Kapitel 36: I eldstadens sken

Skogen for förbi honom på båda sidor i en hisnande hastighet. Innanför dess bryn syntes bara dunkelt mörker. En symfoni av mörka trädstammar vars hemlighet han färdades för snabbt för att lyckas utröna. Patrik var egentligen inte på väg någonstans. Bara ifrån något. Den snabba motorcykeln hade han skaffat för att komma undan. Få tid för sig själv och sina egna tankar. En ursäkt för att inte hinna tänka på sitt gamla liv. För att slippa tänka igenom sina handlingar. Han var inte stolt över allt han gjort. Att säga att han skämdes vore ändå en lögn. Det enda han ville var att glömma. Att skapa något nytt, någon annanstans. Motorcykeln levde upp till en del av hans förväntningar. Den tog honom dit han ville för stunden. Den omöjliggjorde också hans sämsta idéer samtidigt som den förhindrade honom från att ta med sig någon. En kompromiss han var mycket nöjd med. Hela vägen från Skåne hade han lyckats ta sig helskinnad till Norrland på småvägar och skogsleder. Packningen var så minimal han överhuvudtaget hade klarat av att rationalisera den. Den bestod i själva verket bara av en sovsäck, ett liggunderlag och de mest nödvändiga kläderna. Utöver detta inget mer än en plånbok med kontanter och ett bankkort för eventuella nödfall. Inte ens ett fotografi innehöll plånboken. Den stumma skogen omkring honom, upplevd från sadelns utkiksplats, var hans enda sällskap utöver maskinen under honom. Precis som han ville. Exakt som han planerat.

Kapitel 35: Hallonflickan III

Matilda satt i kyrkbänken och försökte låta bli att somna till prästens predikan. I själva verket var hon väldigt glad och uppspelt eftersom det var den absolut sista dagen på terminen. Det enda som återstod innan friheten var prästens långsamma tal om sommarens fröjder, några gemensamma sånger som alla elever sjöng med i och betygsutdelningen. Slutligen ett sista möte med klasskamraterna och klassföreståndaren i klassrummet. Sedan var hon fri. Fri att bada, sola, hänga med kompisar osv. Matilda vände ansiktet uppåt och studerade kyrkans välvda tak. Hon började räkna de vitmålade takbräderna och kom till 53 innan hon gav upp och tittade fram på altarbilden istället. Predikan tycktes aldrig ta slut. Hon tittade upp mot taket igen och lät tankarna vandra fritt. För en gångs skull fanns det inget planerat för sommaren så hon tänkte på vad hon skulle göra med sin frihet. Tankarna rörde sig snart av egen kraft och innehöll badvatten och sandstränder, sena kvällar med ljummen sommarluft, mogna hallon som tyngde ner hallonbuskars spröda grenar, utflykter med föräldrarna i en alldeles för varm bil. Matilda stannade plötsligt upp i sina tankar. Hallon? Hur hade de smugit sig in i hennes tankar? Hon förstod egentligen mycket väl varför hon tänkt på hallon. Hon blev generad och tittade sig försiktigt omkring för att försäkra sig om att ingen tittade på henne.

Kapitel 34: Hallonflickan II

Matilda satt och gjorde sin läxa i matte. Hon gillade det inte alls. Matte var inte hennes favoritämne direkt. Till imorgon skulle de ha gjort två hela sidor med uppgifter som gick ut på både multiplikation och division. Matilda kunde inte alls koncentrera sig på talen. Hennes tankar vandrade hela tiden och hon fick inget gjort. Det som hennes tankar vandrade till var mannen med hallonbuskarna. Robert hette han tydligen. Matilda undrade hur gammal han var. 40 kanske? Nej, inte riktigt så mycket. 30? Förmodligen någonstans mittemellan. Han verkade iallafall jätteintresserad av henne. Hon rös nästan när hon tänkte på vad de hade gjort. Vilken tur att hon sprungit runt till framsidan av hans hus där i slutet som hon gjort. Annars kunde det gått illa. Hon ville inte att Robert skulle råka illa ut för det de gjort. Det var ju lika mycket hennes fel. Kanske mer än hans egentligen. Hon hade ju stått kvar sådär med putande rumpa lite extra för att han verkligen skulle titta på henne. Matilda bestämde sig för att det nog var mest hennes fel ändå. Det fick henne att skämmas, men samtidigt gillade hon ju hur det hade känts. Både när de kysste varandra och när de slickade på varandras fingrar. Det kändes lite snuskigt och hon hade ju känt det där hårda mellan Roberts ben. Hon rodnade över sin mattebok. Hon skakade bort tankarna och försökte lösa några tal. Det var inte de svåraste talen någonsin, men det gick långsamt framåt när hon inte kunde koncentrera sig.

Kapitel 33: Hallonflickan I

Matilda hade gått förbi det där huset fler gånger än hon kunde minnas. Det var något lite kittlande med att ägaren till huset tittade så på henne när hon gick förbi. Han var nämligen ofta ute i trädgården och påtade, så hon hade sett hans lystna blickar flera gånger. Han var äldre än henne och hon borde egentligen inte tänka som hon gjorde, men hon kunde inte hjälpa det. Det var inte bara uppmärksamheten utan något mer. Matilda kunde inte riktigt sätta fingret på det men visst hade hon tänkt på honom flera gånger när hon varit helt själv. Nu promenerade hon gatan fram och kom på sig själv med att nyfiket lyfta på huvudet och nästan gå lite på tå emellanåt när hon försökte få syn på mannen i den där trädgården. Var han ute idag eller inte? Hon hoppades att han var det, men skämdes inför sig själv när hon insåg vad hon tänkt för något. Hon närmade sig huset men såg ingen i trädgården. Matildas ansikte tappade lite av sitt solsken när hon insåg att hon inte ens skulle få se honom idag. Hon spanade in mot trädgården när hon gick förbi. Ingen man där. Hon suckade besviket, när hon hörde en röst. "Du där, ja, du!" Rösten kom inifrån trädgården och Matilda stelnade till. Han lät nästan arg. "J-jag?" svarade hon försiktigt. "Precis du" fortsatte rösten. Matilda gick tillbaka ett par steg och fick syn på ägaren till huset.

Kapitel 32: Efterfest på två, eller var de tre?

Förra veckan var jag på en fest som började dö av rätt tidigt eftersom många stack ut på klubb efter ett tag. Framåt midnatt var det bara ungefär tio personer kvar i lägenheten. Vi som var kvar hängde dock inte läpp utan underhöll oss själva så gott vi kunde. När klockan blivit sen och några till gått hem och andra somnat så var det bara jag och en tjej som var vakna. Vi var båda pigga och satt och slötittade på en nattfilm som gick på någon betalkanal. Det var verkligen ganska avslaget tills det plötsligt kom en rätt het scen i filmen. Vi hade suttit och småsnackat lite under filmens gång men det blev plötsligt ett stelt ögonblick. Hon vågade inte riktigt möta min blick under tiden som karaktärerna hade sex på filmen och jag förstod att hennes tankar nog gått lite åt det hållet med mig i åtanke medan vi pratat. Jag gled därför diskret och ljudlöst fram till henne och la en hand på hennes lår för att se hur hon skulle reagera. Hon flämtade till och hennes kinder blev lite röda men hon gjorde inget motstånd. Jag lät därför handen glida uppåt och inåt. Jag hann komma en ganska bra bit innan hennes hand stoppade min. Hon tittade mig glansigt i ögonen men sa att hon tyvärr inte kunde eftersom hon hade pojkvän, som dessutom låg och sov bara några meter därifrån på en madrass som var utlagd på golvet. Jag tänkte efter ett ögonblick och föreslog sedan att vi kanske kunde gå in i sovrummet istället och hon svarade med en sorts svårighet att hon inte kunde göra så. Jag svarade med att kyssa henne. Hennes läppar svarade omedelbart på kyssen och när jag avslutade den och tittade uppfordrande på henne så reste hon sig sakta ur soffan. Jag tog hennes hand och förde henne med in i sovrummet där märkligt nog ingen valt att somna.

Mer information för den vetgirige

Nästa vecka blir det ålderstema här på Jorunns sagor. Skillnad i ålder är något som många fantiserar om. Är du en av dem som gör det så får du lite hjälp på traven genom några noveller som behandlar det temat nästa vecka.

All feedback är välkommen i form av kommentarer mail eller hur nu just du väljer att kommunicera. Det är på det sättet jag som författare får inblick i vad det är du tycker om att läsa för något. Så passa på att lämna några ord och din åsikt. Positiva och negativa tankar tas emot med lika öppna armar.

Glöm inte heller att rösta på Jorunns sagor på Lustbloggar.se genom att klicka på Orgasm i röstlisten. Ju fler läsare jag får desto mer måste jag skriva. Så alla tjänar på din röst!

Ha det bra så syns vi på bloggen kära läsare!

Kapitel 31: Kärlek på ett köksgolv

Felicia kom ut ur badrummet med en stor skön handduk virad runt sin kropp. När hon rörde sig genom hallen mot sovrummet upptäckte Jakob henne. Han kastade längtande blickar mot henne där hon gick. ”Kom hit Felicia” sade han åt henne. Felicia tvekade. Hon stod kvar och skruvade på sig på ett sätt som fick Jakobs inre att klaga högljutt i en flerstämmig körsång där allt ifrån längtan och åtrå gjorde sig hörda, tävlandes om hans uppmärksamhet med en djup bas av besvikelse över att hon inte rörde sig mot honom. Istället stod hon kvar och vickade en tå mot golvet så att Jakob inte kunde undgå att se hennes vaders vackra linjer. Istället för att svara gick hon de sista stegen mot sovrummets dörr och öppnade den. Ifrån vardagsrummet hörde hon en djup suck. Inte egentligen av besvikelse. Inte heller av irritation. Det var en suck som uppstått av nöd, för att ge utlopp för de känslor som trängdes i Jakobs bröst. Den lilla uppenbarelsen som stått framför honom och sedan gått vidare fick det att värka inom honom. En kraftig känsla i hans bröst gjorde det svårt att andas. Som om hans kropp tömts på sitt innehåll och nu enbart bestod av ett stort tomrum som på något sätt måste fyllas. Han visste precis hur det kunde fyllas. Ett skratt. Kanske bara ett leende. Vilken kärleksfylld reaktion som helst från Felicias håll skulle passa in i tomrummet och göra honom hel igen. Istället gick hon vidare och in i sovrummet. Jakob reste sig upp. Han kunde inte förmå sig själv att sitta kvar när hans inre sög så efter blotta bilden av henne i den där handduken.

Kapitel 30: Stadsbussen mot Linero

En vanlig fredagseftermiddag stod Thomas och väntade på sin buss för att komma hem. Han hade precis lagt märke till en liten blond tjej som inte brukade vänta där vid den tiden. Det var inte så att han höll stenkoll på alla som åkte samma buss som honom, men efter ett par års åkande kände han igen de flesta som åkte ungefär samma tid som honom. Den här tjejen brukade inte åka trean. Åtminstone inte samma tid som han själv. Han hade stått och väntat på bussen ett tag och började undra hur sen den skulle bli idag. Just då svängde den in på Botulfsplatsen, körde fram och ställde sig framför det inglasade stationshusets dörrar. Thomas tittade in i bussen och förstod varför den var sen. Alla sittplatser var upptagna och det stod redan ett tiotal personer i mittgången. Utöver dessa skulle nu uppåt 20 personer till in i bussen. Det skulle komma att bli en dryg resa tänkte Thomas för sig själv. Han steg på och betalade sin biljett, gick bakåt i mittgången och fann en stång att hålla sig fast i ungefär halvvägs in i bussen. Fler och fler passagerare löste biljett och steg in. Snart var bussen så full att de passagerare som var längst fram stod bredvid förarhytten. Plötsligt hördes ett vrål över suset i bussen. "Kan ni flytta er längre bak?" Det var chauffören som gastade från sin plats längst fram. Passagerarna i mittgången släppte motvilligt sina platser och rörde sig sakta bakåt. Snart stod Thomas och den blonda tjejen intill varandra. När hon stod framför honom kände han en frisk doft från hennes kortklippta hår som var precis under hans näsa. Efterhand som bussen fylldes på med allt fler resenärer blev det mindre och mindre plats för dem där i mittgången och snart stod de tätt packade mot varandra allihop. Bussen började röra på sig och de vinglade alla från sida till sida i mittgången när den rörde sig fram över de kullerstensbelagda gatorna. Chauffören hade inga planer på att ta det lugnt bara för att bussen var full utan körde på i rask takt vilket gjorde att de som stod upp fick klara sig bäst de kunde.

Kapitel 29: Valborg i stadsparken

”Johan! Här är vi!” hördes en kraftig röst genom sorlet. Det var Valborg och hela stadsparken var fylld till bredden av studenter och ungdomar. Gräset på marken stack bara fram som en del av ett större lapptäcke där de andra färgglada lapparna ockuperades av gäng i grupper om allt mellan tre och femton personer. Johan tittade sig förvirrat omkring och försökte hitta röstens ägare. ”Här!” hördes den ännu en gång innan han fick syn på sina vänner som satt och skrattade på ett par utslagna filtar med en engångsgrill i mitten. ”Ah, där är ni ju!” svarade Johan glatt och satte sig med sina vänner. De hade varit på plats tidigt på förmiddagen för att få en bra position. Johan som jobbat kom lite senare och nöjde sig egentligen med vilken plats som helst. I slutänden hade de hamnat nära den vita scenen från vilken hög musik dundrade ur stora högtalare som någon studentsammanslutning varit förutseende nog att ta med sig. Kanske inte den bästa platsen i parken om man ville föra en lugn konversation, men Johan och hans vänner hade andra planer för dagen. Fördelen med närheten till scenen var trots allt alla tjejer som förr eller senare förhoppningsvis skulle börja dansa. Att det var strax över tjugo grader varmt ökade bara gängets förväntningar. Allt för länge hade studentskorna varit iförda tjocka vinterjackor och halsdukar. Det var äntligen vår.

Kapitel 28: En fotograf som går för långt

Hanna hade lärt känna Jonathan för bara några veckor sedan. Därför blev hon desto mer förvånad när han frågade henne om hon ville agera modell för honom. Smickrad också såklart, men egentligen mest förvånad. Jonathan var hobbyfotograf och hade en improviserad studio uppsatt i sin lägenhet. Det var i denna Hanna skulle posera på olika sätt med olika rekvisita. Att Jonathan dessutom såg bra ut störde henne inte direkt. Kanske var det i själva verket ett av de tyngsta skälen till att hon till slut tackat ja. Det var ju ett bra tillfälle att få lite tid ensam med honom. En bra chans att lära känna varandra. När Hanna frågat om hon inte var för kort för att vara modell hade Jonathan bara skrattat och sagt att han väl fick använda mindre saker som rekvisita då. Dagen var kommen för mötet och Hanna var på väg hem till honom. Med sig hade hon en väska med olika kläder och skor. Jonathan hade inga att låna henne utan litade på att hennes egen garderob kunde tillgodose alla eventuella behov. Eftersom Hanna inte visste vad för sorts bilder han hade tänkt sig hade hon tagit med sig lite olika sorters kläder. Dessutom både låga skor och några högklackade. Längst ner i väskan hade hon något annat. Sexiga underkläder. Det var knappt att hon ville erkänna det för sig själv, men om han ville ta några foton som var lite mer avklädda så kunde hon tänka sig det också. Inte naket, men åtminstone kunde hon tänka sig att visa lite hud. Då kunde det vara bra med olika sorters trosor. Hon hade skämts när hon packat ner dem. Ångrat sig och lagt tillbaka dem i garderoben men sedan lagt ner dem i väskan igen. Bara för att hon hade dem med sig innebar ju inte det att hon måste ta sådana foton. Det fick visa sig under fotograferingens gång.