torsdag 4 december 2014

Vilorummet

Jag var på väg hem efter ett besök i Stockholm och kunde av någon anledning inte förmå mig att finna intresse mig för varken utsikten eller omgivningarna. Dels berodde detta förstås på att jag sett landskapets skiftningar många gånger förut, men allra mest var det nog för att jag blivit tilldelad ett säte som SJ skamlöst betecknade som "fönsterplats". I själva verket innebar en sådan plats att sitta vid mittgången. Inte nog med det. Sätet bredvid, intill fönstret, som jag inledningsvis trodde var mitt - ett misstag å min sida, helt och hållet mitt eget fel - hade egentligen inte mycket mer utsikt. En tygklädd träskiva, möjligen av masonit eller något annat "ädelträ", hindrade de flesta former för intagande av det framrusande landskapet. Å andra sidan var den andra platsen tom. Jag bytte således plats, utan att för den skull se bättre. Snarare tvärtom. I denna brist på yttre intryck levde snart mitt inre upp desto mer och en speciell tanke bet sig fast och vägrade släppa taget om mig. Hilda. Det började med att jag lite diffust såg ansiktet för mitt inre men detaljerna blev skarpare snabbt. De blå mandelformade ögonen som ibland smalnar av till en kisning när hon ler, de två bruna fräknarna i det högra av dem och underläppens sätt att försiktigt dölja framtänderna. Hildas leende tvingar ofta mig själv att le och jag insåg en smula förläget att jag med ögonen slutna gjorde just det. Tankarna och bilderna som fyllde mitt inre liksom landskapet for förbi, åtminstone utanför de andra resenärernas fönster, fyllde mig plötsligt med glädje. Fem timmar senare skulle jag träffa Hilda och då tänkte jag krama henne hårt och trycka min mun mot hennes. Planen var inte långt mer utvecklad än så, men det var åtminstone en plan.




Jag vet inte om det var vibrationerna från tåget eller om min egen fantasi har störst skuld i sammanhanget, men jag måste erkänna att tankarna och bilderna tog vändningar och små krumsprång åt riktningar som jag först inte alls hade tänkt mig. Plötsligt såg jag inte längre bara Hildas ögon och mun framför mig. Istället var hon naken och låg i min säng, ivrigt väntandes. Jag ryckte till där i tågsätet och öppnade snabbt ögonen. Jodå, visst var jag kvar på tåget. Det var svårt att avgöra om jag slumrat till och att bilden av min Hilda naken varit början på en dröm - jag kan förresten inte tänka mig drömmar av en bättre sort - eller om tankarna vandrat ditåt av någon annan anledning. Vad jag däremot var helt säker på var den stramande känslan i skrevet. Det tryckte och skavde och när tåget lämnade Södertälje Syd, längre hade jag ännu inte kommit, återupptogs vibrationerna med förnyad kraft. Jag kände mig tvungen att lägga ena benet över det andra och med min upphetsning kamouflerad på det viset slöt jag ögonen på nytt, för att låta fantasin ta vid där den tidigare så abrupt avbrutits. Det var förvisso Hilda som mötte mig igen bakom de slutna ögonlocken, men hon var inte längre naken och inte heller låg hon i min säng. Den första besvikelsen över detta nedslående faktum tunnades snart ut, när hon tryckte sig mot mig och våra läppar möttes. Också i fantasin slöt jag mina ögon och när jag öppnade dem igen var vi båda på Hildas arbetsplats, omgivna av skrivbord, datorer och arbetskamrater som på vänligaste sätt talade med kunder i telefon.



Hilda ställde sig på tå och satte munnen intill mitt vänstra öra. "Ska vi gå in i vilorummet?" frågade hon mig ogenerat. Frågan i sig fick det att strama ännu mer i skrevet. Vi har pratat om vilorummet förut och det var ingen hemlighet oss emellan vilka planer vi haft för detta annars så oskyldiga rum. Jag kunde inte låta bli att se mig omkring för att kontrollera så att ingen hört frågan, men vände mig snabbt mot Hilda, ivrigt nickande. Med min hand i sin drog hon mig bort från kontoret och in i korridoren. Vi hade bara kommit halvvägs förbi de inglasade kontoren när jag stannade och drog Hilda intill mig. Hon tittade frågande upp på mig, rastlöst. "Det är ingen som... har lunch eller så? Snart menar jag." Orden snubblade osäkert fram ur min mun och Hildas ansikte förvandlades till ett lika stort som busigt leende när hon ryckte på axlarna. Det irriterade mig lite att hon inte delade ens ett uns av min nervositet så därför tog jag hennes hand i min och tryckte båda mot mitt skrev. Både läppar och ögon kom av sig i busighet och Hilda drog efter andan när hon förstod vad det hårda mot fingrarna och handflatan var för något. Våra blickar möttes och något blev glansigt och okoncentrerat i blicken som mötte min. Ljudlöst bad Hilda mig följa med, längre in i korridoren, mot vilorummet som hela tiden varit målet. Om jag kunnat beskylla vibrationerna från tåget för något av min upphetsning förut, så var det nu uppenbart att det var de egna tankarna som utgjorde lejonparten av skulden för den stramande känslan mellan mina ben. Vibrationerna gjorde bara situationen än värre.



Vi kom fram till vilorummet och jag tänkte just stänga dörren bakom oss när Hilda hindrade mig. 'Varför inte?' frågade jag, med blickar och en huvudrörelse. "Vi hör inte om någon kommer" viskade hon till svar och hade förstås rätt, men om hon nu hade oanständiga avsikter så innebar en öppen dörr också att vi måste vara så mycket tystare. Förledd av upphetsning och den nervösa spänningen accepterade jag den öppna dörren och lade handen på Hildas vänstra höft. En smekning över sidan av magen och ned mot rumpan fick henne att sluta ögonen och andas tyngre. En hand trycktes mot mitt skrev, den här gången på Hildas eget initiativ, men istället för att blunda stirrade jag rakt in i de blå ögonen. Tyst stönande tvingade jag Hilda tätt intill mig och kysste hennes underbara läppar, smakade på tungan och lät henne försiktigt suga på min underläpp. När ögonen öppnades tittade hon upp på mig med en blick berövad all oskuld och bet sig i läppen, för att ögonblicket därpå sjunka ned och sätta sig på knä framför mig. Jag kunde knappt tro det. Vi befann oss inte långt mer än tjugo meter från hennes arbetskamrater, men Hilda var redan i färd med att knäppa upp mina jeans. Jag blev tvungen att trycka mitt högra ben hårt mot det vänstra för att mitt stånd inte skulle bli alltför uppenbart för de andra tågresenärerna. Jag hade inte haft för avsikt att tänka sådant när jag slöt ögonen. Planen var bara att frammana bilden av Hilda och bygga upp ännu mer längtan, inget mer. Det där hade jag förstås uppnått, i allra högsta grad, men på ett helt annat vis än jag först hade tänkt mig.



I fantasin vilade min halvhårda kuk i Hildas högerhand när hon smekte förhuden bakåt och sedan drog den mjukt framåt igen. I tankarna andades jag tungt och stönade försiktigt, i tågkupéns verklighet höll jag istället andan en lång stund. De sexigt långsmala fingrarna var underbart svala mot mitt växande stånd och Hilda tittade nyfiket på medan det växte i hennes hand. Bara tanken på att någon närsomhelst kunde dyka upp och titta in i rummet gjorde mig både nervös och ännu mer kåt på en och samma gång. Snart var jag stenhård och förhuden blev tunn när Hilda i sköna smekningar fortsatte runka min kuk. Hon tittade upp på mig och log, lutade sig framåt i en ansats att kyssa ollonet, när hon ångrade sig och istället sökte min blick. Jag var desperat. Tanken på att omslutas av de mjuka läpparna fick det att rycka i mig och den väntande värmen inuti Hildas mun lockade, långt mer än vad en eventuell betraktare förmådde avskräcka. Min hand var plötsligt tryckt mot hennes bakhuvud och ögonkontakten bröts först när Hilda gav efter och lät sig föras mot ståndet. Läpparna var osannolikt sköna när de gled över ollonet och skaftet, den mjuka tungan ett paradis av fuktig värme när min kuk försvann in Hildas öppna mun. Sensationerna som strålade genom min kropp utmanade balansen och jag grep efter något att hålla fast i. Hilda lät sig inte hindras för den sakens skull, utan lät läpparna glida runt min kuk, tog den djupt in och tryckte sig framåt i ett försök att få in hela i munnen. Några sekunder senare höll hon det blodfyllda och salivkladdiga ståndet i handen och slickade längs strängen och undersidan av ollonet så att det kittlade skönt i hela mig.



Med handen sluten om kuken började Hilda runka mig, först långsamt, sedan med hårdare grepp allteftersom ståndet närmade sig sprängfyllnad. Jag bet i underläppen och stirrade vilt omkring mig för att inte stöna rakt ut, något som gjordes ännu svårare av att Hilda ibland tog ollonet mellan sina läppar och sög på det, så att det glänste av saliv när det kom ut från munnens underbara värme. Hon fortsatte på det viset, runkade mig en stund och sög kuken om vartannat, tills vid ett tillfälle ollonet lämnades med något för mycket saliv. Jag trodde att Hilda skulle ta ståndet i munnen och slicka bort saliven, men istället överraskade hon mig och höll tillbaka förhuden med vänster hand medan hon med den högra försiktigt smekte mig rakt mot det svullna ollonet. Utan saliv hade det varit alltför mycket, men nu tvingade istället de intensiva kittlingarna mig att böjas framåt och jag lade händerna på Hildas axlar i njutningsfull desperation. Det hon gjorde med min kuk var så skönt att jag höll på att förgås, för att inte tala om hur svårt det var att hålla styr på andningen där i tågsätet. Jag öppnade ögonen och stirrade upphetsat omkring mig. Ingen tittade och jag blundade på nytt, ivrig av förväntan. Hilda var kvar där jag för en kort stund lämnat henne, på knä framför mig i vilorummet, med min hårda kuk i sina händer. Hon tittade upp på mig och log. "Ska jag sluta?" retades hon och jag ruskade häftigt huvudet från sida till sida. Hildas ansikte strålade av både kärlek och skadeglädje men istället för att sluta slöt hon läpparna runt toppen och lät ståndet glida längre in. Med en hand runt skaftet runkade och sög hon mig på en och samma gång. Pirren i ollonet var redan svårhanterliga och jag drog mig bakåt, till ingen nytta. Bakom mig hade någon rest en solid vägg och Hilda följde med framåt, sög ännu intensivare och runkade mig målmedvetet. Jag stirrade vilt omkring mig, fullt medveten om att jag inte skulle hålla ut i många fler sekunder.



"Jag kommer om du gör så" flämtade jag, knäsvag av intensiv njutning när Hilda nöjt tittade upp på mig, fortfarande med toppen av kuken i sin underbara mun. Den redan runkande handen fick sällskap av den andra, som hon kupade runt pungen, redan hopdragen i förberedelse för det oundvikliga slutet. Mjuka fingertoppar tryckte försiktigt mot den spända huden och naglarna rispade försiktigt bakifrån och framåt. Allt detta var såklart för mycket på en gång och jag skakade hjälplöst på huvudet.  "Är det för mycket?" frågade Hilda när hon lät ollonet glida ur munnen, som om hon läst mina tankar. Jag nickade häftigt. "Om jag gör så här istället då?" frågade hon och höll upp kuken för att slicka pungen. Hon förstod precis vilken effekt det hade på mig och såg till att runka mig med ett fast grepp medan hon fortsatte slicka. Det började rycka i kuken. Inte som det gjort förut när jag blivit kåt, utan inuti. Djupa konvulsioner vittnade om att slutet var nära förestående, att jag var farligt nära att explodera. Hilda lämnade pungen med munnen och fortsatte istället smeka den med vänsterhanden samtidigt som hon öppnade munnen och runkade mig med högerhanden, inte snabbare men hårdare. Hon tog ollonet i munnen och vätte det med saliv, övergick till att runka mig och öppnade munnen på nytt, väntande. Åsynen av detta gjorde mig fruktansvärt kåt och jag gav slutligen efter för kittlingarna. Ett par av smekningarna tryckte rakt mot ollonets kant, utan förhud som skydd mellan fingrar och svullnad. I nästa ögonblick var det redan för sent. Jag exploderade.



Med toppen av min kuk ungefär fem centimeter från Hildas öppna mun tvingade konvulsionerna ut en tjock stråle av vitaktig sperma, som sköt ur mig och in i henne. Hade det varit annat än en fantasi så hade jag inte haft sinnesnärvaro nog att faktiskt betrakta det snuskiga skådespelet, men nu stirrade jag istället med hungriga ögon. Den andra strålen var starkare än den första och träffade på Hildas överläpp, varifrån det varma kletet långsamt rann ned delvis i munnen - det stramade kraftigt mellan benen när jag fantiserade om detta och för att vara ärlig så trycker det mot jeansen även vid detta återgivande av händelseförloppet. Oförskräckt och med upphetsad blick fortsatte Hilda runka min kuk och när en tredje stråle, svagare än de två första, höll på att missa målet sträckte hon sig hastigt framåt för att ta mig i sin mun. Jag kände den varma tungan slicka runt ollonet, strängen undertill och öppningen vid toppen skänktes samma uppmärksamhet, som om Hilda slickade mig ren från min egen njutning. Jag rös av upphetsat välbehag och med kåta ögon tittade jag på när kuken gled ur Hildas mun. Hon tittade sökande runt i vilorummet, gav snart upp och ryckte istället oskyldigt på axlarna innan hon slickade handen ren. Under tiden fortsatte hon runka mig med andra handen, som vore hon envist besluten om att fortsätta stimulera mig tills den allra sista konvulsionen genomfor mitt mjuknande stånd. En sista gång riktade hon kuken mot sin mun och kysste toppen som för att ta farväl, lämnade mig sedan att själv dra in den innanför byxorna och knäppa gylfen, för att gömma det som just hänt. Hade fantasin fortsatt ännu längre hade vi förmodligen kommit tillbaka in bland arbetskamraterna och försökt hålla oss för skratt, kanske hade något spår funnits kvar som Hilda måste gömma för dem. Tyvärr måste jag erkänna att jag istället öppnade ögonen till en ganska tråkig tågvärld, övertygad om att det bästa vore att skriva ner allt det som jag tänkt på och föreställt mig. Detta är resultatet och inte helt oväntat vandrar mina tankar nu mot idén om att slicka Hilda till samma njutning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar