Kapitel 6: Kärleken kräver offer

Hon stod precis där de hade bestämt att hon skulle vänta. Kristoffer, som tagit en annan väg än den Wilma förväntade sig, kunde därför iaktta henne på avstånd när han närmade sig hörnet på den gamla skolbyggnaden. Platsen där de skulle mötas. Därefter skulle de tillsammans gå hem till Kristoffer. Planen sträckte sig egentligen inte längre än så. Att träffas var det huvudsakliga syftet och allt som tillkom därutöver var bara en eventuell bonus. Kristoffer kunde se henne i profil där han promenerade fram. En häftig längtan väcktes i honom och han fick lust att springa sista biten för att förkorta tiden han måste vara utan den person han blivit övertygad om måste vara den vackraste varelse som vandrat på jorden. Trots det fortsatte han gå. Att Wilma tittade åt ett annat håll gav honom trots allt chansen att få se henne helt oförställd. Hennes linjer och färgläggning tecknade ett avbrott i verkligheten som var så behagligt att han istället ville stanna, kanske gömma sig och fortsätta betrakta henne. Det var en fånig tanke. Vad skulle Wilma säga om hon kom på honom? Kristoffer log för sig själv åt sina konstiga tankar. Wilma fyllde hans sinne så med sin skönhet och tilldragande personlighet att hans tankar på sistone ofta vandrade fritt och tog de mest underliga omvägar som ett mindre uppvärmt hjärta hade menat vore både förhastade och tidsödande. Han gömde sig inte utan fortsatte istället stegen mot Wilma. Hon tycktes lyssna på musik. Hon trummade med fingrarna mot ena benet och rörde ibland på huvudet i en ytterst diskret liten dans. När hon kom på sig själv slutade hon och kastade några ängsliga blickar omkring sig för att försäkra sig om att ingen sett henne. Hon tittade åt alla håll utom det som Kristoffer kom ifrån och när hon inte såg någon rättade hon snabbt till sin snedklippta lugg för att se så bra ut som möjligt när han väl dök upp.

Gör din röst hörd, få en bättre upplevelse!

Hej älskade läsare!

Jag har funderat mycket över en sak på sistone angående upplägget på Jorunns sagor. Som du säkert sett finns det en länk till höger vilken leder till en innehållsförteckning över de kapitel som redan blivit publicerade. Det jag funderar på är om huruvida den sidan är viktig för dig som läser. Jag ska vara ärlig. Det är tråkigt att sammanfatta noveller till en text på ett par rader, som förmodligen avskräcker fler än de lockar någon till läsning. Det är därför jag är så dålig på att uppdatera förteckningen och dessutom kan du bläddra under rubriken "Bloggarkiv", också till höger, om du letar efter någon specifik berättelse. Nu vill jag veta vad du tycker. Jag vill att Jorunns sagor ska vara så bra som det bara går, på så många sätt som det är möjligt. Så, hade du saknat innehållsförteckningen om den försvann? Lämna en kommentar med din åsikt. I det här fallet är det mig fullständigt egalt om du väljer att vara anonym eller tar ett tillfälligt smeknamn.

Gör din röst hörd, få en bättre upplevelse! Åsikter om andra saker är för övrigt lika välkomna.

Vi syns i kommentarsfälten!

P.S. Om någon ens nämner begreppet "flödesschema" så blir jag sur. ;P

Kapitel 5: Cykelreparatörens oväntade kostnadsförslag

Inte idag! Inte just idag av alla dagar. Det var vad Marja tänkte när hon hoppade av sin cykel på väg hem från föreläsningen. Hon lutade cykeln framför sig på trottoaren och tittade granskande på den. Kedjan hade hoppat av. Hon kunde konstatera det och hon kunde se hur den egentligen skulle sitta. Förmodligen hade hon kunnat sätta tillbaka den också om hon bara fick tillräcklig tid på sig. Att hon skulle bli oljig om händerna på kuppen var inget större problem. Riktigt så känslig var hon ändå inte. Det var snarare tanken på att försöka rätta till problemet längs med en trafikerad väg och hela tiden bli tittad på som störde henne. Bli bedömd av varenda fotgängare, cyklist och förbikörande bilist när hon försökte lösa sitt problem. Marja ville inte ge dem det nöjet. Dessutom var hon faktiskt inte helt säker på hur hon skulle gå tillväga för att sätta kedjan på plats igen så det kunde i värsta fall ta ganska lång tid innan hon fick rätt på problemet. Efter en djup suck bestämde hon sig för att leda cykeln bredvid sig och gå hem. Vädret var trots allt ganska fint. Man fick vara nöjd med de små sakerna intalade Marja sig själv där hon gick. Hon kom omedelbart på sig själv med att tycka att det där uttrycket var otroligt fånigt. Vadå nöjd med de små sakerna? Vilka små saker? Var kedjan en sådan liten sak? Skulle hon vara nöjd med dess plötsliga beslut att hoppa av också? De irriterade tankarna avbröts först när Marja kom fram till en cykelväg som ledde rakt in mellan några träd och vidare genom en park. Det var en oändligt mycket bättre plats att eventuellt förödmjuka sig själv på. Om hon försökte laga cykeln där var det som mest några fotgängare och ett par cyklister som kunde få se henne misslyckas och se dum ut. Det kunde hon kanske bjuda på ändå.

Kapitel 4: Ett spratt spelat på morgonkvisten

Jag brukar vara lite morgontrött och inte alls särskilt energisk när jag precis vaknat. Det var samma visa häromdagen när jag av någon anledning vaknade före Stina i sängen men ändå inte kunde somna om. Den egentliga anledningen till det var att jag hade ett sådant hårt morgonstånd att det nästan gjorde ont mellan benen. Kalsongernas tyg stramade så hårt att jag helst ville ta av mig dem men jag vände mig först åt sidan för att se om Stina vaknat ännu. Det hade hon inte. Istället för att göra något annat låg jag kvar och tittade på henne där hon låg och andades tungt i sin sköna sömn. Läpparna var lite svullna som de kan bli när man sovit länge och när jag tittade på dem gled tankarna iväg. Eftersom hon vanligtvis är ganska svårväckt lade jag mig närmare och kände hennes kroppsvärme mot mig. Det var skönt men jag ville ha mer. Det kändes lite elakt att väcka henne och vem vet vad hon drömde om förresten? Det kändes som en långt bättre idé att hjälpa hennes drömmar lite på traven att få en intressant inriktning så jag sträckte fram huvudet, efter att ha dragit undan håret, och kysste henne försiktigt på halsen. Känslan av mina läppar måste ha tagit sig direkt in i hennes drömmar för hon gjorde ett litet mysigt ljud av belåtenhet som först fick mig att tro att hon vaknat. "Stina" viskade jag tyst för att se om hon var vaken men hon svarade inte. Istället gav jag henne en likadan kyss bara en liten bit ifrån platsen där den första landat och denna gång gnydde hon till av njutning och smackade mjukt med läpparna. Hennes ljud och rörelser fick mig att le. Hon var så vacker där hon låg i sin stilla sömn och verkade dessutom trivas hur bra som helst. Själv kände jag hur det hårda mellan mina ben fortfarande inte ville ge sig och att kyssa Stina över halsen gjorde verkligen inte saken bättre. Kanske kunde jag förbättra hennes drömmar ännu lite mer och i bästa fall dra nytta av saken senare när hon vaknade. Det var måhända en lömsk plan men det spelade ingen roll. Jag var så sugen på henne att jag trodde jag skulle dö om jag inte gjorde något åt saken.

Kapitel 3: Ett sonat brott

En vanlig vardagskväll i oktober hade Simon och Thea tråkigt. De hade inga som helst planer för kvällen och den såg därför ut att sluta på soffan med ett halvtråkigt program på TV som ingen av dem egentligen brydde sig särskilt mycket om. Simon ogillade den sortens kvällar. Kvällar då de kunde gjort något mycket roligare men av ren lathet hamnade på den där soffan utan några som helst ambitioner. Framförallt ogillade han att titta på TV. Thea var inte lika ovillig utan tyckte att den typen av avslappnat halvtittande var helt ok. Nu satt de därför till slut på sin soffa och tittade på en komediserie med pålagda skratt från en publik som aldrig syntes till. Thea satt lutad mot Simon och försökte gosa in sig så gott det gick under hans arm som han höll om henne. Ibland när hon tittade upp på honom möttes deras blickar i ömhet och stilla kärlek. När hon tittat mot skärmen för länge i sträck någon gång märkte hon istället hur rastlös Simon verkade vara. Han satt och trummade med andra handen mot sitt lår och tycktes söka första bästa anledning att resa sig upp och göra något annat. Hon förstod inte riktigt den där rastlösheten. Hur han kunde känna sig så stressad utan att ha något att göra. Det gjorde inget. Så länge han höll om henne och mötte hennes blickar då och då var Thea fullt nöjd. Hon trivdes så bra att hon kunde suttit där med honom hur länge som helst. Det blev reklam. Volymen tycktes höjas avsevärt och färgglada kortfilmer med banala budskap mötte bådas näthinnor utan att någon av dem riktigt registrerade vad det var för produkt som man ville sälja. Istället sänkte Simon volymen och tittade på Thea med ett lurigt leende.

Mot nya utmaningar!

Hej mina kära läsare!

För inte så värst länge sedan frågade jag ju er vad ni vill läsa mer om och responsen blev bättre än jag hade trott med en hel mängd önskemål. Just mängden gör det lite svårt att vara alla till lags på samma gång. Det hade nog blivit en riktigt knäpp berättelse om jag ens försökte. Vet i alla fall att jag tagit till mig både kritik och beröm. Därför kommer det snart en ny berättelse som förhoppningsvis betar av en del av önskemålen. Att jag lägger in lite oväntade saker får ni räkna med. Det här är trots allt ingen beställningscentral. ;) Efter den nya får jag väl beta av några andra önskemål. Om någon skulle känna sig bortglömd så är det bara att påminna mig om sitt respektive önskemål. Hellre det än att ni glömmer bort mig/bloggen. Kommentar eller mail går lika bra vilket som.

Till vi ses igen, er B.