Kapitel 23: Möte med en åldrad man

Lina satt på en bänk och funderade. Hon hade suttit där en stund och tittat ut över parken där folk kom gående med sina hundar och barn. Det lugnade henne en aning att se hur livet gick vidare oavsett vad hennes tankar kretsade kring för tillfället. Detta var inte första gången hon satt just här och bearbetade sina tankar. Hon såg en åldrad man komma gående på grusstigen andra sidan gräsplanen med träd och fokuserade på honom ett ögonblick. På avstånd var det svårt att avgöra några detaljer i hans utseende, mer än att han såg äldre ut, men Lina tyckte sig ändå lägga märke till att de personer han mötte på stigen inte verkade ta notis om honom överhuvudtaget. Det var ganska märkligt med tanke på att han hade ett väldigt distinkt utseende. Det lade hon märke till när han kom närmare. Dessutom hade han en sorts käpp. Det var lite konstigt för han verkade inte behöva stödja sig på den där käppen alls. Å andra sidan var det inte särskilt troligt att han hade den av någon sorts fåfänga heller, för hans övriga klädsel tydde inte på några sådana extravaganta later. Det tog en stund innan Lina insåg att mannen rörde sig rakt mot henne och hon kände därför en sorts förlägenhet över att hon stirrat på honom så länge. När han lämnade stigen och gick rakt mot Linas bänk började hon bli nervös. Vad ville han henne? Han gick bestämt fram till Lina och frågade om han kunde sätta sig hos henne en stund. Det var inte förrän då som Lina upptäckte att mannen saknade ett öga. Han tornade upp sig framför henne med ett stort gråsprängt skägg och halvlångt hår i samma färg. Hans uppenbarelse var definitivt imponerande. Lina tvekade ett ögonblick. Mannens gråblå öga stirrade nyfiket på henne och inväntade ett svar. Lina kunde inte säga nej till honom.

Det var klart han fick sitta hos henne. Hon kunde väl inte säga nej till en gammal man som kanske behövde vila? De här tankarna blåste som vindar genom Linas sinne, men hon hade en märklig upplevelse av att inte riktigt ha kontroll över dem. Som om de hade fått en egen vilja och bara lämnade de tankar kvar som passade in i en viss ram. Hon skakade av sig känslan och svarade. "Absolut, det är bara att slå sig ner." Mannen nickade långsamt i en tackande gest innan han slog sig ned bredvid Lina. Han var gammal, men definitivt inte sliten. Hans rörelser var snarare vana än trötta och han satt snart och stirrade ut över parken tillsammans med Lina. Det borde ha varit en obehaglig situation egentligen men istället kände sig Lina helt lugn och tillfreds. Mannen hade just en sorts lugnande inverkan på henne som hon inte kunde sätta fingret på. Efter en stund var hon helt enkelt tvungen att titta mot honom. Det tog säkert en minut innan han långsamt vände sig mot henne och tittade tillbaka. Inte det minsta förvånad. Inte heller irriterad. Bara konstaterande. Hans öga var helt lugnt. I vanliga fall hade Lina vänt bort blicken eller åtminstone sagt något. Inte nu. Hon satt bara och tittade på mannens ansikte framför sig. "Du vet vem jag är" sade mannen till slut. Det var ingen fråga. Lina förstod inte riktigt vad han menade. Inom sig kände hon en bekant känsla. Nästan som en sorts déjà vu, men hon kunde inte minnas att hon någonsin sett den här mannen tidigare. Hon sade inte emot.

Efter en stund lyckades Lina samla tillräckligt mod för att säga något mer. Han hade redan vänt bort ansiktet igen och spanade liksom förut över parken så som Lina nyss gjort. "Jag kom hit för att tänka igenom lite saker, få lite perspektiv" började hon osäkert. Utan att vända sig mot Lina svarade mannen långsamt. "Jag vet precis varför du är här. Det är därför jag kommit." Lina blev förvirrad av hans svar. Det var något med hans röst som gjorde att allt han sade verkade sant. Det gick bara inte att säga emot. "Jag är här för att hjälpa dig Lina, och du är här för att hjälpa mig" fortsatte den gamle mannen lugnt. "Va? Men, hur då?" svarade Lina nervöst. Hon reflekterade inte ens över att mannen kände till hennes namn. Han vände sig mot Lina på nytt och tittade granskande på henne med sitt enda öga. Hans blick undersökte henne, följde hennes konturer uppifrån och ner. Bedömde henne. Godkände henne till slut. "Ta min hand Lina" sade han till slut och sträckte fram den mot henne. Lina tvekade men kunde inte motstå dragningskraften som på något vis tycktes emanera från, och dra henne mot honom. Sakta sträckte hon ut sin hand mot hans. Hon tvekade, darrade. Först nuddade hon bara hans hand. Det räckte. I samma ögonblick som deras händer möttes exploderade hela Linas synfält. Allt blev svart och därefter skiftade det i rött. Lina slet tillbaka sin hand. Hon stirrade upprört på mannen framför sig. Hans leende var roat men mestadels fyllt av förståelse och något som liknade en sorts sympati. Kanske medömkan.

Vem var han egentligen? Lina lugnade snart ner sig. Tanken på att gå därifrån hade inte ens slagit henne. Även i den omvälvande upplevelsen fanns något bekant som hon inte kunde fokusera på. Det undflydde henne. Det var nästan som att titta på ett träd och inte kunna avgöra vad det var. Om hon sett något liknande förut. "Det kommer inte gå över, men det blir egentligen inte värre heller" sade mannen till henne. Hans röst var fortfarande lugn. Alltid lugn. Eller? "Vem är du?" lyckades Lina tvinga fram. "Det vet du, men vill du ha ett namn kan du kalla mig Hangatyr. Det vore du inte den första som gjorde, men inte heller är det så alla tilltalar mig." Vore det inte för mannens märkliga effekt på henne hade Lina troligen tagit sig därifrån illa kvickt. Nu var hon istället fascinerad. Upplevelsen hon fått när hon rört vid honom hade sjunkit in och av någon anledning ville hon känna den igen. Bekräfta att hon inte bara inbillat sig. Hon höjde sin hand och tittade på denna Hangatyr. Vilket märkligt namn, om det nu verkligen var så han hette. Han tittade på Linas utsträckta hand och lyfte sin egen hand mot hennes. Istället för att bara röra vid den rörde han sig plötsligt snabbt, nästan onaturligt snabbt, och greppade Linas lilla hand i sin. Ännu en explosion. Långt kraftigare den här gången. Hangatyr hade uppenbarligen ljugit för henne, men Lina var allt för uppslukad av upplevelsen för att reflektera över en sådan sak.

Den djupt röda färgen forsade förbi hennes synfält och blandades slutligen upp med svarta och askgrå toner. När de mörka färgerna tog över mer kunde Lina urskilja något i dem. Hon var inte säker på vad konturerna tecknade. Kanske en hög påle. Nej, det stämde inte. Snart avtecknade sig allt tydligare ett enormt träd framför henne. Dess krona var bred och mäktig. Grenar grova som telefonstolpar ringlade sig uppåt och utåt. Barken på dess stam tycktes nästan röra sig. När hon lyckades fokusera noggrannare såg hon att den inte alls rörde sig utan bestod av en myriad symboler. Oförståeliga. Omänskliga. Det kände hon sig säker på. Plötsligt lockade något annat till sig hennes uppmärksamhet. Lina tittade uppåt och såg något hänga från en gren i det väldiga trädet. När hennes ögon vant sig insåg hon förskräckt vad det var. Hangatyr! Han hängde från ett rep men var inte död. Han var knappt levande heller och hade stora djupa revor i sin kropp, men blödde gjorde han inte. Hans öga stirrade på henne och så försvann hela bilden och Lina befann sig plötsligt i rörelse. Hon tycktes flyga över en snötäckt barmark. När hon tittade sig omkring kunde hon se höga berg och skogar vars mörker lättades av den snö som täckte dess träds grenar. I samma ögonblick som hon vände blicken för att se vem som bar henne upplöstes bilden och hon rörde sig istället i en väldig hast längs med marken, över snön, sittandes på ryggen av en stor varg. I en yra av snö och djurets rykande andedräkt som bestänkte hennes armar med dagg färdades de framåt mot en märklig kulle på vars topp ett hus stod. Det såg urgammalt ut redan på håll. Onaturligt men inte skrämmande.

Hela upplevelsen kändes överväldigande på ett förvånansvärt behagfullt vis. Samma känsla som tidigare av att känna igen allt fortsatte. Lina var helt säker på att hon aldrig varit här förut. Det rådde ingen som helst tvekan om den saken. Det var inte så hon kände igen sig. Det var mer som att varje liten detalj av omgivningen utgjorde en sorts arketyp som hennes vardags verklighet fåfängt sökte efterlikna. Varje liten rörelse var som en blek kopia av de rörelser hon upplevde nu, varje kvist en närmast patetisk efterapning av de mäktiga grenar träden runtom henne sköt ut. Snart påbörjade de färden uppför kullen. Den var långt högre än hon först hade trott. Perspektivet tycktes inte fungera riktigt som vanligt här. Det som såg stort ut på avstånd kunde mycket väl vara litet när hon kom nära och vice versa. När hon kom upp på kullens topp stannade djuret framför byggnaden och Lina klev av dess rygg. Snön på marken var inte ens kall mot hennes fötter. Hon vände sig och klappade djuret över ryggen som tack innan hon vände sig mot byggnaden. Den tornade upp sig framför henne. Byggt av omålat kraftigt trä med snidade takbjälkar var det en imponerande syn. Vargen som burit henne dit tryckte sin nos mot Linas lår och manade henne framåt.

Lina började gå upp mot husets stora port och kom snart fram. Hon kände sig osäker men bestämde sig för att knacka. I den enorma porten hördes hennes knackningar knappt, men ändå öppnades dörrarna strax utåt mot henne så att hon fick hoppa åt sidan. Det var dunkelt där inne. Interiören gick i toner av mörkblått och svart men flackade av en rödorange ljuskälla längre in. Troligen en öppen eld tänkte Lina. Hon tog ett djupt andetag innan hon klev in och tittade sig omkring. Mycket riktigt brann en stor eld i mitten av rummet. Bakom elden skymtade Lina en skuggfigur vars konturer blev otydliga bakom eldens höga lågor. Hon fick kisa för att se vem det kunde vara. Hangatyr hoppades hon. "Kom hit min flicka" hörde hon figuren säga. Om det var Hangatyr så lät hans röst långt yngre än den låtit förut. Lina gick försiktigt mot elden. Dess lågor slog upp högre än hennes egen längd räckte. De tycktes varma men inte heta och hon kunde stå ganska nära elden utan att bränna sig. Figuren på andra sidan reste sig och tittade ned på henne över lågorna. Den nickade godkännande och signalerade henne att komma runt elden till sig. Lina lydde utan att riktigt tänka på vad hon gjorde och när hon kom runt eldstaden såg hon att det var han. "Hangatyr!" utbrast hon glatt, nästan kärleksfullt. "Du skulle ha sett hur jag kom hit. Det var en v..." hann Lina entusiastiskt säga innan hon såg hans leende och insåg att han nog visste precis hur allt gått till. "Du är framme nu och behöver inte kalla mig Hangatyr längre" sade han och log mot Lina. "Du kan kalla mig Oden om du vill." Lina stirrade på honom och insåg att han inte försökte driva med henne. Allt som hänt var bevis nog. Oden alltså. "Varför har du hämtat mig?" frågade hon honom. Den gamle asen rörde sig framför henne på ett sätt som utstrålade uråldrig värdighet.

Han var lika gammal som förut i parken. Bara hans röst var yngre bakom det gråsprängda mörka skägget. "Jag behöver din hjälp Lina, precis som jag sade till dig tidigare, och jag kan hjälpa dig" förklarade han tålmodigt. Lina förstod inte vad som krävdes av henne. "Vad vill du att jag ska göra?" frågade hon honom. "Fimbulvinterns långa tid av köld närmar sig, mitt barn, och människans tid kan snart vara förbi" berättade Oden för henne med en röst som inte tycktes kunna tala osanning. "Vår tid är förbi sedan länge och snart finns bara jag kvar" fortsatte han bistert. "Jag behöver dig och din kropp för att skapa en ny generation av vaner och asar." Lina bara gapade. Hon kunde knappt tro sina öron. "Menar du att jag ska bli..?" utbrast hon innan den gamle avbröt henne. "Ja, jag behöver precis dig Lina" svarade han med bestämd röst. "Har jag något val?" frågade Lina osäkert. "Inte egentligen" fick hon till svar. Oden vände sig ifrån henne och plockade upp något avlångt. När han vände sig mot Lina igen höll han i en lång stav. När Lina tittade noggrannare insåg hon att det i själva verket var ett långt spjut. Oden räckte fram det åt henne. "Gungnir skall du ta med dig tillbaka och förvara säkert tills den dag det inte längre skall vara ditt" sade han och släppte det tunga vapnet i hennes händer. "Du kan lägga det bredvid elden så länge" skrockade han och gjorde en gest mot golvet. Lina släppte ner spjutet och var lättad över att slippa dess tyngd. "Kom här" lockade han henne och satte sig på en tjock hög av pälsar som låg på golvet. Lina gick fram och ställde sig bredvid honom. Pälsarna under hennes fötter var mjukare än något hon känt förut. Oden tittade henne i ögonen och Lina blev förlägen när hon mindes vad mannen framför henne faktiskt förväntade sig av henne.

Lina behövde inte vänta på hans initiativ. Istället kände hon det inom sig. Hans vilja trängde sig in i henne redan nu och tvingade hennes egen vilja att underkasta sig hans. Det var en behaglig om än skrämmande känsla. Lina började klä av sig sina kläder och var själv förvånad över sina rörelser. Hon tog av sig sin tröja och släppte den till golvet. Sedan knäppte hon upp sina byxor och började dra av sig dem. Det kändes knappt som hennes egna rörelser men det var något med hela upplevelsen som gjorde henne upphetsad. Det var overkligt och mannens utseende var inte vad hon vanligen intresserade sig för, men det här var annorlunda. Hon kunde inte komma undan tanken att det här var helt annorlunda. De vanliga reglerna var satta ur spel. Hon ville vara den här Oden till lags. Varför visste hon inte riktigt. Bara att det var viktigt att göra som han ville. Oavsett om han talade sanning eller ej. Varje ord han talade framstod som lyrik i hennes öron oavsett hur banal dess innebörd var. Nu stod hon framför honom i bara underkläder och väntade på hans godkännande att fortsätta. Oden tittade på Lina och kisade nöjt. Som på givet kommando knäppte Lina upp sin bh och släppte ut sina bröst. Hela situationen av att klä av sig sådär inför honom hade gjort henne ännu mer upphetsad och hennes bröstvårtor började dra ihop sig så fort de blottades. Snart var de styva och stod rakt ut. Lina kunde känna dem och njöt av känslan när de betedde sig så. Hon lutade sig framåt och drog sakta av sig sina trosor. Även de föll till golvet och Lina tog försiktigt ett steg framåt. Mannen framför henne, guden, sträckte fram en hand och gestikulerade till henne att vända på sig. Sakta snurrade hon ett helt varv framför honom så att reflektionen av eldens lågor slickade hennes kropp i gula och djupröda färger som likt tungor rörde sig över varje kontur och utbuktning som hennes unga kropp erbjöd. Oden var nöjd med sitt val. Han kallade Lina till sig med en handrörelse och hon kunde inte göra annat än att lyda. Ville inget annat. Hon ville bara vara hans. Sedan stod hon precis intill honom, men rörde honom inte. Än hade han inte rört direkt vid Linas kropp och hon undrade nyfiket vad som skulle hända den här gången.

Lina blundade när Oden långsamt smekte henne över magen. Hans händer var onaturligt stora och värmen från dem lugnade Lina avsevärt. Hans beröring gav en lätt elektrisk känsla. Som om han vore laddad med en skön statisk elektricitet. Hon kände tydligt vartenda finger mot sig när händerna rörde sig över hennes lilla kropp upp över revbenen och sedan bakåt över hennes rygg. Hon rös redan av välbehag. Kanske var det inte en så stor uppoffring ändå det han krävde av henne. Han drog henne intill sig ytterligare och kysste hennes mage. Läpparna mot hennes hud gav en mindre chock. Nästa gång han kysste henne högre upp klingade chocken av något och han höll sina läppar kvar längre mot Lina så att hon vande sig vid känslan. Oden lyfte en av sina händer och placerade den precis under Linas ena bröst. Det gick en sorts ilning genom det som bara tilltog i styrka när han lyfte handen och smekte undersidan av bröstet. Lina började darra i benen. Det var nästan för mycket redan nu. Handen rörde sig upp över hennes bröst och de stora tjocka fingertopparna vandrade av och an, till och från hennes styva bröstvårta. För varje gång fingertoppen nuddade hennes hud återkom den där känslan av elektrisk laddning som rusade ut ur honom och in i hennes kropp. När han försiktigt rörde hennes bröstvårta från sida till sida med sin tumme höll Lina på att trilla ihop. Oden fångade henne i en enorm famn i vilken Lina slungades in i ytterligare en värld, av känslor denna gång. Känslan av elektricitet var påtaglig och rusade genom hela hennes kropp. Den var skrämmande och Lina blev rädd.

Sedan hörde hon hans röst som lugnande berättade att hennes kropp var fulländad för ändamålet. Rädslan gick över till en upphetsad rastlöshet. Lina ville ha mer. Hon öppnade sina ögon och insåg att hon låg på pälsarna över golvet. Oden stod på knä framför henne. Han var avklädd och hon kunde se hans kropp i all dess gudomliga prakt. Ärrad av flera millenniers umbäranden. En krigares märken bar han. Kraftig, fylld av styrka. Nu var han redo att ta den här flickans kropp i besittning. Lina kippade efter luft. Inuti henne rasade en upphetsning större än hon någonsin känt förut. Det fanns inget som kunde stoppa dem längre. Mannen satte sig grensle över Linas lilla kropp och stirrade henne uppfordrande i ögonen. På något sätt, hon förstod fortfarande inte hur, visste hon precis vad han ville och sträckte sig därför fram efter hans kön. Hon hade inte ens tittat efter det ännu. Ännu en gång kände hon rädsla, blandad med fascination och nyfikenhet den här gången. Skulle hon verkligen klara av det här? När hon kände honom i sin hand blev hon orolig. Tyngden skrämde henne mer än en aning. Lina tittade ner och såg vad som väntade henne om hon fortsatte. Hon bet ihop och började långsamt runka den åldrade gudomen.

Hon kände ådrorna som löpte längs hans kuk inuti sin hand när hon drog tillbaka hans förhud och blottade ollonet. Den lätta vibrationen av den där elektriska känslan bedövade nästan hennes handflata när hon fortsatte runka den tunga kuken som hårdnade alltmer i hennes lilla hand för varje rörelse. Hennes hand växte och blev som en stor klump av retade nervändar i hennes perception. Utöver den elektriska vibrationen som fortplantades genom hennes kropp förnam hon också en svagare känsla. Det var hans hårdnande kuk som knappt märkbart pulserade av hennes beröring. Samtidigt som hon runkade honom och kände varje kontur av hans kuk mot sina fingrar tittade Lina upp på Odens ansikte och såg hur han njöt av hennes beröring. Hans axlar var tillbakaskjutna och ögonbrynen nedtryckta i en min som kunde misstagits för upprördhet i vilket annat fall som helst, men som nu var ett bevis på Linas förmåga att tillfredsställa och skänka honom njutning med hjälp av sin kropp. Det gjorde henne upphetsad att hon hade den här effekten på honom och hon började runka honom snabbare och hårdare när hon kände att han var så hård han kunde bli. Den hårda kuken var stor mot Linas lilla hand och värmen från den konkurrerade med den elektriska känslan om att vara mest uttalad. Oden slappnade av i kroppen igen och tittade ned på Lina som fascinerat stirrade på hans kön när hon smekte det. Efter att ha halvsuttit på Linas mage reste han sig vilket fick hans underliv att röra sig framåt mot Linas ansikte. Hon lyfte på huvudet för att komma åt att suga på hans kuk och Oden lade en hand i hennes nacke för att ge henne stöd när han rörde sig en aning mer framåt så att hans kuk tvingade isär Linas läppar ytterligare något när den sakta trycktes in i hennes mun.

Lina sög på ollonet och slickade på dess undersida vilket fick honom att stöna högt av njutning. Lina hade börjat vänja sig vid den där elektriska känslan nu och reagerade inte särskilt mycket på den när hon tog honom så djupt hon kunde i sin lilla mun. Istället började hon runka honom samtidigt som hon sög honom. Den varma hårda kuken pulserade fortfarande i hennes hand. Oden lade sina händer på hennes axlar och smekte henne nedåt över brösten. Han kupade dem på utsidan av hennes bröst och tryckte ihop dem under sin hårda kuk. Lina fick svårt för att hålla den rytm av sugande som hon fallit in i och när hon kände en mjuk vibrerande nypning i båda bröstvårtorna höll hon på att helt förlora kontrollen över sin mun. Hon sög hans kuk ivrigt och runkade honom snabbt. Plötsligt drog sig Oden ur hennes mun och rörde sig bakåt så att han hamnade mellan Linas ben istället. Från hans hårda kuk droppade saliv ned på Linas mage där det lämnade ett kladdigt spår efter sig. Han tittade ned på hennes blonda lilla tofs av könshår och fick något vilt i blicken, som om han först nu insett vad den här kroppen kunde användas till för köttslig njutning. Han lade en hand på Linas mage och rörde ett stort finger över naveln, ned mot den lilla tofsen.

Hans smekning var fjäderlätt men kändes ändå tydligt mot huden på Linas bleka mage. När fingret nådde hennes tofs av könshår lät han resten av fingrarna landa bredvid och smeka den lena huden runtomkring. Lina ryckte till av njutning när fem stora fingrar smekte henne på det sättet. Sedan rörde Oden hennes blygdläppar. Lina kunde inte hejda sig utan stönade rakt ut när den svaga elektriska känslan spred sig genom hela hennes underliv och ut i benen. Det var nästan som en svag orgasm, och då hade han bara precis vidrört hennes blygdläppar. Lina undrade hur hon skulle klara av det här. Hon kände det tjocka fingret sära på hennes läppar och leta sig in mellan dem. Väl emellan dem gled det lätt upp och ner av de safter hennes upphetsning gett upphov till. Linas bröstkorg hävde sig av känslorna som spreds genom hennes kropp när den åldrade mannen framför henne satte en stor, närmast enorm, tumme mot hennes öppning och masserade henne i långsamma cirklar samtidigt som hans fyra andra fingrar fick vila mot hennes venusberg och hans stora handflata rörde sig i knappt synliga rörelser över hennes klitoris. Även om de inte syntes så kändes de desto mer och spred ytterligare njutning genom Linas lilla kropp.

Genom den vibrationsliknande känslan av hans fingrar kände hon hur våt hon var. Hur hennes kåthet fuktat hennes fitta för att välkomna hans stora kuk. Hon tittade vädjande upp på den enögde mannen och bad honom ta henne. "Snälla, bara ta mig. Jag vill så gärna att du knullar mig." Oden mötte hennes blick och hans kuk ryckte till när han hörde hennes vädjan. Han ville ha henne. Han ville komma in i hennes kropp igen. Denna gång på riktigt. Han tog bort sin hand från Linas kön och med båda händerna särade han ytterligare på hennes ben genom att trycka isär hennes knän. Snart låg Lina naken med benen brett särade inför den här mannen hon bara känt i ett par timmar. En gud tydligen, och så gudomlig känslan av hans kropp var mot hennes. Hon ville bara bli tagen av honom. Bjuda ut sin kropp till honom, låta den bli hans. Han fick göra vad han ville med henne. Det kände hon inom sig. Vad han ville.

Oden stod mellan hennes särade ben och höll sin hårda kuk i sin hand. Han runkade den sakta när han förde den fram mot Linas våta fitta. När den snuddade vid hennes blygdläppar kände Lina den där känslan igen som spred sig genom hennes kropp och hon flämtade till ganska kraftigt. Oden brydde sig inte om hennes reaktion utan drog tillbaka sin förhud och blottade sitt ollon som han sedan resolut tryckte in i hennes kropp. Hennes inre väggar tvingades undan av hans stora och hårda kuk och för varje bit han tryckte sig in i Lina så stönade hon högre. När han var djupt inne i henne välvde sig Linas bröstkorg av den njutning som sköljde genom hela hennes kropp. När hon lyckades räta ut sin rygg igen darrade hon i benen. Hon kände hur Oden rörde sig inuti hennes kropp. Hur han drog ut sin hårda kuk för att stöta in den djupt in i henne igen, och hon kunde inte hindra sig själv från att göra små ljud av njutning. En blandning av flämtningar och stön som hon inte kunde få kontroll över. Hon kände hans stora händer på sidorna av sin mage och hur han greppade hennes kropp och drog den över sig när han tryckte sig djupt in i henne gång på gång.

Över hans muskulösa men ärrade kropp spelade reflektionerna från den öppna elden och färgade honom brandgul med mörkröda skuggor bakom de tränade musklernas utbuktningar. Han såg knappt mänsklig ut där han stod på knä och stötte in i Linas våta inre, och det var han inte heller. Lina hade lyckats vänja sig vid den elektrifierande sensationen som spred njutning i hela hennes underliv ut genom kroppen. Istället kunde hon fokusera på känslan av den hårda kuken som gång på gång stöttes djupt in i henne. Hon kände sin kropp fyllas upp av den här mannen. Fyllas upp och tömmas gång efter annan när han drog ut sitt kön nästan fullständigt ur henne för att omedelbart därefter stöta in det i henne igen tills hon var full av honom. Han flyttade sina händer och smekte henne upp över revbenen mot hennes gungande bröst. Han höll fast dem och klämde på dem samtidigt som han tryckte sig in i hennes underliv med sin hårda kuk. Linas flämtningar och otydbara ord övergick till rena stönanden när hon kände de stora händerna på sina bröst. Sedan drog han sig ur henne.

Lina tittade förvånat upp på honom och såg hans utsträckta hand. Hon lade sin egen i hans stora fårade hand och lät honom dra upp henne så att de stod på knä framför varandra. Hon nådde bara upp till hans bröstkorg och fick verkligen titta uppåt för att möta hans vilda blick. Den skrämde henne lite, men i upphetsningen kände hon att hon mest av allt ville vara hans och hon var beredd att göra det mesta för honom. Oden drog hennes kropp intill sig och när deras överkroppar möttes på det sättet uppstod en myriad av små explosioner mellan dem för varje minsta lilla kontaktyta mellan deras kroppar. Den gamle guden kysste ivrigt Linas hals och axel innan han sköt henne ifrån sig en bit för att komma åt att kyssa hennes bröst. Hans lite sträva men varma och fuktiga tunga rörde sig snabbt och girigt över Linas bröstvårtor. Hans händer följde efter och när han stirrade in i Linas ögon nöp han till hennes bröstvårtor. Hans nypningar kom som en sekvens av sensationer som sköljde över Lina och försatte henne i ett rus av upphetsning. Först små nätta nypningar, men dessa tilltog i styrka tills hennes bröstvårtor inte klarade av mer stimulans mellan hans tummar och pekfingrar. Sedan puttade han Lina framför sig på ett sätt som gjorde att hon tvingades vända sig om. Ståendes på knä med ryggen mot Oden kände hon ännu en knuff och hon föll framåt och tvingades ta emot sig själv mot de mjuka pälsarna. Hon tittade sig över axeln och såg honom stirra på hennes lilla rumpa. Han var avgjort mycket intresserad av den och snart smekte han hennes länder på ett både ivrigt och passionerat vis.

De stora händerna fångade Linas små skinkor i sina grepp och hon kände hur han särade på dem för att låta dem glida ihop igen. Han utstötte nöjda frustanden under tiden och Lina kände sig väldigt sexig där hon stod på alla fyra och svankade för honom. Hon kände ett kraftigt finger mellan sina blygdläppar. Strax därefter något hårt som trycktes mot henne. Det där hårda ville tränga sig in i henne. Snart gav hennes läppar vika för dess hårdhet och kraft och Lina flämtade våldsamt när hon kände sitt underliv fyllas på nytt av den där onaturliga känslan som Odens grova kön orsakade i än högre grad än hans händer och övriga kropp. Med hjälp av de safter som åstadkommits genom Linas enorma upphetsning lyckades den där hårda kuken röra sig in i hennes lilla kropp och fylla henne fullständigt. Återigen kippade Lina efter andan. Hon visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen eftersom känslan av en annalkande orgasm blev mer och mer trängande för varje stöt han tilldelade hennes inre. Av ren nyfikenhet snarare än behov testade Lina att sträcka sig ned mot sitt underliv för att ta på sig själv. Det räckte att hon lade sin hand över sin klitoris för att hon skulle känna hur det blev för mycket. Hon ryckte undan handen för att inte stressa fram den orgasm som hon förstod skulle bli något annorlunda än hon var van vid.

Hennes rörelser gick inte obemärkta förbi och Oden stötte än hårdare in i henne när han såg hur Lina testade sina gränser. När hon ryckte tillbaka sin hand för att återigen stödja sig på den passade han på att lägga en hand på Linas rygg och trycka ned henne mot pälsarna. Kraften i hans hand var obeveklig och snart låg Lina platt på magen istället. Rörelsen fick Odens hårda kuk att glida ur hennes kropp men han tryckte in en hand under Linas mage istället för att stressa in i hennes kropp. Handen blev till en underarm och Linas stjärt höjde sig när armen tvingade henne att svanka med ryggen för dess ägare. När hennes rumpa nu stod upp en bit och producerade en rund kurva längs hennes i övrigt utsträckta kropp frustade Oden upphetsat inför åsynen av Linas blottade kön. Kladdigt av deras gemensamma safter glänste hennes blygdläppar i ljuset som hela tiden rörde sig i takt med lågornas flackande rörelser. Omedelbart när Oden tryckte in sin hårda kuk i henne flämtade Lina till. När han började stöta in i henne kunde hon inte kontrollera sig och stönade högt. Hennes andning var tung och den pirrande känslan i hennes underliv spred sig snabbt. Ned genom benen, upp i magen. Hon slöt sina ögon. Hon insåg samtidigt att hon inte kunde ha blundat mycket förrän nu. Bakom ögonlocken utspelade sig en strid som motsvarade njutningen i hennes kropp. Eller var det en flammande eld? Hon kunde inte avgöra det och kanske var det båda samtidigt.

Bilderna blev mer och mer intensiva samtidigt som hennes kropp tycktes hamna i självsvängning av den där elektriska vibrationen som emanerade från Odens kropp. Hon kände hans hårda kuk tränga djupt in i henne och hon älskade varenda millimeter av den. Hon ville bara ha mer, och som om han kunde läsa hennes tankar började han stöta hårdare in i henne. Lina kunde knappt hantera njutningen och letade febrilt i blindo efter något att hålla fast i. Oden såg hennes rörelser och tryckte ihop hennes lår under sig så att han kunde stöta in i henne från en mer sittande position. Sedan tog han Linas händer i sina och drog dem helt enkelt bakåt så att kraften i hans stötar fortplantade sig ännu mer intensivt genom hennes skälvande kropp. Även för honom började det här bli för mycket och hans rörelser tappade sin jämna rytm. Hans andning ökade kraftigt och blev till en sorts frustanden när han närmast djuriskt trängde in i Linas fitta bakifrån på det där sättet. Linas ögon vattnades och blev blanka bakom ögonlocken då hennes orgasm exploderade genom hennes kropp. Våg efter våg sköljde över henne och spred sig från hennes underliv ut genom kroppen. Hon kunde inte avgöra om hon skrek eller inte. Kanske stönade hon bara högt. Innan hennes orgasm ens hann klinga av kände hon hur den grova kuken inuti henne började rycka och pulsera. Bakom sig hörde hon ett ljud hon inte kunde definiera. Någon sorts morrande. Avgjort inte ett mänskligt ljud. Hennes orgasm hamnade i en sorts växelverkan med den pulserande kuken i hennes inre vars konvulsioner fick hennes orgasm att tändas på nytt så att den inte riktigt kunde klinga av. Lina kände hur den sprutade i henne. Djupt inne i henne sköt varma strålar ut, och hon tyckte sig kunna känna dem. Bakom hennes ögonlock brann samtidigt den där elden våldsamt. Striden nådde sin klimax parallellt med dem. Till slut släppte han hennes händer och föll tungt framåt över henne. Han var tung, men Lina hade inte en tanke på att försöka putta bort honom.

De låg där en stund och andades. Deras respektive andhämtning lugnade sig sakta och blev normal igen. Elden innanför Linas ögonlock var inte mer än en pyrande hög av glöd nu. Striden hon tyckte sig ha sett i elden var över. Hon tänkte precis fråga Oden något när hon öppnade sina ögon och bländades av starkt solljus. Lina fick fullständig panik när hon insåg var hon var. Hon satt på bänken. Hur kunde hon sitta på bänken? Mitt i parken! Hennes tankar rusade. Det kunde inte vara sant. Vadå, var det en dröm eller? Hon kunde inte acceptera tanken. Vildögd tittade hon sig omkring men fann inget mer än det som funnits där innan mannen med ett öga satt sig bredvid henne på bänken. Hon saknade honom redan. Kunde hon verkligen ha inbillat sig allt detta? Dagdrömt? Somnat? Inte en chans! Så kunde det bara inte vara. Hon kände efter. Det fanns ingen tvekan om att hon definitivt haft sex alldeles nyss. Det var då hon upptäckte det. Spjutet. Vad hade han kallat det? Gungnir! Hon mindes. Det i sig kändes som en triumf. Det stod lutat mot ett träd bara någon meter ifrån henne. Lina bestämde sig i sitt förvirrade tillstånd för att försöka ta sig hem. Det långa spjutet vägde tungt i hennes händer men hon tänkte inte släppa det ifrån sig. Det kändes viktigt. Bara några dagar senare kände hon något inom sig. Något som växte. Först fick hon panik över känslan men snart insåg hon att det här var beviset för att allting faktiskt hade hänt. Hon kände sitt ansvar. Något gudomligt växte inom henne. Hon tänkte inte svika honom. Inte under några omständigheter.