståndet. Hon öppnade läpparna och lät det svullna ollonet glida mellan dem för att möta tungan. Bara ingen hörde!

På något konstigt vis hjälpte det ändå lite att ha de där kläderna på sig, de som inte var hennes egna. Det bultade skönt mellan benen när Amanda nu stod där på knä, i ett provrum, med en hård kuk i sin mun. Hon sög försiktigt och var nogrann med att inte ge några ljud ifrån sig när hon sög och slickade på den varma kuken. Efter en liten stund lät hon läpparna smeka längst ut på ollonet, fram och tillbaka, och hon tog resten av den hårda kuken i sin hand. Med långa smekningar drog Amanda den salivglansiga förhuden framåt, sedan bakåt, medan hon tittade upp och såg njutning i Jacobs ansikte. Den synen gjorde det värt nervositeten, den som fick hennes hand att darra när hon runkade honom. Hela situationen kändes så overklig. Rösterna runtomkring hade blivit otydliga och Amanda kunde inte avgöra vad de sade för något. Och där satt hon, på knä, med Jacobs stånd i handen, med det svullna ollonet i munnen. Om inte detta var bevis nog på att det var honom hon tyckte om, då visste Amanda inte vad som skulle krävas. Hon tittade ned på kläderna hon hade på sig för att kontrollera att det inte kommit saliv på dem, eller något ännu värre för den delen. Hon kände inte riktigt igen sig själv men gillade den känslan. Hon ville knappt erkänna det för sig själv, men känslan mellan benen talade ju för sig själv. Det var väl inte hennes fel att det bultade där nere? Vad kunde väl hon göra åt det? När Amanda höjde blicken igen och mötte Jacobs ögon formade han läpparna till ett två-stavigt ord utan att låta någon luft bära dess innebörd med sig. Det behövdes inte. Amanda såg precis vilket ord det var och hon tog emot det som ett bitterljuvt slag mot bröstet. Hur kunde hon neka? Med tanke på vad hon gjorde, för inte nämna var hon gjorde det, så kunde hon knappast hävda att hon var något annat. Jacobs anklagande blick var samtidigt nästan för mycket. Amanda lutade sig framåt och tog kuken i sin mun för att på något vis komma undan, åtminstone från den där blicken.

Hon slickade på ollonets undersida, lät tungspetsen virvla en ögonblick runt den spända strängen en stund, innan hon lät mer av kuken glida in och fylla munnen. Amanda kände sig som det Jacob nyss kallat henne och förstod inte riktigt varför det kändes så bra. Det kändes helt fel, förstås, men samtidigt bra. Ja, nästan underbart, att vara det där. En sådan tjej. Amanda drog förhuden långt tillbaka och sög på det blottade ollonet. Hon lät läpparna glida nedåt längs skaftet så att hela munnen fylldes av kuk och hon lutade sig sedan bakåt för att ännu en gång använda tungan för att smeka toppen av det hårda ståndet. Jacobs andning var tung, avbröts då och då av tillbakahållna flämtningar. Hans kuk var kletig av saliv när Amanda lät den står för sig själv. Hon bestämde sig för att slicka på ollonet utan att röra kuken med handen och tittade upp för att se Jacobs reaktion. Han stirrade tillbaka med en blick så fylld av kåthet att han gungade med huvudet fram och tillbaka av upphetsad njutning. Men denna byttes snabbt mot frustration, när Amanda retade honom med tungan på det viset. Även Jacob var trots allt högst medveten om var de befann sig och när Amanda återigen omslöt honom med sin sköna lilla sugmun måste han göra sitt yttersta för att inte stöna rakt ut. Värmen innanför de där läpparna var underbar och en pirrande känsla längst ut i kuken blev intensivare för varje smekning, för varje liten rörelse med den sköna tungan eller läpparna. Amanda hade bevisat sina känslor nu. Jacob tvivlade inte det minsta på henne. Trots det tänkte han inte låta henne komma undan. Det hon gjorde med kuken var alldeles för skönt för att avbryta bara sådär. Synen av Amanda på knä, i kläder som hon kanske (eller kanske inte) skulle äga när dagen var slut gjorde honom ännu mer upphetsad.

Den lånade kjolens tyg vilade mot Amandas lår där hon satt. Var de inte försiktiga nu så riskerade både den och tröjan att bli smutsiga, i minst två avseenden varav det ena var ojämförligt skamligt. Jacob placerade en hand bakom huvudet på Amanda och tryckte henne försiktigt mot sig. Kuken gled djupt in mellan de mjuka läpparna. Värmen där innanför, inuti Amandas mun, var alldeles för mycket och Jacob släppte efter så att det mesta av det dunkande ståndet gled ut. Venerna och huden glänste av ett genomskinligt lager saliv, ollonet likaså när det tittade fram mellan Amandas villigt sugande läppar. Försiktighet hade inte längre någon relevans. Jacob kunde bara tänka på en enda sak när den där pirriga känslan i ollonet växte sig ännu större. Han måste komma i Amandas mun, fylla den med sin orgasms alla kletiga safter, och hon måste suga honom under tiden. Allt annat var otänkbart! Med en ivrig hand drog Jacob Amandas lugg åt sidan och han sökte förtvivlat ögonkontakt med objektet för all sin åtrå och kärlek. Amanda tittade upp, svarade med en blick som fick henne att se närmast oskuldsfull ut, hur man nu kan göra det med ett salivkladdigt stånd i sin mun. Hon kunde. Jacob försökte viska men ångrade sig snabbt när han insåg att han inte kunde vara häften så tyst som han måste. Istället mimade han. "Jag kommer!" formade han läpparna, men Amanda verkade inte förstå. Eller så låtsades hon inte förstå. Hursomhelst menade Jacob allvar. Fortsatte hon på det där viset i mer än några sekunder till så var det redan för sent. Och Amanda gjorde just det, inget annat. Hon satte läpparna runt ollonet, slickade på det inuti munnen och runkade samtidigt den hårda varma kuken med ett fast grepp.

När hon tittade upp såg hon Jacob grimasera. Hans händer var knutna med knogar nästan vita, så hårt som han knöt ihop i ett desperat försök att inte stöna rakt ut. Allt som fanns nu var Amandas vackra ansikte, handen runt den bultande kuken och hennes underbart sköna sugmun. Den pirrande känslan i ollonet rörde sig genom hela kuken och uppåt, genom magen och upp mot bröstkorgen. När Amanda mitt i allt detta underbara tog pungen i sin andra hand och försiktigt smekte även där så brast det för Jacob. Hela kuken genomfors av kramper, häftiga pulser, och mellan Amandas mjuka läppar öppnade den sig och sköt ut snuskiga strålar som bevis för den njutning hon erbjudit Jacob. Snart sköt ännu en stråle ut och Amanda märkte hur den omisskännliga smaken av sperma fyllde munnen. Ivrigt fortsatte hon runka den sprutande kuken medan konvulsionerna fick den att gång på gång rycka till mellan läpparna. I andra handen kände hon pungen dra ihop sig när dess innehåll tömdes, när allt det där snuskigt vitaktiga lämnades som smutsiga bevis i hennes villigt mottagande mun. Ett plötsligt och alldeles för högt ljud fick Amanda att rycka till. Det var Jacob som råkat slå ena knytnäven bakåt och in i dörren. Amanda tittade förebrående upp på honom men möttes av ett ansikte så förvridet till grimaser av intensiv njutning att åsynen fick henne att omedelbart förlåta Jacob för det höga ljudet. I just detta ögonblick tänkte hon inte låta något störa honom. Inte när det fortfarande rann sperma ur honom och in i hennes mun. Till slut slappnade Jacob av så pass mycket att knutarna i händerna gick upp av sig själva. Han öppnade ögonen och stirrade med dimmig blick ned på Amanda där hon satt på knä med hans kuk i sin mun. Jacob tog över där hennes hand nyss runkat honom och han drog försiktigt sig ur de slutna läpparna. Med andra handen erbjöd han Amanda hjälp att komma upp på fötter och hon tog tacksamt men lite svajigt emot hjälpen. Hon var stel i benen men när hon stod framför Jacob och de tittade på varandra lutade han sig framåt för att kyssa henne. Amanda svalde snabbt allt det snuskiga som hon fortfarande hade kvar i munnen och besvarade kyssen intensivt. Underbart mjuka läppar berättade tysta historier om stor kärlek och het åtrå när de trycktes mot hennes egna.

När de kom ut ur provrummet någon minut senare och gick mot kvinnan med de mekaniska artighetsfraserna kändes det som att alla stirrade på dem. I själva verket var det förmodligen de själva som stirrade, om och omkring sig för att försäkra sig om att ingen hört vad de nyss gjort där inne. Kvinnan räknade förstrött plaggen i Amandas hand och tog emot plastflärpen med fyran på. Det var först vid kassorna när de skulle betala för en av de tre tröjorna, och kjolen, som de upptäckte det pinsamma. Mitt på kjolen syntes en förmörkning, där tyget blivit blött. Amandas klump, den som rört sig från magen och ned mellan benen för att stanna kvar där, bultande, hoppade upp i magen igen och satte sig på tvären. Men kassörskan märkte ingenting utan knoppade vant av larmet och vek ihop kjolen. Hon slog in priset och lade både kjolen och tröjan i en påse. Varorna betalades, kvittot hamnade i påsen och Jacob och Amanda gick ut från H&M och kom åter ut på Stortorget. De kom inte ens halvvägs över torget innan de måste vända sig mot varandra för att mötas i ett skratt. Ingen av dem tänkte längre på Tommy. Bara på att komma hem så snabbt som möjligt...