Semiotisk enhetlighet!

Hej kära läsare!

Då var det dags för en sådan där tråkig mellanpost igen. Som rubriken antyder har jag sysslat lite med semiotisk enhetlighet på sistone. Jag lärde mig innebörden av det begreppet för ett par dagar sedan och insåg att det är något som Jorunns sagor har lidit viss brist på. Nu är det slut på det! Genom revisionism, eller ren historieförfalskning om du föredrar ett större mått av cynism, har sidan blivit lite snyggare. Det var fruktansvärt tråkigt men jag gjorde det för din skull. Problemet är att du förmodligen inte ens kommer märka förändringarna. Just därför skriver jag om det här, så att jag kan sola mig lite extra i glansen av ditt beröm. Inte? Nänä, men då kan jag passa på att berätta att Jorunns sagor från och med nu är helt fritt från reklam. Jag skriver inte dessa berättelser för att bli rik utan för att du ska ha något spännande att läsa.

Jag blir dessutom, på ren svenska, skitglad av att du börjat kommentera så mycket på sistone kära läsare. Att du är arg på mig ibland är okej. Det får man vara. Ibland är jag arg när jag skriver också. Detta brukar sammanfalla med din ilska. Det är lite fint att vi kan dela varandras känslomässiga upplevelser på det viset och jag gör mitt bästa för att aldrig ta illa upp. Jag hoppas du gör detsamma. Sedan blev det visst lite mystisk naturromantik nyligen. Det borde inte förvåna dig om du hängt med ett tag. Det är ju knappast första gången sådana inslag slinker med.

Året är snart slut men Jorunns sagor tuffar vidare på sitt eget lilla utstakade spår i det där som de envisas med att benämna "cyberrymden". Passagerarna är lika omedvetna som kolskyfflaren om slutdestinationen. För sanningen är att jag inte har den blekaste aning om vart vi är på väg. Jag vet bara hur jag vill att resan ska vara. Lustfylld, känslomässigt instabil och alldeles, alldeles... njutbar. Kanske till och med underbar under några små flyktiga ögonblick. Mer än så vore övermodigt att önska. 2013 blev inte alls som jag hade tänkt mig men ganska bra ändå. Jag hoppas ditt år var lika behagligt kära läsare. Om inte så har jag en ny berättelse på gång som kanske kan få signalsubstanserna att aktivera de rätta neuronerna lite extra. Det kan man behöva ibland när det mörknar där ute redan på eftermiddagen.

Jorunns sagor, lika reklamfritt som TV2 men mindre finkulturellt. Leve fulkulturen!

/Samma B. som alltid!